Beginning
Jeremias predikan i templet
7 Herrens ord kom till Jeremia: 2 ”Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta budskap:
’Hör Herrens ord, ni alla från Juda, som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! 3 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats. 4 Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” 5 Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar och handlar rätt mot varandra, 6 om ni inte förtrycker främlingen, den faderlösa och änkan, inte utgjuter oskyldigt blod och inte följer efter andra gudar till er egen olycka, 7 då ska jag låta er bo kvar på denna plats, i detta land, som jag gav era förfäder för alltid. 8 Men ni litar på lögnaktigt tal som inte är till någon nytta.
9 Tror ni att ni kan få stjäla, döda, begå äktenskapsbrott, svära falskt, tända rökelse åt Baal och följa andra gudar som ni inte känner, 10 och sedan komma och stå inför mig i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säga: ”Vi är räddade”, och sedan fortsätta med alla dessa avskyvärdheter? 11 Har detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, för er blivit ett rövarnäste? Det är så jag ser det, säger Herren.
12 Gå till den plats i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 Då ni nu har gjort allt detta, säger Herren, har jag gång på gång talat till er, men ni har inte lyssnat, jag har ropat till er, men ni har inte svarat. 14 Därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och denna plats som jag har gett till er och era förfäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo. 15 Jag ska kasta bort er ur min åsyn, precis som jag gjorde med era bröder, alla Efraims ättlingar.’
Herrens dom över falsk gudsdyrkan och avfall
16 Be inte för det här folket, kom inte med någon klagan eller förbön för dem, vädja inte till mig, för jag kommer inte att lyssna på dig. 17 Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem? 18 Barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka kakor till offer åt himlens drottning och häller ut dryckesoffer åt andra gudar, för att provocera mig till vrede. 19 Men är det mig de provocerar? säger Herren. Är det inte sig själva de provocerar, till skam för sig själva?
20 Därför, säger Herren, Herren, ska min vrede och mitt ursinne ösas ut över den här platsen, över människor och djur, över träden på fältet och över planteringarna på marken, och den ska brinna utan att slockna.
21 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era slaktoffer och ät upp köttet! 22 Jag talade till era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten men gav dem ingen befallning om brännoffer och slaktoffer. 23 Vad jag befallde dem var: Lyssna till mig, så ska jag vara er Gud och ni mitt folk. Vandra alltid på den väg jag befaller er, så ska det gå er väl.
24 Men de ville inte höra, inte lyssna på mig, utan följde i sin envishet sina egna, onda tankar. De gick bakåt i stället för framåt. 25 Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten och fram till denna dag har jag gång på gång sänt mina tjänare profeterna till dem. 26 Men de har inte velat höra på mig, inte lyssna till mig. De har varit motspänstiga och gjort ännu mer ont än sina förfäder.’
27 Du ska tala om allt detta för dem, men de kommer inte att lyssna till dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg till dem: ’Detta är det folk som inte vill lyssna till Herren, sin Gud och ta emot tillrättavisning. Sanningen har försvunnit och är borta från deras mun.’
29 Klipp av ditt hår och kasta bort det. ’Stäm upp en klagosång på de kala höjderna, för Herren har förkastat och övergett detta släkte som orsakat hans vrede.’
30 Folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenat det. 31 De har byggt Tofets offerhöjder i Ben-Hinnoms dal, för att där bränna sina söner och döttrar – något som jag aldrig befallt eller haft en tanke på. 32 En tid ska komma, säger Herren, då det inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats kvar.[a] 33 Detta folks döda kroppar kommer att bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem. 34 På gatorna i Jerusalem och i Juda städer ska jag göra slut på jublet och glädjeropen och brudgummens och brudens glädje. Ja, landet ska läggas öde.”
8 ”På den tiden, säger Herren, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar 2 och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken. 3 De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas Herre.
Folkets avfall och dom
4 Säg till dem: ’Så säger Herren:
När någon faller,
reser han sig då inte upp igen?
När någon hamnar på fel väg,
vänder han då inte tillbaka?
5 Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort?
De håller fast vid sitt svek
och vägrar att vända om.
6 Jag har lyssnat och hört
att de inte talar det som är rätt.
Ingen ångrar sin ondska och säger:
”Vad har jag gjort?”
Var och en går sin egen väg
och rusar fram som stridshästar.
7 Hägern i skyn vet sina tider,
och turturduvan, tranan och svalan
passar sina flyttningstider.
Men mitt folk känner inte till
Herrens lagar och bud.
8 Hur kan ni säga:
”Vi är visa, vi har Herrens lag?”
Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.[b]
9 De visa ska stå där med skam
och skräckslagna fångas i snaran.
De har förkastat Herrens ord.
Vad är det då för vishet?
10 Jag ska därför ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
Från den minste till den störste
är de alla giriga.
Till och med profeter och präster bedrar.
11 De förbinder mitt folks sår,
men bara på ytan,
och de säger:
”Allt står väl till, allt står väl till.”
Men ingenting är väl.
12 Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.
13 Jag ska skörda dem, säger Herren.
Det blir inga druvor på vinstocken,
inga fikon på fikonträdet,
och bladen ska vissna.
Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.[c]’ ”
14 Varför sitter vi här?
Låt oss samlas,
gå till de befästa städerna
och förgås där.
För Herren, vår Gud,
låter oss förgås
och har gett oss förgiftat vatten att dricka,
för vi har syndat mot Herren.
15 Vi väntade på fred,
men inget gott har kommit,
vi väntade på helande,
men allt blev bara skräck.
16 Från Dan hörs hans hästar gnägga,
och när hans hingstar frustar
darrar hela landet.
De kommer och slukar landet
och allt som finns i det,
både städer och dem som bor där.
17 ”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er,
ormar som inga besvärjelser hjälper mot,
och de ska bita er, säger Herren.”
Profetens klagan
18 Var ska jag finna tröst i min sorg?
Mitt hjärta är nära att brista.
19 Hör hur mitt arma folk
ropar från fjärran land:
Ӏr inte Herren i Sion?
Är inte hennes kung där längre?”
”Varför har de provocerat mig till vrede
med sina bildstoder
och med sina meningslösa främmande gudar?”
20 ”Skördetiden är slut,
sommaren är över,
och vi har inte blivit räddade.”
21 Jag är förkrossad
för att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer,
skräcken griper mig.
22 Finns det ingen balsam i Gilead?
Finns det ingen läkare där?
Varför kommer det ingen läkedom
för mitt arma folk?
9 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
över de fallna bland mitt folk.
2 Om jag ändå hade en rastplats i öknen,
om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem,
för de är äktenskapsbrytare allesammans,
en samling trolösa.
3 ”De spänner sin tunga som en pilbåge.
Lögn, inte sanning, triumferar i landet.
De går från den ena ondskan till den andra,
och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4 Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän
och inte ens lita på sin bror.
För varje bror bedrar
och varje vän skvallrar.
5 Var och en lurar sin nästa,
de talar inte sanning.
De har lärt sina tungor att ljuga,
de tröttar ut sig med att handla fel.[d]
6 Du bor mitt ibland svek.
I sitt svek vill de inte veta av mig, säger Herren.”
7 Därför säger härskarornas Herre:
”Jag ska rena dem och pröva dem.
Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk?
8 Deras tunga är en dödande pil.
Deras mun talar svek.
Var och en talar fredligt med sin nästa
men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk?”
Klagan över Jerusalem och Juda
10 Jag vill gråta och klaga över bergen,
sjunga en klagosång över öknens betesmarker.
De ligger förbrända,
och ingen går där.
Boskapens råmande hörs inte mer,
och himlens fåglar och de vilda djuren
har flytt och är borta.
11 ”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög
och ett tillhåll för schakaler,
och ödelägga Juda städer
så att ingen kan bo där.”
12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har Herren talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går?
13 Herren svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14 utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.”
17 Så säger härskarornas Herre:
”Beakta och kalla på gråterskor,
så att de kommer!
Skicka efter duktiga kvinnor,
så att de kommer!
18 Låt dem komma fort
och stämma upp en klagosång över oss,
så att våra ögon fylls av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 En klagosång hörs från Sion:
’Allt är förött,
vi står här med skam!
Vi måste lämna vårt land
för de har raserat våra hem.’ ”
20 Hör Herrens ord, ni kvinnor,
lyssna till orden ur hans mun!
Lär era döttrar en klagovisa,
lär varandra en sorgesång.
21 Döden har stigit in genom våra fönster,
trätt in i våra fästningar,
för att rycka bort barnen från gatorna
och de unga från torgen.
22 Säg: ”Så säger Herren:[e]
’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten,
som kärvar efter en som skördar,
och ingen vill samla upp dem.’ ”
23 Så säger Herren:
”Den vise ska inte skryta över sin vishet
och inte heller den starke över sin styrka
eller den rike över sin rikedom.
24 Nej, den som vill skryta
ska skryta över att han har insikt
och känner mig,
att jag är Herren,
som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Däri har jag min glädje, säger Herren.
25 En tid kommer, säger Herren, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26 Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.