Chronological

Människosonen är sabbatens Herre

12 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. ² När fariseerna såg det, sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten." ³ Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga:^{[a] 4} hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden,^[b] som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? ⁵ Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? ⁶ Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. ⁷ Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer,^[c] så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. ⁸ Ty Människosonen är sabbatens Herre."

⁹ Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. ¹⁰ Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för. ¹¹ Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? ¹² Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." ¹³ Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. ¹⁴ Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom. ¹⁵ När Jesus fick veta det, drog han sig undan.

Herrens tjänare

Många följde honom, och han botade dem alla. ¹⁶ Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, ¹⁷ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:

3 ¹ En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. ² Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. ³ Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig fram." ⁴ Sedan frågade han dem: "Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Men de teg. ⁵ Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: "Räck ut din hand." Han räckte ut handen, och den var nu frisk. ⁶ Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna^[a] om att röja honom ur vägen.

Stora skaror följer Jesus

⁷ Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen, ⁸ Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde. ⁹ Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan. ¹⁰ Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. ¹¹ Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son." ¹² Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser tolv apostlar

¹³ Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. ¹⁴ Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika ¹⁵ och de skulle ha makt att driva ut onda andar. ¹⁶ Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus, ¹⁷ Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner - ¹⁸ vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren^{[b] 19} och Judas Iskariot,^[c] han som förrådde honom.

Jesu gärning eller Satans

²⁰ Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta. ²¹ När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet. ²² Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul.^[d] Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna." ²³ Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴ Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵ och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. ²⁶ Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom. ²⁷ Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. ²⁸ Amen^[e] säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. ²⁹ Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." ³⁰ De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

³¹ Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. ³² Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." ³³ Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" ³⁴ Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder! ³⁵ Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Sabbatens Herre

6 En sabbat tog Jesus vägen genom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, som de gnuggade i händerna och åt. ² Några av fariseerna sade då: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?" ³ Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga, ⁴ hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav sina män? De bröden fick endast prästerna äta." ⁵ Och han tillade: "Människosonen är sabbatens Herre."

⁶ En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. ⁷ De skriftlärda och fariseerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. ⁸ Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram. ⁹ Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" ¹⁰ Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk. ¹¹ Men de blev fullständigt ursinniga och började diskutera med varandra vad de kunde göra med Jesus.

Jesus utser tolv apostlar

¹² Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud. ¹³ När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar: ¹⁴ Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, ¹⁵ Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",^{[a] 16} Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49)

¹⁷ Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon. ¹⁸ De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Också de som plågades av orena andar blev botade. ¹⁹ Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.

Saligprisningar och verop

²⁰ Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: "Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. ²¹ Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta. ²² Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er,^[b] allt för Människosonens skull. ²³ Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

²⁴ Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. ²⁵ Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. ²⁶ Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Älska era fiender

²⁷ Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. ²⁸ Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. ²⁹ Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. ³⁰ Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. ³¹ Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. ³² Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. ³³ Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. ³⁴ Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. ³⁵ Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. ³⁶ Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

Flisan och bjälken

³⁷ Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. ³⁸ Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er^[c] i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."

³⁹ Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen? ⁴⁰ En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. ⁴¹ Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴² Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.

Av frukten känner man trädet

⁴³ Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. ⁴⁴ Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? ⁴⁵ En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Liknelsen om de två husbyggarna

⁴⁶ Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger? ⁴⁷ Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er. ⁴⁸ Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. ⁴⁹ Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset."