Chronological

Döm mig rättvist, Herre,
        jag är oskyldig!
    Jag litar på Herren
        utan att vackla.
^2 (B) Granska mig, Herre,
        och pröva mig,
    rannsaka mina njurar
        och mitt hjärta.
³ Jag har din nåd för ögonen
    och vandrar i din sanning.
^4 (C) Jag sitter inte hos lögnare
    och umgås inte med hycklare,
^5 (D) jag hatar de ondas församling
    och sitter inte hos de gudlösa.

^6 (E) Jag tvår mina händer i oskuld
    och vandrar runt ditt altare, Herre,
^7 (F) för att höja min röst i tacksamhet
    och förkunna alla dina under.
^8 (G) Herre, jag älskar din boning,
    den plats där din härlighet bor.
^9 (H) Ryck inte bort min själ med syndare
    eller mitt liv med de blodtörstiga,
^10 (I) de som har ondska^[a] i sina händer
    och högra handen full av mutor.

¹¹ Jag är oskyldig, befria mig
    och förbarma dig över mig!
^12 (J) Min fot står på säker mark.
    I församlingarna
        ska jag prisa Herren.

^2 (A) Jag väntade och väntade på Herren,
    och han böjde sig till mig
        och hörde mitt rop.
^3 (B) Han drog mig upp ur fördärvets grop,
        upp ur den djupa dyn.
    Han ställde mina fötter på klippan
        och gjorde mina steg fasta,
⁴ han lade en ny sång i min mun,
        en lovsång till vår Gud.
    Många ska se det och frukta
        och förtrösta på Herren.

^5 (C) Salig är den som har Herren
        till sin trygghet^[a]
    och inte vänder sig till de stolta,
        de som viker av till lögn.
^6 (D) Herre min Gud,
        många är undren du gjort
    och tankarna du tänkt för oss.
        Inget kan liknas vid dig.
    Jag vill förkunna
        och berätta om dem,
    de är fler än man kan räkna.

^7 (E) Slaktoffer och matoffer
    vill du inte ha
        – du har öppnat mina öron^[b] –
    brännoffer och syndoffer
        begär du inte.
^8 (F) Därför säger jag:
    "Se, jag kommer,
        i bokrullen står det skrivet om mig.
^9 (G) Att göra din vilja, min Gud,
        är min glädje.
    Din lag är i mitt hjärta."^[c]

^10 (H) Jag förkunnar glädjebudet
    om rättfärdighet
        i den stora församlingen,
    jag sluter inte mina läppar.
        Du, Herre, vet det.
¹¹ Jag döljer inte din rättfärdighet
        i mitt hjärta,
    jag talar om din trofasthet
        och din frälsning.
    Jag gömmer inte
        din nåd och din sanning
            för den stora församlingen.

^12 (I) Du, Herre, tar inte
        din barmhärtighet ifrån mig.
    Din nåd och din sanning
        ska alltid bevara mig,
^13 (J) för jag är omgiven av
        otaliga onda ting.
    Mina synder har hunnit ifatt mig,
        jag orkar inte se dem^[d].
    De är fler än håren på mitt huvud.
        Mitt mod sviker mig.

¹⁴ Var nådig, Herre, och rädda mig!
    Herre, skynda till min hjälp!
^15 (K) Låt alla som vill ta mitt liv
        möta skam och vanära,
    låt dem som önskar mig ont
        vika tillbaka och skämmas.
^16 (L) Låt dem häpna av skam,
    de som säger till mig:
        "Haha, haha!"
^17 (M) Låt alla som söker dig
        få jubla och glädjas i dig,
    låt dem som älskar din frälsning
        alltid säga: "Herren är stor!"

^18 (N) Jag är betryckt och fattig,
        men Herren tänker på mig.
    Du är min hjälp och befriare.
        Min Gud, dröj inte!

^2 (B) För ni verkligen rättfärdighetens
        talan när ni tiger^[a]?
    Dömer ni rätta domar,
        ni människors barn?
³ Nej, i hjärtat gör ni onda planer,
    era händer banar väg
        för våld i landet.

^4 (C) De gudlösa är avfälliga
        från födseln,
    lögnarna far vilse
        ända från moderlivet.
^5 (D) De har gift som ormens gift,
    de liknar en döv huggorm
        som stänger sitt öra
⁶ och inte hör ormtjusaren,
    den skicklige besvärjaren.

