The Daily Audio Bible

Profetia om Seirs berg

35 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot berget Seir, profetera mot det: ³ Säg till det: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Seirs berg, jag ska sträcka ut min hand mot dig och göra dig öde och obebodd. ⁴ Jag ska lägga dina städer i ruiner, och du ska ödeläggas. Då ska du inse att jag är Herren.

⁵ Du har sedan gammalt varit fientligt inställd mot israeliterna och låtit svärdet drabba dem i deras olyckstid, när deras straff nått sin kulmen. ⁶ Därför ska jag, säger Herren, Herren, så sant jag lever, låta ditt eget blod flyta. Blod ska förfölja dig. Eftersom du inte haft något emot blodsutgjutelse, så ska du förföljas av blodsutgjutelse. ⁷ Jag ska ödelägga berget Seir och utplåna var och en som kommer eller går där. ⁸ Jag ska fylla bergen med stupade. På dina höjder, i dina dalar och i alla dina raviner ska de falla som dödats med svärd. ⁹ Du ska bli ödelagd för alltid och ingen ska någonsin mer bo i dina städer. Då ska ni inse att jag är Herren.

¹⁰ Du sa: ”Dessa två folk och länder ska bli mina, och vi ska ta dem i besittning,” trots att Herren var där. ¹¹ Därför ska jag, så sant jag lever, säger Herren, Herren, behandla dig i enlighet med den vrede och avund som du i ditt hat har visat mot dem. Jag ska göra mig själv känd bland dem i och med att jag dömer dig. ¹² Då ska du inse att jag, Herren, har hört allt det föraktfulla som du har yttrat mot Israels berg: ”De är ödelagda och det är fritt fram för oss att inta dem.” ¹³ Ni har skrutit mot mig och talat stora ord mot mig. Jag har hört det. ¹⁴ Så säger Herren, Herren: Du gladde dig över landets ödeläggelse. Nu ska jag ödelägga dig.^{[a] 15} Du gladde dig över att israeliternas arvedel blev ödelagd. Därför ska jag göra likadant med dig. Du ska ödeläggas, du Seirs berg och hela Edom. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Israels återupprättelse

36 ”Du människa, profetera mot Israels berg! Säg: ’Israels berg, hör Herrens ord! ² Så säger Herren, Herren: Era fiender har hånat er: ”De urgamla höjderna! De har blivit vår egendom.” ’ ³ Profetera därför och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ni har blivit ödelagda, krossade från alla sidor, och ni har blivit andra folks egendom. Man har gjort er till ett allmänt samtalsämne och förtalat er. ⁴ Israels berg, hör därför Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som plundrats och hånats av de angränsande folken: ⁵ Så säger därför Herren, Herren: Jag har sannerligen talat med brinnande lidelse mot de övriga folken och mot hela Edom, som har lagt beslag på mitt land med glädje och i förakt och behållit det som byte.’ ⁶ Profetera därför om Israels land och säg till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Jag har talat i lidelse och vrede därför att ni föraktats av de andra folken. ⁷ Så säger därför Herren, Herren: ’Jag svär med upplyft hand att också era grannfolk ska få uppleva förakt.

⁸ Men ni, Israels berg, ska åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, som snart ska återkomma. ⁹ Jag står på er sida, och jag ska ta mig an er. Ni ska plöjas och besås. ¹⁰ Jag ska föröka er befolkning, hela Israels folk, och städerna ska åter bebos och ruinerna bli uppbyggda igen. ¹¹ Jag ska föröka mängden av både människor och djur hos er. De ska bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska låta era trakter bli bebodda som förut och ge er ännu mer framgång än förr. Då ska ni inse att jag är Herren. ¹² Jag ska åter låta folk, mitt folk Israel, vandra på er och ta er i besittning. Ni ska vara deras arvedel. Ni ska aldrig mer beröva dem deras barn.

