The Daily Audio Bible

Mordokaj ber Ester om hjälp

4 När Mordokaj fick veta vad som hade hänt, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska. Han gick ut mitt i staden och klagade högt och bittert. ² Han fortsatte fram till kungens port, eftersom den som var klädd i säcktyg inte fick komma in i kungens port. ³ I varje provins dit kungens befallning och förordning kom blev det stor sorg bland judarna, och de fastade, grät och klagade. De flesta satte sig i säck och aska.

⁴ När Esters tjänarinnor och hovmän kom och berättade det för henne, blev drottningen djupt bedrövad. Hon skickade ut kläder till Mordokaj för att man skulle klä honom i dem och ta av honom säcktyget, men han tog inte emot dem. ⁵ Ester kallade då till sig Hatak, en av hovmännen som kungen hade ställt i hennes tjänst, och skickade honom till Mordokaj för att få veta vad som stod på och varför han gjorde på detta sätt.

⁶ Hatak gick ut till Mordokaj på stadens torg framför kungens port. ^7 (A) Mordokaj berättade allt som hade hänt honom och hur mycket silver Haman hade lovat väga upp till kungens skattkammare för att få förgöra judarna. ^8 (B) Mordokaj gav honom också en avskrift av den skrivna förordningen som hade utfärdats i Susa om att de skulle utrotas. Den skulle han visa Ester och berätta allt för henne och befalla henne att gå in till kungen för att vädja till honom och be om nåd för sitt folk.

⁹ Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokaj hade sagt. ¹⁰ Då talade Ester till Hatak och befallde honom att gå till Mordokaj och säga: ¹¹ ”Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att om någon man eller kvinna går in till kungen på den inre borggården utan att vara kallad, så gäller endast en lag: han dödas, om inte kungen räcker ut guldspiran mot honom och låter honom leva. Och jag har inte varit kallad till kungen på trettio dagar.”

¹² När man berättade för Mordokaj vad Ester hade sagt, ¹³ sade Mordokaj att man skulle ge Ester detta svar: ”Tro inte att du ensam av alla judar ska komma undan för att du är i kungens hus. ^14 (C) För om du tiger denna gång kommer hjälp och befrielse till judarna från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Vem vet, kanske är det just för en tid som denna som du har uppnått kunglig värdighet?”

¹⁵ Då sände Ester detta svar till Mordokaj: ^16 (D) ”Gå och samla alla judar som finns i Susa och håll fasta för mig. Ni ska inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor ska också fasta på samma sätt. Därefter ska jag gå in till kungen, även om det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad.” ¹⁷ Och Mordokaj gick i väg och gjorde allt som Ester hade befallt honom.

Esters festmåltid för kungen

5 På tredje dagen klädde Ester sig i kunglig skrud och gick ut på den inre borggården till kungapalatset, mitt för den kungliga huvudbyggnaden. Kungen satt på sin tron i det kungliga palatset, mitt emot palatsets ingång. ^2 (E) När kungen såg drottning Ester stå på borggården fann hon nåd för hans ögon, och kungen räckte ut guldspiran som han hade i sin hand. Då gick Ester fram och rörde vid spetsen av spiran. ^3 (F) Kungen sade till henne: ”Vad vill du, drottning Ester? Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket ska du få det.”^{[a] 4 (G)} Ester svarade: ”Om det behagar kungen, så må kungen och Haman komma i dag till en festmåltid som jag har ordnat för honom.” ⁵ Då sade kungen: ”Se till att Haman kommer hit fortast möjligt, så ska vi göra som Ester har önskat.”

Så kom kungen och Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat. ⁶ När vinet dracks, sade kungen till Ester: ”Vad är din önskan? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket ska den uppfyllas.” ⁷ Ester svarade: ”Min önskan och begäran är: ⁸ Om jag har funnit nåd för kungens ögon, och om det behagar kungen att bevilja min önskan och uppfylla min begäran, så må kungen och Haman komma till ännu en festmåltid som jag ska ordna för dem. Då ska jag i morgon göra som kungen har sagt.”

Hamans vrede mot Mordokaj

^9 (H) Den dagen gick Haman därifrån glad och väl till mods. Men när han fick se Mordokaj i kungens port och denne varken steg upp eller ens rörde sig för honom, blev Haman rasande på Mordokaj. ¹⁰ Men Haman behärskade sig och gick hem. Därefter sände han bud och lät hämta sina vänner och sin hustru Zeresh.^{[b] 11 (I)} Haman skröt för dem om sin rikedoms härlighet och om sina många barn och om hur kungen hade gjort honom mäktig och på alla sätt upphöjt honom över de andra furstarna och tjänarna. ¹² Och Haman fortsatte: ”Dessutom lät drottning Ester inte någon annan än mig följa med kungen till festmåltiden som hon hade ordnat. Och i morgon är jag också bjuden till henne tillsammans med kungen. ¹³ Men trots det är jag inte nöjd så länge jag ser juden Mordokaj sitta i kungens port.”

