Chronological
Jesus varnar för fariseerna
23 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: 2 "De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol[a]. 3 (A) Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. 4 (B) De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.
5 (C) Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar[b] breda och sina hörntofsar[c] stora. 6 (D) De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi[d] av människorna.
8 Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. 9 Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. 10 Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. 11 (E) Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. 12 (F) Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.
13 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att komma in[e].
15 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni far omkring över hav och land för att göra en enda till proselyt[f], och när han blivit det gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
16 (G) Ve er, blinda ledare! Ni säger: Svär man vid templet betyder det inget, men svär man vid guldet i templet är man bunden vid sin ed. 17 Blinda dårar, vad är störst: guldet eller templet som helgar guldet? 18 Ni säger också: Svär man vid altaret betyder det inget, men svär man vid gåvan på altaret är man bunden vid sin ed. 19 (H) Ni blinda, vad är störst: gåvan eller altaret som helgar gåvan? 20 Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det, 21 (I) och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. 22 (J) Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
23 (K) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin[g] men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. 24 Blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.
25 (L) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och hämningslöshet. 26 Blinde farisé, rengör först insidan av bägaren, så blir också utsidan ren.
27 (M) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar[h]. Utanpå ser de fina ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet. 28 Så är det också med er. Utanpå ser ni rättfärdiga ut inför människor, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.
29 (N) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni bygger profeternas gravar och smyckar de rättfärdigas gravmonument 30 och säger: Hade vi levt på våra fäders tid, så hade vi inte varit medskyldiga till profeternas blod. 31 Så vittnar ni om er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 (O) Fyll då också ni era fäders mått[i]! 33 (P) Ormar, huggormsyngel, hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna?
34 (Q) Därför sänder jag er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem kommer ni att döda och korsfästa, andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som har spillts på jorden, från blodet av den rättfärdige Abel till blodet av Sakarja, Berekjas son,[j] som ni mördade mellan templet och altaret. 36 Jag säger er sanningen: Allt detta ska komma över det här släktet.
Jesu klagan över Jerusalem
37 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. 38 (R) Nu ska ert hus lämnas öde[k], 39 (S) för jag säger er: Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.[l]"
Jesu fullmakt ifrågasätts
20 (A) En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste 2 (B) och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: 4 Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"
5 De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." 7 Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."
Liknelsen om de onda vinodlarna
9 (C) Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.
10 (D) När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. 12 Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
13 Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. 14 Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" 17 (E) Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?[a] 18 (F) Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."
19 (G) De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
Skatt till kejsaren
20 (H) De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. 22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren[b] eller inte?"
23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig en denar[c]. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." 25 (I) Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.
Frågan om uppståndelsen
27 (J) Sedan kom det fram några saddukeer[d], de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: 28 (K) "Mästare! Mose gav oss föreskriften[e] att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.
37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.[f] 38 (L) Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."
39 Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt[g]!" 40 Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.
Vem Messias är
41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 (M) David säger ju själv i Psaltaren:[h] Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida 43 (N) tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.[i] 44 David kallar honom alltså Herre[j]. Hur kan han då vara hans son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
45 Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: 46 (O) "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."
Änkans offergåva
21 (P) Jesus lyfte blicken och såg hur de rika lade sina gåvor i offerkistan[k]. 2 Men han såg också hur en fattig änka lade i två små kopparmynt[l]. 3 (Q) Då sade han: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra. 4 Alla andra gav av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva på."
Templet ska förstöras
5 (R) När några talade om hur templet var utsmyckat[m] med vackra stenar och tempelgåvor, sade Jesus: 6 (S) "Detta som ni ser – det ska komma dagar då här inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."
Nöd och förföljelse
7 Då frågade de honom: "Mästare, när ska det ske? Och vad blir tecknet när det ska hända?" 8 (T) Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Följ dem inte! 9 Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Sådant måste först hända, men slutet kommer inte genast."
10 (U) Sedan sade han till dem: "Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. 11 Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra, och skrämmande syner och väldiga tecken från himlen.
12 (V) Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. 13 Då får ni tillfälle att vittna. 14 (W) Bestäm er för att inte förbereda några försvarstal, 15 (X) för jag ska ge er en mun och en vishet som ingen av era fiender ska kunna stå emot eller säga emot. 16 (Y) Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner, och en del av er ska man döda. 17 Och ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. 18 (Z) Men inte ett hår på ert huvud ska gå förlorat. 19 (AA) Genom att stå fasta ska ni vinna era själar.
Jerusalems förstörelse
20 (AB) När ni ser Jerusalem omringas av armeer, då vet ni att dess förstörelse är nära. 21 (AC) Då måste de som är i Judeen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22 (AD) Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse.
23 Ve dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska nå detta folk. 24 (AE) De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, och Jerusalem ska trampas av hedningar tills hedningarnas tider är fullbordade.
Människosonen kommer
25 (AF) Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. 26 Människor ska tappa andan[n] av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. 27 (AG) Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. 28 (AH) Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."
29 (AI) Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. 30 När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. 31 På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. 32 Jag säger er sanningen: Det här släktet[o] ska inte förgå förrän allt detta sker. 33 (AJ) Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
34 (AK) Men akta er för att tynga era hjärtan med festande, rus och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er 35 (AL) som en snara, för den ska drabba alla som bor över hela jorden. 36 (AM) Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."
37 (AN) Under dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Olivberget. 38 Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation