The Daily Audio Bible

Keruberna och Herrens härlighet

10 Jag såg att på valvet över kerubernas^[a] huvuden var gjort av något safirliknande, något som liknade en tron. ² Herren sa till mannen i linnekläderna: ”Gå in mellan hjulen under keruben, fyll dina händer med brinnande kol och sprid ut dem över staden.” Jag såg honom gå.

³ Keruberna stod söder om templet när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. ⁴ Sedan höjde sig Herrens härlighet från keruben och flyttade sig till templets tröskel. Templet fylldes av molnet, och förgården var full av glansen från Herrens härlighet. ⁵ Ljudet av kerubernas vingar hördes ut till den yttre förgården. Det var som Gud den Väldiges röst när han talar.

⁶ När han befallde mannen i linnekläderna att ta eld som fanns mellan hjulen, mellan keruberna, gick han in och ställde sig vid ett av hjulen. ⁷ Keruben sträckte ut sin hand till elden som brann mellan keruberna, tog av den och lade i händerna på mannen i linnekläder, som tog elden och gick ut. ⁸ Under kerubernas vingar syntes något som liknade människohänder.

⁹ Jag såg bredvid keruberna fyra hjul, ett vid var och en av dem. Hjulen gnistrade som krysolit. ¹⁰ Alla fyra såg likadana ut, varje hjul tycktes vara inuti ett annat hjul. ¹¹ De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig när de gick. Keruberna gick i den riktning dit huvudet vände sig, och de vände sig inte när de gick.^{[b] 12} Hela deras kropp, rygg, händer och vingar, liksom deras fyra hjul, var helt och hållet fulla av ögon. ¹³ Jag hörde att dessa hjul kallades för hjulverk. ¹⁴ Var och en av keruberna hade fyra ansikten, det första ansiktet var en kerubs^[c], det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

¹⁵ Keruberna höjde sig. Det var samma varelser som jag hade sett vid floden Kevar. ¹⁶ När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem. Och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, vände inte hjulen bort från deras sida. ¹⁷ När de stod stilla, stod hjulen också stilla, och när de höjde sig, höjde sig hjulen med dem, för varelsernas ande fanns i hjulen.

¹⁸ Sedan flyttade sig Herrens härlighet från templets tröskel och stannade över keruberna. ¹⁹ Keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden. Jag såg på, och när de gav sig iväg, följde hjulen med dem. De stannade vid ingången till den östra porten av Herrens hus. Och Israels Guds härlighet var över dem.

²⁰ Det var samma varelser som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kevar, och jag förstod att de var keruber. ²¹ Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar och under vingarna något som liknade människohänder. ²² Deras ansikten var likadana som de som jag hade sett vid floden Kevar, och de gick var och en rakt fram.

Domsord och löften

11 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten till Herrens hus, den som vetter mot öst. Vid ingången till porten stod tjugofem män, och bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare. ² Då sa han till mig: ”Du människa, detta är de män som tänker ut orätt och ger dåliga råd i den här staden. ³ Det är de som säger: ’Det är inte tid att bygga hus.^[d] Staden är grytan och vi är köttet.’ ⁴ Profetera därför mot dem, människa, profetera!”

⁵ Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig: ”Säg: Så säger Herren: Så här tänker ni, israeliter, jag vet vad som försiggår inom er. ⁶ Ni har dödat många i denna stad och fyllt dess gator med lik.

⁷ Därför säger Herren, Herren: De dödade som ni har kastat här är köttet och staden är grytan. Men er ska jag föra bort härifrån. ⁸ Ni fruktar för svärd, och svärdet ska jag låta drabba er, säger Herren, Herren. ⁹ Jag ska föra bort er härifrån och överlämna er åt främlingar att verkställa min dom över er. ¹⁰ Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er, och ni ska inse att jag är Herren. ¹¹ Staden ska inte vara någon gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er. ¹² Då ska ni inse att jag är Herren. Ni har inte följt mina bud eller lytt mina lagar utan hållit er till lagarna hos folken runt omkring er.”

¹³ Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade med hög röst: ”Herre, Herre, tänker du utplåna det som finns kvar av Israel?”

¹⁴ Herrens ord kom till mig: ¹⁵ ”Människa, det är om dina bröder, ja, om dina bröder och släktingar och om hela Israels folk som Jerusalems invånare säger: ’De är långt borta från Herren. Detta land har getts åt oss som arv och egendom.’

¹⁶ Säg därför: ’Så säger Herren, Herren: Även om jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder, har jag ändå varit en liten helgedom för dem i länderna de kommit till.’^[e]

¹⁷ Säg därför: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats och ge er Israels land.’

¹⁸ När de har kommit dit, ska de avlägsna alla dess vidriga avgudar och avskyvärdheter. ¹⁹ Jag ska ge dem ett nytt hjärta^[f], och jag ska ge dem en ny ande. Jag ska ta bort deras stenhjärtan och ge dem ett hjärta av kött, ²⁰ så att de håller mina bud och följer mina lagar. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. ²¹ Men de som håller sig till sina vidriga avgudar och sina avskyvärdheter, dem ska jag vedergälla för det som de har gjort, säger Herren, Herren.”

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

²² Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och hjulen följde dem, och över dem vilade Israels Guds härlighet. ²³ Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade över berget öster om den. ²⁴ Anden lyfte mig, och i en syn från Guds Ande förde han mig till Kaldéen, till dem som levde i fångenskap där. Så försvann den syn jag fått se. ²⁵ Jag berättade för de landsförvisade allt som Herren hade visat mig.

6 Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ² undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar^[a], om handpåläggning,^[b] de dödas uppståndelse och en evig dom. ³ Så vill vi göra, om Gud tillåter det.

Varning för att överge Jesus Kristus

⁴ För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden ⁵ och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, ⁶ men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.

⁷ En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. ⁸ Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.

⁹ Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. ¹⁰ Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. ¹¹ Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. ¹² Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.

Gud håller sina löften

¹³ Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, ¹⁴ och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande^[c] talrika.”^{[d] 15} Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.

¹⁶ Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. ¹⁷ Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. ¹⁸ Båda dessa bekräftelser^[e] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.

¹⁹ Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget^[f], ²⁰ dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,^[g] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.