The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Asa regerar i Juda
(14:2—16:14)
(1 Kung 15:8-12)
14 Avia dog och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom, och det var fred i landet under tio år. 2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3 Han avskaffade de främmande gudarnas altaren och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ned asherapålarna. 4 Han befallde Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att lyda lagen och buden. 5 Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna från alla städer i Juda. Riket hade lugn och ro under honom. 6 Han byggde befästa städer i Juda, då det var lugn och ro i landet. Ingen förde krig mot honom under dessa år, eftersom Herren hade gett honom ro.
7 Han talade till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar. Landet är fortfarande vårt, eftersom vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor”. De byggde och hade framgång.
8 Asa hade en armé som bestod av 300 000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut, och 280 000 man från Benjamin, beväpnade med små sköldar och bågar. Alla dessa var tappra kämpar. 9 Kushiten Serach tågade ut mot dem med en [a] armé på 1 000 000 man. Han hade också 300 stridsvagnar. Han kom så långt som till Maresha. 10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas[b] dal nära Maresha.
11 Asa ropade till Herren, sin Gud: ”Herre, det finns ingen annan än du som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage! Hjälp oss, Herre, vår Gud, för vi förlitar oss på dig! I ditt namn har vi gått till anfall mot denna väldiga armé. Herre, vår Gud, låt ingen människa stå dig emot!”[c]
12 Då slog Herren ner kushiterna inför Asa och Juda, och kushiterna flydde. 13 Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar, och så många kushiter föll att de inte kunde återhämta sig. De blev tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Judas armé förde med sig ett stort byte. 14 De intog också alla städerna runt Gerar, eftersom en skräck från Herren hade kommit över dem. De plundrade alla dessa städer, där det fanns gott om byte.
15 De angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de vände tillbaka till Jerusalem.
Asa bygger upp altaret
(1 Kung 15:13-16)
15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son, 2 och han gick ut för att möta kung Asa och talade till honom: ”Lyssna på mig, Asa, och hela Juda och Benjamin! Herren är med er, om ni är med honom. När ni söker honom ska han låta er finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er. 3 Under en lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präst som undervisar, och utan lag. 4 Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud, och sökte honom, och han lät dem finna honom. 5 På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Förvirring rådde bland invånarna i länderna. 6 Folk drabbade samman med andra folk och stad med stad, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter. 7 Men ni, var nu starka och tappa inte modet, för ni ska få lön för ert arbete!”
8 När Asa hörde dessa ord och profetian av profeten Asarja, Odeds son, tog han mod till sig och förstörde alla de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han ställde i ordning Herrens altare framför förhallen till Herrens hus.
9 Sedan sammankallade han hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon i Israel, som bodde bland dem. Många hade nämligen kommit över till honom från Israel när de sett att Herren, hans Gud, var med honom. 10 De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av kung Asas femtonde regeringsår. 11 Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig. 12 Sedan ingick de ett förbund att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och sinne. 13 Alla som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle dö, liten eller stor, man eller kvinna. 14 De svor en ed med hög röst till Herren, under jubel, medan man blåste i trumpeter och horn. 15 Hela Juda gladde sig över eden, eftersom de hade svurit den av hela sitt hjärta. De sökte Gud ivrigt, och han lät dem finna honom. Herren lät dem få ro på alla sidor.
16 Kung Asa avsatte till och med sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade låtit tillverka en asherapåle. Den högg han ner och brände upp i Kidrons dal. 17 Men offerplatserna blev inte avskaffade från Israel, fastän Asa i sitt innersta var trogen under hela sin livstid. 18 Han förde till Guds hus de silver- och guldföremål som han och hans far hade helgat. 19 Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.
Asa glömmer Herren
(1 Kung 15:17-22)
16 Men i det trettiosjätte året av kung Asas regering drog kung Basha av Israel ut mot Juda och befäste Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, kungen i Juda. 2 Asa tog då silver och guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till araméerkungen Ben-Hadad i Damaskus med detta budskap: 3 ”Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan din far och min far. Jag sänder dig silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han lämnar mig i fred.”