^7 (E) Gud, krossa tänderna i deras mun,
    bryt de unga lejonens käkar,
        Herre!
^8 (F) Låt dem försvinna
        likt vatten som rinner bort.
    När han spänner bågen,
        låt pilen vara utan udd.
^9 (G) Som snigeln smälter bort i slem
        ska han försvinna,
    som en kvinnas dödfödda foster
        som aldrig fick se solen.

^10 (H) Innan era grytor
        känner hettan från törnet,
    vare sig det är färskt
        eller brinner,
    ska han svepa bort det
        med en stormvind.^[b]
11 (I) Den rättfärdige ska glädja sig
        när han ser hämnden,
    han ska tvätta sina fötter
        i den gudlöses blod,
^12 (J) och människor ska säga:
        "Den rättfärdige får sin lön.
    Det finns en Gud
        som dömer på jorden."

² Gud, hör mitt rop,
    lyssna till min bön!
³ Från jordens ände ropar jag till dig
        när mitt hjärta mattas.
    För mig upp på klippan
        som är högre än jag,
^4 (A) för du har varit min tillflykt,
    ett starkt torn mot fienden.
^5 (B) Låt mig bo i ditt tält för evigt
    och ha min tillflykt
        under dina vingar. Sela

⁶ Du, Gud, har hört mina löften,
    du har gett mig en arvedel
        bland dem som^[a] vördar ditt namn.
^7 (C) Du förökar kungens dagar,
    hans år ska vara
        från släkte till släkte,
^8 (D) han ska trona för evigt inför Gud.
    Låt nåd och sanning
        bevara honom.
^9 (E) Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn
    och uppfylla mina löften
        dag efter dag.

^2 (F) Bara hos Gud har min själ sin ro,
    från honom kommer min frälsning.
^3 (G) Bara han är min klippa
        och min frälsning, min borg.
    Jag ska inte vackla.

⁴ Hur länge ska ni storma
        mot en enda man,
    tillsammans slå ner honom
        som en lutande vägg,
            en fallfärdig mur?
^5 (H) De rådslår om att störta honom
        från hans höjd.
    De älskar lögn,
        de välsignar med sin mun
            men förbannar i sitt hjärta. Sela

^6 (I) Bara hos Gud har du din ro,
        min själ,
    från honom kommer mitt hopp.
^7 (J) Bara han är min klippa
        och min frälsning, min borg.
    Jag ska inte vackla.

⁸ Hos Gud är min frälsning
        och min ära,
    i Gud är min starka klippa,
        min tillflykt.
^9 (K) Lita alltid på honom, du folk,
    utgjut era hjärtan för honom.
        Gud är vår tillflykt. Sela

^10 (L) Människors barn
    är bara en vindpust,
        myndiga herrar sviker.
    I vågskålen är de för lätta,
        tillsammans väger de
            mindre än luft.
^11 (M) Lita inte till våld,
        hoppas inte på stulet gods.
    Fäst inte hjärtat vid rikedom,
        även om den växer.

¹² Ett har Gud talat,
        två ting^[b] har jag hört:
    Hos Gud finns makten,
^13 (N) och hos dig, Herre, finns nåd.
    Du ska löna var och en
        efter hans gärningar.

² Gud, hör min röst när jag klagar,
    skydda mitt liv från fiendens hot!
³ Göm mig från de ondas
        hemliga planer^[a],
    från förbrytarnas hetsiga hop.

^4 (A) De gör sina tungor
        skarpa som svärd,
    de laddar med bittra ord
        som pilar
^5 (B) för att skjuta den oskyldige
        ur bakhåll.
    Plötsligt skjuter de honom
        utan fruktan.
^6 (C) De uppmuntrar varandra
        i sitt onda uppsåt^[b],
    de talar om att lägga snaror,
        de säger: "Vem skulle se oss?"
^7 (D) De smider onda planer:
        "Nu har vi en färdig plan!"
    Människans tankar och hjärta
        är djupa.

^8 (E) Då skjuter Gud dem,
    en plötslig pil
        och de är sårade.
^9 (F) Deras egna tungor får dem på fall,
    alla som ser dem
        skakar på huvudet.
^10 (G) Alla människor grips av skräck,
    de förkunnar
        vad Gud har gjort
    och förstår att det är hans verk.
^11 (H) Den rättfärdige gläder sig i Herren
        och flyr till honom,
    och alla som har ärliga hjärtan
        skattar sig lyckliga.