Chronological
Jerusalem, en kokande gryta
24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden[a]. Han sade: 2 (A) ”Människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, för Babels kung har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. 3 (B) Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren Gud:
Sätt på grytan, ja, sätt på den
och häll vatten i den.
4 Lägg köttstyckena i den,
alla slags utvalda bitar,
lår och bog,
och fyll den med utsökta ben.
5 Du ska ta det bästa av hjorden.
Lägg så ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka kraftigt
så att även benen blir kokta.
6 (C) Därför säger Herren Gud:
Ve över blodstaden,
den rostiga grytan,
som inte kunnat befrias
från rost!
Ta bort ur den
köttstycke efter köttstycke
utan att kasta lott om ordningen,
7 (D) för hennes blod är ännu kvar
därinne.
På den kala klippan
lät hon det rinna ner.
Hon göt inte ut det på marken
så att mullen har kunnat dölja det.
8 (E) För att vreden skulle ha sin gång
och hämnd utkrävas,
lät jag det blod hon utgöt
komma på kala klippan,
där det inte kunde döljas.
9 (F) Så säger Herren Gud:
Ve över blodstaden!
Jag ska lägga mer bränsle under den.
10 Ja, lägg på mer ved,
tänd upp eld,
låt köttet kokas väl,
låt spadet koka in
och benen bli brända.
11 Sätt sedan grytan tom
på den glödande kolen
tills den blir så upphettad
att kopparn glödgas
och orenheten smälts bort ur den
och rosten försvinner.
12 Den har gett mig mycket arbete
men ändå har all rosten
inte gått bort.
In i elden med rosten!
13 (G) Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren hur jag än försökte rena dig, ska du nu inte mer bli fri från din orenhet förrän jag har släckt min vrede på dig. 14 Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag ska göra det! Jag ska inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt levnadssätt och dina gärningar ska man döma dig, säger Herren Gud.”
Profetens handlande – ett tecken
15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Människobarn, se, genom plötslig död ska jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du ska inte klaga eller gråta eller fälla tårar. 17 (H) I tysthet får du sörja, men du ska inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och ta skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorgebröd.”
18 Nästa morgon talade jag till folket, men på kvällen dog min hustru. Nästa morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19 Då sade folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?” 20 Jag svarade dem: ”Herrens ord kom till mig: 21 (I) Säg till Israels hus: Så säger Herren Gud: Se, jag ska vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, ska falla för svärd.
22 Då ska ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd. 23 (J) Ni ska behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni ska inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra.
24 (K) Hesekiel ska vara ett tecken för er. Som han har gjort, ska ni komma att göra. När detta händer, ska ni inse att jag är Herren Gud.
25 Men du människobarn ska veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar, 26 (L) den dagen ska en räddad flykting komma till dig och förkunna detta. 27 (M) Den dagen ska din mun öppnas, och du ska tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du ska vara ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”
Profetia mot Ammon
25 Herrens ord kom till mig:
2 (N) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot ammoniterna[b] och profetera mot dem. 3 (O) Säg till ammoniterna: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud:
Eftersom du ropade ’Ha ha!’ mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt, 4 se, därför ska jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk. 5 Jag ska göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni ska inse att jag är Herren. 6 (P) För så säger Herren Gud: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka, 7 se, därför ska jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag ska utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag ska förgöra dig, och du ska inse att jag är Herren.
Profetia mot Moab
8 (Q) Så säger Herren Gud:
Eftersom Moab och Seir säger: ’Se, det är med Juda hus som med alla andra folk’, 9 därför ska jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim. 10 Till besittning åt österlänningarna ska jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer minns ammoniterna bland folken. 11 Moab ska jag döma, och de ska inse att jag är Herren.
Profetia mot Edom
12 (R) Så säger Herren Gud:
Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd, 13 därför, säger Herren Gud, ska jag räcka ut min hand mot Edom[c] och utrota både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärd. 14 Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom ska så få känna min hämnd, säger Herren Gud.
Profetia mot filisteerna
15 (S) Så säger Herren Gud:
Eftersom filisteerna[d] har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva, 16 (T) därför säger Herren Gud så: Se, jag ska räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna[e] och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet. 17 Jag ska hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de ska inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.”
Profetia mot Tyrus
26 I elfte året, på första dagen i månaden,[f] kom Herrens ord till mig:
2 (U) ”Människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem:
’Ha ha! Folkens port har brutits ner.
Då vänder man sig till mig,
jag blir rik[g] när hon ligger
i ruiner.’
3 (V) Därför säger Herren Gud så:
Se, jag är emot dig, Tyrus.
Jag ska få många hednafolk
att resa sig mot dig,
liksom havet
låter sina böljor resa sig.
4 De ska förstöra Tyrus murar
och riva ner hennes torn.
Jag ska skrapa bort
allt grus från henne
och förvandla henne till
en kal klippa.
5 En torkplats för fisknät ska hon bli,
mitt ute i havet,
för jag har talat,
säger Herren Gud.
Hon ska bli ett byte för hednafolken.
6 Och hennes döttrar på fastlandet
ska dräpas med svärd.
De ska inse att jag är Herren.
7 (W) För så säger Herren Gud:
Se, jag ska låta Nebukadressar,[h] Babels kung, kungarnas kung, norrifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.
8 Dina döttrar på fastlandet
ska han dräpa med svärd.
Han ska bygga en belägringsmur[i]
mot dig,
kasta upp en vall mot dig
och resa sina sköldar mot dig.
9 Med sin murbräcka ska han
rikta stötar mot dina murar,
och dina torn ska han
bryta ner med sina vapen.
