The Daily Audio Bible

39 Du människa, profetera mot Gog och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, du storfurste över Meshek och Tuval. ² Jag ska vända om dig, släpa bort dig och föra dig långt uppifrån norr och sända dig mot Israels berg. ³ Jag ska slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. ⁴ Du ska stupa på Israels berg, du och dina trupper och folken som är med dig. Jag ska överlämna dig som föda åt allehanda rovfåglar och vilda djur. ⁵ Du ska bli liggande på bara marken, för jag har talat, säger Herren, Herren.

⁶ Jag ska sända eld över Magog och över alla dem som bor i trygghet i kustländerna. Då ska de inse att jag är Herren.

⁷ Så ska jag göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel. Jag ska inte längre låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Då ska de andra folken inse att jag är Herren, den Helige i Israel. ⁸ Det ska komma, det ska ske, säger Herren, Herren. Det är den dag jag har talat om.

⁹ Invånarna i Israels städer ska gå ut och använda vapnen till bränsle och elda upp såväl små som stora sköldar, bågar och pilar, spjut och lansar. I sju år ska de elda med dem. ¹⁰ De ska inte behöva samla ved ute på fälten eller hugga den i skogen, för de ska använda vapen till bränsle. De ska röva från sina rövare och plundra från sina plundrare, säger Herren, Herren.

¹¹ Den dagen ska jag ge Gog en gravplats i Israel: Overimdalen, öster om havet. Den kommer att blockera vägen för dem som färdas där, för där ska Gog och hela hans hop begravas. Dalen ska sedan heta Hamon Gogdalen.^[a]

¹² Det ska ta sju månader för israeliterna att begrava dem och rena landet. ¹³ Allt folket i landet ska begrava dem. Det ska bli till deras ära, när jag då visar min härlighet, säger Herren, Herren.

¹⁴ Man ska utse män att systematiskt söka igenom hela landet och begrava de kvarlevor som fortfarande ligger på marken, för att så rena landet.

Efter sju månader ska de börja sitt letande. ¹⁵ När någon av dessa som drar genom landet ser människoben ska han märka ut platsen, tills dödgrävarna kan begrava dem i Hamon Gogdalen. ¹⁶ En stad som heter Hamona finns där. Så ska de rena landet.’

¹⁷ Du människa, så säger Herren, Herren: Säg till alla sorters fåglar och alla markens djur: Samla er! ’Kom hit från alla håll till min offermåltid som jag förbereder för er, en stor offermåltid på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. ¹⁸ Ni ska få äta kött av mäktiga män och dricka blod av jordens furstar, som om de vore baggar, lamm, bockar och ungtjurar, välgödda djur från Bashan. ¹⁹ Ni ska få frossa er mätta på kött och dricka er druckna på blod. ²⁰ Ni ska mätta er vid mitt bord med hästar, ryttare, mäktiga män och krigare,’ säger Herren, Herren. ²¹ Jag ska uppenbara min härlighet bland folken, och alla folk ska se mig verkställa min dom och gripa tag i dem. ²² Från den tiden och framöver ska Israels folk inse att jag är Herren, deras Gud.

²³ Folken ska förstå att israeliterna fördes bort i fångenskap på grund av sin synd, eftersom de var trolösa mot mig. Därför dolde jag mitt ansikte för dem och överlämnade dem åt deras fiender, så att de alla föll för svärd. ²⁴ Jag handlade mot dem så som deras orenhet och överträdelser förtjänade. Jag dolde mitt ansikte för dem.

²⁵ Så säger därför Herren, Herren: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och visa hela Israels folk barmhärtighet. Jag brinner av lidelse för mitt heliga namn. ²⁶ De ska bära skammen och hela sin trolöshet som de visade mot mig, nu när de bor i trygghet i sitt land och ingen skrämmer dem. ²⁷ När jag har fört dem hem från folken och samlat dem från deras fienders land, visar jag min helighet genom dem inför många folk. ²⁸ Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud, den som både förde bort dem i fångenskap bland folken och samlade dem tillbaka igen till deras eget land, utan att lämna någon enda av dem kvar där. ²⁹ Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem. Jag ska gjuta ut min Ande över israeliterna, säger Herren, Herren.”

Israel upprättat

(40:1—48:35)

Det nya templet

40 I början av det tjugofemte året av vår exil, på tionde dagen i månaden^[b], fjorton år efter stadens fall, kom Herrens hand över mig, och han förde mig dit. ² Genom syner från Gud förde han mig till Israels land och satte mig på ett mycket högt berg, på vars södra sida fanns byggnader som liknade en stad. ³ Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. I sin hand hade han ett snöre av lin och en måttstock, och han stod vid porten.

⁴ Mannen sa till mig: ”Du människa, ge noga akt på vad du ser och hör, och var uppmärksam på allt jag visar dig, för du har blivit förd hit för att jag ska visa dig detta. Sedan ska du berätta för Israels folk allt som du har sett.”

Östra porten till yttre förgården

⁵ Där fanns en mur som omslöt hela tempelområdet. Mannen hade i sin hand en måttstock, som var tre och en halv meter lång; varje halvmeter av den var en handsbredd längre än ett vanligt halvmetersmått.^[c] Han mätte muren, och dess bredd var en måttstock och dess höjd en måttstock.

⁶ Sedan gick han till porten mot öster, gick uppför dess trappsteg och mätte portens tröskel, som var en måttstock bred på bägge sidorna. ⁷ Varje nisch var en måttstock lång och en måttstock bred, och mellan nischerna var det 2,5 meter. Portens tröskel, på insidan mot förhuset, var en måttstock bred. ⁸ Han mätte portens förhus, på insidan, och den var en måttstock bred. ⁹ Han mätte alltså upp portens förhus, och den var 4 meter och dörrposterna en meter. Portens förhus var på insidan.

¹⁰ I östra porten fanns tre nischer på varje sida, alla lika stora. Även väggarna mellan dem var lika stora på bägge sidorna. ¹¹ Han mätte dörröppningen, den var 5 meter bred och dess längd var sex och en halv meter. ¹² Framför nischerna fanns på bägge sidorna en mur som var en halv meter hög. Nischerna var tre gånger 3 meter.

¹³ Sedan mätte han porten från den ena nischens tak till den andra, och det avståndet var 12,5 meter. Ingångarna låg mot varandra. ¹⁴ Sedan mätte han höjden på pelarna på varje sida runt om porten på förgården till 30 meter.^{[d] 15} Avståndet mellan ingångsportens fasad och förhusets fasad vid den inre portöppningen var 25 meter. ¹⁶ Där fanns fönster som smalnade inåt, utmed båda sidorna av gången och utmed nischernas väggar, likaså på båda sidorna i förhuset, på insidan. Dörrposterna var dekorerade med snidade palmträd.

Yttre förgården

¹⁷ Han förde mig ut till yttre förgården. Där såg jag kamrar och ett stenlagt golv runt gården och 30 kamrar på stengolvet. ¹⁸ Det följde portgångarnas sidoväggar och sträckte sig lika långt som de. Detta var det nedre stengolvet. ¹⁹ Han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida, och det var 50 meter, såväl på östra sidan som på norra.

Norra porten

²⁰ Sedan mätte han längden och bredden i den port som låg mot norr, mot den yttre förgården. ²¹ Dess tre nischer, på varje sida, väggarna mellan dem och förhuset hade alla samma mått som den förra porten: 25 meter lång och 12,5 meter bred. ²² Dess fönster, förhus och palmträdsdekorationer var lika stora som vid porten på östra sidan. Där fanns också sju trappsteg som ledde upp till porten, och dess förhus låg framför dem. ²³ Mitt emot norra porten fanns en port till den inre förgården, och likadant i öster. Han mätte avståndet mellan de båda portarna, det var 50 meter.

