Chronological

Esra kommer till Jerusalem

7 Efter någon tid, under den persiske kungen Artasastas regering, begav sig Esra hem från Babel. Esra var son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, ² son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub, ³ son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, ⁴ son till Seraja, son till Uzzi, son till Bucki, ⁵ son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, översteprästen. ⁶ Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som Herren, Israels Gud, hade givit. Kungen gav honom allt han begärde, eftersom Herrens, hans Guds, hand var över honom. ⁷ Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna begav sig upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsår.^[a]

⁸ Esra kom till Jerusalem i femte månaden i kungens sjunde regeringsår. ⁹ Den första dagen i första månaden blev det nämligen bestämt att man skulle lämna Babel, och på första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom ¹⁰ Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att studera Herrens lag och leva efter den och att lära ut lag och rätt i Israel.

Kung Artasastas skrivelse

¹¹ Så stod det i den skrivelse som kung Artasasta gav prästen Esra, den skriftlärde, han som var kunnig i det som Herren hade befallt och stadgat för Israel:

¹² "Artasasta, konungarnas konung, till prästen Esra, han som är lärare i himmelens Guds lag, och så vidare.

¹³ Jag befaller att var och en av Israels folk och av dess präster och leviter som bor i mitt rike och som vill fara till Jerusalem, skall resa med dig. ¹⁴ Konungen och hans sju rådgivare sänder i väg dig för att undersöka om förhållandena i Juda och Jerusalem är efter din Guds lag, som är i din hand. ¹⁵ Du skall föra dit silver och guld som konungen och hans rådgivare frivilligt har givit till Israels Gud, han som bor i Jerusalem. ¹⁶ Likaså skall du ta med dig allt det silver och guld som du kan få i hela Babel tillsammans med de frivilliga gåvor som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem.

¹⁷ För dessa pengar skall du samvetsgrant köpa tjurar, baggar, lamm och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta skall du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. ¹⁸ Gör vad du och dina bröder finner lämpligt att göra, enligt er Guds vilja, med det silver och guld som blir över. ¹⁹ Alla de kärl du får till tempeltjänsten i din Guds hus skall du lämna inför Jerusalems Gud. ²⁰ Vad du måste betala för det som ytterligare behövs till din Guds hus, skall du utbetala ur konungens skattkammare.

²¹ Jag, kung Artasasta, befaller alla skattmästare i landet på andra sidan floden att allt vad prästen Esra, som är lärare i himmelens Guds lag, begär av er, det skall noggrant göras och ges, ²² upp till 100 talenter silver, 100 korer vete, 100 bat vin och 100 bat olja och därtill salt så mycket som behövs. ²³ Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ²⁴ Vi kungör för er att ingen skall ha makt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.

²⁵ Och du, Esra, skall efter den vishet du fått av Gud, utse domare och lagkloka som skall skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds lagar. Om någon inte känner dessa, skall ni lära honom dem. ²⁶ Den som inte följer din Guds lag och konungens lag, skall omgående dömas, antingen till döden eller till förvisning eller till indragning av egendom eller till fängelse."

Esra lovar Gud

²⁷ "Välsignad vare Herren, våra fäders Gud, som ingav kungen i hjärtat att han skulle smycka Herrens hus i Jerusalem, ²⁸ och som lät mig finna nåd inför kungen och hans rådgivare och inför alla kungens mäktiga furstar. Eftersom Herrens, min Guds, hand var över mig fattade jag mod och samlade en del av huvudmännen i Israel för att de skulle resa med mig."

Huvudmännen som återvände med Esra

8 Dessa var de huvudmän för familjerna som under kung Artasastas regering lämnade Babel tillsammans med mig och som här nämns efter sina släkter:

² Av Pinehas söner Gersom, av Itamars söner Daniel, av Davids söner Hattus, ³ av Sekanjas söner, av Pareos söner, Sakarja och med honom i släktregistret upptagna män, etthundrafemtio,

⁴ av Pahat-Moabs söner Eljoenaj, Serajas son, och med honom 200 män, ⁵ av Sekanjas söner Jahaziels son och med honom 300 män, ⁶ av Adins söner Ebed, Jonatans son, och med honom 50 män, ⁷ av Elams söner Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män, ⁸ av Sefatjas söner Sebadja, Mikaels son, och med honom 80 män, ⁹ av Joabs söner Obadja, Jehiels son, och med honom 218 män, ¹⁰ av Selomits söner Josifjas son och med honom 160 män, ¹¹ av Bebajs söner Sakarja, Bebajs son, och med honom 28 män, ¹² av Asgads söner Johanan, Hackatans son, och med honom 110 män, ¹³ av Adonikams söner några som kom senare, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem 60 män, ¹⁴ av Bigvajs söner Utaj och Sabbud och med dem 70 män.

