The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
41 Men redan följande morgon började folket anklaga Mose och Aron igen och ropa: ”Ni har dödat Herrens folk!”
42 Snart hade menigheten samlats mot Mose och Aron och medan de stod där och såg upp mot uppenbarelsetältet, täcktes det av molnet med Herrens härlighet som visade sig. 43 Då kom Mose och Aron och ställde sig framför uppenbarelsetältet 44 och Herren sa till Mose: 45 ”Skynda dig bort från denna menighet så att jag omedelbart kan döda dem!” Men Mose och Aron föll ner på marken inför Herren.
46 ”Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret i det”, sa Mose därefter till Aron. ”Lägg på rökelse och bär det omedelbart ut bland folket för att försona det. Herrens vrede har kommit lös och hemsökelsen har redan börjat.”
47 Aron gjorde som Mose hade sagt till honom och sprang ut bland folket. Hemsökelsen hade redan börjat härja. Han lade på rökelse och skaffade försoning för dem alla 48 och medan han stod där mitt bland levande och döda, upphörde hemsökelsen. 49 Men då hade redan 14 700 människor hunnit dö, förutom dem som dött tillsammans med Korach.
50 När hemsökelsen hade upphört helt, återvände Aron till Mose vid ingången till tältet.
Arons stav grönskar
17 Herren sa till Mose: 2 ”Säg åt israeliterna att var och en av stamöverhuvudena ska ge dig en stav, en stav för varje stam, tolv stycken. Skriv namnet på var och en av dess ledare på dessa stavar. 3 Skriv Arons namn på Levi stams stav för det ska finnas en stav för varje familjeöverhuvud. 4 Lägg sedan alla stavarna i uppenbarelsetältet framför förbundstecknet där jag brukar möta dig framför arken. 5 Hans stav som jag har utvalt kommer att grönska. Då slipper jag höra israeliternas ständiga knotande mot er.”
6 Mose talade till israeliterna och var och en av de tolv stamledarna, Aron inräknad, bar fram en stav till honom. 7 Han lade dem framför Herren i förbundstecknets tält. 8 När han kom tillbaka nästa dag, grönskade Arons stav som representerade Levi stam och inte bara grönskade, utan hade knoppar och blommor och bar mogna mandlar. 9 Mose bar ut stavarna som låg inför Herren till israeliterna och de såg på dem. Sedan tog var och en sin stav.
10 Herren sa till Mose: ”Lägg tillbaka Arons stav vid sidan av arken! Där ska den alltid finnas som en varning för de upproriska. Så gör du slut på deras knotande mot mig och de slipper dö.” 11 Mose gjorde i allt som Herren hade sagt.
12 Israeliterna sa till Mose: ”Vi dör ju! Vi förgås allihop! 13 Var och en som kommer i närheten av Herrens boning dör. Är det verkligen meningen att vi ska gå under allesammans?”
Instruktioner till präster och leviter
18 Då talade Herren till Aron och sa: ”Du och dina söner och din familj är ansvariga för den skuld som kan uppstå i helgedomen och ni kommer också att vara ansvariga för alla fel som begås i den prästerliga tjänsten. 2 Dina släktingar i Levi stam ska vara dina medhjälpare, men det är bara du och dina söner som får utföra tjänsten i förbundstecknets tält. 3 Leviterna är ansvariga inför dig och de ansvarar för hela tältet, men de får inte komma nära de heliga föremålen eller altaret, för då kommer både de och ni att dö. 4 De ska vara tillsammans med dig och sköta om uppenbarelsetältet. Ingen som inte är levit får komma nära er.
5 Ni ska ansvara för helgedomen och altaret för att vreden aldrig mer ska komma över israeliterna. 6 Jag har utvalt dina släktingar leviterna från israeliterna. De är en gåva till er från Herren för att tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. 7 Men du och dina söner ska personligen utföra prästtjänsten och allt som har att göra med altaret och det som finns bakom förhänget. Prästämbetet har jag skänkt er som en gåva och den som försöker ta över den, kommer att dö.”
8 Herren talade sedan till Aron: ”Jag gör dig ansvarig för alla offer som bärs fram till mig. Jag ger dig och dina söner alla de heliga gåvor som förs fram till Herren av israeliterna som er del för all framtid. 9 Av det högheliga, av det som inte bränns på altaret, är alla deras gåvor, mat- och synd- och skuldoffer, era. Det som de kommer med till mig ska vara din och dina söners högheliga andel. 10 Du ska äta dem som någonting högheligt och varje man bland er ska äta av dem. Du ska betrakta dem som heliga.
11 Dig tillhör också alla andra gåvor som israeliterna lyfter upp som lyftoffer. Jag ger dem till dig och dina söner och döttrar som er bestående rättighet. Alla i ditt hus som är rena kan äta dessa.
12 De första gåvorna av skörden som de bär fram till Herren ger jag också åt dig, det bästa av olivoljan, vinet och säden 13 och landets förstlingsgåvor av all annan skörd. Alla i hushållet som är rena får äta av det.
14 Allt som är vigt åt Herren i Israel är ditt. 15 Det som först kommer ur moderlivet bland alla levande varelser, djur likväl som människor som bärs fram inför Herren, ska tillhöra dig. Men en förstfödd människa måste friköpas, likaså ett förstfött orent djur. 16 De ska friköpas vid en månads ålder till ett fastställt värde: fem siklar silver efter tempelvikt som är 20 gera per sikel.
17 Det förstfödda bland kor, får och getter ska du inte köpa tillbaka, för de är heliga. Blodet ska stänkas på altaret och fettet ska brännas som eldoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. 18 Köttet ska vara ditt, liksom bringan som lyfts fram och högra lårstycket. 19 Alla heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren ger jag dig och dina söner och döttrar som en bestående rättighet. Detta är ett evigt saltförbund inför Herren för dig och dina efterkommande.”
20 Herren sa till Aron: ”I deras land kommer du inte att ha någon egendom eller arvedel bland dem. Jag är din andel och din egendom bland israeliterna. 21 Till leviterna ger jag tiondet från Israel som egendom, som ersättning för det arbete de utför vid uppenbarelsetältet.
22 Från och med nu får inga andra israeliter komma nära uppenbarelsetältet, för då får de ta konsekvenserna av sin synd och dö. 23 Det är bara leviterna som får utföra arbetet där och de får stå till svars om de drar skuld över sig. Det är en beständig stadga för kommande generationer. Leviterna ska inte äga något land bland israeliterna. 24 Folkets tionde som offras till Herren ska vara leviternas egendom som jag ger dem. Det är därför jag säger att de inte ska få någon arvedel som de andra israeliterna.”
25 Herren sa till Mose: 26 ”Säg till leviterna att de ska ge Herren tionde av det tionde som de får av israeliterna, ett tionde av tiondet som de ska ge Herren som en offergåva. 27 Det ska betraktas som ert offer från det första av säden från tröskplatsen och vinet från vinpressen. 28 Så ska ni ge en offergåva åt Herren av alla tionden ni tar emot av israeliterna. Av dem ska ni alltså ge en offergåva till Herren och den ska ni ge till prästen Aron. 29 Av de bästa gåvor ni tar emot ska ni avskilja en helgad offergåva åt Herren.
30 Säg till dem: ’När ni offrar det bästa, räknas leviternas gåva som likställd med vad tröskplats eller vinpress ger. 31 Ni och era familjer kan äta det var ni vill, för det är er ersättning för tjänsten i uppenbarelsetältet. 32 Genom att offra det bästa drar ni inte skuld över er och vanhelgar inte israeliternas heliga gåvor och behöver då inte dö.’ ”
Jesus uppstår från de döda
(Matt 28:1-8; Luk 24:1-12; Joh 20:1-18)
16 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Salome och Maria, Jakobs mor, välluktande oljor för att gå och smörja Jesus kropp.
2 Tidigt på morgonen efter sabbaten, vid soluppgången, gick de sedan ut till graven 3 och frågade varandra: ”Vem ska rulla undan stenen från ingången åt oss?”
