The Daily Audio Bible

³⁷ David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, ³⁸ liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.

³⁹ Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, ⁴⁰ för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. ⁴¹ Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. ⁴² Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.

⁴³ Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.

Guds löften till David

(2 Sam 7:1-17)

17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” ² ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”

³ Men samma natt kom Guds ord till Natan:

⁴ ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. ⁵ Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. ⁶ Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare^[a], de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’

⁷ Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. ⁹ Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare ¹⁰ på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.

Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. ¹¹ När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling^[b], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. ¹² Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹³ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. ¹⁴ Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”

¹⁵ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David böjer sig för Herrens vilja

(2 Sam 7:18-29)

¹⁶ Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁷ Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud^[c]!

¹⁸ Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. ¹⁹ Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.

²⁰ Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. ²¹ Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? ²² Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²³ Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. ²⁴ Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.

²⁵ Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. ²⁶ För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. ²⁷ Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”

Davids erövringar

(2 Sam 8:1-14)

David besegrar många fiender

18 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och intog Gat med dess kringliggande städer från dem.

² Han besegrade också moabiterna och tvingade folket att underordna sig och betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser i Sova ända bort till Hamat, när Hadadeser stod i begrepp att stärka sin kontroll över floden Eufrat. ⁴ David tillfångatog 1 000 av hans vagnar med 7 000 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater. Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.

⁵ När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem. ⁶ Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut.

⁷ De guldsköldar som tillhörde kung Hadadesers officerare tog David med sig till Jerusalem. ⁸ Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tivchat och Kun. Salomo använde den sedan till att göra kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.

⁹ När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Sovas kung Hadadesers armé, ¹⁰ skickade han sin son Hadoram för att hälsa på och gratulera David till segern över Hadadeser, som hade fört krig mot Tou. Hadoram förde med sig gåvor av guld, silver och koppar.

¹¹ Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.

¹² Avishaj, Serujas son, dödade 18 000 edoméer i Saltdalen. ¹³ Han förlade trupper i Edom, och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁴ David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk. ¹⁵ Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. ¹⁶ Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var kungens sekreterare. ¹⁷ Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var de främsta männen vid kungens sida.

Guds dom över synden

2 Därför har du ingen ursäkt för att döma andra, vem du än är. Om du dömer en annan för det han gör, dömer du ju samtidigt dig själv, eftersom du handlar på samma sätt som han. ² Vi vet att Gud är rättvis när han dömer de människor som lever på det här viset. ³ Men du som dömer dina medmänniskor, du tror väl inte att Gud bara ska ha överseende med dig, trots att du handlar precis likadant? ⁴ Föraktar du Guds stora godhet, tolerans och tålamod? Inser du inte att han genom sin godhet vill få dig att vända om?

⁵ Med din envishet och ditt obotfärdiga hjärta drar du över dig vrede till vredens dag, då det ska visa sig att Gud dömer rättvist. ⁶ Då ska var och en få lön efter sina gärningar. ⁷ Gud ska ge evigt liv åt dem som utan att tröttna fortsätter att göra det goda och söker härlighet, ära och odödlighet. ⁸ Men han ska i sin vrede straffa dem som bara tänker på sig själva, vänder sig bort från sanningen och gör det som är orätt. ⁹ Nöd och ångest ska drabba varje människa som gör det onda, först juden, sedan greken. ¹⁰ Men härlighet, ära och frid ges till var och en som gör det goda, först juden, sedan greken. ¹¹ Gud behandlar alla lika.

¹² Alla som syndar utan lag ska också förgås utan lag, och alla som syndar under lagen ska dömas genom lagen. ¹³ Det är nämligen inte de som hör lagen som blir rättfärdiga inför Gud, utan de som följer den. ¹⁴ När andra folk, som inte har lagen, ändå av naturen lyder det som står i den, är de en lag för sig själva, trots att de inte har lagen. ¹⁵ De visar genom sina handlingar att lagen är skriven i deras hjärtan. Deras samveten talar ju genast om för dem om de handlar rätt eller fel. ¹⁶ Att det är så kommer att visa sig den dag då Gud ska döma det dolda hos människorna, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus.

Judarna och Moses lag

¹⁷ Du som kallar dig jude litar på lagen och är stolt över din Gud, ¹⁸ känner hans vilja och kan bedöma det väsentliga, eftersom lagen ger dig vägledning. ¹⁹ Du anser dig kunna leda de blinda och vara ett ljus för dem som lever i mörker, ²⁰ vägleda de oförståndiga och undervisa de omogna, för du har både kunskap och sanning i lagens gestalt. ²¹ Du undervisar andra men inte dig själv. Du säger till andra att de inte ska stjäla, men är själv en tjuv. ²² Du säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är själv otrogen. Du avskyr avgudar, men plundrar avgudatempel.

²³ Du är stolt över lagen men drar skam över Gud genom att bryta den. ²⁴ Det står ju skrivet: ”Andra folk hånar Guds namn på grund av er.”^[a]