The Daily Audio Bible

^17-18 Vid samma tillfälle sa Herren till Mose: Lär Israels folk att när man kommer in i landet som jag ger dem,

^19-21 så ska alla bära fram inför mig av varje års skörd, genom att baka en kaka bröd på grovt mjöl av den säd som skördats det första året. Denna brödkaka ska viftas framför altaret som ett viftoffer inför Herren. Det här ska vara ett årligt offer från er loge, som bärs fram från generation till generation.

²² Om ni eller kommande generationer, utan att vara medvetna om det, skulle bryta mot de regler som Herren har gett er genom Mose under åren,

^23-24 så ska folket offra en ung tjur som brännoffer när det inser sitt misstag. Det kommer att bli en välbehaglig lukt inför Herren, och tjuren ska offras tillsammans med vanligt spisoffer och drickoffer och med en bock som syndoffer.

²⁵ Prästen ska skaffa försoning för hela Israels folk, och dess synd ska bli förlåten, för den var ju inte medveten, och de har gottgjort den genom sina eldsoffer inför Herren och genom syndoffret.

²⁶ Alla ska få förlåtelse, även de utlänningar som bor i landet, för hela befolkningen var delaktig, och därför ska också alla bli förlåtna.

²⁷ Om misstaget har begåtts av någon enskild, ska han offra en årsgammal get av honkön som syndoffer

²⁸ och prästen ska ge försoning åt honom inför Herren, och han ska få förlåtelse.

²⁹ Samma lag gäller för en utlänning som bor bland er.

³⁰ Men om någon syndar medvetet, vare sig han är infödd eller utlänning, så hånar han därmed Herren och måste utrotas ur folket.

³¹ Han har nämligen föraktat Herrens befallning och medvetet låtit bli att följa hans lag. Han ska dödas på grund av sin synd.

Om sabbatsbudet

³² En dag under tiden i öknen blev en man bland folket tagen på bar gärning när han samlade ved på sabbaten.

³³ Han greps och fördes inför Mose, Aron och de andra domarna.

³⁴ De tog honom i förvar tills de fått reda på vad Herren ville att de skulle göra med honom.

³⁵ Då sa Herren till Mose: Mannen måste dö. Folket ska stena honom till döds utanför lägret.

³⁶ De förde då ut honom utanför lägret och dödade honom, precis som Herren hade befallt.

Om kläder

^37-38 Och Herren sa till Mose: Säg till folket i Israel att göra tofsar till fållarna på sina kläder. Detta är en regel som ska gälla från generation till generation, och tofsarna ska fästas vid kläderna med mörkblå tråd.

³⁹ Ni ska genom dem bli påminda om Herrens befallningar och komma ihåg att lyda hans lagar i stället för att följa era egna begär och gå era egna vägar, som ni brukade göra när ni tjänade andra gudar.

⁴⁰ Ja, detta ska påminna er om att vara heliga inför Gud,

⁴¹ för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egyptens land, ja, jag är Herren, er Gud.

Uppror i lägret

16 En dag började leviten Kora, son till Jishar, sonson till Kehat, och några män från Rubens stam, Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son,

² att intala folket att göra uppror mot Mose. På deras sida stod 250 förtroendevalda ledare.

³ De gick till Mose och Aron och sa: Nu har vi fått nog av er överlägsna attityd. Ni är inte bättre än några andra. Alla i Israel har blivit utvalda av Gud, och han är med oss allesammans. Vad har ni för rättighet att framhålla er själva som ni gör och påstå att vi måste lyda er? Hur kan ni med att sätta er över folkets vilja?

⁴ När Mose hörde detta föll han ner på marken med ansiktet mot jorden,

⁵ och sedan sa han till Kora och dem som var med honom: I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem han har utsett att vara präst åt sig.

^6-7 Så här ska ni göra: Du Kora, och de andra som är med dig, ska i morgon ta rökelsekar och tända dem. Lägg rökelse i dem inför Herren, så ska vi få reda på vem det är Herren har utvalt. Ni leviter har gått för långt!

^8-9 Sedan sa Mose, vänd till Kora: Tycker du inte att det är tillräckligt hedrande att Israels Gud har utvalt er leviter bland alla andra i Israel och att han låter er komma så nära sig när ni tjänar honom i hans tabernakel och står framför folket och tjänar det?

¹⁰ Säger det er ingenting att det bara är leviterna som fått sådana uppdrag? Nu vill ni alltså göra anspråk på att få vara präster också!

^11-12 Det är väl det ni är ute efter när ni nu har gjort uppror mot Herren. Och vad har egentligen Aron gjort, eftersom ni är så missnöjda med honom? Därefter kallade Mose till sig Datan och Abiram, Eliabs söner, men de vägrade att komma.

¹³ Är det inte illa nog att du ledde oss bort från det härliga Egypten för att döda oss här i öknen? sa de. Nu tänker du göra dig till kung över oss också!

¹⁴ Dessutom har du inte lett oss in i det underbara landet som du lovade, och inte heller gett oss åkrar eller vingårdar. Försöker du driva med oss? Nej, vi tänker inte komma.

¹⁵ Då blev Mose förargad och sa till Herren: Ta inte emot deras offer! Jag har inte stulit så mycket som en åsna från dem och har inte gjort dem något ont.

¹⁶ Och till Kora sa han: Kom hit i morgon och ställ dig inför Herren med alla dina vänner. Aron kommer också att vara här.

¹⁷ Se till att ni har med er rökelsekaren med rökelse. Var och en ska ha sitt eget rökelsekar, så att det blir sammanlagt 250 stycken. Aron ska också ha sitt med sig.

¹⁸ De gjorde som Mose hade befallt. De kom dit med sina rökelsekar, tände dem, lade rökelsen i dem och stod vid ingången till tabernaklet, tillsammans med Mose och Aron.

¹⁹ När Kora hade samlat alla sina anhängare vid ingången till tabernaklet visade sig Herrens härlighet för allt folket,

²⁰ och Herren sa till Mose och Aron:

²¹ Gå bort från dem, så att jag kan döda dem omedelbart.

²² Men Mose och Aron kastade sig ner på marken inför Herren och sa: Gud, du hela mänsklighetens Gud, måste du bli så utom dig av vrede att du låter det gå ut över hela detta folk, bara för att en man syndar?

Guds straff för upproret

^23-24 Då sa Herren till Mose: Säg till folket att hålla sig borta från Koras, Datans och Abirams tält.

²⁵ Mose skyndade då bort till Datans och Abirams tält, följd av ledarna.

²⁶ Akta er!, ropade han till folket. Var inte i närheten av dessa ogudaktiga mäns tält, och rör ingenting som är deras, så att ni inte blir inblandade i deras synder och dödade tillsammans med dem.

²⁷ Alla drog sig då undan från Koras, Datans och Abirams tält, medan Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält tillsammans med hustrur och barn.

²⁸ Och Mose sa: Genom det här ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det jag gjort och att jag inte har gjort det av mig själv.

²⁹ Om de här människorna dör en naturlig död, då har inte Herren sänt mig.

³⁰ Men om Herren gör ett under så att marken öppnar sig och slukar dem med allt de äger och har, så att de far ner levande till dödsriket, då ska ni veta att dessa män har föraktat Herren.

³¹ Mose hann knappt tala till punkt, förrän marken plötsligt öppnades under dem,

³² och jorden uppslukade dem tillsammans med deras familjer och tillhörigheter. Allt de ägde försvann i djupet.

³³ De blev levande begravda, marken slöt sig sedan över dem och de var borta.

³⁴ Alla flydde vid deras skrik, rädda för att ryckas med,

³⁵ och eld kom ner från Herren och förtärde de 250 män som offrade rökelse.

^36-37 Herren sa till Mose: Säg till Eleasar, prästen Arons son, att ta vara på rökelsekaren ur askan, för de är heliga, avskilda åt Herren. De glödande kolen ska han kasta bort,

³⁸ för männen dog på grund av sin synd. Sedan ska han hamra ut metallen till plåtar och täcka altaret med dem. Rökelsekaren var heliga därför att de använts inför Herren, och altarplåtarna ska finnas där som en påminnelse för Israels folk.