^14 (J) Då sade hans hustru Zeresh och alla hans vänner till honom: ”Låt resa en påle, femtio alnar hög^[c], och be kungen i morgon bitti att man hänger upp Mordokaj på den. Då kan du glad gå med kungen till festmåltiden.” Haman tyckte det var ett gott råd, och han lät resa pålen.

Mordokajs upphöjelse

6 ^(K) Den natten kunde kungen inte sova^[d]. Han lät därför hämta krönikan där minnesvärda händelser var nertecknade, och man läste ur den för kungen. ^2 (L) Där fanns skrivet att Mordokaj hade berättat hur Bigtana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten, hade sökt efter tillfälle att döda kung Ahasveros. ³ Kungen frågade: ”Vilken ära och upphöjelse fick Mordokaj för detta?” De unga männen som var i tjänst hos kungen svarade honom: ”Han fick ingenting.” ^4 (M) ”Är det någon ute på borggården?” frågade kungen.

Haman hade just kommit in på den yttre borggården till kungapalatset för att be kungen låta hänga upp Mordokaj på den påle som han hade gjort i ordning för honom. ⁵ Kungens tjänare svarade honom: ”Ja, Haman står därute på borggården.” Kungen sade: ”Låt honom komma in.”

⁶ När Haman kom in frågade kungen honom: ”Vad ska man göra med den man som kungen vill hedra?” Haman tänkte i sitt hjärta: ”Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?”, ⁷ och Haman sade till kungen: ”Till den som kungen vill hedra ⁸ ska man hämta en kunglig skrud som kungen själv har burit, och en häst som kungen själv har ridit på och som har en kunglig krona på huvudet. ⁹ Skruden och hästen ska överlämnas till en av kungens förnämsta furstar. Man ska klä den som kungen vill hedra i skruden, och föra fram honom ridande på hästen längs huvudgatan i staden och utropa framför honom: Så gör man med den som kungen vill hedra!” ¹⁰ Då sade kungen till Haman: ”Skynda dig, ta skruden och hästen som du föreslog och gör så med juden Mordokaj som sitter i kungens port. Glöm inte något av det du har sagt.”

¹¹ Haman hämtade skruden och hästen och klädde Mordokaj i den och förde honom ridande fram längs stadens huvudgata och utropade framför honom: ”Så gör man med den som kungen vill hedra!” ^12 (N) Sedan återvände Mordokaj till kungens port. Men Haman skyndade hem sörjande och med huvudet övertäckt. ¹³ När Haman berättade för sin hustru Zeresh och alla sina vänner om allt som hade hänt honom, sade hans rådgivare och hans hustru till honom: ”Om Mordokaj som du börjat vackla för är av judisk börd, så förmår du ingenting mot honom. Han kommer att bli ditt fall.” ^14 (O) Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.

Hamans död

7 ^(P) Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. ^2 (Q) Även nu på den andra dagen sade kungen till Ester medan vinet dracks: ”Vad är din önskan, drottning Ester? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket ska den uppfyllas.” ³ Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om kungen så finner för gott: Skona mitt liv, det är min önskan, och skona mitt folk, det är min begäran. ^4 (R) För vi har blivit sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dödas och förgöras. Hade vi bara blivit sålda som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit stor nog att besvära kungen med.” ⁵ Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: ”Vem är det? Var är han som har vågat göra något sådant?” ^6 (S) Ester sade: ”Det är en motståndare och fiende, den onde Haman där.”

Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. ⁷ Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar^[e] för att vädja till drottning Ester för sitt liv, för han insåg att kungen hade beslutat om hans olycka. ⁸ När kungen kom tillbaka från palatsets trädgård till festsalen hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: ”Tänker han till och med våldföra sig på drottningen härinne i mitt eget hus?” Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. ^9 (T) Harbona, en av kungens hovmän, sade: ”Det finns en påle som Haman reste för Mordokaj, som hjälpte kungen med sina ord. Den står vid Hamans hus, femtio alnar hög.” Då sade kungen: ”Häng upp honom på den!”

^10 (U) Och man hängde upp Haman på den påle som han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.

De andliga gåvorna

12 När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. ^2 (A) Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. ^3 (B) Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren^[a]" annat än i kraft av den helige Ande.

^4 (C) Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. ⁵ Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. ⁶ Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

⁷ Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. ^8 (D) Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. ^9 (E) En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, ^10 (F) en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. ^11 (G) Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

^12 (H) Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. ^13 (I) I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss^[b].

¹⁴ Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. ¹⁵ Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. ¹⁶ Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. ¹⁷ Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? ¹⁸ Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. ¹⁹ Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?

²⁰ Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. ²¹ Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." ²² Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. ²³ Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, ²⁴ något som våra anständigare delar inte behöver.

Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, ²⁵ för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. ²⁶ Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.

Syndarens ondska och Guds godhet

36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.