Beginning
En ung man förmanar Job
(32:1—37:24)
Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna
32 De tre männen slutade nu att svara Job, därför att han betraktade sig som rättfärdig. 2 Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, greps av vrede mot Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud. 3 Men han blev också vred på Jobs tre vänner, som inte kunde svara något som visade Jobs skuld. 4 Elihu hade väntat på sin tur att tala till Job, eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, greps han av vrede.
6 Elihu från Bus, Barakels son, började tala:
Jag är ung, och ni är gamla.
Därför tvekade jag
och vågade inte säga er vad jag visste.
7 Jag tänkte: ”Låt åldern tala
och de många åren lära ut vishet.”
8 Men det är anden i människan,
den Väldiges andedräkt,
som gör henne förståndig.
9 Det är inte bara de i hög ålder som är visa,
inte bara gamla som vet vad som är rätt.
10 Därför säger jag: Lyssna till mig!
Också jag vill framföra vad jag vet.
11 Jag har väntat medan ni talat,
lyssnat på ert resonemang,
när ni letat efter ord.
12 Jag har lyssnat uppmärksamt på er,
men ingen av er har lyckats motbevisa Job,
ingen av er har kunnat bemöta hans argument.
13 Säg inte: ”Vi har funnit visheten:
Gud, inte en människa, kan besegra honom.”
14 Han riktade aldrig sina ord mot mig,
och jag tänker inte svara med era argument.
15 De är bestörta
och har inget mer att komma med,
de saknar ord.
16 Ska då jag behöva vänta
när de ingenting kan säga,
när de står där utan att kunna svara?
17 Nej, även jag vill säga mitt,
tala om vad jag vet.
18 Jag har mycket att säga,
och anden inom mig driver mig.
19 Mitt inre är som en vinsäck på bristningsgränsen,
som nya vinsäckar som håller på att sprängas.
20 Jag måste få tala för att få lättnad,
jag måste få öppna min mun och ge mina svar.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon,
inte heller försöka smickra någon,
22 för smickra kan jag inte –
då skulle min Skapare rycka bort mig.
Elihu tillrättavisar Job
33 Lyssna nu, Job, till vad jag har att säga,
hör noga på mina ord.
2 Nu vill jag öppna min mun,
orden är redan på min tunga.
3 Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
mina läppar säger ärligt vad jag vet.
4 Guds Ande har skapat mig
och den Väldiges ande[a] har gett mig liv.
5 Svara mig, om du kan,
bemöt mig, var redo!
6 Inför Gud är du och jag lika.
Jag är också formad av lera.
7 Ingen rädsla för mig ska behöva skrämma dig,
och jag ska inte trycka ner dig.
8 Du har sagt så att jag har hört det,
ja, jag har faktiskt fått lyssna till detta:
9 ”Jag är ren och utan synd,
jag är fläckfri, fri från skuld.
10 Ändå granskar han mina fel
och räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken
och bevakar alla mina vägar.”
12 Nu vill jag säga dig:
på denna punkt har du inte rätt!
Gud är större än människor.
13 Varför ska du anklaga honom
för att han inte ger dem något svar?
14 För Gud talar både på ett sätt och två sätt,
men man märker det inte:
15 i en dröm, i en syn om natten,
när människor är i djup sömn,
när de slumrar på sin bädd.
16 Han öppnar då människors öron,
han varnar och förskräcker dem
17 för att hindra människan från ogärningar,
för att hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar henne från graven,
skonar hennes liv för svärdet.
19 Människan tuktas av plågor på sin bädd,
av ständig smärta i sin kropp,
20 hon tappar matlusten
vill inte ens ha den läckraste mat.
21 Hon magrar så att inget finns kvar,
alla dolda ben i kroppen syns nu,
22 och hon dras allt närmare graven,
hennes liv allt närmare dödens makter.
23 Men om en budbärare kommer från himlen,
en medlare av tusen,
och talar om för henne vad som är rätt,[b]
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
”Låt henne bli fri.
Låt henne inte gå ner i graven,
för jag har fått lösen för henne.”
25 Då förnyas hennes kropp och blir som ett barns,
hon återfår sin ungdomskraft.