³⁹ Prästen Eleasar tog då de 250 rökelsekaren av koppar och hamrade ut dem till metallplåtar att täcka altaret med.

⁴⁰ Detta skulle vara en påminnelse för Israels folk om att ingen obehörig, ingen som inte var ättling till Aron, fick komma inför Herren och bränna rökelse, för då kunde det som hände med Kora och hans anhängare hända honom. Allt detta var enligt de föreskrifter som Herren gett Mose.

Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden

15 Tidigt på morgonen möttes översteprästerna, de äldste och lagexperterna - alltså hela högsta domstolen - för att diskutera vad som skulle ske härnäst. De beslutade sig då för att sända Jesus under sträng bevakning till Pilatus, den romerske landshövdingen.

Jesus förhörs av Pilatus

² Pilatus frågade honom: Är du judarnas kung? Ja, svarade Jesus, det är som du säger.

^3-4 Sedan anklagade översteprästerna honom för många olika brott, och Pilatus frågade honom: Varför säger du ingenting? Stämmer de här anklagelserna?

⁵ Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.

Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas

⁶ Nu var det sed att Pilatus frigav en judisk fånge varje år i samband med påskfirandet, en fånge vilken som helst som folket begärde att få fri.

⁷ En av dem som satt fängslad vid detta tillfälle hette Barabbas. Tillsammans med några andra hade han dömts för mord under ett politiskt uppror.

⁸ Nu började en folkhop samlas omkring Pilatus för att be honom göra som han brukade.

⁹ Vad säger ni om 'judarnas kung'? frågade Pilatus. Är det honom ni vill få frisläppt?

¹⁰ (Han förstod nu att Jesus var populär bland folket, och att det var av avundsjuka som översteprästerna organiserat denna komplott.)

¹¹ Men översteprästerna hetsade upp folkhopen och fick dem att kräva att Barabbas skulle släppas fri i stället för Jesus.

¹² Men om jag släpper Barabbas, frågade Pilatus, vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar er kung?

¹³ Korsfäst honom! ropade de tillbaka.

¹⁴ Men varför det? frågade Pilatus. Vad har han gjort för ont? Då skrek de ännu högre: Korsfäst honom!

¹⁵ Då släppte Pilatus Barabbas fri eftersom han var rädd för att gå emot den upprörda folkmassan. Och han befallde att Jesus skulle piskas med ett blygissel och skickade så iväg honom för att korsfästas.

Romerska soldater hånar Jesus

^16-17 De romerska soldaterna förde då in Jesus i palatsets militärförläggning och kallade sedan samman hela vaktstyrkan. De klädde på honom en röd mantel, så att han skulle se ut som en kung, och gjorde en krona av långa vassa törnen och tryckte fast den på hans huvud.

¹⁸ Sedan gjorde de honnör och skrek: Länge leve judarnas kung.

¹⁹ Och de slog honom i huvudet med ett rör och spottade på honom och föll ned på sina knän för att tillbe honom.

²⁰ När de slutligen tröttnade på att håna honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder igen. Därefter ledde de bort honom för att korsfästa honom.

Jesus förs bort för att korsfästas

²¹ På vägen dit mötte de Simon från Kyrene, som var på väg från landet in till staden. Honom tvingade de att bära Jesu kors (Simon var far till Alexander och Rufus).

²² Och soldaterna förde Jesus till en plats som kallades Golgata (det betyder skalle).

²³ Där gav man honom vin, som blandats med bittra örter, men han vägrade dricka det.

²⁴ Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

Jesus blir korsfäst

²⁵ Klockan var omkring nio på morgonen när de korsfäste honom.

²⁶ På korset, ovanför hans huvud, satte man upp en skylt där man kunde läsa vad han blivit dömd för. Det stod: Judarnas kung.

