Chronological

Melkisedeks prästämbete

7 Denne Melkisedek^[a] var konung i Salem^[b] och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. ² Och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första "rättfärdighetens konung", vidare "Salems konung", det vill säga "fridens konung". ³ Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.

⁴ Se, hur stor han är. Det var åt honom som Abraham, vår stamfader, gav tionde av sitt bästa byte. ⁵ De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham. ⁶ Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som ägde löftena. ⁷ Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer. ⁸ I det ena fallet tar dödliga människor^[c] emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever. ⁹ Ja, genom Abraham har på ett sätt också Levi, som får tionde, själv gett tionde, ¹⁰ ty som ofödd fanns han till i sin stamfaders kropp, när Melkisedek mötte denne.

Kristi prästämbete

¹¹ Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten^[d] - och på den grunden hade folket fått lagen - varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? ¹² Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. ¹³ Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. ¹⁴ Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. ¹⁵ Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. ¹⁶ Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. ¹⁷ Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek. ^{[e] 18} Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. ¹⁹ Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.

Jesus är präst för evigt

²⁰ Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed, ²¹ men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.^{[f] 22} Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. ²³ De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. ²⁴ Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. ²⁵ Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

²⁶ En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. ²⁷ Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. ²⁸ Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.

Det nya förbundets överstepräst

8 Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen ² och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet^[g] som Herren själv har rest och inte någon människa. ³ En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram. ⁴ Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. ⁵ De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.^[h]

⁶ Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. ⁷ Ty om det första förbundet^[i] hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.^{[j] 8} Men Gud förebrår dem när han säger:

¹³ När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Det gamla förbundets gudstjänst

9 Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. ² I tabernaklet inreddes ett främre rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. ³ Bakom den andra förlåten fanns ett rum som kallades det allra heligaste. ⁴ Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret^[l] och förbundsarken, som på alla sidor var överdragen med guld. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor. ⁵ Ovanpå arken stod härlighetens keruber^[m] som överskuggade nådastolen.^[n] Men detta skall jag inte nu gå in på i detalj.

⁶ Så blev det ordnat. I det främre rummet går alltid prästerna in och förrättar sin tjänst. ⁷ I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder. ⁸ Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består. ⁹ Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. ¹⁰ Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.

Kristus som överstepräst

¹¹ Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger.^[o] Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, ¹² gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. ¹³ Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, ¹⁴ hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

¹⁵ Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. ¹⁶ Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. ¹⁷ Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever. ¹⁸ Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod. ¹⁹ När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. ²⁰ Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.^{[p] 21} På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten. ²² Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

²³ Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen. ²⁴ Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. ²⁵ Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. ²⁶ I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. ²⁷ Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, ²⁸ så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder,^[q] och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.

10 Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. ² Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. ³ Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. ⁴ Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder. ⁵ När Kristus träder in i världen säger han därför:

⁸ Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde du inte och gladde dig inte", fast de bärs fram enligt lagen. ⁹ Sedan säger han: "Se, jag har kommit för att göra din vilja." Så upphäver han det första för att fastställa det andra. ¹⁰ Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.

¹¹ Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna. ¹² Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida ¹³ och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter. ¹⁴ Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. ¹⁵ Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:

Och sedan:

¹⁸ Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Uppmuntran till tro och kärlek

¹⁹ Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste ²⁰ på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött. ²¹ Vi har en stor präst över Guds hus. ²² Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. ²³ Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast. ²⁴ Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. ²⁵ Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Varning för avfall

²⁶ Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, ²⁷ utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. ²⁸ Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. ²⁹ Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? ³⁰ Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.^{[t] 31} Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

³² Kom ihåg den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande. ³³ Somliga utsattes för offentligt åtlöje och blev hånade och plågade, andra stod sida vid sida med dem som behandlades så. ³⁴ Ni led tillsammans med fångarna och fann er med glädje i att bli berövade era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består. ³⁵ Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. ³⁶ Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. ³⁷ Ty

Och vidare:

³⁹ Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.