The Daily Audio Bible

Återkomsten från Babylon

De återvändande från Babylon

(Neh 11:3-19)

9 Hela Israel var upptecknat i släktregister och uppskrivet i Israels kungars krönikor.

Juda fördes bort i fångenskap till Babylon på grund av sin trolöshet.

² De första som kom tillbaka till sina gamla hemstäder och egendomar var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.

³ Från Judas, Benjamins, Efraims och Manasses stammar återvände några till Jerusalem:

²² Allt som allt fanns det 212 utvalda dörrvaktare. De var registrerade i sin bys släktregister. David och siaren Samuel hade utsett dem till deras förtroendeuppdrag. ²³ De och deras ättlingar ansvarade för vakthållningen vid portarna i Herrens hus, tältet. ²⁴ De fanns på alla fyra sidorna, den östra, västra, norra och södra sidan. ²⁵ Deras släktingar, som bodde i byarna, kom och deltog i deras uppgifter regelbundet i perioder om sju dagar.

²⁶ De fyra främsta dörrvaktarna, samtliga leviter, var ansvariga för förrummen och skattkammaren i Guds hus. ²⁷ De tillbringade natten runt omkring Guds hus och hade ansvaret att öppna portarna varje morgon.

²⁸ Några av dem hade som sin uppgift att ansvara för de kärl som användes vid gudstjänster. De räknade kärlen, både när de tog in dem och när de tog ut dem. ²⁹ Andra var ansvariga för de övriga tillbehören, det som fanns inne i helgedomen, som mjöl, vin, rökelse, olja och kryddor.

³⁰ Vissa präster blandade kryddorna.

³¹ Mattitja, en av leviterna och den förstfödde sonen till korachiten Shallum, hade ansvaret för bakningen av bröden.

³² Några av deras släktingar i Kehats släkt hade ansvar för det bröd som skulle förberedas till varje sabbat och läggas fram.

³³ De som var musiker, överhuvuden för levitiska familjer, bodde i särskilda rum. De var i tjänst dag och natt och befriade från andra uppgifter. ³⁴ Dessa var de levitiska familjernas överhuvuden, uppräknade i deras släktregister, och de bodde i Jerusalem.

Det förenade kungariket

(1 Krön 9:35—2 Krön 9:31)

Sauls släkt

(1 Krön 8:29-38)

Saul och hans tre söner dör

(1 Sam 31:1-13)

10 Filistéerna anföll Israel, som flydde för dem, och många stupade på Gilboaberget. ² Filistéerna förföljde Saul och hans söner och dödade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls söner. ³ Saul blev hårt pressad och anfölls från alla sidor, och bågskyttarna fann honom och sårade honom.

⁴ Saul sa då till sin väpnare: ”Dra ut ditt svärd och stöt ner mig, så inte dessa oomskurna hedningar kommer och kränker mig!” Men väpnaren var skräckslagen och vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det. ⁵ När hans väpnare såg att Saul var död, kastade han sig också på sitt svärd och dog. ⁶ Saul och hans tre söner dog, och hela hans familj blev utplånad på en och samma gång.

⁷ När israeliterna i dalen nedanför såg att deras trupper flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och intog dem.

⁸ Nästa dag, när filistéerna gick ut för att plundra de döda, hittade de Saul och hans söner där de låg slagna på berget Gilboa. ⁹ De tog då alla Sauls tillhörigheter, hans huvud och hans vapen, och skickade runt dem i landet för att alla, både deras gudar och folk, skulle få del av de goda nyheterna. ¹⁰ Sauls vapen lade de sedan i sina gudars tempel och hängde upp hans huvud i Dagons tempel.

¹¹ Men när alla i Javesh i Gilead hörde vad filistéerna hade gjort med Saul, ¹² drog alla deras vapenföra män ut och hämtade Sauls och hans söners kroppar till Javesh. De begravde benen under det stora trädet i Javesh och fastade i sju dagar.

¹³ Saul dog på grund av sin trolöshet mot Herren och därför att han inte följt Herrens befallning utan hade rådfrågat en ande från en död ¹⁴ i stället för att vända sig till Herren. Därför dödade han honom och gav kungariket till David, Jishajs son.

²¹ Ingen hade nu ätit på länge och till sist gick Paulus till besättningen och soldaterna och sa: ”Ni skulle ha lyssnat på mig redan från början och inte lämnat Kreta. Då hade ni sluppit alla dessa problem och förluster. ²² Men jag uppmanar er ändå att vara vid gott mod! Ingen kommer att gå förlorad, bara fartyget ska gå under. ²³ I natt kom nämligen en ängel till mig från den Gud som jag tillhör och som jag tjänar ²⁴ och han sa: ’Var inte rädd, Paulus. Du ska stå inför rätta hos kejsaren och dessutom har Gud skänkt åt dig alla dem som seglar tillsammans med dig.’ ²⁵ Var därför vid gott mod, mina vänner! Jag litar på Gud, allt ska bli precis som han har sagt. ²⁶ Men vi måste driva iland på en ö.”

Skeppsbrottet

²⁷ När vi den fjortonde stormnatten drev omkring på Adriatiska havet, upptäckte sjömännen vid midnatt att vi närmade oss land. ²⁸ De lodade därför och upptäckte att djupet var mindre än fyrtio meter. Efter en liten stund mätte de upp knappt trettio meter. ²⁹ De blev då rädda för att vi skulle driva mot några klippor och slängde därför ut fyra ankare från aktern. Sedan väntade de bara på att det skulle bli morgon.

³⁰ Sjömännen försökte nu rymma från fartyget. De firade ner skeppsbåten och sa att de tänkte lägga ut ankare också från fören. ³¹ Men Paulus varnade officeren och soldaterna och sa: ”Om de inte stannar ombord, kan ni inte räddas.” ³² Då kapade soldaterna repen och lät skeppsbåten driva iväg.

³³ Strax innan det började ljusna, uppmanade sedan Paulus alla att äta. ”Ni har nu bara väntat och inte rört någon mat på två veckor”, sa han. ³⁴ ”Se nu till att äta ordentligt, så att ni klarar er! Var inte rädda, inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat!”

³⁵ Sedan tog han ett bröd och tackade Gud inför dem alla och bröt en bit och åt. ³⁶ Genast kände sig alla bättre till mods och började äta. ³⁷ Det var 276 personer ombord ³⁸ och då alla hade ätit sig mätta, vräkte besättningen vetelasten överbord för att göra fartyget ännu lättare.

³⁹ När det ljusnade kände de inte igen kusten, men de såg en bukt med en sandstrand och beslöt sig för att försöka få fartyget att driva iland där. ⁴⁰ De kapade därför ankartrossarna och lämnade ankarna i havet, sänkte ner rodret, hissade förseglet och satte kurs mot stranden. ⁴¹ Men fartyget stötte emot ett rev och gick på grund. Fören satt ohjälpligt fast medan aktern började brytas sönder av bränningarna.

⁴² Soldaterna beslöt då att döda alla fångarna, så att ingen skulle kunna simma iland och fly. ⁴³ Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Sedan befallde han att alla simkunniga skulle hoppa överbord och ta sig iland. ⁴⁴ Resten skulle försöka flyta iland med hjälp av plankor och vrakdelar^[a] från det sönderbrutna fartyget. På det sättet lyckades alla rädda sig upp på stranden.

Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen

8 För körledaren, enligt gittit.^[a] En psalm av David.