The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GNT. Switch to the GNT to read along with the audio.
6 På dina murar, Jerusalem, har jag satt väktare.
De ska aldrig tystna, varken dag eller natt.
Unna er ingen vila,
ni alla som ropar till Herren!
7 Ge honom ingen ro
förrän han har upprättat Jerusalem
och hela jorden sjunger dess lov.
8 Herren har svurit vid sin högra hand,
vid sin starka arm:
”Aldrig mer ska jag överlämna din säd
som föda åt dina fiender.
Aldrig mer ska främlingar dricka ditt vin,
det som du har arbetat för.
9 De som har skördat säden ska äta den
och lova Herren,
de som bärgat in vinet
ska dricka det
på förgårdarna till min helgedom.”
10 Dra ut! Dra ut genom portarna!
Bered väg för folket!
Bygg väg, bygg väg,
röj undan alla stenar
och hissa ett banér för folken!
11 Herren har förkunnat till jordens ände:
”Säg till dotter Sion:
’Se, din frälsning kommer.
Se, han har sin segerlön med sig,
de som han vunnit går framför honom.’ ”
12 De ska kallas ”det heliga folket”
och ”Herrens befriade”,
och du ska kallas ”den efterlängtade”
och ”staden som inte blir övergiven”.
Herrens dom och Herrens nåd
63 Vem är det som kommer från Edom,
från Bosra i mörkröda kläder,
som i praktfull dräkt går fram med en sådan kraft?
”Det är jag, som talar i rättfärdighet,
den som har makt att rädda.”
2 Varför är dina kläder så röda,
som om du hade trampat en vinpress?
3 ”Jag har ensam trampat vinpressen.
Ingen från folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
stampade ner dem i min förbittring.
Deras blod stänkte på mina kläder
och fläckade ner hela min dräkt.
4 Jag hade tänkt ut en hämndens dag,
mitt befrielseår hade kommit.
5 Jag såg mig om,
men det fanns ingen som ville hjälpa.
Det förvånade mig att ingen ville ge stöd.
Då blev min egen styrka min räddning
och min vrede mitt stöd.
6 Jag trampade folken i min vrede,
lät dem bli druckna av min förbittring
och lät deras blod rinna ner till marken.”
7 Jag vill berätta om Herrens nåd,
prisa Herren för allt han har gjort för oss,
all hans godhet mot Israels folk,
som han visat i sin barmhärtighet och nåd.
8 Han sa:
”De är mitt folk,
barn som aldrig sviker.”
Så blev han deras räddare.
9 Han delade all deras nöd,
och hans ansiktes ängel räddade dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande befriade han dem,
lyfte upp dem och bar dem under alla tider som gått.
10 Men de gjorde ändå uppror
och bedrövade hans heliga Ande.
Därför blev han deras fiende
och stred mot dem.
11 Då kom hans folk ihåg forna tider
och tänkte på Mose:
Var finns han som ledde dem genom havet,
herden för hans hjord?
Var finns han
som sände sin heliga Ande bland dem,
12 han, lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida,
han som klöv vattnen framför dem
och för evigt gjorde sig ett namn,
13 han som ledde dem fram genom djupen?
Som hästen på ett öppet fält
gick de framåt utan att snava.
14 Likt boskap som leds ner i dalen,
så förde Herrens Ande dem till vila.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15 Se ner från himlen,
från din heliga och härliga boning.
Var finns din lidelse och din makt?
Ditt medlidande och din barmhärtighet har du dragit tillbaka.
16 Du är ju vår far.
Även om Abraham inte vet om oss
och Israel inte känns vid oss,
så är du, Herre, ändå vår far,
sedan urminnes tider har du hetat vår befriare.
17 Varför låter du oss gå vilse från dina vägar, Herre,
varför har du förhärdat våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka för dina tjänares skull,
de stammar som är din arvedel.
18 För en kort tid fråntog våra fiender ditt heliga folk dess egendom,[a]
våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit som de som du aldrig härskat över,
som de som inte har uppkallats efter ditt namn.
Bön och syndabekännelse
64 Tänk om du bara ville öppna himlen
och komma ner till oss!
Bergen skulle darra i din närvaro,
2 som när elden antänder riset
och får vattnet att koka.
Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender
och folken bäva inför dig.
3 När du gjorde fruktansvärda gärningar
som vi inte väntade oss,
kom du ner,
och bergen darrade.
4 Sedan urtiden har ingen hört,
inget öra uppfattat
och inget öga sett någon annan Gud än dig
gripa in för dem som hoppas på honom.
5 Du tar dig an dem
som med glädje gör det som är rättfärdigt,
de som vandrar på dina vägar
och tänker på dig.
Men du blev vred, för vi syndade.
Hur ska vi kunna bli räddade?[b]
6 Vi har alla blivit orena, ja likt något orent.
Alla våra rättfärdiga gärningar är
som nedsmutsade kläder.
