The Daily Audio Bible

¹¹ Salomo flyttade faraos dotter från Davids stad till palatset som han hade byggt åt henne. Han sa: ”Min hustru ska inte bo i Israels kung Davids palats, för det är en helig plats, eftersom Herrens ark har varit där.”

¹² På Herrens altare, som Salomo låtit bygga framför förhuset, bar han fram brännoffer till Herren, ¹³ enligt de föreskrifter för varje dag som Mose hade gett befallning om, på sabbaterna, vid nymånadsfesterna och vid de tre årliga högtiderna, påskhögtiden, veckohögtiden och lövhyddefesten. ¹⁴ Salomo inrättade, efter sin far Davids anvisningar, avdelningarna för prästerna och deras tjänstgöring, för leviterna och deras tjänst att lovsjunga och att hjälpa prästerna i deras uppgifter, som var bestämda för varje dag, och för dörrvaktarnas avdelningar vid de olika portarna, för så hade gudsmannen David befallt. ¹⁵ Man avvek inte i något avseende från kungens föreskrifter till prästerna och leviterna, inte heller när det gällde skattkammare. ¹⁶ Allt Salomos arbete fullbordades, från den dagen då grunden till Herrens hus blev lagd till dess slutförande. Så blev Herrens hus färdigt.

¹⁷ Sedan for han till Esjon Gever och Elot vid kusten i Edom. ¹⁸ Hiram sände genom sina tjänare skepp med erfaren besättning. De seglade tillsammans med Salomos män till Ofir och hämtade därifrån över femton och ett halvt ton^[a] guld till kung Salomo.

Drottningen av Saba

(1 Kung 10:1-13)

9 När drottningen av Saba hörde ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att pröva honom med svåra frågor. Hon kom med en mycket stor karavan av kameler lastade med kryddor, guld i stor mängd och ädelstenar. Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade i tankarna. ² Salomo gav henne svar på alla hennes frågor. Ingenting var för svårt för Salomo att förklara. ³ När drottningen av Saba såg Salomos vishet och palatset han byggt, ⁴ rätterna på hans bord, hovmännen som satt där, tjänarna i sina dräkter och munskänkarna som passade upp, när hon såg brännoffren han bar fram i Herrens hus, blev hon andlös av förundran.

⁵ Hon sa till kungen: ”Allt jag har hört om dig och din vishet i mitt eget land är alltså sant! ⁶ Jag kunde inte tro det man berättade förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte berättat hälften för mig! Din vishet överträffar allt jag hört. ⁷ Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet! ⁸ Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit behag i dig och satt dig på sin tron som kung inför Herren, din Gud. I sin eviga kärlek till Israel vill han låta det bestå för evigt och har satt dig till kung över det för att du ska sörja för lag och rättfärdighet.”

⁹ Hon gav kungen över fyra ton^[b] guld och stora mängder av olika slags kryddor och dyrbara ädelstenar. Aldrig hade man sett sådana kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo.

¹⁰ Hirams och Salomos besättningar hämtade guld från Ofir men förde också med almugträ^[c] och ädelstenar. ¹¹ Kungen använde almugträet till att göra trappor till Herrens hus och kungapalatset och till att bygga harpor och lyror för sångarna. Aldrig tidigare hade man sett något sådant i Juda land.

¹² Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade sig och bad om, mer än hon hade gett honom. Sedan återvände hon med sina tjänare tillbaka till sitt land.

Salomos oerhörda rikedom

(1 Kung 10:14-29; 2 Krön 1:14-17)

¹³ Vikten av det guld Salomo fick varje år var över 23 ton^[d], ¹⁴ förutom det som handelsmän och affärsmän kom med. Också kungarna i Arabien och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo^[e]. ¹⁵ Kung Salomo lät göra 200 stora sköldar av uthamrat guld, var och en på 7,2 kilo^[f], ¹⁶ och 300 mindre sköldar av uthamrat guld till en vikt av 3,6 kilo guld vardera. Dessa placerade han i Libanonskogshuset. ¹⁷ Kungen gjorde också en stor tron av elfenben och belade den med rent guld. ¹⁸ Sex trappsteg och en pall av rent guld var fastsatta vid tronen^[g]. På bägge sidorna av sätet fanns armstöd, och vid vart och ett av dem stod ett lejon. ¹⁹ Tolv lejon stod också på de sex trappstegen, ett i varje ände. Något sådant hade aldrig gjorts i något annat kungarike. ²⁰ Alla kung Salomos dryckeskärl och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silvret betraktades inte på Salomos tid som värt någonting. ²¹ Kungen hade fartyg som seglade till Tarshish med Hirams män och återvände vart tredje år med guld, silver, elfenben, apor och påfåglar.

²² Kung Salomo var rikare och visare än någon annan kung på jorden, ²³ och alla jordens kungar kom för att lyssna till hans gudagivna vishet. ²⁴ Var och en av dem gav honom årligen gåvor, föremål av silver och guld, kläder, vapen, kryddor, hästar och mulåsnor.

