Beginning
Elihus tal (Kap 32-37)
32 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.
2 Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. 3 Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
4 Elihu hade dröjt att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 Men då Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd.
6 Så Elihu, Barakels son, från Bus tog till orda. Han sade:
Jag är ung, och ni är gamla.
Därför var jag rädd och vågade inte
lägga fram min mening för er.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala
och de många åren förkunna visdom."
8 Men det beror på anden i människan,
den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd.
9 Det är inte åldern som ger vishet,
inte bara gamla förstår vad som är rätt.
10 Därför säger jag: Lyssna på mig!
Också jag vill lägga fram min mening.
11 Se, jag väntade på era ord,
jag lyssnade efter förståndigt tal från er,
när ni sökte finna de rätta orden.
12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,
men se, ingen kunde motbevisa Job,
ingen kunde ge honom svar på tal.
13 Svara nu inte: "Vi möttes av vishet.
Gud, inte en människa, skall slå ner honom."
14 Hans ord var inte riktade mot mig,
och jag skall inte bemöta honom med era argument.
15 De är bestörta och svarar ej mer,
de har förlorat talförmågan.
16 Skulle jag vänta då de ingenting kan säga,
då de står där utan något svar?
17 Också jag vill ta till orda,
också jag vill säga min mening.
18 Ty jag är uppfylld av ord,
anden inom mig tvingar mig.
19 Se, mitt inre är som instängt vin,
likt en ny vinlägel är det nära att brista.
20 Därför måste jag tala och få lättnad,
jag måste öppna mina läppar och svara.
21 Jag skall inte vara partisk mot någon
och jag vill inte smickra någon människa.
22 Smicker vill jag ej veta av,
annars kunde min skapare strax rycka bort mig.
33 Men Job, hör nu mina ord, lyssna till allt vad jag har att säga!
2 Se, jag öppnar nu mina läppar,
min tunga talar i min mun.
3 Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
det jag förstår skall jag ärligt säga.
4 Guds Ande har gjort mig,
den Allsmäktiges livsande ger mig liv.
5 Svara mig om du förmår,
träd fram inför mig, gör dig beredd.
6 Se, inför Gud är vi båda lika,
också jag är formad av lera.
7 Se, rädsla för mig behöver ej skrämma dig,
och min myndighet skall ej trycka ner dig.
8 Men du sade inför mina öron,
så ljöd de ord jag hörde:
9 "Jag är ren och utan överträdelse,
jag är oskyldig och utan missgärning.
10 Men se, han vill ansätta mig,
han räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken,
han vaktar på alla mina vägar."
12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig,
ty Gud är större än en människa.
13 Hur kan du förebrå honom
att han inte ger ett enda ord till svar?
14 Gud talar både en och två gånger,
utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i nattens syn,
när sömnen fallit tung över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16 då öppnar han människornas öron
och bekräftar deras tuktan
17 för att hindra människan från en ogärning
och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
och hennes liv från att falla för svärd.
19 Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne vämjes vid mat,
hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort till dess inget finns kvar,
hennes ben, som man inte såg, blir blottade.
22 Hennes själ kommer nära graven,
hennes liv nära de döda.
23 Om det finns en ängel för henne,
en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
"Fräls henne, så att hon inte far ner i graven,
jag har fått lösepenning."
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft,
hon blir åter som i sin ungdoms dagar.
26 Hon ber till Gud som får behag till henne,
och hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud ger människan hennes rättfärdighet tillbaka.
27 Hon skall sjunga inför människorna:
"Jag syndade och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ så att den inte hamnade i fördärvet,
och mitt liv skall se ljuset."
29 Se, allt detta gör Gud
både två och tre gånger med en människa,
30 för att föra tillbaka hennes själ från graven,
så att livets ljus får stråla över henne.
31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga, så svara mig,
tala, ty jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
Var stilla, jag skall lära dig vishet.
34 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Hör mina ord, ni som är visa,
lyssna till mig, ni som är förståndiga.
3 Ty örat prövar orden
liksom gommen prövar smaken.
4 Låt oss finna ut vad som är rätt,
tillsammans förstå vad som är gott.
5 Ty Job har sagt: "Jag är rättfärdig, men Gud har berövat mig min rätt.
6 Trots att jag har rätt står jag som lögnare.
Jag är dödsskjuten fastän jag är utan missgärning."
7 Finns en man lik Job,
som dricker hån som vore det vatten,
8 som slår följe med ogärningsmän
och vandrar med ogudaktiga människor?
9 Ty han säger: "Det gagnar inte en människa
att hålla sig väl med Gud."
10 Lyssna därför på mig, ni förståndiga män!
Skulle Gud begå någon orätt,
skulle den Allsmäktige göra något orättfärdigt?
11 Nej, han vedergäller en människa efter hennes gärningar
och ger åt var och en efter hennes vandel.
12 Gud gör sannerligen inget orätt,
den Allsmäktige förvränger ej rätten.
13 Vem satte honom att ta hand om jorden,
vem lade hela världen på honom?
14 Om han bara tänkte på sig själv
och tog tillbaka sin ande, sin livsfläkt,
15 då skulle allt levande förgås
och människorna vända åter till stoft.
16 Har du insikt, så hör detta,
lyssna till vad jag säger.
17 Skall den härska som hatar rättvisa?
Eller fördömer du den störste i rättfärdighet,
18 han som säger till en kung: "Du usling!"
och till en furste: "Du ogudaktige!",
19 han som inte är partisk för furstar,
som inte aktar den rike mer än den fattige,
ty alla är de hans händers verk?
20 De dör plötsligt, mitt i natten.
Folk bävar och förgås,
de mäktiga rycks bort men inte genom människohand.
21 Ty Guds ögon följer var mans vägar,
och han ser alla hans steg.
22 Det finns inget mörker och ingen djup skugga
där ogärningsmän kan gömma sig.
23 Gud behöver inte ge akt på en människa länge,
innan hon kan ställas till doms inför honom.
24 Han krossar mäktiga män utan rannsakning
och insätter andra i deras ställe.
25 Ja, han känner deras gärningar,
han störtar dem om natten och de krossas.
26 Han straffar dem som förbrytare,
öppet, inför människors åsyn,
27 eftersom de vek av ifrån honom
och inte gav akt på alla hans vägar.
28 Det fick de fattiga att ropa till honom,
och han hörde de nödställdas klagan.
29 När han är tyst,
vem kan då fördöma?
När han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom,
det må gälla ett folk eller en enskild människa.
30 Han låter inga gudlösa regera
eller bli snaror för folket.
31 Har någon sagt till Gud:
"Jag tar mitt straff,
jag vill inte synda mer.
32 Lär mig du vad jag inte ser.
Har jag gjort orätt
vill jag inte göra så mer."
33 Skall Gud vedergälla efter din önskan,
du som har förkastat honom?
Du måste välja, inte jag.
Säg vad du menar!
34 Kloka män skall säga,
visa män som lyssnar till mig:
35 "Job talar utan insikt,
hans ord är utan visdom."
36 Job må prövas till det yttersta,
ty han försvarar sig som ogärningsmän.
37 Han lägger uppror till sin synd,
han klappar händerna mot oss
och hopar sina ord mot Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln