Print Page Options Listen to Reading
Previous Prev Day Next DayNext

The Daily Audio Bible

This reading plan is provided by Brian Hardin from Daily Audio Bible.
Duration: 731 days

Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
1 Krönikeboken 15:1-16:36

Leviterna för arken till Jerusalem

15 David byggde flera hus åt sig i Davids stad, och han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och reste ett tält för den. Sedan sa David: ”Inga andra än leviter får bära Guds ark, för Herren har utvalt dem till att bära Herrens ark och göra tjänst inför honom för alltid.”

Sedan samlade David hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats han hade gjort i ordning för den. Han kallade samman Arons ättlingar och leviter:

från Kehats släkt,

med Uriel som ledare och hans släktingar, 120

från Meraris släkt,

med Asaja som ledare och hans släktingar, 220

från Gershoms släkt,

med Joel som ledare och hans släktingar, 130

från Elisafans släkt,

med Shemaja som ledare och hans släktingar, 200

från Hebrons släkt,

med Eliel som ledare och hans släktingar, 80

10 från Ussiels släkt,

med Amminadav som ledare och hans släktingar, 112.

11 David kallade också till sig prästerna Sadok och Evjatar, och leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav.

12 ”Ni är överhuvuden för leviternas familjer”, sa han till dem. ”Rena er nu tillsammans med alla era bröder, så att ni kan föra Herrens, Israels Guds, ark, till den plats som jag har gjort i ordning. 13 Eftersom ni inte var med oss förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi hade inte rådfrågat honom som vi borde.”

14 Prästerna och leviterna renade sig då för att föra upp Herrens, Israels Guds ark. 15 Sedan bar leviterna Guds ark på sina axlar med bärstänger, precis som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord.

16 David gav också leviternas ledare order att utse sångare och sjunga lovsång till musik av lyra, harpa och cymbal. 17 Leviterna valde Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder Etan, Kushajas son, från Meraris släkt.

18 Vidare deras bröder i andra ordningen:

Sakarja, Ben[a], Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Benaja, Maaseja, Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom och Jeiel, dörrvaktarna. 19 Heman, Asaf och Etan utsågs att spela på kopparcymbalerna. 20 Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Maaseja och Benaja spelade lyra till alamót[b]. 21 Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom, Jeiel och Asasja spelade harpa och ledde sången till sheminit[c]. 22 Kenanja, leviternas sångledare, ledde sången[d]. Det var han skicklig i.

23 Berekja och Elkana var dörrvaktare vid arken. 24 Prästerna Shevanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser blåste trumpet framför Guds ark. Oved-Edom och Jechia var dörrvaktare för arken.

25 Sedan begav sig David och de äldste i Israel tillsammans med de högre officerarna till Oved-Edoms hus för att föra upp Herrens förbundsark under jubel. 26 Eftersom Gud hjälpte leviterna, som bar Herrens förbundsark, offrade de sju tjurar och sju baggar. 27 David och leviterna, som bar arken, sångarna och Kenanja, som ledde sången, var alla klädda i mantlar av fint linne. David bar även en linne-efod. 28 Hela Israel förde upp Herrens förbundsark under jubelrop, hornmusik, klang av trumpeter och horn, cymbaler och lyror och harpor.

29 Men när Herrens förbundsark kom fram till Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret. Hon såg kung David hoppa och dansa av glädje, och hon föraktade honom.

David prisar Herren

16 Guds ark fördes in i tältet som David hade rest, och de bar fram brännoffer och gemenskapsoffer till Gud.

När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i Herrens namn, och sedan gav han var och en av israeliterna, både män och kvinnor, en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.

Han utsåg några leviter att tjänstgöra framför Herrens ark; de skulle åkalla, prisa och lova Herren, Israels Gud.

Asaf blev ledare, Sakarja den andre, och sedan Jeiel[e], Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel. De spelade lyra och harpa, Asaf slog på cymbalerna och prästerna Benaja och Jachasiel blåste ständigt på sina trumpeter framför Guds förbundsark.

David lovprisar Herren

(Ps 105:1-15; 96:1-13; 106:1; 106:47-48)

Den dagen uppdrog David för första gången Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren:

”Prisa Herren, åkalla honom!
    Gör hans verk kända för alla folk!
Sjung och spela till hans ära,
    berätta om alla hans under!
10 Lovprisa hans heliga namn,
    låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
11 Vänd er till Herren och hans kraft,
    sök honom ständigt!

12 Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
    hans under och den dom som han uttalat,
13 ni som är ättlingar till hans tjänare Israel,
    till Jakob[f], hans utvalde.
14 Han är Herren, vår Gud.
    Över hela jorden sträcker sig hans domar.

15 Han minns för evigt sitt förbund[g],
    sina befallningar för tusen generationer,
16 det förbund som han slöt med Abraham,
    och sin ed till Isak.
17 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
    till Israel som ett evigt förbund.
18 Han sa: ’Jag ska ge dig Kanaans land
    till arv och egendom.’

