Chronological

⁴ Jag sitter inte tillsammans med lögnare
    och håller inte ihop med hycklare.
⁵ Jag hatar de ondas samlingar
    och vägrar att sitta hos de gudlösa.
⁶ Jag tvättar mina händer i oskuld
    och går runt ditt altare, Herre.
⁷ Jag höjer min röst till tacksägelse
    och förkunnar alla dina under.

⁸ Herre, jag älskar din boning, ditt hus,
    platsen där din härlighet bor.
⁹ Ryck inte bort mitt liv med syndarnas,
    låt mig inte dö som de blodtörstiga,
¹⁰ som har båda händerna fulla med onda planer
    och högra handen med mutor.
¹¹ Men jag lever ett klanderfritt liv.
    Befria mig och visa nåd!

¹² Jag står på fast grund,
    och i församlingarna vill jag prisa Herren.

² Uthålligt väntade jag på Herren,
    tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
³ Han drog upp mig ur fördärvets grop,
    upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
    och ställde mig på fast mark.
⁴ Han gav mig en ny sång i min mun,
    en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
    och sätta sin lit till Herren.

⁵ Lycklig är den som förtröstar på Herren
    och som inte vänder sig till de stolta,
    till dem som viker av till falska gudar.
⁶ Herre, min Gud,
    du har gjort många under och planer för oss.
    Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
    är de så många att jag inte kan räkna dem.

⁷ Offer och gåvor önskade du inte.
    – Du har gett mig öron^[a] som hör.–
Brännoffer och syndoffer
    frågade du inte efter.
⁸ Då sa jag: ”Se, här är jag.
    I bokrullen står det skrivet om mig.
⁹ Jag vill göra din vilja, min Gud,
    för din lag är i mitt hjärta.”

¹⁰ Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
    jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
¹¹ Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
    jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.

¹² Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
    låt din nåd och sanning bevara mig.
¹³ Olyckor utan tal omger mig,
    mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
    och hela mitt livsmod sviktar.
¹⁴ Herre, jag ber, befria mig!
    Skynda dig och kom till min hjälp!

¹⁵ Låt skam och vanära komma över alla dem
    som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
    vända tillbaka i förnedring.
¹⁶ Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
    häpna och skämmas.
¹⁷ Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
    låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”

¹⁸ Jag är betryckt och fattig,
    men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
    min Gud, dröj inte!

² Talar ni verkligen rättfärdigt, ni ledare^[a]?
    Dömer ni rätt, ni människobarn?
³ Nej, innerst inne smider ni onda planer,
    och med era händer förbereder ni våld i landet.

⁴ De gudlösa har gått vilse sedan de föddes,
    sedan sin födelse har lögnarna irrat omkring.
⁵ De har gift som är som ormgift.
    De är som en döv kobra som tillsluter sina öron,
⁶ som inte lyssnar till ormtjusaren,
    hur skicklig denne än är med sina besvärjelser.

⁷ Krossa tänderna i deras mun, Gud,
    bryt käkarna på dessa unga lejon, Herre!
⁸ Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
    och när någon skjuter sina pilar, låt dem vara odugliga.^[b]
9 Liksom snigeln som tynar bort medan den tar sig framåt,
    och som ett dödfött barn,
    låt dem aldrig få se solen.

¹⁰ Innan era grytor känner hettan av törnen,
    gröna eller torra,
    ska de onda svepas bort.
¹¹ Den rättfärdige ska glädja sig när han ser hämnden.
    Han ska vada i de gudlösas blod.
¹² Då ska man säga:
    ”Den rättfärdige får sin lön,
    och det finns en Gud som dömer på jorden.”

² Gud, lyssna till mitt rop!
    Hör min bön!

³ Från jordens ände ropar jag till dig i min svaghet.
    Led mig upp på klippan, som är högre än jag.
⁴ Du är min tillflykt,
    ett starkt torn mot fienden.

⁵ Jag vill för alltid bo i ditt tält
    och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Séla
⁶ Du har hört mina löften, Gud,
    och du har gett mig deras arv som fruktar dig.

⁷ Ge kungen ett långt liv,
    många år från generation till generation.
⁸ Låt honom sitta på sin tron inför Gud i evighet.
    Låt din nåd och trofasthet bevara honom.

⁹ Då ska jag ständigt prisa ditt namn.
    Dag efter dag ska jag uppfylla mina löften.

² Bara hos Gud finner jag ro,
    från honom kommer min räddning.
³ Endast han är min klippa,
    min räddning och min borg.
    Jag ska aldrig vackla.

⁴ Hur länge ska ni ansätta en människa,
    kasta er över honom allesammans,
som mot en lutande vägg,
    eller en mur som snart störtar samman?
⁵ De tänker störta ner honom från hans höga plats,
    och de gillar lögn.
Med sin mun välsignar de,
    men i sitt inre förbannar de. Séla

⁶ Bara hos Gud finner jag ro,
    från honom kommer mitt hopp.
⁷ Endast han är min klippa,
    min räddning och min borg.
        Jag ska aldrig vackla.
⁸ Min frälsning och min ära finns hos Gud.
    Han är min tillflykt, min starka klippa.
⁹ Förtrösta alltid på honom, du folk!
    utgjut ditt hjärta för honom, för Gud är vår tillflykt. Séla

¹⁰ Människobarnen är bara en vindpust,
    även de höga bland dem är en lögn.
I vågskålen väger de lätt,
    ja, mindre än luft.
¹¹ Sätt inte er tillit till våld
    eller ert hopp till stöldgods.
Om er rikedom växer,
    fäst inte ert hjärta vid den.

¹² Ett har Gud talat, två saker har jag hört:
    att Gud har styrkan,
¹³ och att du, Herre, är nådig
    och lönar var och en efter vad han gjort.

² Hör mig, Gud, när jag klagar!
    Bevara mitt liv när fienden hotar.

³ Göm mig för de ondas hop,
    för skocken av dem som gör orätt.
⁴ De vässar sina tungor som svärd.
    De avlossar sina grymma ord som pilar,
⁵ för att från sina bakhåll skjuta på den oskyldige.
    Plötsligt och utan fruktan skjuter de.

⁶ De eggar varandra i sin onda plan.
    De talar om att i hemlighet sätta ut fällor.
    ”Ingen kommer att se dem,” säger de.
⁷ De tänker ut onda planer
    och säger: ”Vi har planerat det perfekt!”
    Outgrundligt är människans innersta.

⁸ Men Gud själv skjuter dem med pil,
    plötsligt slås de ner.
⁹ Deras egen tunga bringar dem på fall,
    och alla som ser dem skakar på huvudet.
¹⁰ Alla människor blir rädda,
    de förkunnar Guds verk
och inser vad han har gjort.

¹¹ Den rättfärdige gläder sig i Herren
    och tar sin tillflykt till honom.
    Alla rättsinniga prisar honom.