De bortförda kommer till Jerusalem

¹⁵ Jag samlade dessa vid den flod som flyter till Ahava, och vi slog läger där i tre dagar. Men när jag närmare gav akt på folket och prästerna, fann jag inga leviter där. ¹⁶ Då sände jag bud efter huvudmännen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lärarna Jojarib och Elnatan. ¹⁷ Jag befallde dem att gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade i deras mun vad de skulle säga till Iddo och hans bror och till tempeltjänarna i Kasifja, för att man skulle sända till oss sådana som skulle tjäna vår Guds hus. ¹⁸ Eftersom vår Guds goda hand var över oss, sände de till oss en förståndig man, en ättling till Maheli, som var son till Levi, Israels son, liksom Serebja med hans söner och bröder, 18 män, ¹⁹ vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes bröder och deras söner, 20 män. ²⁰ Dessutom sände de 220 av tempeltjänarna, som alla inskrevs med namn, dessa som David och hans hövdingar utsett till leviternas tjänst.

²¹ Vid floden Ahava lät jag utlysa en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn och alla våra ägodelar. ²² Ty jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till kungen: "Vår Guds hand är över alla dem som söker honom, så att det går dem väl, men hans makt och hans vrede är emot alla som överger honom." ²³ Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.

²⁴ Jag avskilde tolv av de främsta bland prästerna liksom Serebja och Hasabja och med dem tio av deras bröder. ²⁵ Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva som kungen, hans rådgivare och överstar och alla de israeliter som var där hade gett till vår Guds hus. ²⁶ Jag vägde upp åt dem 650 talenter silver och silverkärl till ett värde av 100 talenter, likaså 100 talenter guld, ²⁷ 20 bägare av guld till ett värde av 1 000 dariker, samt 2 000 kärl av fin, glänsande koppar, dyrbara som guld. ²⁸ Jag sade till dem: "Ni är helgade åt Herren, och kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud. ²⁹ Vaka över det och bevara det, till dess att ni får väga upp det i Jerusalem i kamrarna i Herrens hus inför de främsta bland prästerna och leviterna och de främsta inom Israels familjer." ³⁰ Då tog prästerna och leviterna emot det uppvägda, silvret, guldet och kärlen för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.

³¹ Vi bröt upp från floden Ahava på tolfte dagen i första månaden för att resa till Jerusalem. Vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fiender och bakhåll på vägen. ³² När vi kom till Jerusalem vilade vi där i tre dagar. ³³ Men på fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds hus och överlämnades åt prästen Meremot, Urias son. Med honom var också Eleasar, Pinehas son, och likaså leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnujs son. ³⁴ Allt överlämnades efter antal och vikt, och hela vikten blev uppskriven.

³⁵ De landsflyktiga som hade kommit tillbaka från fångenskapen offrade som brännoffer åt Israels Gud 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och 12 syndoffersbockar, alltsammans som brännoffer åt Herren. ³⁶ De överlämnade kungens förordning till kungens satraper och till ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa understödde folket och Guds hus.

Esras klagan över folkets otrohet

9 Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. ² Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet." ³ När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg. ⁴ Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlade sig omkring mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i min djupa sorg ända fram till aftonoffret.

⁵ Men när det var dags för aftonoffret, steg jag upp från min bedrövelse med sönderriven livrock och kåpa. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren, min Gud, ⁶ och sade: "Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. ⁷ Från våra fäders dagar ända till denna dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och har drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, så som det sker med oss än i dag. ⁸ Men nu har Herren, vår Gud, bevisat oss ett litet ögonblick av nåd. Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, skulle låta ljus gå upp för våra ögon och ge oss andrum i vårt slaveri. ⁹ Ty slavar är vi. Men i vårt slaveri har vår Gud inte övergett oss utan låtit oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att återupprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.

¹⁰ Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud, ¹¹ som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. ¹² Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. ¹³ Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. ¹⁴ Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns? ¹⁵ Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad kvarleva. Se, nu ligger vi här i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."

