Beginning

Achas regerar i Juda

(2 Kung 16:1-5)

28 Achas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon som hans förfader David hade gjort. ² Han följde Israels kungars exempel och tillverkade också gjutna avgudabilder åt baalsgudarna. ³ Han tände offereld i Ben-Hinnoms dal, och han offrade sina egna söner i eld, i enlighet med den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för israeliternas skull. ⁴ Han offrade och tände rökelse på offerplatserna och höjderna och under alla grönskande träd.

⁵ Därför överlämnade Herren, hans Gud, honom åt den arameiske kungens våld. De slog honom och tog ett stort antal fångar och förde dem till Damaskus. Han överlämnades också i den israelitiske kungens våld, som tillfogade honom stora förluster. ⁶ På en enda dag dödade Pekach, Remaljas son, 120 000 stridsdugliga män av Judas armé, eftersom de hade övergett Herren, sina fäders Gud. ⁷ Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, föreståndaren för palatset, och Elkana, kungens närmaste man. ⁸ Trupperna från Israel tog också 200 000 fångar från sitt broderfolk, deras hustrur och söner och döttrar, och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.

⁹ Men där fanns Herrens profet Oded, och han gick ut för att möta hären när de kom tillbaka till Samaria.

Han talade till dem: ”Herren, era fäders Gud, var arg på Juda och överlämnade dem åt ert våld, men ni har i raseri anställt en massaker på dem, och detta har nått ända upp till himlen. ¹⁰ Och nu tänker ni göra dessa män och kvinnor från Juda och Jerusalem till slavar! Har ni inte redan nog med skuld mot Herren, er Gud?^{[a] 11} Lyssna till mig nu och låt fångarna som ni tagit bland era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!”

¹² Några av ledarna i Efraim, Asarja, Jochanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, reste sig mot dem som kom från kriget. ¹³ De sa: ”Ni kan inte föra hit dessa fångar! Om ni gör det, kommer vi att dra ännu mer skuld över oss inför Herren, utöver all annan skuld vi redan har. Vår skuld är redan stor och vreden brinner över Israel.”

¹⁴ Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet inför styresmännen och hela församlingen. ¹⁵ De män som nämnts tog fångarna, klädde dem som var utan kläder med vad som fanns bland bytet, gav dem kläder och skor, lät dem äta och dricka och smorde dem med olja. De svaga sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden. Sedan återvände de till Samaria.

Achas ber den assyriske kungen om hjälp

(2 Kung 16:7-20)

¹⁶ Vid den tiden sände kung Achas bud till den assyriske kungen och bad honom om hjälp. ¹⁷ Edoméer hade nämligen anfallit Juda och tagit fångar. ¹⁸ Samtidigt invaderade filistéerna städer i Låglandet och Negev som tillhörde Juda. De hade intagit Bet Shemesh, Ajalon och Gederot, vidare Soko, Timna och Gimso med deras kringliggande byar, och bosatt sig där. ¹⁹ Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av Israels kung Achas därför att han orsakade lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren. ²⁰ Men Tiglat Pileser, kungen i Assyrien, drog ut mot honom och blev bara till besvär för honom, i stället för en hjälp. ²¹ Achas gav kungen av Assyrien föremål från Herrens hus och skatter från kungapalatset och från furstarna, men det hjälpte honom inte.

²² Under denna tid av motgång blev han alltmer trolös mot Herren. Sådan var kung Achas. ²³ Han offrade till Damaskus gudar som hade besegrat honom, för han tänkte: ”De arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, så kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem.” Men de blev i stället både hans och hela Israels fall. ²⁴ Achas samlade ihop föremålen från Guds hus och slog sönder dem. Han stängde dörrarna till Herrens hus och lät göra åt sig altaren i varje hörn i Jerusalem. ²⁵ Han gjorde offerplatser i alla Juda städer för att tända offereld åt andra gudar och drog på så sätt Herrens, sina fäders Guds, vrede över sig.

