Chronological

Jesus återvänder till himlen

^1-2 Käre Theofilos!I mitt första brev berättade jag för dig om vad Jesus gjorde och lärde. Jag berättade om hur han blev upptagen till himlen efter att ha undervisat sina utvalda apostlar genom den helige Ande.

³ Under de fyrtio dagarna efter korsfästelsen visade han sig gång på gång för dessa apostlar, och på många sätt bevisade han för dem att han levde. Vid dessa tillfällen talade han till dem om Guds rike.

⁴ Vid ett av dessa tillfällen sa han till dem att inte lämna Jerusalem förrän den helige Ande hade kommit till dem, som Fadern hade lovat. Det var något som han redan tidigare hade talat med dem om.

⁵ Johannes döpte er i vatten, påminde han dem, men om några få dagar ska ni bli döpta i den helige Ande.

⁶ När han en annan gång visade sig för dem frågade de honom: Herre, ska du nu befria Israel och låta oss bli en självständig nation igen?

⁷ Den tidpunkten bestämmer Fadern, svarade han, och det är inget som ni får veta.

⁸ Men när den helige Ande kommer till er, ska ni få kraft att vittna om min död och uppståndelse för människorna i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och över hela jorden.

⁹ Strax efteråt lyftes han upp i skyn och medan de stod och stirrade efter honom försvann han i ett moln.

¹⁰ De försökte att få se ännu en skymt av honom, men då stod plötsligt två vitklädda män bland dem

¹¹ och sa: Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar mot skyn? Jesus har återvänt till himlen, men en dag ska han komma tillbaka hit på samma sätt som han for upp!

Mattias väljs till att ersätta Judas

¹² När detta hände var de på Oljeberget, som ligger knappt en kilometer från Jerusalem. De gick tillbaka in i staden

^13-14 och samlades till bön i ett rum på andra våningen i det hus där de brukade hålla till.Dessa personer var närvarande: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon, som också kallades seloten, Judas, Jakobs son, och Jesu bröder. Flera kvinnor, bland dem Jesu mor, var också där.

¹⁵ De fortsatte att be i flera dagar. Under en av dagarna, när cirka hundratjugo människor var samlade, reste sig Petrus upp och talade till dem:

¹⁶ Bröder, det var nödvändigt att Skriftens ord skulle uppfyllas när det gäller Judas, som visade vägen för folkhopen som arresterade Jesus. Detta förutsas för länge sedan av den helige Ande, när han talade genom kung David.

¹⁷ Judas var en av oss, utvald att vara apostel precis som vi.

¹⁸ Han köpte en åker för de pengar som han fick för sitt förräderi, och när han föll framstupa där, fläktes hans kropp upp och inälvorna rann ut.

¹⁹ Nyheten om hans död spred sig snabbt bland alla människor i Jerusalem, och de kallade platsen Blodsåkern.

²⁰ Kung Davids förutsägelse om detta finns i Psaltaren, där han säger: 'Låt hans hem bli öde, låt ingen bo där.' Och på ett annat ställe står det: 'Låt hans uppgift överlämnas åt någon annan.'

^21-22 Nu måste vi alltså välja någon annan, som kan ta Judas plats. Någon som tillsammans med oss kan vittna om Jesu uppståndelse. Låt oss välja någon som har varit med oss hela tiden, från vårt första möte med Herren, från den gången han döptes av Johannes till den dag då han hämtades upp till himlen.

²³ Man föreslog då två män: Josef Justus, som också kallades Barsabbas, och Mattias.

^24-25 Sedan bad alla att den rätte mannen skulle väljas. Herre, sa de, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av dessa män du har valt till att ersätta förrädaren Judas, som har gått till den plats där han hör hemma.

²⁶ Sedan drog de lott, och på det sättet blev Mattias vald och blev apostel tillsammans med de andra elva.

Den helige Ande kommer

2 Sju veckor hade nu gått sedan Jesus dog och uppstod, och pingstdagen kom. När de troende hade samlats den dagen,

² hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en våldsam storm, och det fyllde huset där de var samlade.

³ Sedan visade sig något som såg ut som flammor eller eldstungor, och dessa stannade över deras huvuden.

⁴ Och allesammans blev fyllda av den helige Ande och började tala språk som de i vanliga fall inte kunde, men som den helige Ande inspirerade dem till.

⁵ Många fromma judar från olika länder var i Jerusalem den dagen för att vara med och fira pingsthögtiden.

⁶ När de hörde dånet i skyn ovanför huset, kom många springande för att se vad som stod på. När de nu hörde lärjungarna tala deras egna språk, blev de alldeles förbluffade.

