Chronological

Profetia om Seirs berg

35 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot berget Seir, profetera mot det: ³ Säg till det: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Seirs berg, jag ska sträcka ut min hand mot dig och göra dig öde och obebodd. ⁴ Jag ska lägga dina städer i ruiner, och du ska ödeläggas. Då ska du inse att jag är Herren.

⁵ Du har sedan gammalt varit fientligt inställd mot israeliterna och låtit svärdet drabba dem i deras olyckstid, när deras straff nått sin kulmen. ⁶ Därför ska jag, säger Herren, Herren, så sant jag lever, låta ditt eget blod flyta. Blod ska förfölja dig. Eftersom du inte haft något emot blodsutgjutelse, så ska du förföljas av blodsutgjutelse. ⁷ Jag ska ödelägga berget Seir och utplåna var och en som kommer eller går där. ⁸ Jag ska fylla bergen med stupade. På dina höjder, i dina dalar och i alla dina raviner ska de falla som dödats med svärd. ⁹ Du ska bli ödelagd för alltid och ingen ska någonsin mer bo i dina städer. Då ska ni inse att jag är Herren.

¹⁰ Du sa: ”Dessa två folk och länder ska bli mina, och vi ska ta dem i besittning,” trots att Herren var där. ¹¹ Därför ska jag, så sant jag lever, säger Herren, Herren, behandla dig i enlighet med den vrede och avund som du i ditt hat har visat mot dem. Jag ska göra mig själv känd bland dem i och med att jag dömer dig. ¹² Då ska du inse att jag, Herren, har hört allt det föraktfulla som du har yttrat mot Israels berg: ”De är ödelagda och det är fritt fram för oss att inta dem.” ¹³ Ni har skrutit mot mig och talat stora ord mot mig. Jag har hört det. ¹⁴ Så säger Herren, Herren: Du gladde dig över landets ödeläggelse. Nu ska jag ödelägga dig.^{[a] 15} Du gladde dig över att israeliternas arvedel blev ödelagd. Därför ska jag göra likadant med dig. Du ska ödeläggas, du Seirs berg och hela Edom. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Israels återupprättelse

36 ”Du människa, profetera mot Israels berg! Säg: ’Israels berg, hör Herrens ord! ² Så säger Herren, Herren: Era fiender har hånat er: ”De urgamla höjderna! De har blivit vår egendom.” ’ ³ Profetera därför och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ni har blivit ödelagda, krossade från alla sidor, och ni har blivit andra folks egendom. Man har gjort er till ett allmänt samtalsämne och förtalat er. ⁴ Israels berg, hör därför Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som plundrats och hånats av de angränsande folken: ⁵ Så säger därför Herren, Herren: Jag har sannerligen talat med brinnande lidelse mot de övriga folken och mot hela Edom, som har lagt beslag på mitt land med glädje och i förakt och behållit det som byte.’ ⁶ Profetera därför om Israels land och säg till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Jag har talat i lidelse och vrede därför att ni föraktats av de andra folken. ⁷ Så säger därför Herren, Herren: ’Jag svär med upplyft hand att också era grannfolk ska få uppleva förakt.

⁸ Men ni, Israels berg, ska åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, som snart ska återkomma. ⁹ Jag står på er sida, och jag ska ta mig an er. Ni ska plöjas och besås. ¹⁰ Jag ska föröka er befolkning, hela Israels folk, och städerna ska åter bebos och ruinerna bli uppbyggda igen. ¹¹ Jag ska föröka mängden av både människor och djur hos er. De ska bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska låta era trakter bli bebodda som förut och ge er ännu mer framgång än förr. Då ska ni inse att jag är Herren. ¹² Jag ska åter låta folk, mitt folk Israel, vandra på er och ta er i besittning. Ni ska vara deras arvedel. Ni ska aldrig mer beröva dem deras barn.

¹³ Så säger Herren, Herren: Man säger till er: ”Du äter människor och berövar ditt folk dess barn”, ¹⁴ men du ska inte mer äta människor eller beröva ditt folk dess barn, säger Herren, Herren. ¹⁵ Jag ska inte mer låta dig höra folkens hån eller bli föraktad av andra folk eller förorsaka ditt folks fall, säger Herren, Herren.’ ”

¹⁶ Herrens ord kom till mig: ¹⁷ ”Du människa, när Israels folk bodde i sitt eget land, orenade de det med sitt leverne och sina gärningar. Deras leverne var lika orent för mig som en kvinnas menstruation. ¹⁸ Då tömde jag ut min vrede över dem, för de hade utgjutit blod och orenat landet med sina avgudar. ¹⁹ Jag skingrade dem bland folken, och de spreds ut till olika länder. Efter deras leverne och gärningar dömde jag dem. ²⁰ Men vart de än kom bland folken vanhelgade de mitt heliga namn. Man sa om dem: ’De är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ ²¹ Jag var bekymrad för mitt heliga namns skull, som israeliterna vanhelgat bland de folk de kommit till.