²⁶ Hans historia i övrigt och vad han gjorde, från början till slut, finns nedtecknat i boken om Judas och Israels kungar.

²⁷ Achas dog och begravdes bland sina förfäder i Jerusalem, men inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Hiskia regerar i Juda

(29:1—32:33)

(2 Kung 18:1-3)

Hiskia öppnar templet igen

29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia och var Sakarjas dotter. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort.

³ I första månaden av sitt första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till Herrens hus och reparerade dem. ⁴ Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till den öppna platsen öster om templet ⁵ och talade till dem:

”Lyssna till mig, leviter! Helga er och helga Herrens, era fäders Guds, hus! För ut allt orent ur helgedomen! ⁶ Våra fäder har varit trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har vänt sig bort från Herrens boning och vänt den ryggen. ⁷ De har stängt dörrarna till förhallen, släckt lamporna, försummat att tända rökelse och att bära fram brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. ⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har gjort dem till ett skräckexempel, förfäran och förakt, som ni kan se med egna ögon. ⁹ Våra fäder har fallit för svärd, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av detta.

¹⁰ Nu vill jag sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, så att hans brinnande vrede viker från oss. ¹¹ Mina söner, försumma ingenting nu, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom, göra tjänst åt honom och tända rökelse.”

¹⁵ De samlade nu sina bröder och helgade sig och gick för att rena Herrens hus, som kungen hade befallt i enlighet med Herrens ord. ¹⁶ Prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det. De bar ut allt orent de hittade i Herrens hus till förgården, och sedan tog leviterna det och förde ut det till Kidrondalen. ¹⁷ De började helgandet den första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit fram till förhallen. Sedan helgade de Herrens hus ytterligare åtta dagar och var färdiga på sextonde dagen i första månaden.

¹⁸ Sedan gick de till kung Hiskia och sa: ”Nu har vi renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör. ¹⁹ Dessutom har vi återställt och helgat alla de föremål som kung Achas i sin trolöshet tog bort under sin regeringstid. De finns nu vid Herrens altare.”

²⁰ Tidigt nästa morgon samlade kung Hiskia stadens ledande män och gick till Herrens hus. ²¹ De förde med sig sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar som ett syndoffer för riket, helgedomen och Juda.

Han befallde prästerna, Arons söner, att offra allt detta på Herrens altare. ²² De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret, och de slaktade lammen och stänkte blodet på altaret. ²³ Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och församlingen, och de lade sina händer på dem.

²⁴ Prästerna slaktade djuren och offrade deras blod som ett syndoffer på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen hade befallt om brännoffret och syndoffret för hela Israel.

²⁵ Han lät leviterna ställa upp sig i Herrens hus med cymbaler, harpor och lyror, i enlighet med Davids och kungens siare Gads och profeten Natans föreskrifter, för befallningen hade kommit från Herren genom hans profeter. ²⁶ Leviterna stod beredda med Davids instrument och prästerna med trumpeter.

²⁷ Hiskia gav order om att brännoffret skulle offras på altaret, och när offrandet började, började också lovsången till Herren att ljuda, tillsammans med Davids, Israels kungs, instrument. ²⁸ Hela församlingen tillbad, sångarna sjöng och trumpetarna spelade. Allt detta pågick tills brännoffret var avslutat. ²⁹ När offret var avslutat böjde kungen och alla de som var där knä och tillbad. ³⁰ Kung Hiskia och de ledande männen uppmanade leviterna att prisa Herren med Davids och siaren Asafs ord. De prisade honom med glädje, sjöng, föll ner och tillbad.

³¹ Då tog Hiskia till orda och sa: ”Ni har nu helgats åt Herren. För nu fram era slaktoffer och tackoffer till Herrens hus.” Församlingen bar då fram sina slaktoffer och tackoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer. ³² Antalet brännoffer som församlingen kom med var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm; alla dessa var brännoffer till Herren. ³³ De helgade offren var 600 tjurar och 3 000 får och getter. ³⁴ Men det fanns för få präster för att flå alla brännofferdjuren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills arbetet var färdigt och tills alla präster hunnit rena sig, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att helga sig. ³⁵ Det fanns ett överflöd av brännoffer och fettstycken av gemenskapsoffren och dryckesoffer som hörde till brännoffren.

Så blev tjänsten i Herrens hus återupprättad. ³⁶ Hiskia och allt folket gladde sig över allt Gud hade gjort för folket, för det hade gått så fort.

Hiskia återinför påskfirandet

30 Hiskia sände nu bud till hela Israel och Juda, och han skrev också brev till Efraim och Manasse, och uppmanade dem att komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. ² Kungen, hans furstar och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man skulle fira påsk i andra månaden. ³ De kunde nämligen inte fira påsk vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. ⁴ Kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. ⁵ De beslöt att skicka ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva till Dan, om att folket skulle komma till Jerusalem och fira Herrens, Israels Guds, påsk. Man hade inte tidigare firat högtiden i denna omfattning som det var föreskrivet.

⁶ Kurirer sändes ut i enlighet med kungens befallning över hela Israel och Juda med brev från kungen och hans furstar. Där stod:

”Israeliter, vänd tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till dem av er, som har lyckats komma undan de assyriska kungarna. ⁷ Var inte som era fäder och bröder, som syndade mot Herren, sina fäders Gud, så att han lämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva kan se. ⁸ Var inte så motspänstiga som era fäder, utan böj er under Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans brinnande vrede viker bort från er. ⁹ Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att möta barmhärtighet hos dem som fört dem i fångenskap, och de får vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.”

¹⁰ Budbärarna for från stad till stad genom Efraim och Manasse ända till Sebulon, men man skrattade åt dem och hånade dem. ¹¹ Några från Ashers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. ¹² I Juda påverkade Gud folket så att de blev eniga om att göra som kungen och hans furstar hade uppmanat dem till, i enlighet med Herrens ord. ¹³ Mycket folk, en stor församling, samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. ¹⁴ De stod upp och rev ner alla altaren i Jerusalem, tog rökelsealtarna och kastade dem i Kidrondalen.

¹⁵ Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Då skämdes prästerna och leviterna och renade sig och bar fram brännoffer i Herrens hus. ¹⁶ De intog sina bestämda platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna.

¹⁷ Många i församlingen hade nämligen inte helgat sig, och därför slaktade leviterna lammen åt dem som inte var rena, så att de kunde helgas åt Herren. ¹⁸ En stor del av folket, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig utan åt påskalammet på ett annat sätt än vad som var föreskrivet. Hiskia bad för dem: ”Må Herren, den gode, bringa försoning åt ¹⁹ var och en, som helhjärtat söker Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens renhetsföreskrifter.” ²⁰ Herren hörde Hiskias bön och helade folket.

²¹ Så firade de israeliter som var i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje, medan leviterna och prästerna varje dag med all kraft prisade Herren med musikinstrument. ²² Hiskia talade uppmuntrande till alla leviter som visat god insikt i Herrens tjänst. Under sju dagar åt de sin bestämda del och offrade gemenskapsoffer och prisade Herren, sina fäders Gud. ²³ Hela församlingen enade sig om att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar. Så de firade högtiden ytterligare sju dagar under glädje. ²⁴ Kung Hiskia av Juda gav församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får och getter, och folkets ledare bidrog med 1 000 tjurar och 10 000 får och getter. En stor grupp präster hade nu helgat sig.

²⁵ Hela Judas församling gladde sig tillsammans med prästerna, leviterna, och hela den församling som kom från Israel och de främlingar som kom från Israel och dem som bodde i Juda. ²⁶ Glädjen i Jerusalem var så stor att något liknande inte hade skett i Jerusalem sedan Salomos, kung Davids sons, tid. ²⁷ Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och Gud hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.