10 Hans hästar är så många
att dammet från dem
ska täcka dig.
Vid dånet av hans ryttare
och av hans kärror och vagnar
ska dina murar skaka
när han drar in genom dina portar,
så som man drar in
i en erövrad stad.
11 (X) Hans hästar ska med sina hovar
trampa sönder alla dina gator.
Ditt folk ska han döda med svärd,
och dina stolta stoder ska störta till marken.
12 Man ska röva bort dina skatter
och plundra dina handelsvaror.
Man ska riva dina murar,
och dina vackra hus
ska man bryta ner.
Stenarna, trävirket och gruset
ska kastas i havet.
13 (Y) Jag ska göra slut på
din skräniga sång,
dina harpors ljud
ska inte höras mer.
14 Ja, jag ska göra dig till en kal klippa,
en torkplats för fisknät
ska du bli.
Aldrig mer ska du byggas upp igen,
för jag, Herren, har talat,
säger Herren Gud.
15 Så säger Herren Gud till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig? 16 (Z) Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner. De ska lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De ska ständigt förfäras och häpna över dig.
17 (AA) De ska stämma upp en sorgesång över dig och säga:
Hur har du inte gått under,
du som var bebodd av sjöfolk,
du berömda stad,
du som var så mäktig på havet,
du och dina invånare,
du som spred skräck
hos alla dina invånare.
18 Nu darrar kustländerna
den dag du faller,
och öarna i havet förfäras
den dag du går under.
19 För så säger Herren Gud: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de väldiga vattnen täcker dig, 20 (AB) då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så ska du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land. 21 (AC) Jag ska låta dig få ett fasansfullt slut, och du ska inte mer finnas till. Man ska söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren Gud.”
Sorgesång över Tyrus
27 Herrens ord kom till mig:
2 (AD) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över Tyrus. 3 (AE) Säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver handel med folken
i många kustländer,
så säger Herren Gud:
O Tyrus, du säger:
Jag är den fullkomliga skönheten.
4 Dina gränser är mitt i havet,
de som byggde dig
gjorde din skönhet fullkomlig.
5 (AF) Av cypress från Senir[j]
gjorde de allt ditt träarbete.
De hämtade en ceder från Libanon
för att göra en mast åt dig.
6 Av ekar från Bashan
gjorde de dina åror.
De prydde ditt däck med elfenben,
inlagt i ädelt trä
från kitteernas öländer.
7 (AG) Seglet av fint broderat linne
från Egypten
hade du som ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg
från Elishas[k] öländer
hade du till soltält.
8 (AH) Sidons och Arvads[l] invånare
var roddare åt dig.
De vise, som du hade hos dig, Tyrus,
dem tog du till sjömän.
9 (AI) Gebals[m] äldste och dess vise
tjänade dig med att täta
dina fogar.
Havets alla fartyg
med sina besättningar
tjänade dig vid din byteshandel.
10 (AJ) Perser, ludeer och puteer[n]
var soldater i din här,
ditt krigsfolk.
Sköldar och hjälmar
hängde de på dig,
och dessa gav dig glans.
11 Arvads söner och din här
stod runt omkring
på dina murar,
och män från Gammad
var i dina torn.
Sina stora sköldar hängde de upp
runt om på dina murar,
de gjorde din skönhet fullkomlig.
12 Tarshish[o] var din handelspartner, för du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor. 13 (AK) Grekland[p], Tubal och Meshek[q] handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte. 14 Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land[r].
15 Dedans söner[s] handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning. 16 Aram[t] var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten. Rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.
17 (AL) Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit[u], bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor. 18 Damaskus var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar.[v] 19 Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus[w] i utbyte mot dina varor. 20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på. 21 (AM) Araberna och Kedars[x] alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig.
22 Sabas och Raamas köpmän[y] gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning. 23 Harran[z], Kanne och Eden,[aa] Sabas köpmän, Assur och Kilmad[ab] drev handel med dig. 24 De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.
25 Fartyg från Tarshish for i väg
med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods
och blev mycket ärad,
där du låg mitt i havet.
26 (AN) Ut på vida vattnen
förde de dig,
dina roddare.
Då kom östanvinden
och krossade dig,
där du låg mitt i havet.
27 Ditt gods, dina varor och din handel,
dina sjömän och styrmän,
de som lagade dina fogar
och de som drev din handel,
allt krigsfolk som fanns hos dig
och allt manskap hos dig,
ska sjunka ner i havets djup
den dag du faller.
28 När dina sjömän höjer sorgerop
bävar kustländerna.
29 Alla som ror med åror
lämnar sina skepp.
Sjömän och alla som far
på havet stannar i land.
30 (AO) De ropar högt över dig
och klagar bittert,
de strör stoft på sina huvuden
och rullar sig i aska.
31 (AP) De rakar sig skalliga för din skull
och klär sig i säcktyg,
de gråter över dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
32 Med jämmer stämmer de upp
en sorgesång över dig,
klagande sjunger de om dig:
Vem är som Tyrus,
som bringats till tystnad
mitt ute i havet?
33 När dina handelsvaror
sattes i land från havet
mättade du många folk.
Med din mängd av gods
och bytesvaror
gjorde du jordens kungar rika.
34 Men nu, när du förlist
och försvunnit från havet
ner i vattnets djup,
har dina bytesvaror
och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
35 (AQ) Kustländernas alla invånare
häpnar över dig,
deras kungar står rysande
med förfäran i sina ansikten.
36 (AR) Köpmännen ute bland folken
visslar hånfullt åt dig.
Du har fått ett fasansfullt slut,
du ska inte mer finnas till.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation