Beginning
Vishetens välsignelse
(1:1—9:18)
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
3 Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
4 De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
5 Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
6 för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.
7 Herrens fruktan är vishetens början,
men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
8 Hör, min son, din fars förmaning,
förkasta inte din mors undervisning.
9 De bildar en skön krans på ditt huvud,
en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
ni smädare njuta av smädelser,
ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
så ska jag låta min ande komma över er
och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
Jag har räckt ut min hand,
men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
och olyckan sveper över er som en stormby,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
men inte finna.
29 De hatade kunskap
och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
och behöver inte vara rädd för något ont.”
2 Min son, om du tar emot mina ord
och bevarar mina bud inom dig,
2 om du lyssnar till visheten
och öppnar ditt hjärta för kunskapen,
3 om du ropar efter insikt
och höjer din röst för att kalla på förstånd,
4 om du söker efter den
som efter silver eller en gömd skatt,
5 då ska du förstå Herrens fruktan
och finna kunskapen om Gud.
6 För Herren ger vishet,
och från hans mun kommer kunskap och förstånd.
7 Han har framgång i beredskap åt de rättsinniga
och är de oförvitligas sköld.
8 Han beskyddar det rättas väg
och skyddar de trognas stigar.
9 Då kommer du att förstå vad rättfärdighet, rätt och ärlighet är,
det godas alla vägar.
10 För visheten träder in i ditt hjärta
och kunskapen gläder ditt sinne.
11 Klokheten ska värna dig
och insikten beskydda dig.
12 Den räddar dig från de ondas väg,
från dem som förvränger sanningen,
13 som lämnar den rätta vägen
och vandrar på mörkrets stigar,
14 de som gläder sig åt ondskans gärningar
och finner nöje i allt som är ont och perverst,
15 de som vandrar på slingriga stigar och villovägar.
16 Den räddar dig från den främmande kvinnan,
den fräcka, som förför med sina ord,
17 som har lämnat sin ungdoms vän
och glömt förbundet med sin Gud.
18 Hennes hus leder till de döda
och hennes väg till de dödas andar[a].
19 De som går in till henne kommer aldrig tillbaka
och finner aldrig livets vägar.
20 Gå därför de godas väg
och håll dig på de rättfärdigas stigar.
21 De rättfärdiga ska få bo i landet,
de oförvitliga får stanna där.
22 Men de onda ska utrotas ur landet
och de trolösa ryckas bort därifrån.
3 Min son, glöm inte vad jag har lärt dig.
Bevara mina bud i ditt hjärta.
2 De ger dig ett långt liv,
många levnadsår och frid.
3 Låt aldrig nåd och trofasthet lämna dig.
Bind dem kring din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Då möts du av välvilja och får ett gott anseende
inför Gud och bland människor.
5 Förtrösta helhjärtat på Herren
och lita inte på ditt eget förstånd.
6 Var du än går, tänk på honom
så ska han jämna vägen för dig.
7 Håll dig inte själv för vis.
Frukta Herren och håll dig borta från det onda.
8 Det ger din kropp hälsa,
ja välbefinnande för hela din varelse.
9 Ära Herren med allt vad du äger
och med det första från alla dina skördar.
10 Då ska dina lador fyllas rikligen med säd,
och dina pressar ska rinna över av vin.
11 Min son, förakta inte Herrens fostran.
Bli inte arg när han tillrättavisar dig.
12 Herren fostrar var och en som han älskar,
som en far tuktar sin son som han har kär.
13 Lycklig är den som finner visheten,
den som får förstånd,
14 för detta är mer värt än silver
och ger en bättre vinst än guld.
15 Det är värdefullare än juveler,
det kan inte jämföras med något som du kan önska dig.
16 Ett långt liv finns i dess högra hand,
rikedom och ära i dess vänstra.
17 Dess vägar är ljuvliga,
dess stigar fridfulla.
18 Visheten är ett livets träd för dem som griper tag i den,
och lyckliga är alla som håller sig till den.
19 Med vishet grundlade Herren jorden,
och med förstånd ställde han upp himlen.
20 Hans kunskap lät djupets flöden bryta fram
och regnet droppa ner från molnen.
21 Min son, se till att bevara omdöme och klokhet
och släpp dem aldrig ur sikte.
22 De ger dig liv
och blir ett smycke kring din hals.
23 Då kan du vandra din väg i trygghet,
och ingenting ska få dig på fall.
24 Du kan lägga dig utan fruktan
och sova lugnt.
25 Du behöver inte vara rädd för någon plötslig förskräckelse
eller katastrof som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
och skydda din fot från snaran.
27 Om någon behöver ditt stöd
och du kan hjälpa honom, så säg inte nej.
28 Säg inte till din medmänniska:
”Kom tillbaka i morgon, så ska du få”,
när du ändå har att ge.
29 Planera ingenting ont mot din medmänniska
som bor tryggt i din närhet.
30 Bli inte inblandad i tvist med någon utan orsak,
när han inte gjort dig något ont.
31 Avundas inte någon som brukar våld,
och ta inte någon sådan till förebild.
32 Herren avskyr den falske,
men de rättsinniga visar han förtroende.
33 Herrens förbannelse drabbar de gudlösas hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Han hånar dem som hånar honom,
men de ödmjuka visar han nåd.
35 De visa blir ärade,
men dårarna får skämmas.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.