²⁵ Salomo hade 4 000 stallar för hästar och vagnar och 12 000 hästar i vagnstäderna och i sin närhet i Jerusalem.

²⁶ Han regerade över alla kungar från floden Eufrat till filistéernas land och ända ner till Egyptens gräns. ²⁷ Silvret var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ²⁸ Hästar köptes till Salomo från Egypten^[h] och alla andra länder.

Salomo dör

(1 Kung 11:41-43)

²⁹ Allt annat om Salomos historia, från början till slut, finns nedtecknat i profeten Natans krönika, i Achias från Shilo profetior och i siaren Iddos syner om Jerobeam, Nevats son.

³⁰ Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år. ³¹ Sedan dog^[i] han och gick till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.

Kungariket Juda

(10:1—36:23)

Rehabeam regerar

Rehabeam får folket emot sig – nationen delas

(1 Kung 12:1-24)

10 Rehabeam gick till Shekem, där alla israeliterna hade samlats för att göra honom till kung. ² När Jerobeam, Nevats son, fick höra det – han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo – återvände han från Egypten. ³ Man skickade bud efter honom, och han och hela Israel gick till Rehabeam och sa: ⁴ ”Din far gjorde vårt ok tungt. Gör nu arbetsbördan lättare för oss, det tunga ok din far lade på oss, så ska vi tjäna dig!” ⁵ Rehabeam svarade: ”Kom tillbaka till mig om tre dagar!” Så gick folket sin väg.

⁶ Sedan rådgjorde kung Rehabeam med de äldre män som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han levde. ”Vad råder ni mig att svara dessa människor?” frågade han. ⁷ ”Om du är vänlig mot detta folk och tillmötesgår dem och ger dem ett välvilligt svar kommer de alltid att tjäna dig”, svarade de.

⁸ Men Rehabeam avfärdade de äldres råd och frågade de yngre männen, som hade vuxit upp tillsammans med honom och som nu var i hans tjänst. ⁹ Han frågade dem: ”Vad råder ni mig att ge dessa människor för svar? De begär att jag ska lätta på det ok min far lade på dem.”

¹⁰ De unga männen som vuxit upp tillsammans med honom svarade: ”Du ska säga så här till dem som säger till dig att din far har lagt ett tungt ok på dem, men lätta du på det: ’Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja. ¹¹ Min far lade på er ett tungt ok, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.’ ”

¹² Efter tre dagar återvände Jerobeam och hela folket till Rehabeam, som kungen hade sagt att de skulle göra. ¹³ Kung Rehabeam gav dem ett hårt svar. Han förkastade de äldre männens råd ¹⁴ och följde de unga männens råd och svarade: ”Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.”

Stammarna i norr gör uppror

¹⁵ Kungen lyssnade inte till folket. Gud styrde det så att det ord skulle gå i uppfyllelse som Herren hade uttalat till Jerobeam, Nevats son, genom Achia från Shilo. ¹⁶ När hela Israel insåg att kungen inte lyssnade på dem, svarade de:

Så gick alla israeliterna hem. ¹⁷ Men Rehabeam regerade över de israeliter som bodde i Judas städer.

¹⁸ När kung Rehabeam skickade ut Adoram, som var ansvarig för tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam lyckades rädda sig i sin vagn och fly till Jerusalem. ¹⁹ Israel bröt med Davids ätt, och de är skilda än idag.

⁹ Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Kristus Ande tillhör överhuvudtaget inte Kristus. ¹⁰ Om Kristus bor i er är kroppen död på grund av synden, men Anden ger liv på grund av rättfärdigheten. ¹¹ Om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande igen genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså, syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill. ¹³ Nej, om ni lever på det viset kommer ni att dö. Men om ni med Anden kväver kroppens impulser får ni leva, ¹⁴ för alla som leds av Guds Ande är Guds barn. ¹⁵ Ni har ju inte fått en ande som förslavar er i rädsla. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: ”Abba, min far.”^{[a] 16} Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷ Men om vi är Guds barn, är vi också arvingar till Gud, tillsammans med Kristus, om vi lider tillsammans med honom för att en dag få dela härligheten med honom.

Den härlighet som väntar Guds barn

¹⁸ Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här i denna tid inte betyder någonting jämfört med den härlighet som en dag ska uppenbaras för oss. ¹⁹ Hela skapelsen väntar med spänning på att få se Guds barn uppenbaras. ²⁰ Allt skapat har ju hamnat i ett tillstånd av tomhet, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till tomheten, dock i hopp ²¹ om att skapelsen en dag ska befrias från förgänglighetens slaveri och få del av Guds barns härliga frihet.

²² Vi vet att hela skapelsen våndas som en kvinna när hon ska föda barn. ²³ Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en första gåva, våndas i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska ge oss sina barns rättigheter och befria vår kropp. ²⁴ Vi är räddade i hoppet, men ett hopp som man redan ser uppfyllt är inget hopp, för vem hoppas på något som redan har hänt? ²⁵ Men om vi hoppas på något vi ännu inte ser, väntar vi uthålligt.