26 Hon ber till Gud,
och han svarar med välvilja,
låter människan träda fram inför honom
och återställer hennes rättfärdighet.
27 Då går människan till andra och säger:
”Jag syndade, jag förvrängde det som var rätt,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han lät mig slippa gå ner i graven,
och nu får jag fortsätta att leva i ljuset.”
29 Så gör Gud med människan,
både två och tre gånger.
30 Han låter henne återvända från graven
och livets ljus lysa över henne.
31 Lyssna nu, Job! Hör på mig,
var tyst och låt mig få fortsätta!
32 Men om du har något att säga, så gör det nu.
Tala ut, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.
33 Men om inte, så var tyst och fortsätt att lyssna.
Jag ska lära dig vishet.
34 Elihu fortsatte:
2 Hör på mig, ni som är så visa,
lyssna på vad jag säger, ni lärda!
3 Örat prövar orden och tungan maten.
4 Låt oss därför urskilja det rätta,
tillsammans finna ut vad som är gott.
5 Job säger: ”Jag är oskyldig,
men Gud vägrar mig rättvisa.
6 Jag har rätt men betraktas som lögnare,
jag är oskyldig
men får av en pil ett oläkligt sår.”
7 Var finns en människa som Job,
en som dricker hån som vore det vatten,
8 som umgås med dem som gör orätt
och slår följe med de ogudaktiga?
9 Han säger: ”Det är meningslöst för en människa
att försöka behaga Gud.”
10 Hör på mig nu, ni förståndets män!
Fjärran från Gud är ondskans gärningar,
ogudaktiga handlingar från den Väldige.
11 Han vedergäller en människa för hennes gärningar
och ger henne vad hon förtjänar.
12 Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont,
den Väldige förvränger inte rätten.
13 Vem utnämnde honom till jordens härskare,
vem satte honom över hela världen?
14 Om han ville dra tillbaka sin ande,
ta bort sin livsfläkt,
15 skulle hela mänskligheten förgås
och människan återvända till stoftet.
16 Lyssna nu om du har förstånd,
hör på när jag talar!
17 Kan en som avskyr rättvisan härska?
Tänker du döma den rättfärdige och mäktige,
18 den som säger till en kung: ”Du är värdelös”,
och till stormän: ”Ni är ogudaktiga”,
19 den som inte är partisk till förmån för furstar,
eller favoriserar rika framför fattiga?
Han har skapat dem allesammans.
20 De dör på ett ögonblick, mitt i natten,
folk bävar och förgås,
de starka rycks bort
utan att någon mänsklig hand drabbat dem.
21 Han vakar över människans vägar,
han ser varje steg hon tar.
22 I inget mörker, i ingen djup skugga
kan de som gör orätt gömma sig.
23 Gud behöver inte granska en människa vidare
för att ställa henne till svars.
24 Han krossar de mäktiga utan förhör
och sätter andra i deras ställe.
25 Han känner till deras gärningar,
och en natt förgör han dem
så att de krossas.
26 Han bestraffar dem för deras ogudaktighet
så att alla kan se det,
27 för de har vänt sig bort från honom
och inte brytt sig om hans vägar.
28 Det fick de fattiga att ropa till honom,
och han hör de nödställdas rop.
29 Men om han tiger, vem kan då döma honom?
Om han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom?
Där är både folk och enskilda individer lika.[c]
30 Han hindrar den ogudaktige från att regera
och lägga ut snaror för folket.
31 Har någon sagt till sin Gud:
”Jag har syndat och ska inte göra det mer?
32 Lär mig det jag inte ser, och om jag har gjort fel
så ska jag inte göra så igen.”
33 Ska Gud forma sin rättvisa efter din vilja,
trots att du förkastar honom?
Du får avgöra, inte jag!
Tala om vad du vet!
34 Förståndiga män säger,
kloka män som hör mig:
35 Job talar utan kunskap,
hans ord saknar insikt.
36 Måtte Job bli prövad till det yttersta
för att han svarar som en som gör orätt!
37 Till sina synder lägger han nu också uppror:
Föraktfullt klappar han i händerna åt oss
och yttrar sig ännu mer emot Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.