Chronological

² Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,
    rädda mig från mina förföljare, befria mig!
³ Låt dem inte riva mig som lejon
    och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

⁴ Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
    om jag har handlat fel,
⁵ om jag har lönat min vän med ont
    och plundrat min ovän utan orsak,
⁶ låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,
    trampa mitt liv till marken
    och lägga min ära i stoftet. Séla

⁷ Herre! Res dig i din vrede,
    stå upp mot mina fienders raseri!
Vakna upp, min Gud,
    du som bestämmer domen.
⁸ Samla alla folken runt omkring dig,
    regera över dem från höjden!
⁹ Herren är den som dömer folken.
Döm mig, Herre,
    efter min rättfärdighet,
    efter min integritet.
¹⁰ Gör slut på de gudlösas ondska,
    låt den rättfärdige stå fast!
    Den som prövar sinne och känslor^[b] är en rättfärdig Gud.

¹¹ Gud är min sköld,
    han räddar de rättsinniga.
¹² Gud dömer i rättfärdighet,
    Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.
¹³ Om någon inte vill vända om,
    slipar han sitt svärd,
    spänner sin båge,
¹⁴ gör sitt dödande vapen redo
    och tar fram sina brinnande pilar.

¹⁵ Se, denne är havande med orätt,
    han avlar ofärd och föder lögn.
¹⁶ Han gräver en grop och gör den djup
    men faller själv i den grop han grävt.
¹⁷ Olyckan han planerat kommer över honom själv,
    våldet drabbar hans eget huvud.

¹⁸ Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.
    Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.

² När onda människor kommer emot mig
    för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
    ska de själva snubbla och falla.
³ Även om en armé skulle omringa mig,
    behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
    är jag trygg.

⁴ Det enda jag ber Herren om,
    det jag längtar efter,
    är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
    se Herrens ljuvlighet
    och söka honom i hans tempel.
⁵ Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
    han gömmer mig i sitt tält,
    han för mig upp på en klippa.

⁶ Jag kan lyfta mitt huvud
    inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
    och jag vill sjunga till Herrens ära.

⁷ Hör när jag ropar, Herre,
    var nådig mot mig och svara mig!
⁸ I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
    Dig, Herre, vill jag söka.^[a]
9 Dölj inte ditt ansikte för mig,
    visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
    förkasta mig inte, överge mig inte,
    min frälsnings Gud.
¹⁰ Även om min far och mor skulle överge mig,
    tar Herren hand om mig.
¹¹ Visa mig din väg, Herre,
    led mig på en rak stig
    för mina förtryckares skull.
¹² Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
    för falska vittnen reser sig mot mig,
    och de andas våld.

¹³ Men jag är övertygad om
    att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
¹⁴ Vänta på Herren, var stark och modig.
    Vänta på Herren!

² Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
    låt mig aldrig komma på skam.
    Befria mig i din rättfärdighet.
³ Lyssna till mig,
    skynda dig att rädda mig.
Var en klippa för mig, en fästning,
    en borg där jag finner frälsning.
⁴ Du är min klippa och min borg.
    Led mig, vägled mig för ditt namns skull!
⁵ Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig.
    Du är min fästning.
⁶ I dina händer överlämnar jag min ande,
    för du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

⁷ Jag hatar dem som tillber avgudar.
    Jag förtröstar på Herren.
⁸ Jag jublar av glädje för din nåd.
    Du såg mitt lidande
    och du såg min själs ångest.
⁹ Du överlämnade mig inte åt min fiende.
    Du ledde mig ut i frihet.

¹⁰ Herre, var nådig mot mig, för jag är i nöd,
    mina ögon är matta av sorg,
    likaså min kropp och själ.
¹¹ Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan,
    min styrka och min kropp håller på
    att tyna bort på grund av min skuld.
¹² För alla mina fienders skull hånas jag,
    mina grannar förfärar sig^[a] över mig,
    och de som ser mig på gatan flyr från mig.
¹³ Jag är lika bortglömd som en död,
    jag har blivit som en krossad kruka.
¹⁴ Jag hör mångas skvaller,
    skräck finns på alla håll,
de går samman mot mig
    för att röja mig ur vägen.