4 Men när de kom fram såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad. 5 De gick in i graven och såg där på den högra sidan en ung man sitta klädd i en lång vit dräkt.
Kvinnorna blev förskräckta. 6 Men han sa: ”Var inte förskräckta! Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått. Han är inte här. Titta, här är platsen där de lade honom. 7 Gå nu och säg till hans lärjungar, och till Petrus, att han ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom, så som han sa till dem.”
8 Då lämnade kvinnorna graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. De var så chockade att de inte sa något till någon.[a]
[Kortare avslutning på Markusevangeliet]
Efteråt berättade de helt kort allt de fått befallning om för Petrus och de andra som var med honom. Sedan sände Jesus genom dem ut det heliga och odödliga budskapet om den eviga räddningen, från öster till väster. Amen.
[Längre avslutning på Markusevangeliet]
Jesus visar sig för Maria från Magdala
9 På morgonen, dagen efter sabbaten, när Jesus hade uppstått från de döda, visade han sig först för Maria från Magdala, som han hade drivit sju onda andar ur. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de fick höra att han levde och hade visat sig för henne, trodde de inte på det.
Jesus visar sig för två av sina lärjungar
12 Senare visade sig Jesus i en annan form för två av dem när de var på väg ut på landsbygden. 13 De gick och berättade det för de andra. Men ingen trodde på dem heller.
Jesus visar sig för sina elva lärjungar och befaller dem att sprida budskapet om honom
14 Lite senare visade han sig för de elva när de åt tillsammans. Han tillrättavisade dem för deras otro och envisa vägran att tro dem som hade sett honom sedan han uppstått från de döda. 15 Och han sa till dem: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangelium för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt ska räddas, men den som inte tror ska bli dömd.
17 Dessa tecken ska följa dem som tror: de ska driva ut onda andar i mitt namn, de ska tala nya språk, 18 de ska utan risk kunna handskas med ormar, de ska inte bli skadade om de dricker något gift och de ska lägga händerna på de sjuka och göra dem friska.”
Jesus far upp till himlen
19 När Herren Jesus hade sagt detta till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20 Men de gick ut överallt och förkunnade, och Herren var med dem och bekräftade ordet genom de tecken som följde.
Besvikelse och förtvivlan över en väns svek
55 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.
2 Lyssna till min bön, Gud!
Göm dig inte när jag vädjar till dig!
3 Lyssna till mig och svara mig!
Mina tankar plågar mig,
jag har ingen ro,
4 för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.
De drar olycka över mig,
och i vrede anfaller de mig.
5 Mitt inre fylls av ångest,
dödsångesten griper mig.
6 Fruktan och fasa gastkramar mig.
Jag darrar och är rädd,
skräcken överväldigar mig.
7 Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
8 Jag skulle flyga långt bort
till öknen och stanna där.” Séla
9 Jag skulle skynda mig att söka skydd
undan detta oväder och denna storm.
10 Herre, förvirra de gudlösa,
låt dem gräla sinsemellan,
för jag ser våld och strid i staden.
11 Dag och natt går de omkring den på dess murar.
Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
12 Våldet har tagit överhanden,
och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.
13 Om det hade varit en fiende som hånat mig,
hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
kunde jag ha gömt mig för honom.
14 Men det var du, min jämlike,
min vän, min förtrogne.
15 Vi gick i underbar gemenskap
i folkskaran till Guds hus.
16 Låt döden utan varning ta dem,
låt dem fara levande ner i dödsriket,
för ondskan bor i och mitt ibland dem.
17 Men jag vill ropa till Gud,
och Herren ska rädda mig.
18 Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
och han ska lyssna till mig.
19 Han befriar mig och ger mig frid,
när fienderna anfaller mig,
hur många mina motståndare än är.
20 Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
och som inte fruktar Gud.
21 Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
han våldförde sig på sitt förbund.[a]
22 Hans ord var hala som smör,
men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
och ändå ett draget svärd.
23 Lämna din börda till Herren!
Han ska ta hand om dig.
Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
24 Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.
Men jag förtröstar på dig.
7 När den onde dör är hoppet ute,
inget mer finns att vänta av hans kraft.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.