¹³ Så säger Herren, Herren: Man säger till er: ”Du äter människor och berövar ditt folk dess barn”, ¹⁴ men du ska inte mer äta människor eller beröva ditt folk dess barn, säger Herren, Herren. ¹⁵ Jag ska inte mer låta dig höra folkens hån eller bli föraktad av andra folk eller förorsaka ditt folks fall, säger Herren, Herren.’ ”

¹⁶ Herrens ord kom till mig: ¹⁷ ”Du människa, när Israels folk bodde i sitt eget land, orenade de det med sitt leverne och sina gärningar. Deras leverne var lika orent för mig som en kvinnas menstruation. ¹⁸ Då tömde jag ut min vrede över dem, för de hade utgjutit blod och orenat landet med sina avgudar. ¹⁹ Jag skingrade dem bland folken, och de spreds ut till olika länder. Efter deras leverne och gärningar dömde jag dem. ²⁰ Men vart de än kom bland folken vanhelgade de mitt heliga namn. Man sa om dem: ’De är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ ²¹ Jag var bekymrad för mitt heliga namns skull, som israeliterna vanhelgat bland de folk de kommit till.

²² Säg därför till Israels folk: ’Så säger Herren, Herren: Det är inte för er skull, israeliter, som jag gör detta, utan för mitt heliga namns skull, som ni har vanhelgat bland de folk ni har kommit till. ²³ Jag vill visa mitt stora namns helighet, som har blivit vanhelgat bland folken, där ni har vanärat det. Då ska folken inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bland er visar mig helig inför dem.

²⁴ Jag ska hämta er från folken, samla er från olika länder och leda er tillbaka hem till ert eget land. ²⁵ Jag ska bestänka er med rent vatten, så att ni blir rena. Jag ska rena er från allt orent och från era avgudar. ²⁶ Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta er få en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni lyder mina bud, håller mina stadgar och lever efter dem.

²⁸ Ni ska bo i det land som jag gav era förfäder. Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. ²⁹ Jag ska befria er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden, ge er en rik skörd, och ni ska inte behöva drabbas av någon hungersnöd. ³⁰ Ni ska få njuta av rika skördar från fruktträd och åkrar, och aldrig mer ska ni bland folken kunna hånas för att ni svälter. ³¹ Då ska ni komma ihåg ert onda leverne och era onda gärningar och avsky er själva för era synder och avskyvärdheter. ³² Det är dock inte för er egen skull jag gör det, säger Herren, Herren, det ska ni veta. Ni ska få blygas och skämmas för allt ni har gjort, israeliter.

³³ Så säger Herren, Herren: När jag renar er från era synder, ska jag låta era städer bli bebodda igen och ruinerna återuppbyggda. ³⁴ Det ödelagda landet ska åter brukas och inte mer ligga öde inför någon som går förbi. ³⁵ Då ska man säga: ”Detta ödelagda land har nu blivit som Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, ödelagda och förstörda, är uppbyggda, befästa och befolkade.” ³⁶ Då ska era grannfolk som finns kvar inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och åter planterat det som låg öde. Jag, Herren, har talat, och jag ska göra det.’

³⁷ Så säger Herren, Herren: Också detta ska jag göra för israeliterna när de ber mig om det: Jag ska låta dem förökas som en fårhjord, ³⁸ som de heliga fåren i Jerusalem vid högtiderna. Så ska ruinstäderna fyllas av hjordar av människor. Då ska de inse att jag är Herren.”

Hälsning

1 Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus^[a].

Till de tolv stammarna i förskingringen.

Hälsningar!

Tro och uthållighet

² Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar^[b]. ³ Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. ⁴ Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.

⁵ Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. ⁶ Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. ⁷ En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, ⁸ kluven som han är och instabil i allt han gör.

⁹ En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, ¹⁰ och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. ¹¹ När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.^[c] På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

¹² Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Men om någon frestas^[d], ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. ¹⁴ När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. ¹⁵ När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. ¹⁶ Låt er inte luras, syskon! ¹⁷ Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. ¹⁸ Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.

Tacksägelse för räddning från en säker död