4 Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sina befälhavare mot Israels städer. De intog Ijon, Dan, Avel Majim och alla förrådsstäderna i Naftali. 5 När Basha hörde detta, avslutade han bygget i Rama och upphörde med sitt arbete där. 6 Då tog kung Asa med sig alla judéerna, och de förde bort från Rama sten och timmer som Basha använt. Det använde han för att bygga upp Geva och Mispa.
7 Vid den tiden kom siaren Hanani till kung Asa av Juda och sa till honom: ”Eftersom du har förlitat dig på Arams kung i stället för Herren, din Gud, har du förlorat möjligheten att få den arameiske kungens armé i din makt. 8 Hade inte kushiterna och libyerna en stor armé med mängder av vagnar och ryttare? Men eftersom du förlitade dig på Herren, överlämnade han dem alla i din hand. 9 Herrens ögon vakar över hela jorden, för att han ska kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. Du har handlat dåraktigt, och från och med nu kommer du ständigt att ha krig.”
10 Asa blev så rasande på siaren att han i sitt raseri kastade honom i fängelse. Samtidigt började han att brutalt förtrycka andra i folket.
11 Asas historia, från början till slut, finns nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar.
12 Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en allvarlig sjukdom i sina fötter, men trots sin sjukdom sökte han sig inte till Herren utan till läkare. 13 Asa dog i det fyrtioförsta året av sin regering och gick till vila hos sina fäder. 14 Han begravdes i den grav som han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Han blev lagd på en bädd som var täckt av välluktande kryddor och oljor, och man tände en stor eld till hans ära.
Guds löfte till Israels folk
9 Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här: 2 Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest. 3 Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän. 4 De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. 5 De är ättlingar till våra förfäder[a], och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.
6 Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel[b] är nämligen inte alla som härstammar från Israel. 7 På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”[c] 8 Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande. 9 Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”[d]
10 Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak. 11 Redan innan de hade gjort vare sig gott eller ont – för att Guds val skulle stå fast 12 och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar – sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”[e] 13 Så är det också skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”[f]
14 Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte! 15 Han säger ju till Mose:
”Jag ska förbarma mig över vem jag vill,
och jag ska visa medlidande med vem jag vill.”[g]
16 Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.
17 I Skriften sägs det nämligen till farao:
”Jag har låtit dig uppstå just med avsikten
att jag ville visa min makt genom dig,
för att mitt namn skulle bli förkunnat överallt på jorden.”[h]
18 Gud förbarmar sig alltså över vem han vill, och han gör hjärtat hårt hos vem han vill.[i]
Gud är fri att välja sitt folk
19 Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”
20 Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?” 21 Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk? 22 Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under? 23 Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet? 24 Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.
Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag
19 För körledaren. En psalm av David.
2 Himlarna förkunnar Guds majestät,
himlavalvet vittnar om hans händers verk.
3 Dag berättar om det för dag,
natt förklarar det för natt.
4 Utan tal, utan ord,
utan att deras röster hörs
5 når deras röst[a] ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
6 som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
7 Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
och ingenting kan gömma sig för dess hetta.
8 Herrens lag är fullkomlig,
den förnyar livet[b].
Herrens förordningar är fasta,
de gör den okunnige vis.
9 Herrens stadgar är rätta,
de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
de lyser upp ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
de är alla rättfärdiga,
11 mer värdefulla än guld,
mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
honung som droppar från vaxkakan.
12 Genom dem varnas din tjänare,
och den som följer dem får en stor lön.
13 Vem ser sina egna felsteg?
Befria mig från mina hemliga synder,
14 och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg[c],
så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.
15 Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
Herre, min klippa, min befriare!
20 Vin leder till hädelse och starka drycker till bråk.
Vettlös är den som raglar av rus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.