Chronological

14 Då började folket att klaga och gråta högt, och de fortsatte hela natten.

² Deras röster höjdes i en väldig klagokör mot Mose och Aron.Tänk om vi hade fått dö i Egypten, klagade de, eller åtminstone här i öknen,

³ i stället för att bli dödade i det landet. Ja, Herren kommer att döda oss där, och våra hustrur och små barn kommer att bli slavar. Låt oss försöka komma härifrån och återvända till Egypten!

⁴ Det förslaget spred sig i hela lägret, och man ropade: Vi väljer en ledare som kan föra oss tillbaka till Egypten!

Mose ber för de upproriska

⁵ Då föll Mose och Aron ner på marken med ansiktena mot jorden,

⁶ och två av spejarna, Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, rev sönder sina kläder

⁷ och sa till allt folket: Det är ett underbart land vi har framför oss,

⁸ och Herren älskar oss. Han kommer att hjälpa oss att komma in i landet, för han har ju gett oss det. Det är oerhört bördigt, ett land som flyter av mjölk och honung!

⁹ Gör inte uppror mot Herren nu. Ni behöver inte vara rädda för folken som bor där! De blir en munsbit för oss! Vi kommer att klara av dem, för Herren är med oss, och det är oss han beskyddar och inte dem! Sluta nu upp med att vara rädda!

^10-11 Men den enda reaktionen på deras vädjan blev att man hotade att stena dem. Då visade sig Herrens härlighet, och Herren sa till Mose: Hur länge tänker det här folket förakta mig? Kommer dessa människor aldrig att tro mig, trots alla under som de har sett mig göra?

¹² Jag ska göra dem arvlösa och utrota dem i pest, men dig ska jag göra till ett folk, mycket större och mäktigare än de!

¹³ Men vad ska egyptierna tänka när de får höra talas om det? frågade Mose Herren. De känner ju mycket väl till hur du visade din makt och räddade ditt folk.

¹⁴ De har berättat det för invånarna i det här landet, så de är väl medvetna om att du står på Israels sida och att du talar med folket ansikte mot ansikte. De ser molnet och elden över oss, och de vet att det är du som beskyddar oss dag och natt.

¹⁵ Om du nu dödar ditt folk, kommer de andra folken som har hört talas om dig att säga:

¹⁶ 'Herren var tvungen att döda dem, därför att han inte kunde ta hand om dem i öknen. Han var inte så stark att han kunde leda dem in i det land som han hade lovat att ge dem.'

^17-18 Herre, visa nu din väldiga makt och ditt tålamod genom att förlåta oss våra synder, och visa oss din kärlek. Förlåt oss! Vi vet att du inte kan låta synden få vara ostraffad, utan du straffar föräldrarnas missgärningar på barnen ända till tredje och fjärde generation.

¹⁹ Jag vädjar till dig, Herre: förlåt folket dess synd, du som är så full av nåd och kärlek. Förlåt dem, så som du har förlåtit dem förut, allt sedan vi lämnade Egypten.

Guds straff - fyrtio år i öknen

^20-21 Då sa Herren: Jag ska förlåta dem, som du har begärt. Men jag lovar vid mitt eget namn, att lika visst som att hela jorden ska fyllas av Herrens härlighet,

²² lika visst ska ingen av dessa som sett min härlighet, och som tio gånger har vägrat lyda mig, och som har sett alla de under jag gjort både i Egypten och i öknen,

²³ ingen av dem ska få se det land som jag lovat deras förfäder.

²⁴ Men med min tjänare Kaleb är det annorlunda. Han har lytt mig. Honom ska jag leda in i det land han har undersökt, och hans ättlingar ska också få sin del av landet.

²⁵ Men eftersom Israels folk är så uppskrämt av amalekiterna och kananeerna som bor i dalarna, så måste ni i morgon vända tillbaka ut i öknen, i riktning mot Röda havet.

^26-27 Hur länge tänker detta folk fortsätta att klaga på mig? sa Herren när han talade med Mose och Aron. Jag har hört allt de sagt.

²⁸ Men säg så här till dem: 'Herren lovar att han ska göra just det som ni fruktat för.

²⁹ Ni kommer allesammans att dö här i öknen! Ingen enda av er som är tjugo år eller äldre, och som har klagat på mig,

³⁰ ska få komma in i det utlovade landet utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

³¹ Ni sa att era barn skulle bli slavar åt landets folk. Ja, nu tänker jag föra era barn in i landet i stället för er. De ska få ärva det som ni förkastade,

³² och era döda kroppar ska bli kvar i öknen.

³³ Och era barn ska tvingas att bli herdar i öknen i fyrtio år. På det sättet ska ni få betala för er trolöshet, ända tills den sista av er ligger död i öknen.

^34-35 Spejarna var inne i landet i fyrtio dagar, men ni ska tvingas vandra i öknen i fyrtio år, ett år för varje dag. Ni kommer att få bära bördan av er synd, och jag ska lära er vad det betyder att förkasta mig. Jag, Herren, har talat. Och kom ihåg att alla som varit med och sammansvurit sig mot mig ska dö här i öknen.'

^36-38 De tio spejarna som hade förorsakat upproret mot Herren genom att skrämma folket, blev därefter dödade inför Herren. Det var bara Josua och Kaleb som fick leva.

³⁹ Sedan blev det en oerhörd sorg i hela lägret när Mose berättade för folket vad Gud hade sagt.

Folket går vidare utan Gud

⁴⁰ Nästa morgon gick de upp tidigt och började vandra mot det utlovade landet.Här är vi nu! sa de. Vi förstår att vi har syndat, men nu är vi beredda att fortsätta in i det land som Herren har lovat oss.

