Beginning

Paulus i Korint

18 Sedan lämnade Paulus Athen och kom till Korint. ² Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus, ³ och då han hade samma yrke som de, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. ⁴ Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.

⁵ När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. ⁶ Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: "Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." ⁷ Och han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som fruktade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. ⁸ Krispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes. ⁹ En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och tig inte! ¹⁰ Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden." ¹¹ Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord.

Paulus inför Gallios domstol

¹² När Gallio var landshövding i Akaja, gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol ¹³ och sade: "Den här mannen förleder folk att dyrka Gud i strid mot lagen." ¹⁴ Just som Paulus skulle ta till orda, sade Gallio till judarna: "Om det vore fråga om något brott eller något illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. ¹⁵ Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni själva avgöra saken. I sådana tvister vill jag inte vara domare." ¹⁶ Och han drev bort dem från domstolen. ¹⁷ Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom framför domarsätet, utan att Gallio brydde sig om det.

Tillbaka till Antiokia

¹⁸ Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte.^{[a] 19} De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. ²⁰ De bad honom stanna längre, men han avböjde ²¹ och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen om Gud vill." Sedan avseglade han från Efesus. ²² När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.

PAULUS TREDJE MISSIONSRESA (18:23-21:16)

Apollos

²³ Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna. ²⁴ Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. ²⁵ Han hade fått undervisning om Herrens väg^[b] och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. ²⁶ Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. ²⁷ När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. ²⁸ Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.

Paulus i Efesus

19 Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, ² och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten."^{[c] 3} Då frågade han: "Vilket dop blev ni döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop." ⁴ Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus." ⁵ När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. ⁶ Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. ⁷ Tillsammans var det omkring tolv män.

⁸ Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. ⁹ Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om 'den vägen', så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal. ¹⁰ Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord. ¹¹ Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, ¹² så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.

¹³ Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar." ¹⁴ Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så. ¹⁵ Men den onde anden svarade dem: "Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?" ¹⁶ Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. ¹⁷ Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat. ¹⁸ Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. ¹⁹ Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.^{[d] 20} På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.

Oroligheter i Efesus

²¹ När detta var slutfört bestämde sig Paulus för att genom Makedonien och Akaja resa till Jerusalem. Han sade: "Och när jag har varit där måste jag också besöka Rom." ²² Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv en tid i Asien.

²³ Vid den tiden uppstod det stor oro med anledning av 'den vägen'. ²⁴ En silversmed som hette Demetrius, tillverkade Artemistempel^[e] av silver och skaffade därmed hantverkarna stora inkomster. ²⁵ Nu kallade han samman dem och sådana som hade liknande arbeten och sade: "Ni män, ni vet att vi har vårt välstånd av detta arbete. ²⁶ Och nu ser ni och hör hur den där Paulus har vilselett en massa människor, inte bara i Efesus utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar som är tillverkade av händer inte är några gudar. ²⁷ Det är fara värt inte endast att vårt hantverk får dåligt rykte utan också att den stora gudinnan Artemis tempel förlorar sitt anseende, och att den gudinna som hela Asien, ja, hela världen dyrkar, mister sin gudomliga storhet."

²⁸ När de hörde detta blev de ursinniga och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!"^{[f] 29} Hela staden kom i uppror, och folk rusade alla på en gång till teatern och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två makedonier som var Paulus följeslagare. ³⁰ Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. ³¹ Några asiarker^[g] som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. ³² Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats. ³³ Några ur hopen förklarade för Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. ³⁴ Men när de märkte att han var jude, ropade de alla på en gång i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"

³⁵ Men stadens sekreterare lugnade folket och sade: "Efesier, finns det någon enda människa som inte känner till att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som har fallit ner från himlen?^{[h] 36} Eftersom ingen kan neka till detta, bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. ³⁷ Ni har fört hit de här männen som varken har rånat tempel eller hädat vår gudinna. ³⁸ Om nu Demetrius och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så hålls det rättegångar och finns det landshövdingar. Inför sådana skall de anklaga varandra. ³⁹ Och om det är något mer ni vill ta upp, skall det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. ⁴⁰ På grund av det som har hänt i dag riskerar vi att bli anklagade för uppror. Vi har ju inte något skäl att anföra när vi skall stå till svars för dessa oroligheter." Och efter att ha sagt det upplöste han folksamlingen.

I Makedonien och Grekland

20 När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien. ² Och när han hade farit genom det området och talat många uppmuntrande ord till bröderna, kom han till Grekland, ³ där han uppehöll sig i tre månader. Men då judarna förberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, bestämde han sig för att resa tillbaka genom Makedonien. ⁴ Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarkus och Sekundus från Tessalonika, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien. ⁵ Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. ⁶ Efter det osyrade brödets högtid seglade vi själva från Filippi, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

I Troas

⁷ Den första dagen i veckan^[i] var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. ⁸ Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. ⁹ I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. ¹⁰ Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Han lever." ¹¹ Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. ¹² Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.

Från Troas till Miletus

¹³ Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi skulle ta Paulus ombord. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. ¹⁴ Så snart han träffade oss i Assos, tog vi honom ombord och kom till Mitylene. ¹⁵ Därifrån avseglade vi nästa dag och nådde fram i höjd med Kios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och efter ännu en dag kom vi till Miletus. ¹⁶ Paulus hade nämligen beslutat att segla förbi Efesus för att inte bli uppehållen i Asien. Han påskyndade resan för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.

Paulus avskedstal till de äldste från Efesus

¹⁷ Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste. ¹⁸ Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: "Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, ¹⁹ hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag. ²⁰ Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, ²¹ och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus. ²² Och se, bunden i anden beger jag mig upp till Jerusalem utan att veta vad som kommer att möta mig där. ²³ Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. ²⁴ Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.

²⁵ Och se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. ²⁶ Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod.^{[j] 27} Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. ²⁸ Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. ²⁹ Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. ³⁰ Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. ³¹ Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

³² Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade. ³³ Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. ³⁴ Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. ³⁵ I allt har jag visat er att ni genom att arbeta på detta sätt skall ta er an de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv sade: Det är saligare att giva än att taga."^[k]

³⁶ När Paulus hade sagt detta, föll han på knä och bad tillsammans med dem alla. ³⁷ De brast alla i gråt och föll honom om halsen och kysste honom. ³⁸ Det som smärtade dem mest var att han hade sagt, att de inte mer skulle se hans ansikte. Så följde de honom till skeppet.