⁷ Hur kan det komma sig? ropade de. De här männen kommer ju alla från Galileen,

⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.

⁹ Här är vi, parter, meder, elamiter. Vi är från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien,

¹⁰ Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi kommer från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen,

¹¹ vi är kreter och araber. Och ändå hör vi dessa män tala om Guds mäktiga under på vårt eget språk!

¹² De stod där förvånade och häpna. Vad kan det här betyda? frågade de sig.

¹³ Men andra i folkskaran hånade dem: De är berusade, det är ju självklart! sa de.

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva apostlarna och ropade till folket: Hör på allesammans, både jerusalemsbor och ni som är här på besök!

¹⁵ Några av er säger att de här männen är berusade. Det är inte sant. Det är alldeles för tidigt på dagen för det. Människor dricker sig inte berusade klockan nio på morgonen!

¹⁶ Nej, vad ni är vittnen till den här morgonen förutsas för flera hundra år sedan av profeten Joel:

¹⁷ 'I de sista dagarna

¹⁸ Ja, den helige Ande ska komma till alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska profetera.

¹⁹ Och ni ska se märkliga tecken både på himlen och på jorden: blod och eld och rökmoln.

²⁰ Solen ska bli svart och månen blodröd innan Herrens stora dag kommer.

²¹ Men var och en som ber Herren om barmhärtighet ska få det och bli frälst.'

²² Hör på mig, ni israelitiska män! Gud gav Jesus från Nasaret sitt erkännande inför alla människor genom att låta honom utföra de mest fantastiska under. Det vet ni alla.

²³ Men Gud följde sin uppgjorda plan och tillät er att med hjälp av den romerska staten spika fast honom vid korset och döda honom.

²⁴ Sedan befriade Gud honom från dödens vånda och förde honom tillbaka till livet, för döden kunde inte hålla honom i sitt grepp.

²⁵ Kung David säger om Jesus: 'Jag vet att Herren alltid är med mig. Han hjälper mig. Guds stora kraft håller mig uppe.

²⁶ Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och min tunga ropar ut hans lov! För jag vet att allt kommer att gå väl för mig när jag dör.

²⁷ Du kommer inte att lämna min själ i helvetet, eller låta din helige Sons kropp förgås.

²⁸ Du kommer att ge mig livet tillbaka och fylla mig med underbar glädje när jag är i din närhet.'

²⁹ Tänk efter, kära bröder! David talade inte om sig själv när han skrev de ord som jag har citerat, för han dog och blev begravd, och hans grav finns fortfarande här ibland oss.

³⁰ Men han var en profet och visste att Gud hade gett ett löfte som inte kunde brytas. Han hade lovat att en av Davids efterkommande skulle bli Messias och sitta på Davids tron.

³¹ David såg framåt och förutsa att Messias skulle uppstå med orden: ''Hans sj¤l ska inte l¤mnas i helvetet, och hans kropp ska inte f´rmultna.''

³² Det var alltså om Jesus han talade, och vi är alla vittnen till att Jesus uppstod från de döda.

³³ Och Gud har upprest honom och nu sitter han på hedersplatsen vid Guds högra sida. Och precis som Fadern har lovat, har Jesus fått motta den helige Ande, vilken han sedan har sänt till er med det resultat ni ser och hör i dag.

³⁴ Nej, det var inte om sig själv David talade i de ord som jag citerade nyss, för han for aldrig upp till himlen. Dessutom sa han också: 'Gud talade till min Herre, Messias, och sa till honom: Sitt här på hedersplatsen bredvid mig,

³⁵ tills jag lägger dina fiender för dina fötter!'

³⁶ Därför säger jag utan omsvep till alla i Israel att Gud har gjort denne Jesus, som ni korsfäste, till Herre och Messias!

³⁷ Petrus ord rörde dem djupt, och de frågade honom och de andra apostlarna: Bröder, vad ska vi göra?

³⁸ Petrus svarade: Var och en av er måste vända sig bort från synden och komma tillbaka till Gud och bli döpt i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse. Då kommer ni också att få den helige Ande som gåva.

³⁹ Kristus har nämligen lovat att den helige Ande ska ges till var och en som har blivit kallad av Herren vår Gud, och till era barn, ja till och med till dem som bor i andra länder!

⁴⁰ Sedan höll Petrus en lång predikan och berättade om Jesus och uppmanade med stor kraft alla som lyssnade att ta emot frälsning och rädda sig undan detta onda släkte.