⁴¹ Det är för sent, sa Mose. Ni lyder inte Herren och följer inte hans order om att gå tillbaka ut i öknen.

⁴² Ni kommer att krossas av fienden om ni försöker genomföra era planer, för Herren är inte med er.

⁴³ Ni vet väl att amalekiterna och kananeerna finns där! Nu när ni har övergett Herren kommer han att överge er.

⁴⁴ Men de fortsatte in i bergsbygden, trots att varken arken eller Mose hade lämnat lägret.

⁴⁵ Då kom amalekiterna och kananeerna som bodde där bland bergen och anföll dem och förföljde dem till Horma.

Ytterligare regler för offer

^1-2 Herren befallde sedan Mose att ge Israels folk dessa föreskrifter: När era barn slutligen kommer in i det land som jag ska ge er

^3-4 och de då vill behaga Herren med ett brännoffer eller slaktoffer, så måste de bära fram ett djur från sina fårhjordar eller boskapshjordar. Varje offer, vare sig det är ett vanligt sådant, ett offer för att infria ett löfte, ett frivilligt offer eller ett särskilt offer i samband med någon av de årliga högtiderna, så måste det bäras fram tillsammans med ett spisoffer. Om det är ett lamm som ska offras, ska du använda tre liter fint mjöl, blandat med en och en halv liter olja

⁵ och dessutom en och en halv liter vin till drickoffer.

⁶ Om offret är en bock ska du använda sex liter fint mjöl, blandat med två liter olja

⁷ och två liter vin till drickoffret. Det är ett offer som blir en välbehaglig lukt inför Herren.

^8-9 Om offret är en ung tjur, måste spisoffret som man frambär tillsammans med den bestå av nio liter fint mjöl, blandat med tre liter olja,

¹⁰ och tre liter vin till drickoffer. Detta ska offras i eld och kommer att bli en välbehaglig lukt inför Herren.

^11-12 Detta är föreskrifterna om vad som ska åtfölja alla offer av tjurar, bockar, lamm eller baggar.

^13-14 De gäller både den som är infödd israelit och utlänningar som bor bland er och som vill behaga Herren genom att bära fram eldsoffer.

^15-16 Det är en lag för alla, infödda så väl som utlänningar, och den ska gälla för alltid, från generation till generation. Alla är jämställda inför Herren, och den gäller alla lika!

^17-18 Vid samma tillfälle sa Herren till Mose: Lär Israels folk att när man kommer in i landet som jag ger dem,

^19-21 så ska alla bära fram inför mig av varje års skörd, genom att baka en kaka bröd på grovt mjöl av den säd som skördats det första året. Denna brödkaka ska viftas framför altaret som ett viftoffer inför Herren. Det här ska vara ett årligt offer från er loge, som bärs fram från generation till generation.

²² Om ni eller kommande generationer, utan att vara medvetna om det, skulle bryta mot de regler som Herren har gett er genom Mose under åren,

^23-24 så ska folket offra en ung tjur som brännoffer när det inser sitt misstag. Det kommer att bli en välbehaglig lukt inför Herren, och tjuren ska offras tillsammans med vanligt spisoffer och drickoffer och med en bock som syndoffer.

²⁵ Prästen ska skaffa försoning för hela Israels folk, och dess synd ska bli förlåten, för den var ju inte medveten, och de har gottgjort den genom sina eldsoffer inför Herren och genom syndoffret.

²⁶ Alla ska få förlåtelse, även de utlänningar som bor i landet, för hela befolkningen var delaktig, och därför ska också alla bli förlåtna.

²⁷ Om misstaget har begåtts av någon enskild, ska han offra en årsgammal get av honkön som syndoffer

²⁸ och prästen ska ge försoning åt honom inför Herren, och han ska få förlåtelse.

²⁹ Samma lag gäller för en utlänning som bor bland er.

³⁰ Men om någon syndar medvetet, vare sig han är infödd eller utlänning, så hånar han därmed Herren och måste utrotas ur folket.

³¹ Han har nämligen föraktat Herrens befallning och medvetet låtit bli att följa hans lag. Han ska dödas på grund av sin synd.

Om sabbatsbudet

³² En dag under tiden i öknen blev en man bland folket tagen på bar gärning när han samlade ved på sabbaten.

³³ Han greps och fördes inför Mose, Aron och de andra domarna.

³⁴ De tog honom i förvar tills de fått reda på vad Herren ville att de skulle göra med honom.

³⁵ Då sa Herren till Mose: Mannen måste dö. Folket ska stena honom till döds utanför lägret.

³⁶ De förde då ut honom utanför lägret och dödade honom, precis som Herren hade befallt.

Om kläder

^37-38 Och Herren sa till Mose: Säg till folket i Israel att göra tofsar till fållarna på sina kläder. Detta är en regel som ska gälla från generation till generation, och tofsarna ska fästas vid kläderna med mörkblå tråd.

³⁹ Ni ska genom dem bli påminda om Herrens befallningar och komma ihåg att lyda hans lagar i stället för att följa era egna begär och gå era egna vägar, som ni brukade göra när ni tjänade andra gudar.

⁴⁰ Ja, detta ska påminna er om att vara heliga inför Gud,

⁴¹ för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egyptens land, ja, jag är Herren, er Gud.

Gud och människan

En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!

² Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.

³ Du talar och människan blir åter jord.

⁴ Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!

^5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.

⁷ Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.

⁸ Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.

⁹ Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!

¹⁰ Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.

¹¹ Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?

¹² Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.

¹³ Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!

¹⁴ Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.

¹⁵ Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.

¹⁶ Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.

¹⁷ Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!