Beginning
Rakel och Isak dör
35 Flytta nu till Betel och bosätt dig där, sa Gud till Jakob. Bygg där ett altare för att tillbe den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.
2 Då bad Jakob hela sin familj att förstöra avgudarna som de hade fört med sig och att tvätta sig och ta på sig rena kläder.
3 Vi ska nämligen gå till Betel, sa han till dem. Där tänker jag bygga ett altare åt Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.
4 Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen, och han gömde dem under eken nära Sikem.
5 Sedan började de sin vandring igen. Ingen anföll dem, för över alla de städer som de gick igenom vilade en förskräckelse från Gud.
6 Slutligen kom de fram till Lus, som också kallas Betel, i Kanaan.
7 Där reste Jakob ett altare som han kallade Guds altare, efter den Gud som mött honom där. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från Esau.
8 Strax därefter dog Rebeckas gamla barnsköterska Debora och begravdes under eken i dalen nedanför Betel, och ända sedan dess har den kallats Gråteken.
9 När Jakob kommit fram till Betel på sin resa från Paddan-Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom.
10 Och Gud sa till honom: Du ska inte längre kallas Jakob (bedragaren) utan Israel (en som kämpar med Gud och vinner seger).
11 Jag är den Allsmäktige Guden, och jag ska se till att du blir fruktsam och förökar dig och blir ett stort folk, ja, många folk. Många kungar kommer att finnas bland dina ättlingar,
12 och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Ja, jag ska ge det till dig och dina ättlingar.
13-14 Efteråt reste Jakob en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde vin över den som ett offer till Gud och smorde sedan stenen med olivolja.
15 Jakob kallade platsen Betel (Guds hus), eftersom Gud hade talat till honom där.
16 När han lämnade Betel reste han och hans familj mot Efrat (Betlehem). Medan de fortfarande hade lång väg kvar att gå började Rakels värkar.
17 Efter en mycket svår förlossning utropade slutligen barnmorskan: Vad underbart! Det blev en pojke till!
18 Men Rakel dog, och i sin sista suck kallade hon honom Benoni (min sorgs son), men hans far kallade honom i stället Benjamin (min högra hands son, lyckosonen).
19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrat (som också kallas Betlehem).
20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav, och den står där än i dag.
21 Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Herdetornet.
22 Det var medan han var där som Ruben låg med Bilha, sin fars bihustru, och någon berättade detta för Israel.Detta är namnen på Jakobs tolv söner:
23 Leas söner: Ruben, den förstfödde, Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner: Josef och Benjamin.
25 Rakels tjänsteflicka Bilhas söner: Dan och Naftali.
26 Leas tjänsteflicka Silpas söner: Gad och Aser. Alla barnen föddes i Paddan-Aram.
27 Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba (som nu kallas Hebron), där Abraham också hade bott.
28-29 Isak dog strax efteråt, vid en mogen ålder av 180 år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Esaus ättlingar
36 Här följer en förteckning över Esaus ättlingar, han som också kallas Edom:
2-3 Esau gifte sig med tre flickor från Kanaan: Ada var dotter till hetiten Elon, Oholibama dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibeon och Basemat, en kusin till honom, var dotter till Ismael och syster till Nebajot.
4 Med Ada fick Esau en son som hette Elifas. Med Basemat fick han en son som hette Reguel.
5 Med Oholibama fick han sönerna Jeus, Jaelam och Kora. Alla dessa föddes åt Esau i Kanaans land.
6-8 Sedan tog Esau sina hustrur, barn, familjetjänare, sin boskap och sina hjordar, all rikedom som han hade fått i Kanaans land, och flyttade bort från sin bror Jakob till berget Seir. Det fanns nämligen inte rum för dem båda på grund av all den boskap de hade.
9 Här följer namnen på Esaus ättlingar, edomeerna, som föddes åt honom i bergslandet Seir:
10-12 Elifas, som var född av Ada, fick barnen Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. Med sin bihustru Timna fick han dessutom Amalek.
13-14 Reguel, som var född av Basemat, fick barnen Nahat, Sera, Samma och Missa. Med sin tredje hustru, Oholibama, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, fick han sönerna Jeus, Jaelam och Kora.
15-16 Från Esau kom alltså följande ledare, vars namn också användes för att beteckna deras stam: Teman, Omar, Sefo, Kenas, Kora, Gaetam och Amalek, som med sina efterkommande var ättlingar till Esaus och Adas äldste son Elifas.
17 Vidare Nahat, Sera, Samma och Missa, som tillsammans med sina efterkommande var ättlingar till Reguel, Esaus son med Basemat.
18-19 Slutligen Jeus, Jaelam och Kora. De och deras efterkommande var ättlingar till Esau med hans hustru Oholibama, dotter till Ana. Alla dessa härstammade från Esau, som också kallades Edom.
20-21 Här följer namnen på horeen Seirs söner. Seir var en av de infödda familjerna i landet: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.
22 Lotans barn hette Hori och Hemam. Lotan hade en syster som hette Timna.
23 Sobals barn hette Alvan, Manahat, Ebal, Sefo och Onam.
24 Sibeons barn hette Aja och Ana. Detta var den Ana som upptäckte de heta källorna i ökenlandet medan han gick och vaktade sin fars åsnor.
25 Anas barn hette Dison och Oholibama.
26 Disons barn hette Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27 Esers barn hette Bilhan, Saavan och Akan.
28 Disans barn hette Us och Aran.
29-30 Stamledare i horeen Seirs familj var alltså Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.
31-39 Detta är namnen på de kungar som regerade i Edom innan Israel fick sin förste kung): Bela, Beors son, från Din-haba i Edom. Han efterträddes av Jobab, Seras son, från staden Bosra. Jobab efterträddes av Husam, från temaniternas land. Husam efterträddes av Hadad, son till Bedad. Det var Hadad som hade anfört de trupper som besegrade Midjans armé, när den invaderade Moab. Hans stad hette Avit. Hadad efterträddes av Samla, från Masareka. Samla efterträddes av Saul, från Rehobot vid floden. Saul efterträddes av Baal-Hanan, Akbors son. Baal-Hanan efterträddes av Hadar från staden Pagu. Hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred och dotterdotter till Me-Sahab.
40-43 Detta är alltså namnen på ledare och stammar, som alla härstammade från Esau och som bodde på områden namngivna efter dem själva: Timna, Alva, Jetet, Oholibama, Ela, Pinon, Kenas, Teman, Mibsar, Magdiel och Iram. Alla dessa kallades edomiter, eftersom Edom var ett annat namn på Esau. Deras namn gavs också till det område de bebodde.
Josef säljs som slav
37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott.
2 Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder.
3 Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger.
4 Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom.
5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer.
6 Hör här, sa han stolt.
7 Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!
8 Jaså, du vill regera över oss? hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull.
9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. Lyssna till min senaste dröm, skröt han. Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!
10 Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?
11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt.
12 En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där.
13-14 Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.Javisst, svarade Josef, det ska jag göra. Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen.
15 En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten.Vem letar du efter? frågade han.
16 Jag letar efter mina bröder och deras hjordar, svarade Josef. Har du sett dem?
17 Ja, sa mannen till honom. De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan. Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.
18 När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.
19-20 Här kommer mästerdrömmaren, sa de till varandra. Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!
21-22 Men Ruben ville skona Josefs liv. Vi dödar honom inte, sa han. Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom. Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern.
23 När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel
24 och kastade honom i brunnen som var tom på vatten.
25 Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten.
26-27 Titta, sa Juda till de andra. Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror! Bröderna höll med om detta.
28 När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten.
29 Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.
30 Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen? grät han inför sina bröder.
31 Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel
32 och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den.Vi hittade den här på åkern, sa de till honom. Visst är det väl Josefs mantel?
33 Fadern kände omedelbart igen den.Ja, snyftade han. Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken.
34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.
35 Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång.Jag kommer att dö av sorg över min son, sa Jakob och bröt samman i gråt.
36 Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®