The Daily Audio Bible

Drömmen om fyra djur

7 Under Belshassars första år^[a] som kung i Babylonien hade Daniel en dröm och såg syner medan han låg där på sin bädd. Han skrev ner drömmen och återgav dess huvudsakliga innehåll. ² Daniel berättade:

”I en syn om natten såg jag hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. ³ Fyra stora djur steg upp ur havet, och de var alla olika.

⁴ Det första liknade ett lejon^[b], men det hade örnvingar. Medan jag betraktade det slets vingarna av, och det restes från marken och ställdes på två ben som en människa, och det gavs också en människas förstånd.

⁵ Jag såg ett annat djur, och detta andra såg ut som en björn. Det reste sig på sin ena sida och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: ’Res dig! Sluka mycket kött!’

⁶ Därefter såg jag ett djur till, och det liknade en leopard. Men på ryggen hade det fyra vingar lika fågelvingar. Det hade fyra huvuden och fick en stor makt.

⁷ Sedan såg jag i synerna om natten ett fjärde djur, mycket förskräckligt, skräckinjagande och enormt starkt. Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. Det var annorlunda än de övriga djuren, och det hade tio horn.

⁸ Medan jag betraktade hornen fick jag se ett annat, mindre horn skjuta upp mellan dem. Tre av de förra hornen drogs bort framför det. Detta horn hade ögon som en människa och en skrytsam mun.

⁹ Jag såg hur troner blev utplacerade och den Evige bortom all tid^[c] tog plats.

¹¹ Jag fortsatte att betrakta det för hornets skrytsamma ords skull. Medan jag betraktade det blev djuret dödat, och dess kropp förstördes och kastades i den brinnande elden. ¹² De andra djurens makt togs ifrån dem, men de tilläts att leva ännu en bestämd tid och stund.

¹³ I mina syner om natten fick jag sedan se någon som liknade en människoson komma på himlens moln. Han närmade sig den Evige bortom all tid och fördes fram inför honom. ¹⁴ Åt honom gavs makt, ära och rike. Människor från alla folk, nationer och språk tillbad honom. Hans välde är evigt och ska aldrig ta slut, och hans rike ska aldrig gå under.

Uttydning av drömmen

¹⁵ Jag, Daniel, var djupt omskakad inombords, och synerna jag hade sett skrämde mig. ¹⁶ Jag gick fram till en av dem som stod där och frågade honom vad alltsammans betydde. Han förklarade det för mig: ¹⁷ ’De fyra stora djuren är fyra riken som ska uppstå på jorden. ¹⁸ Men den Högstes heliga ska få riket och äga det för evigt, i evigheters evigheter.’

¹⁹ Sedan ville jag veta den sanna innebörden av det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, så fruktansvärt skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, och som slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. ²⁰ Jag ville också veta om de tio hornen på dess huvud och om det nya hornet som sköt upp och för vilket de tre andra föll – hornet med ögon och en skrytsam mun och som såg större ut än de övriga. ²¹ Jag såg att hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, ²² tills den Evige bortom all tid kom och domen avkunnades och gav den Högstes heliga rätt, och de heliga fick ta riket i besittning.

²³ Han sa vidare: ’Det fjärde djuret är ett fjärde rike som ska uppstå på jorden, olikt alla de andra rikena. Det ska uppsluka hela världen, trampa ner den och krossa den.^{[d] 24} De tio hornen är tio kungar som ska uppstå i detta rike, och efter dem ytterligare en, som är olik de övriga och som ska slå ner tre kungar. ²⁵ Han ska tala mot den Högste, förfölja den Högstes heliga och försöka att förändra tider och lagar. De ska lämnas i hans händer under en tid och två tider och en halv tid^[e].

²⁶ Men en domstol ska sammanträda och ta ifrån honom hans välde och förgöra och utplåna det för all framtid. ²⁷ Sedan ska väldet, makten och rikenas storhet under hela himlen ges till det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda honom.’

²⁸ Detta är slutet på skildringen. Jag, Daniel, var djupt oroad av mina tankar, och jag bleknade, men jag behöll allt detta för mig själv.”

Inledning

1 Det som fanns till från början, det vi har hört och med egna ögon sett, betraktat och tagit i med våra egna händer, det är vad vi skriver till er om: Livets Ord^[a].

² Livet visade sig, vi såg det och vittnar om det. Vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och visade sig för oss. ³ Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, så att också ni kan dela vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans Son, Jesus Kristus. ⁴ Det här skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.

Låt Guds ljus lysa upp era liv

⁵ Det budskap vi har hört från honom, och som vi nu förkunnar vidare för er, är att Gud är ljus och att det inte finns något mörker i honom. ⁶ Om vi därför säger att vi har gemenskap med honom, men fortsätter att leva i mörker, då ljuger vi. Vi håller oss ju inte till sanningen. ⁷ Men om vi lever i ljuset, på samma sätt som han är ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och Jesus, hans Sons blod renar oss från all synd.

⁸ Om vi säger att vi är utan synd lurar vi bara oss själva, och sanningen finns inte i oss. ⁹ Men om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. ¹⁰ Om vi påstår att vi inte har syndat så gör vi honom till en lögnare, och hans ord finns inte i oss.