Chronological
3 Salomo ingick en allians med farao, kungen i Egypten, och gifte sig med hans dotter. Han tog henne med sig till Davids stad, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, Herrens hus och muren runt Jerusalem.
2 Folket offrade på höjderna eftersom något tempel åt Herrens namn ännu inte var byggt.
Salomo ber om vishet
(2 Krön 1:3-12)
3 Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de stadgar han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där. 4 Den främsta offerplatsen fanns i Givon och dit gick kungen och bar fram 1 000 brännoffer på altaret där.
5 I Givon uppenbarade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”
6 Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han var trogen mot dig och rättfärdig och uppriktig i sitt hjärta. Du har fortsatt att visa samma stora nåd genom att ge honom en son som nu sitter på hans tron. 7 Herre min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla. 8 Du har satt mig, din tjänare, över ditt utvalda folk, en nation så stor att man inte kan räkna dem. 9 Ge mig, din tjänare, nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt! För vem kan styra ditt folk som är så stort?”
10 Herren var mycket nöjd med och glad över att Salomo bad om detta. 11 Gud svarade honom: ”Därför att du bad om detta och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång, utan bad om förmåga att urskilja vad som är rätt, 12 ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om. Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få. 13 Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar, 14 och om du vandrar på mina vägar och lyder mina lagar som din far David gjorde, så ska jag låta dig få leva länge.”
15 Sedan vaknade Salomo och förstod att det varit en dröm.
Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Herrens förbundsark. Där bar han fram brännoffer och gemenskapsoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.
Salomo visar prov på sin vishet
16 Två prostituerade kvinnor kom till kungen och trädde fram inför honom.
17 ”Hör, min herre, vi bor båda i samma hus”, började en av dem. ”Jag fick ett barn och hon var också där i huset. 18 Tredje dagen efter att mitt barn fötts fick den här kvinnan också ett barn. Vi var ensamma och det var inga andra i huset. 19 Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det. 20 Då gick hon upp mitt i natten när jag, din tjänarinna, sov, tog min son som låg bredvid mig till sig och lade det döda barnet i mina armar. 21 På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när jag såg närmare på det på morgonen, såg jag att det inte var det barn jag fött.”
22 Den andra kvinnan sa: ”Det var visst hennes egen son och barnet som lever är mitt!” Men den första stod på sig: ”Nej, det döda barnet är ditt och det som lever är mitt!” På det sättet grälade de alltså inför kungen.
23 Då sa kungen: ”Den ena säger att det levande barnet är hennes och att det döda barnet tillhör den andra. Den andra säger att det levande barnet är hennes och det döda den andras. 24 Ge mig nu ett svärd!” Man hämtade ett svärd till kungen. 25 ”Hugg det levande barnet i två delar och låt de båda kvinnorna få var sin del”, sa kungen.
26 Barnets mor som fylldes av kärlek till sin son, utropade då: ”Nej, min herre! Ge henne barnet i stället! Döda det inte!” ”Nej, varken du eller jag ska ha honom”, sa den andra kvinnan. ”Dela honom mitt itu!”
27 Då befallde kungen: ”Ge den levande pojken till den första kvinnan! Hon är hans mor.”
28 Över hela Israel fick man höra talas om den dom kung Salomo avkunnade och alla visade honom vördnad, för de insåg vilken vishet Gud hade gett honom.
Salomos närmaste män
4 Kung Salomo härskade över hela Israel. 2 Dessa var hans närmaste män:
Asarja, Sadoks son, var präst.
3 Elichoref och Achia, Shishas söner var kungens sekreterare.
Joshafat, Achiluds son, var kansler.
4 Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare för hären.
Sadok och Evjatar var präster.
5 Asarja, Natans son, var överfogde.
Savud, Natans son, en präst, var kungens personlige rådgivare.
6 Achishar hade hand om palatsets affärer.
Adoniram, Avdas son, hade ansvaret för tvångsarbetena.
7 Det fanns också tolv fogdar vid Salomos hov som var sin månad under året fick sörja för kungens och hovets underhåll.
8 Namnen på dessa var:
Hurs son[a] över Efraims bergsbygd.
9 Dekers son över Makas, Shaalvim, Bet Shemesh, Elon och Bet Hanan.
10 Heseds son över Arubbot som också innefattade Soko och hela Heferlandet.
11 Avinadavs son över hela Dors högland; han fick Salomos dotter Tafat till hustru.
12 Baana, Achiluds son, över Taanak och Megiddo, hela den del av Bet-Shean som ligger vid sidan av Saretan, nedanför Jisreel och hela trakten från Bet-Shean ända till Avel Mechola och bortom Jokmeam.
13 Gevers son över Ramot i Gilead, vilket innefattade Jairs byar, den Jair som var son till Manasse i Gilead och dessutom området Argov i Bashan med sextio stora städer med murar och kopparportar.
14 Achinadav, Iddos son, över Machanajim.
15 Achimaas, han som hade gift sig med Basemat, en annan av Salomos döttrar, över Naftali.
16 Baana, Hushajs son, över Asher och Alot.
17 Joshafat, Paruachs son, över Isaskar.
18 Shimi, Elas son, över Benjamin.
19 Gever, Uris son, över Gilead med de områden som hade tillhört Sichon, amoréernas kung, och Og, kungen i Bashan. Det fanns bara en fogde i det landet.
Salomos välde
20 Juda och Israel var talrika som havets sand och folket åt och drack och var nöjda. 21 Kung Salomo regerade över alla rikena från floden Eufrat ända till filistéernas land och ner till Egyptens gräns. De betalade skatt till Salomo och de fortsatte att tjäna honom så länge han levde.