⁴¹ Och de som lät sig överbevisas av det Petrus sa döptes - tillsammans cirka tretusen personer.

Den första kristna församlingen

⁴² De förenade sig med de andra troende och deltog regelbundet i apostlarnas undervisning, i gudstjänsterna, i brödsbrytelsen och i bönen.

⁴³ Och en känsla av djup respekt fanns hos alla, för apostlarna utförde många under.

⁴⁴ Och alla de troende var ständigt tillsammans och delade allt med varandra.

⁴⁵ De sålde sina tillhörigheter och delade med sig till dem som behövde något.

⁴⁶ Varje dag bad de tillsammans i templet, och i hemmen samlades de i små grupper för att bryta bröd. De delade sina måltider i uppriktig glädje och tacksamhet

⁴⁷ och lovprisade Gud. Och alla i staden var vänligt inställda till dem, och varje dag växte församlingen i antal eftersom Gud frälste många.

Petrus och Johannes botar en lam man

3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre.

² När de närmade sig templet såg de hur en man, som hade varit lam från födseln, bars längs gatan och lades bredvid den tempelport som kallades Sköna porten. Man brukade hjälpa honom med detta varje dag.

³ När Petrus och Johannes kom gående, bad han dem om pengar.

⁴ De såg uppmärksamt på honom, och sedan sa Petrus: Titta på oss!

⁵ Den lame mannen såg ivrigt på dem och väntade sig en gåva.

⁶ Men Petrus sa: Vi har inga pengar att ge dig. Men jag ska ge dig något annat! Jag befaller dig i Jesu Kristi, nasareens namn, res dig upp!

^7-8 Sedan tog Petrus den lame mannens högra hand för att resa upp honom. När han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, och han reste sig upp, stod stilla ett ögonblick, och började sedan gå fram och tillbaka! Därefter följde han med dem till templet, och han både gick och hoppade och lovprisade Gud.

⁹ När människorna där inne såg honom gå och hörde honom lovprisa Gud,

¹⁰ blev de förvånade. De förstod ju att det var den lame tiggaren som ofta hade suttit vid Sköna porten.

¹¹ Han höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla skyndade sig till Salomos pelargång och trängdes där för att få se honom, och man förundrade sig över det som hänt.

Petrus predikar i templet

¹² Petrus såg sitt tillfälle och talade till folkskaran. Israelitiska män, sa han, vad är det för märkvärdigt med detta? Och varför ser ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet fått den här mannen att börja gå?

¹³ Det är ju Abrahams, Isaks och Jakobs och alla era förfäders Gud, som har ärat sin tjänare Jesus genom att göra detta. Jag talar om den Jesus, som ni förkastade inför Pilatus, trots Pilatus beslut att släppa honom fri.

¹⁴ Ni ville inte att han skulle släppas, denne helige, rättfärdige man. I stället krävde ni att en mördare skulle friges.

¹⁵ Och ni dödade livets Herre, men Gud förde honom tillbaka till livet. Johannes och jag är vittnen till detta faktum, för efter det att ni dödat honom såg vi honom livs levande!

¹⁶ Den här mannen har blivit botad genom Jesu namn, och ni vet hur lam han var förut. Det är tron på Jesu namn, den tro som Gud har gett oss, som har gjort att denne man nu är fullkomligt frisk.

¹⁷ Kära bröder! Jag förstår att vad ni gjorde med Jesus, det gjorde ni i okunnighet. Och detsamma kan sägas om era ledare.

¹⁸ Men Gud lät det profeterna sagt gå i uppfyllelse, nämligen att Messias måste genomgå detta lidande.

¹⁹ Ångra er och ändra er inställning till Gud och vänd om till honom. Då ska han rena er från era synder och

²⁰ låta den tid komma då han vänder sig till er och sänder Jesus, er Messias, till er.

^21-22 Han måste nämligen stanna kvar i himlen tills den tid kommer, när Gud ska låta allt som man förutsa för länge sen bli verklighet. Mose sa till exempel: 'Herren Gud ska låta en profet som liknar mig komma till er. Lyssna noga till allt han säger er.

²³ Den som inte lyssnar på honom kommer att gå förlorad.'

²⁴ Samuel och alla profeterna talade allesammans om vad som händer i dag.

²⁵ Ni är dessa profeters barn. Guds löften till våra förfäder, att hela världen ska bli välsignad genom judarna, gäller också er. Det var det löfte som Gud gav åt Abraham.

²⁶ Och så snart som Gud hade gjort sin tjänare levande igen, sände han honom först till er israeliter för att välsigna er när ni vänder om från era synder.