19 Fastän de[h] var få till antalet,
    en liten skara främlingar,
20 och vandrade från folk till folk,
    från rike till rike,
21 lät han ingen förtrycka dem,
    och han straffade kungar för deras skull.
22 ’Rör inte mina smorda,
    skada inte mina profeter!’

23 Sjung till Herrens ära, hela jorden!
    Ropa ut hans räddning varje dag!
24 Förkunna hans härlighet bland folken,
    berätta för alla människor om hans under!

25 För Herren är stor och högt prisad,
    värd att frukta, mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
    men Herren har gjort himlen.
27 Majestät och prakt omger honom,
    kraft och glädje finns i hans boning.

28 Ge Herren ära, alla folkslag,
    erkänn hans majestät och kraft!
29 Ge Herrens höga namn ära,
    kom med era offer till honom,
tillbe Herren i helig skrud![i]
30     Darra inför honom, hela jorden!
Världen står fast, den kan inte rubbas.

31 Låt himlen vara glad och jorden jubla!
    Låt dem förkunna bland folken att Herren regerar!
32 Låt havet brusa och allt som finns i det!
    Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
33 Skogens alla träd ska susa av lovsånger,
    ja, de ska jubla inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.

34 Prisa Herren, för han är god.
    Hans nåd varar i evighet.
35 Säg: Rädda oss, Gud, du vår räddare!
    Samla oss igen och befria oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och tacka och lova dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!”

Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.

Romarbrevet 1:18-32

Gud hatar synden

18 Men Gud visar sin vrede från himlen mot all ondska och orättfärdighet hos dem som undertrycker sanningen i orättfärdighet. 19 Det man kan veta om Gud kan de ju själva se, för Gud har visat det för dem. 20 Ända sedan världens skapelse har man kunnat se hans osynliga egenskaper, hans oändliga makt och hans gudomlighet i hans verk. Därför finns det ingen ursäkt för dem.

21 Trots att de kände Gud ville de inte ära honom som Gud och tacka honom. Istället ägnade de sig åt egna, meningslösa resonemang, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. 22 De påstod sig vara visa, men blev istället dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.

24 Gud lät dem därför följa sitt hjärtas begär och orena lidelser, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögn. De tillbad och tjänade det skapade istället för Skaparen, han som är välsignad i evighet, amen.

26 Därför lät Gud dem ägna sig åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor övergav sin naturliga sexualitet för den onaturliga. 27 Och männen slutade att ha naturliga sexuella förhållanden med kvinnor och började upptändas av begär till varandra, så att de utförde skamliga handlingar med andra män. På så sätt blev de själva orsaken till det rättvisa straff de fick för sin villfarelse.

28 Eftersom de struntade i kunskapen om Gud, lät Gud dem följa sina egna onda tankar, så att de gjorde sådant som man inte får göra. 29 De fylldes av all slags orättfärdighet, elakhet, girighet, ondska, de var fulla av avundsjuka, mordlust, aggressioner, svek, illvilja och sladder. 30 De skvallrar, hatar Gud, är kaxiga, stolta och skrytsamma, hittar ständigt nya sätt att göra det som är ont, de är olydiga mot sina föräldrar, 31 tanklösa, trolösa, kärlekslösa och utan medlidande. 32 De vet att Gud har bestämt att en dag straffa dem med döden för det de gör, men ändå fortsätter de. Och inte nog med det: de uppmuntrar andra som lever likadant.

Psaltaren 10:1-15

Varför går det väl för syndaren?

10 Herre, varför står du så långt borta,
    varför gömmer du dig i tider av nöd?

I övermod jagar den gudlöse den svage.
    Låt dem fångas i sina egna intriger!
Den gudlöse skryter med sina egna begär,
    välsignar den girige och föraktar Herren.
Den gudlöse sätter näsan i vädret.
    ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.[a]
Ändå lyckas han i allt vad han gör,
    han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
    han fnyser åt sina fiender.
Han tänker för sig själv:
    ”Inget kan rubba mig.
    Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

Deras mun är full av förbannelse och lögn,
    under hans tunga finns ofärd och olycka.
Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
    och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
    Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
    och dra in honom i sitt nät.
10 De värnlösa krossas, de kollapsar
    och faller av hans styrka.[b]
11 Han säger för sig själv:
    ”Gud har glömt det,
    han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

12 Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
    Glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga för sig själv:
    ”Han ställer mig inte till svars?”
14 Herre, du ser ofärden och plågan.
    Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
    du hjälper den faderlöse.[c]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
    Ställ honom till svars för sin ondska,
    så att den inte finns mer.

Ordspråksboken 19:6-7

Många vädjar till en ädel mans välvilja,
    och den som är frikostig drar till sig många vänner.

Den fattige är hatad av alla sina släktingar,
    och hans vänner undviker honom ännu mer.
    Förgäves försöker han tala till dem.[a]

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.