Vi vissnar som löv.
Våra synder sopar undan oss,
som vinden gör med torra löv.
7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn
eller vaknar upp och håller sig till dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss
och överlämnat oss åt våra synder.
8 Och ändå, Herre, är du vår far!
Vi är leran, och du är krukmakaren.
Vi är alla ett verk av din hand.
9 Var inte så vred på oss, Herre,
och tänk inte för alltid på våra synder.
Tänk i stället på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit öken,
Sion har blivit öken,
och Jerusalem är ödelagt.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
där våra förfäder prisade dig,
är nerbränt,
och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner.
12 Kan du ändå stå passiv inför allt detta, Herre?
Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?
Dom och frälsning
65 ”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3 ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4 De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5 De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6 Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7 för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8 Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 Jag ska låta en ättling[c] gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10 Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,[d]
12 er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13 Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14 mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15 Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16 Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.[e]
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17 Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18 Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19 Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20 Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21 De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22 De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23 De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24 Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25 Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
Timotheos kommer till Filippi
19 Jag hoppas att Herren Jesus snart ska låta mig skicka Timotheos till er, så att jag kan bli uppmuntrad av färska rapporter från er. 20 Det finns ingen som känner ett sådant ansvar och intresse för er som han. 21 Alla andra ägnar sig bara åt sina egna intressen, inte det som tjänar Jesus Kristus. 22 Men ni vet vad Timotheos har visat prov på. På samma sätt som en son arbetar tillsammans med sin far har han hjälpt mig i arbetet för evangeliet. 23 Och så snart jag vet hur det går för mig hoppas jag kunna skicka honom till er. 24 Jag litar faktiskt på att Herren snart ska låta mig komma också.
Paulus skickar tillbaka Epafroditos
25 Jag tror att jag måste skicka tillbaka vår bror Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att hjälpa mig med det jag behövde, och han har arbetat och kämpat tillsammans med mig. 26 Men nu längtar han efter er alla och är orolig över att ni har fått höra att han var sjuk. 27 Och han var verkligen svårt sjuk, han höll faktiskt på att dö. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom, utan också över mig, så att jag slapp drabbas av ännu en sorg i allt mitt elände. 28 Därför skickar jag honom mer än gärna tillbaka till er, för att ni ska få glädjen att få träffa honom igen. Dessutom kommer jag då att ha ett bekymmer mindre. 29 Ta väl emot honom i Herren med stor glädje, och visa uppskattning mot sådana som han. 30 Det var ju på grund av sitt arbete för Kristus som han var nära att dö. Han var villig att riskera livet för att hjälpa mig med sådant som ni inte kunde göra.
Rättfärdig genom tron på Kristus
3 Och så, mina syskon, gläd er i Herren! Det är inget besvär för mig att återigen skriva om samma sak, och det är en trygghet för er.
2 Akta er noga för dessa hundar[a], dessa med sina onda handlingar, dessa som skär sönder kroppen. 3 Verklig omskärelse handlar om oss som tjänar Gud i Anden, har vår stolthet i Kristus Jesus och inte förlitar oss på det yttre.
Tredje boken
(73—89)
Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön
73 En psalm av Asaf.
Gud är sannerligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag höll på att snava,
mina fötter höll på att tappa fästet.
3 Jag var avundsjuk på de högmodiga
då jag såg de gudlösas framgång.
4 De slipper svårigheter ända fram till sin död,
de är friska och välmående.
5 De råkar inte i människans nöd
och plågas inte som andra.
6 Därför är högfärd deras halsband,
och våld deras kläder.
7 Ur deras fetma tittar ögonen fram,
deras fantasier har ingen gräns.
8 De talar föraktfullt och ondsint.
De är högfärdiga och förtrycker andra.
9 De gör anspråk på himlen
och talar som om de ägde jorden.
10 Så återvänder hans folk dit
och suger åt sig mängder av vatten.[a]
11 De frågar: ”Hur kan Gud veta?
Skulle den Högste ha den kunskapen?”
12 Så är det med de gudlösa,
ostörda ökar de alltid sin rikedom.
13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
bestraffats var morgon.
15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg hur det går med dessa till slut.
18 Du låter dem vandra på en hal väg,
störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
Du, Herre, reser dig
och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]
21 När mitt hjärta var bittert
och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
som ett djur inför dig.
23 Ändå är jag alltid hos dig,
och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
och sedan för du mig till härligheten[c].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och när jag har dig,
önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
men Gud är min inre klippa och min del för evigt.
27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
och jag vill berätta om alla dina gärningar.
13 Min son, ät honung, för det är gott,
honung från honungskakan smakar sött.
14 Du ska veta att sådan är också visheten för din själ.
Om du finner den finns det en framtid för dig,
och ditt hopp görs inte om intet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.