Södra porten

²⁴ Sedan förde han mig till södra sidan, där det fanns en port mot söder. Han mätte dess dörrposter och förhus, och de hade samma mått som de förra. ²⁵ Det fanns också fönster i porten och förhuset, på båda sidor, likadana som de andra. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ²⁶ En trappa med sju steg ledde upp dit, och förhuset låg framför dem. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer på bägge sidorna. ²⁷ En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra i söder, det var 50 meter.

¹⁸ Nu kanske någon invänder: ”Har du tro, så har jag gärningar.” Visa^[a] mig din tro utan gärningar, så kan jag utifrån mina gärningar visa dig min tro. ¹⁹ Du tror att det finns en Gud. Det är bra. Det tror till och med de onda andarna och darrar. ²⁰ Inser du inte, du tanklösa människa, att tron är meningslös om den inte omsätts i praktisk handling?

²¹ Var inte vår förfader Abraham rättfärdig därför att han var villig att offra sin son Isak på altaret?^{[b] 22} Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och hans tro fullkomnades i och med att den omsattes i praktisk handling. ²³ Genom detta uppfylldes det som står i Skriften: ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”^[c] och kallades Guds vän^[d]. ²⁴ Ni ser alltså att människan blir rättfärdig på grund av sina handlingar och inte bara genom tro.

²⁵ Så var det ju också med Rachav, den prostituerade kvinnan: hon blev rättfärdig genom sina handlingar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg. ²⁶ Liksom en kropp utan livsande är död, så är en tro som inte omsätts i praktisk handling död.

Var noga med era ord

3 Mina syskon, inte många av er ska bli lärare^[e], för ni vet ju att vi ska granskas strängare. ² Alla gör vi fel på många sätt. Om någon lyckas med att inte fela i sitt tal, är han fullkomlig och har också kontroll över sin kropp. ³ Genom att lägga ett betsel i munnen på en häst kan vi få den att lyda oss och styr då hela djuret. ⁴ Och tänk på fartyg: med ett litet roder kan styrmannen få ett stort fartyg att åka precis dit han vill, även om vindarna är starka. ⁵ På samma sätt är det med tungan. Den är en liten del av kroppen, men den kan skryta över stora ting. En liten gnista kan sätta eld på en hel skog. ⁶ Så är också tungan en eld, en ondskans värld bland våra kroppsdelar. Den orenar hela kroppen, sätter livshjulet i brand och självtänds från Gehenna^[f].

⁷ Människan har makt att kontrollera, och har också tagit kontroll över alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och havsdjur. ⁸ Men sin egen tunga kan ingen människa få kontroll över. Den är orolig, ond och full av dödligt gift. ⁹ Med den hyllar vi vår Herre och Fader, och med den förbannar vi människorna, som Gud har skapat till att vara lika honom.^{[g] 10} Ur samma mun kommer både välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara. ¹¹ Samma källa kan väl inte ge både sötvatten och bittert vatten? ¹² Mina syskon: Skulle oliver växa på fikonträd eller fikon på vinrankor, eller en saltkälla ge sötvatten?

Tecken på sann vishet

¹³ Om någon bland er är vis och insiktsfull, ska han gå före med gott exempel och visa detta i praktisk handling, i vishet, utan att framhäva sig själv. ¹⁴ Men om ni bär bitter avundsjuka och själviskhet i era hjärtan, ska ni inte skryta och tala osanning. ¹⁵ En sådan vishet kommer inte från ovan, utan är jordisk, oandlig och demonisk. ¹⁶ Där det finns avundsjuka och själviska ambitioner, där finns oordning och all slags ondska.

¹⁷ Den vishet som kommer från ovan är för det första ren, men också fridsam, mild, hänsynsfull, full av barmhärtighet och godhet, opartisk och uppriktig. ¹⁸ Rättfärdighetens skörd sås i frid och ges åt dem som verkar för frid.

Tacksägelse för Herrens nåd och hjälp