¹⁵ Men jag förtröstar på dig, Herre!
    Jag säger: ”Du är min Gud.”
¹⁶ Mina tider ligger i dina händer,
    rädda mig ur mina fienders hand,
    från dem som förföljer mig.
¹⁷ Låt ditt ansikte lysa över din tjänare!
    Rädda mig i din nåd!
¹⁸ Herre, låt mig inte komma på skam
    när jag ropar till dig.
Låt i stället de gudlösa få skämmas
    och lägga sig stilla i dödsriket,
¹⁹ där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat,
    dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt
    talar mot de rättfärdiga.

²⁰ Stor är din godhet
    som du har sparat åt dem som fruktar dig
    och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig.
²¹ Du gömmer dem hos dig,
    skyddade mot människors sammansvärjning,
du förvarar dem i din hydda
    i trygghet mot elaka tungor.

²² Välsignad vare Herren,
    för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad.
²³ Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”
    Men du hörde mina böner,
när jag ropade till dig om hjälp.

²⁴ Älska Herren, alla hans fromma.
    Herren bevarar de trogna,
    men dem som handlar i övermod straffar han strängt.
²⁵ Var starka, fatta mod,
    alla ni som hoppas på Herren.

² Jag vill alltid prisa Herren,
    ständigt ha en lovsång till honom på mina läppar.
³ Med stolthet vill jag berätta omHerren,
    låt de ödmjuka höra det och glädja sig.
⁴ Lova Herren med mig,
    låt oss tillsammans upphöja hans namn.

⁵ Jag sökte Herren, och han svarade mig,
    han befriade mig från all min fruktan.
⁶ De som ser upp till honom strålar av glädje,
    de behöver inte böja sina huvuden i skam.
⁷ Denne arme man ropade till Herren
    och han hörde honom,
    han räddade honom ur all hans nöd.
⁸ Herrens ängel håller vakt kring dem
    som fruktar honom
    och befriar dem.

⁹ Smaka och se hur god Herren är!
    Lycklig är den människa som tar sin tillflykt till honom!
¹⁰ Frukta Herren, ni hans heliga,
    för de som fruktar honom lider ingen brist.
¹¹ Lejon kan lida brist och gå hungriga,
    men de som söker Herren behöver aldrig sakna något gott.
¹² Barn, kom och lyssna på mig,
    så ska jag lära er att frukta Herren.
¹³ Är du en människa som älskar livet
    och vill se många goda dagar?
¹⁴ Håll då din tunga borta från det onda
    och dina läppar fria från lögnaktigt tal.
¹⁵ Vänd dig bort från det onda,
    gör det goda
    och sök och sträva efter frid.

¹⁶ Herrens ögon följer de rättfärdiga,
    och hans öron hör deras rop.
¹⁷ Herren vänder sig mot de onda,
    han utplånar deras minne från jorden.

¹⁸ Herren hör när de rättfärdiga ropar,
    och han räddar dem ur all deras nöd.
¹⁹ Herren är nära de förtvivlade,
    och han räddar de förkrossade.

²⁰ Den rättfärdige får uppleva mycket ont,
    men Herren befriar honom från allt.
²¹ Han beskyddar alla hans ben,
    inget av dem ska krossas.

²² Ondskan ska döda den gudlöse,
    och de som hatar den rättfärdige ska dömas.
²³ Herren räddar sina tjänares liv,
    och ingen som tar sin tillflykt till honom ska dömas.

³ Varför skryter du över det onda, du mäktige?
    Guds nåd består för alltid.^[a]
4 Din tunga tänker ut fördärv,
    den är vass som en rakkniv,
    och liksom dina handlingar full av svek.
⁵ Du älskar det onda mer än det goda,
    lögn mer än sanning. Séla
⁶ Du älskar ord som ger skada
    och tal som är svekfullt.

⁷ Men Gud kommer att slå ner dig för alltid,
    gripa dig, dra iväg dig från ditt tält
    och utrota dig från de levandes land. Séla
⁸ De rättfärdiga ska se det och bli rädda.
    De kommer att skratta åt honom:
⁹ ”Se, här är en man som inte gjorde Gud till sin fästning,
    utan litade på sin rikedom
    och sökte styrka i sitt fördärv.”

¹⁰ Men jag är som ett olivträd,
    som grönskar i Guds hus.
För alltid och i evighet
    förtröstar jag på Guds nåd.
¹¹ Jag vill för evigt prisa dig för vad du gjort,
inför dina fromma hoppas på ditt namn,
    ty det är gott.