22 För försörjningen i palatset behövdes dagligen 9 000 liter[b] fint mjöl och dubbelt så mycket vanligt mjöl, 23 10 gödda oxar, 20 valloxar och 100 får och getter, förutom hjort, gasell, dovhjort och gödfågel.
24 Salomos välde sträckte sig över alla riken väster om floden Eufrat, från Tifsach till Gaza, och landet hade fred på alla sidor.
25 Under hela Salomos livstid levde Juda och Israel, från Dan till Beer Sheva, i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd.
26 Salomo ägde 4 000[c] stallar för vagnshästar och 12 000 hästar.
27 Varje månad sörjde fogdarna för underhållet åt kung Salomo och alla som kom till hans bord så att ingenting fattades 28 och de ansvarade också för att hästarna fick korn och halm var kungen än befann sig.
Salomo blir berömd för sin vishet
29 Gud gav Salomo stor vishet och mycket förstånd, omätligt som havets sand. 30 Han var visare än de visaste i Östern och hans visdom var större än hela Egyptens. 31 Han var visare än någon annan människa, visare än esrachiten Etan och visare än någon av Machols söner Heman, Kalkol och Darda. Ryktet om honom spred sig till folken runt omkring. 32 Han diktade 3 000 ordspråk och komponerade 1 005 sånger. 33 Han kunde förklara växternas liv, alltifrån Libanons cedrar till den lilla isopen som tränger fram i murarnas springor. Han undervisade om allt slags djur- och fågelliv, om kräldjur och fiskar. 34 Från alla länder kom människor för att lyssna till Salomos vishet, sända av alla kungar som hört om hans vishet.
Salomos regering
(1:1—9:31)
Salomo ber Gud om vishet
(1 Kung 3:4-15)
1 Salomo, Davids son, hade nu etablerat sin kungamakt, och Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket mäktig.
2 Salomo talade till hela Israel, till både högre och lägre officerare, alla domare och alla ledare i Israel, familjeöverhuvuden. 3 Salomo och hela församlingen gick till offerplatsen i Givon, där Guds uppenbarelsetält var, som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. 4 Men Guds ark hade David flyttat från Kirjat-Jearim till den plats han hade ställt i ordning åt den; han hade satt upp ett tält åt den i Jerusalem. 5 Men kopparaltaret, som Besalel, Uris son och Hurs sonson, hade gjort, stod framför Herrens boning i Givon. Nu uppsökte Salomo och de församlade det. 6 Salomo gick upp till kopparaltaret inför Herren i uppenbarelsetältet och offrade 1 000 brännoffer på det.
7 Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”
8 Salomo svarade Gud: ”Du har visat stor nåd mot min far David och gjort mig till kung efter honom. 9 Herre Gud, uppfyll nu ditt löfte till min far David, för du har gjort mig till kung över ett folk som är lika talrikt som stoftet på jorden. 10 Ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan leda detta folk, för vem kan styra ditt folk som är så stort?”
11 Gud svarade Salomo: ”Därför att din största önskan var detta, och därför att du inte bad om rikedom, välfärd och ära eller dina fienders liv, och inte heller ett långt liv, utan om vishet och kunskap för att kunna leda mitt folk, som jag har gjort dig till kung över – 12 därför ska jag ge dig vishet och kunskap. Jag ska också ge dig mer rikedom, välfärd och ära än någon kung någonsin haft före dig eller någonsin kommer att ha.”
13 Sedan begav sig Salomo till Jerusalem från offerplatsen i Givon, från uppenbarelsetältet, och han regerade över Israel.
Salomos oerhörda rikedom
(1 Kung 10:26-29; 2 Krön 9:25-28)
14 Salomo samlade också vagnar och hästar. Han hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, dels i vagnstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. 15 Silvret och guldet var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 16 Salomos hästar köptes i Egypten[a] och Kuve. Kungens uppköpare importerade dem från Kuve. 17 Varje vagn som de importerade från Egypten kostade 600 siklar silver och en häst 150 siklar[b]. De exporterade dem också till hettiternas och araméernas kungar.
Den rättfärdige kungen
72 Av Salomo.
Gud, ge kungen din rättvisa,
åt kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk rättfärdigt,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen ska lyfta fram frid åt folket
och höjderna rättfärdighet.
4 Han ska försvara de betryckta,
rädda de fattigas barn
och krossa deras förtryckare.
5 De ska frukta dig[a] så länge solen och månen består,
från generation till generation.
6 Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,
som en regnskur som vattnar jorden.
7 Den rättfärdige ska blomstra under hans tid
och stor fred råda tills månen inte längre finns.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 De som bor i öknen ska böja sig för honom,
och hans fiender ska slicka stoft.
10 Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,
och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.
11 Alla kungar ska buga sig för honom
och alla folk tjäna honom.
12 Han räddar den fattige som ropar
och den betryckte som inte har någon som hjälper.
13 Han känner medlidande med den svage och behövande
och räddar de fattigas liv.
14 Han befriar dem från våld och förtryck,
för deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva länge och få guld från Saba.
Må man alltid be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 Låt det bli rika skördar i landet,
så att de vajar på bergstopparna.
Låt dess frukter frodas som Libanons skogar
och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[c]
17 Låt kungens namn bestå för evigt,
leva vidare så länge solen finns till.
Alla folk ska bli välsignade genom honom,
alla folk kommer att kalla honom välsignad.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,
han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans stora namn i evighet!
Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!
Amen, amen!
20 Här slutar bönerna av David, Jishajs son.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.