Chronological

I Makedonien och Grekland

20 När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien. ² Och när han hade farit genom det området och talat många uppmuntrande ord till bröderna, kom han till Grekland, ³ där han uppehöll sig i tre månader. Men då judarna förberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, bestämde han sig för att resa tillbaka genom Makedonien.

Hälsning

1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, ² som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, ³ evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur^[a] föddes av Davids släkt ⁴ och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. ⁵ Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull. ⁶ Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. ⁷ Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus längtan att besöka Rom

⁸ Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. ⁹ Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er ¹⁰ i mina böner och alltid ber om att nu till sist få tillfälle att komma till er, om Gud vill. ¹¹ Jag längtar efter att träffa er för att få dela med mig någon andlig gåva åt er, så att ni blir styrkta, ¹² jag menar: för att vi tillsammans skall få tröst ur vår gemensamma tro, er och min. ¹³ Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad. ¹⁴ Både mot greker och barbarer,^[b] både mot lärda och olärda har jag skyldigheter. ¹⁵ Därför är det min önskan att få predika evangelium också för er i Rom.

Brevets tema

¹⁶ Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. ¹⁷ Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.^[c]

Guds dom över hedningarna

¹⁸ Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ¹⁹ Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. ²⁰ Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

²¹ Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²² De påstod att de var visa, men de blev dårar. ²³ De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. ²⁴ Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. ²⁵ De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

²⁶ Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. ²⁷ På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. ²⁸ Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. ²⁹ De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. ³⁰ De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, ³¹ är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ³² Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Guds rättvisa dom över alla

2 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. ² Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. ³ Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? ⁴ Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? ⁵ Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

⁶ Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷ evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸ men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. ⁹ Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, ¹⁰ men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ¹¹ ty Gud är inte partisk.

¹² Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. ¹³ Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴ Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵ De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶ Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Också juden står under Guds dom

¹⁷ Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. ¹⁸ Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. ¹⁹ Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, ²⁰ en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen. ²¹ Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du stjäl. ²² Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen. ²³ Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. ²⁴ Ty Skriften säger:För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.^[d]

²⁵ Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. ²⁶ Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren? ²⁷ En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. ²⁸ Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. ²⁹ Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven.^[e] En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

Människans orättfärdighet och Guds rättfärdighet

3 Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? ² Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. ³ Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? ⁴ Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet:För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig.^[f]

⁵ Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig - jag talar som människor tänker? ⁶ Nej, aldrig! Hur skulle han då kunna döma världen? ⁷ Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? ⁸ Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar.

Inför Gud är alla syndare

⁹ Hur är det då? Har vi något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde. ¹⁰ Det står skrivet:

¹⁹ Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. ²⁰ Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Förklarad rättfärdig i Kristus

²¹ Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, ²² en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. ²³ Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, ²⁴ och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. ²⁵ Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol,^[l] att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet,^[m] eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, ²⁶ under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

²⁷ Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. ²⁸ Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. ²⁹ Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ³⁰ lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. ³¹ Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.