Folket bekänner sin synd

10 Medan Esra låg där gråtande framför Guds hus och bad och bekände, samlades män, kvinnor och barn omkring honom, en mycket stor skara av Israels folk. Också folket grät bittert. ² Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, sade till Esra: "Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta till oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men ännu finns det hopp för Israel i den sak det gäller. ³ Låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud att skilja oss från alla sådana kvinnor och deras barn. Detta råd kommer från Herren och från de män, som fruktar vår Guds bud. Låt oss följa lagen. ⁴ Stå upp, för den uppgiften faller på dig, och vi skall vara med dig. Fatta mod och gå till handling!"

⁵ Då steg Esra upp och lät de främsta bland prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. Och de svor eden. ⁶ Sedan reste Esra sig från platsen framför Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. När han hade kommit dit, kunde han varken äta eller dricka. Så sörjde han över den otrohet som de hemkomna fångarna hade gjort sig skyldiga till.

⁷ I Juda och Jerusalem lät man utropa bland alla dem som hade kommit tillbaka från fångenskapen att de skulle samlas i Jerusalem. ⁸ Den som i enlighet med furstarnas och de äldstes beslut inte kom inom tre dagar skulle få allt han ägde förstört, och själv skulle han avskiljas från de hemkomna fångarnas församling. ⁹ Då samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem på den tredje dagen, det vill säga den tjugonde dagen i nionde månaden. Hela folket stannade på den öppna platsen vid Guds hus. De darrade både på grund av den sak det gällde och på grund av det kraftiga regnet.

¹⁰ Prästen Esra steg fram och sade till dem: "Ni har varit otrogna genom att ni har tagit till er främmande kvinnor och därigenom ökat Israels skuld. ¹¹ Men bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och gör hans vilja. Skilj er från de andra folken här i landet och från de främmande kvinnorna." ¹² Då svarade hela församlingen med hög röst: "Ja! Vi skall göra som du har sagt. ¹³ Men folket är talrikt, och det är nu regntid och man kan inte stå här ute. Detta är inte heller ett ärende som kan slutföras på en dag eller två, för det är många av oss som har syndat i denna sak. ¹⁴ Låt därför våra ledare handla på hela folkets vägnar. Och låt alla i våra städer, som har tagit till sig främmande kvinnor, infinna sig på bestämda tider, och tillsammans med dem de äldste och domarna i varje stad, tills vi har vänt bort ifrån oss vår Guds vrede som brinner på grund av denna sak." ¹⁵ Endast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, gick emot detta, och Mesullam tillsammans med leviten Sabbetaj understödde dem.

¹⁶ Men de som hade kommit tillbaka från fångenskapen gjorde som man hade sagt. Man utsåg prästen Esra och några av huvudmännen för familjerna, alla namngivna. På första dagen i tionde månaden satte de sig för att undersöka saken. ¹⁷ Den första dagen i första månaden hade de avslutat undersökningarna om allt som rörde de män som hade tagit till sig främmande kvinnor.

Männen som tagit till sig främmande kvinnor

¹⁸ Bland prästernas söner visade det sig att följande hade tagit till sig främmande kvinnor:

Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja.

¹⁹ De gav sin hand på att de skulle avlägsna sina kvinnor från sig och de skulle bära fram en bagge som skuldoffer för den skuld de hade ådragit sig:

²⁰ Av Immers barn: Hanani och Sebadja, ²¹ av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Uzzia, ²² av Pashurs barn: Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.

²³ Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som också hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser,

²⁴ av sångarna: Eljasib, av dörrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.

²⁵ Av det övriga Israel: av Pareos barn: Ramja, Issia, Malkia, Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja, ²⁶ av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia, ²⁷ av Sattus barn: Eljoenaj, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Aziza, ²⁸ av Bebajs barn: Johanan, Hananja, Sabbaj, Atlaj, ²⁹ av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot, ³⁰ av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse, ³¹ vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, ³² Benjamin, Malluk och Semarja, ³³ av Hasums barn: Mattenaj, Mattata, Sabad, Elifelet, Jeremaj, Manasse, Simei, ³⁴ av Banis barn: Maadaj, Amram och Uel, ³⁵ Benaja, Bedeja, Keluhi, ³⁶ Vanja, Meremot, Eljasib, ³⁷ Mattanja, Mattenaj och Jaasu, ³⁸ vidare Bani, Binnuj, Simei, ³⁹ vidare Selemja, Natan och Adaja, ⁴⁰ Maknadbaj, Sasaj, Saraj, ⁴¹ Azarel, Selemja, Semarja, ⁴² Sallum, Amarja, Josef, ⁴³ av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.

⁴⁴ Alla dessa hade tagit främmande kvinnor till hustrur. Bland dessa fanns kvinnor som hade fött barn.