Hiskia återinför tempeltjänsten

(2 Kung 18:4)

31 När allt detta var över gick alla israeliter som varit där ut till städerna i Juda. De krossade stenstoderna och högg ner asherapålarna och förstörde offerplatserna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse. Sedan vände alla israeliterna tillbaka till sina städer, var och en hem till sin egendom.

² Hiskia återinrättade nu prästernas och leviternas avdelningar, i enlighet med deras tjänstgöring, präster och leviter som skulle bära fram brännoffer och gemenskapsoffer och tjänstgöra, prisa och tacka Herren i portarna till hans boning. ³ Kungen gav också en del av sin egen egendom till brännoffren: till brännoffren morgon och kväll, brännoffren på sabbater, vid nymånadsfester och högtider, så som det var föreskrivet i Herrens lag.

⁴ Han befallde folket i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, så att dessa helt kunde ägna sig åt Herrens lag. ⁵ Så snart denna order blev känd, gav israeliterna rikligt av det första från sina skördar av säd, vin, olja, honung och allt vad marken gav, en riklig tiondel av allt. ⁶ De israeliter som bodde i Judas städer förde med sig en tiondel av sin boskap och sina får och heliga gåvor som helgats åt Herren, deras Gud, och lade det i högar. ⁷ I tredje månaden började de lägga upp högarna och blev färdiga i den sjunde. ⁸ När Hiskia och furstarna kom och fick se högarna, prisade de Herren och hans folk Israel.

⁹ Hiskia frågade prästerna och leviterna om högarna. ¹⁰ Översteprästen Asarja från Sadoks släkt svarade honom: ”Sedan folk började komma med gåvor till Herrens hus har vi haft tillräckligt att äta, och det har blivit över, för Herren har välsignat sitt folk. Denna stora mängd är vad som blivit över.”

¹¹ Hiskia befallde då att göra i ordning förrådsrum i Herrens hus, och när de ställts i ordning, ¹² förde de noggrant dit gåvorna, tiondet och offergåvorna. Föreståndare för detta var leviten Konanja, och näst efter honom var hans bror Shimi. ¹³ Jechiel, Asasja, Nachat, Asael, Jerimot, Josavad, Eliel, Jismakja, Machat och Benaja var tillsyningsmän under Konanja och hans bror Shimi, utsedda av kung Hiskia och Asarja, föreståndaren för Guds hus.

¹⁴ Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade Östra porten, hade ansvaret för de frivilliga gåvorna till Gud och fördelade det som getts åt Herren och de högheliga gåvorna. ¹⁵ Eden, Minjamin, Jeshua, Shemaja, Amarja och Shekanja var trogna medhjälpare till honom ute i präststäderna. De delade ut gåvorna till sina bröder efter deras avdelningar, till stora som små, ¹⁶ och dessutom till alla av manligt kön från tre års ålder och uppåt, som fanns med i släktregistret, sin del – till var och en som kom in i Herrens hus för att dagligen och avdelningsvis göra olika sorters tjänst. ¹⁷ De delade ut till varje präst som var uppförd efter sin familj i släktregister och varje levit, från tjugo år och uppåt, efter deras föreskrivna uppgifter och avdelningar. ¹⁸ De inkluderade alla, sina barn, sina hustrur, sina söner och döttrar, ja, alla i menigheten som fanns med i släktregistren. De skulle helga sig och troget förvalta det som var heligt.^{[b] 19} För de präster, Arons söner, som bodde på landet utanför sina städer, fanns i varje stad utsedda, namngivna män som skulle dela ut andelarna åt alla av mankön i prästfamiljerna och åt de leviter som fanns med i släktregistren.

²⁰ Så gjorde Hiskia i hela Juda. Han gjorde det som var gott, rätt och sant i Herrens, hans Guds, ögon. ²¹ I allt han företog sig i tjänsten i Guds hus och när det gällde lagen och buden sökte han sin Gud helhjärtat, och han hade framgång.