²⁷ Samma morgon korsfästes också två brottslingar, den ene till höger och den andre till vänster om Jesus.

²⁸ Så uppfylldes det som profeten Jesaja förutsagt: Han räknades som en brottsling.

^29-30 Och de som gick förbi platsen spottade hånfullt och visade sitt förakt för honom genom att skaka på huvudet.Var det inte du som ville riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? skrek de. Om du är så märkvärdig hjälp då dig själv och kom ner från korset.

³¹ Också översteprästerna och lagexperterna stod där och skämtade om Jesus.Han är ganska bra på att 'hjälpa' andra, sa de, men han kan inte hjälpa sig själv!

³² Du Messias! ropade de åt honom. Du som är Israels kung! Kom ner från korset så ska vi tro på dig!Och till och med rövarna, som skulle dö tillsammans med honom, hånade honom.

Jesus dör på korset

³³ Vid middagstid blev det plötsligt mörkt i hela landet, och det var mörkt ända till klockan tre.

³⁴ Då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani, (det betyder 'min Gud, min Gud, varför har du övergett mig')?

³⁵ Några av dem som stod där trodde att han ropade på profeten Elia.

³⁶ En man sprang då bort och hämtade en svamp och fyllde den med surt vin, och de sträckte upp den till honom på en käpp.Nu får vi se om Elia kommer och tar ner honom, sa han.

³⁷ Då ropade Jesus ännu en gång, och i nästa ögonblick var han död.

³⁸ Då brast förhänget i templet mitt itu, uppifrån och ända ned.

³⁹ När den romerske officeren, som stod bredvid korset, såg hur Jesus dog, ropade han: Den här mannen var verkligen Guds Son!

⁴⁰ Några kvinnor hade stått på avstånd och sett allt det som hände. Bland dem var Maria Magdalena, Maria (Jakob den yngres och Joses mor), Salome och några till.

⁴¹ De hade redan i Galileen följt med honom och hjälpt honom. Nu hade de tillsammans med flera andra kommit till Jerusalem.

Jesus begravs

^42-43 Allt detta hände på fredagen före sabbaten. Sent på eftermiddagen samma dag var Josef från Arimataia modig nog att gå till Pilatus och be om att få Jesu kropp. Josef var en aktad medlem av den judiska högsta domstolen, och en man som personligen ivrigt väntade på att Guds rike skulle komma.

⁴⁴ Men Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död så han kallade till sig den romerske befälhavaren för att fråga honom.

⁴⁵ Officeren meddelade att Jesus redan var död. Då gav Pilatus Josef tillåtelse att ta hand om kroppen.

⁴⁶ Och Josef gick och köpte en lång linneduk. Sedan tog han ner Jesu kropp från korset, lindade in den i duken och lade den i en klippgrav. Därefter spärrade han ingången med en stor sten,

⁴⁷ och Maria Magdalena och Maria, Joses mor, stod och såg på när han lade Jesu kropp i graven.

Bara du kan hjälpa

David skrev denna psalm vid det tillfälle då Sifs män försökte förråda honom och överlämna honom till Saul.^1-3 Gud, du är en mäktig Gud. Fräls mig genom din stora kraft! Befria mig genom din makt!

⁴ Lyssna till min bön,

⁵ för våldsamma män, som inte bryr sig om dig, anfaller mig, och dessa grymma män försöker ta mitt liv.

⁶ Men jag vet att Gud är min hjälpare. Han är en av mina vänner.

⁷ Han ser till att allt det onda som mina fiender gör kommer över dem själva. Ja, Herre, gör slut på dessa ogudaktiga män för du håller alltid vad du lovat!

⁸ Med glädje kommer jag med mina offer till dig. Jag vill prisa dig, Herre, för du är god.

⁹ Gud har befriat mig ur alla mina svårigheter och jag har fått se mina fiender besegrade.

⁵ De ärliga leds av sin ärlighet, men de ogudaktiga blir orsak till sitt eget fall.

⁶ Den gudfruktiges godhet räddar honom, men den ogudaktiges habegär blir hans olycka.