Beginning

² Herre, över din makt gläder sig kungen,
hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
³ Vad hans hjärta önskar ger du honom,
vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
⁴ Ty du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
⁵ Han bad dig om liv och du gav honom det,
ett långt liv alltid och för evigt.
⁶ Stor är hans härlighet genom din frälsning,
majestät och glans ger du honom.
⁷ Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
⁸ Ty kungen förtröstar på Herren,
    genom den Högstes nåd skall han inte vackla.

⁹ Din hand skall nå alla dina fiender,
    din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
¹⁰ Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn,
när du visar ditt ansikte.
    Herren skall uppsluka dem i sin vrede,
eld skall förtära dem.
¹¹ Deras livsfrukt skall du utrota från jorden,
deras efterkommande från människors barn.
¹² Ty de ville dra ont över dig,
    de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
¹³ Du skall driva dem tillbaka,
    med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
¹⁴ Res dig, Herre, i din makt,
    vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.

² Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
    men min frälsning är fjärran.
³ Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
och om natten, men jag får ingen ro.
⁴ Dock är du den Helige,
    den som tronar på Israels lovsånger.
⁵ På dig förtröstade våra fäder,
    de förtröstade och du befriade dem.
⁶ Till dig ropade de och fick hjälp,
    på dig förtröstade de och kom ej på skam.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.
⁸ Alla som ser mig hånar mig,
    de spärrar upp munnen,
de skakar på huvudet:
⁹ "Anförtro dig åt Herren!
    Han skall befria och rädda honom,
han har ju honom kär."

¹⁰ Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
¹¹ På dig är jag kastad ända från modersskötet,
redan i moderlivet var du min Gud.
¹² Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,
och ingen finns som hjälper.

¹³ Tjurar i mängd omger mig,
    Basans oxar omringar mig.
¹⁴ Som glupande och rytande lejon
    spärrar de upp gapet mot mig.
¹⁵ Jag är lik vatten som hälls ut,
    alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter i mitt inre.
¹⁶ Min kraft är uttorkad som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen,
    du lägger mig i dödens stoft.
¹⁷ Hundar omger mig,
    de ondas hop omringar mig,
mina händer och fötter har de genomborrat.
¹⁸ Jag kan räkna alla mina ben,
    de ser på mig, de stirrar.
¹⁹ De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.

²⁰ Men du, Herre, var inte långt borta,
du, min styrka, skynda till min hjälp!
²¹ Rädda min själ från svärdet,
    mitt liv ur hundarnas våld.
²² Fräls mig från lejonets gap
    och från vildoxarnas horn
- du bönhör mig.

²³ Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
²⁴ Ni som fruktar Herren, lova honom,
ära honom, alla Jakobs barn,
    bäva för honom, alla Israels barn.
²⁵ Ty han föraktade inte den förtrycktes elände
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte för honom,
när han ropade lyssnade han till honom.

²⁶ Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen,
jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
²⁷ De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall lova honom.
Era hjärtan skall leva för evigt.
²⁸ Alla jordens ändar skall tänka på det
och omvända sig till Herren.
    Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
²⁹ Ty riket är Herrens,
    han råder över hednafolken.
³⁰ Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe.
Inför honom skall de böja knä,
    alla de som far ner i stoftet,
de som ej kan hålla sin själ vid liv.
³¹ De efterkommande skall tjäna honom,
kommande släkten skall få höra om Herren.
³² De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som skall födas,
    att han har gjort det.

Herren är min herde,
    mig skall intet fattas.
² Han låter mig vila på gröna ängar,
    han för mig till vatten där jag finner ro.
³ Han vederkvicker min själ,
    han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
⁴ Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
    ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.

⁵ Du dukar för mig ett bord
    i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
    och låter min bägare flöda över.
⁶ Idel godhet och nåd skall följa mig
    i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
    evinnerligen.

Jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren,
världen och de som bor i den.
² Ty han har grundlagt den på haven,
och givit den fäste på strömmande vatten.

³ Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får träda in i hans helgedom?
⁴ Den som har oskyldiga händer och rent hjärta,
den som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
⁵ Han skall få välsignelse från Herren
och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.
⁶ Sådant är det släkte som frågar efter honom.
De som söker ditt ansikte,
    de är Jakobs barn.^[a] Sela.

⁷ Höj, ni portar, era huvuden,
    höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
⁸ Vem är denne ärans konung?
    Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
⁹ Höj, ni portar, era huvuden,
    höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
¹⁰ Vem är denne ärans konung?
    Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung. Sela.

Till dig, Herre, lyfter jag min själ.
² Min Gud, på dig förtröstar jag.
    Låt mig inte komma på skam,
låt inte mina fiender jubla över mig.
³ Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig.
På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt.
⁴ Herre, visa mig dina vägar,
    lär mig dina stigar.
⁵ Led mig i din sanning och lär mig,
    ty du är min frälsnings Gud.
På dig hoppas jag alltid.
⁶ Tänk, Herre, på din barmhärtighet och din nåd,
ty de är av evighet.
⁷ Tänk inte på min ungdoms synder
    och på mina överträdelser,
utan tänk på mig efter din nåd,
    för din godhets skull, Herre.

⁸ Herren är god och rättfärdig,
    därför undervisar han syndare om vägen.
⁹ Han leder de ödmjuka rätt,
    han lär de ödmjuka sin väg.
¹⁰ Alla Herrens vägar är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
¹¹ För ditt namns skull, Herre,
    förlåt min missgärning, ty den är stor.
¹² Den som fruktar Herren
    får undervisning av honom om den väg han skall välja.
¹³ Hans själ skall bo i det goda,
    och hans efterkommande skall ärva landet.
¹⁴ Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom,
sitt förbund gör han känt för dem.

¹⁵ Mina ögon ser alltid upp till Herren,
ty han drar mina fötter ur nätet.
¹⁶ Vänd dig till mig och var mig nådig,
ty jag är ensam och betryckt.
¹⁷ Mitt hjärtas ångest är stor,
    för mig ut ur min nöd!
¹⁸ Se till mitt lidande och min möda,
    förlåt mig alla mina synder.
¹⁹ Se, hur många mina fiender har blivit,
hur de hatar mig med våldsamt hat.
²⁰ Bevara min själ och rädda mig,
    låt mig inte komma på skam,
ty jag flyr till dig.
²¹ Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
²² Gud, befria Israel, ur all dess nöd.