²² Säg därför till Israels folk: ’Så säger Herren, Herren: Det är inte för er skull, israeliter, som jag gör detta, utan för mitt heliga namns skull, som ni har vanhelgat bland de folk ni har kommit till. ²³ Jag vill visa mitt stora namns helighet, som har blivit vanhelgat bland folken, där ni har vanärat det. Då ska folken inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bland er visar mig helig inför dem.

²⁴ Jag ska hämta er från folken, samla er från olika länder och leda er tillbaka hem till ert eget land. ²⁵ Jag ska bestänka er med rent vatten, så att ni blir rena. Jag ska rena er från allt orent och från era avgudar. ²⁶ Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta er få en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni lyder mina bud, håller mina stadgar och lever efter dem.

²⁸ Ni ska bo i det land som jag gav era förfäder. Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. ²⁹ Jag ska befria er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden, ge er en rik skörd, och ni ska inte behöva drabbas av någon hungersnöd. ³⁰ Ni ska få njuta av rika skördar från fruktträd och åkrar, och aldrig mer ska ni bland folken kunna hånas för att ni svälter. ³¹ Då ska ni komma ihåg ert onda leverne och era onda gärningar och avsky er själva för era synder och avskyvärdheter. ³² Det är dock inte för er egen skull jag gör det, säger Herren, Herren, det ska ni veta. Ni ska få blygas och skämmas för allt ni har gjort, israeliter.

³³ Så säger Herren, Herren: När jag renar er från era synder, ska jag låta era städer bli bebodda igen och ruinerna återuppbyggda. ³⁴ Det ödelagda landet ska åter brukas och inte mer ligga öde inför någon som går förbi. ³⁵ Då ska man säga: ”Detta ödelagda land har nu blivit som Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, ödelagda och förstörda, är uppbyggda, befästa och befolkade.” ³⁶ Då ska era grannfolk som finns kvar inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och åter planterat det som låg öde. Jag, Herren, har talat, och jag ska göra det.’

³⁷ Så säger Herren, Herren: Också detta ska jag göra för israeliterna när de ber mig om det: Jag ska låta dem förökas som en fårhjord, ³⁸ som de heliga fåren i Jerusalem vid högtiderna. Så ska ruinstäderna fyllas av hjordar av människor. Då ska de inse att jag är Herren.”

De förtorkade benen får liv

37 Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. ² Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. ³ Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” ⁴ Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! ⁵ Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. ⁶ Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

⁷ Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. ⁸ Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.

⁹ Då sa han till mig: ”Profetera till anden^[b], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”

¹⁰ Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.

¹¹ Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ ¹² Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. ¹³ Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. ¹⁴ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”

De två stavarna förenas

¹⁵ Herrens ord kom till mig: ¹⁶ ”Du människa, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och israeliterna som tillhör honom.’ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’Efraims stav, för Josef och alla israeliter som tillhör honom.’ ¹⁷ För dem sedan samman så att de blir en enda stav i din hand.

¹⁸ När dina landsmän frågar dig vad du menar med detta, ¹⁹ ska du svara dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska ta Josefs stav, som är i Efraims hand, och israeliternas som tillhör honom, och foga ihop den med Judas stav och göra dem till ett i min hand.’ ²⁰ Stavarna som du har skrivit på ska du hålla fram inför deras ögon.

²¹ Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska hämta tillbaka israeliterna från de folk som de gått till. Jag ska samla dem från alla håll och leda dem tillbaka till deras eget land. ²² Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En kung ska regera över dem alla. De ska inte längre vara två folk eller uppdelade i två riken. ²³ De ska sluta att orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla sina överträdelser. Jag ska rädda dem från alla deras platser där de har syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

²⁴ David, min tjänare, ska vara kung över dem, och de ska alla ha en enda herde. De ska följa mina lagar och noga lyda mina befallningar. ²⁵ De ska bo i landet jag gav åt min tjänare Jakob och där deras förfäder bodde. De och deras barn och barnbarn ska alltid bo där, och min tjänare David ska vara deras furste i all evighet. ²⁶ Och jag ska ingå ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. De ska växa i antal och jag ska ställa min helgedom bland dem för alltid. ²⁷ Jag ska själv bo mitt ibland dem, jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. ²⁸ Då ska folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom förblir hos dem för evigt.’ ”