Beginning

8 Gud glömde inte Noa och alla djuren i båten. Han lät en vind blåsa över vattnet så att det började sjunka undan.

² De underjordiska källorna slutade att strömma, och skyfallen avtog.

^3-4 Vattnet fortsatte alltså att sjunka undan, tills båten stannade på Ararats berg, 150 dagar efter regnets början.

⁵ Tre månader senare hade vattnet minskat så mycket att andra bergstoppar började bli synliga.

⁶ Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa fönstret

⁷ och släppte ut en korp, som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr.

⁸ Under tiden skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark,

⁹ men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa. Vattnet stod fortfarande för högt. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i båten igen.

¹⁰ Sju dagar senare släppte Noa ut duvan än en gång,

¹¹ och nu återvände fågeln mot kvällen med ett olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan.

¹² En vecka senare släppte han ut duvan igen, och denna gång kom den inte tillbaka.

¹³ Tjugonio dagar senare öppnade Noa dörren för att själv se efter och fann att vattnet var borta.

¹⁴ Ytterligare åtta veckor gick, och slutligen var jorden torr.

^15-16 Då sa Gud till Noa: Nu kan ni alla gå ut.

¹⁷ Släpp alla djur, fåglar och kräldjur så att de kan föröka sig och bli många.

^18-19 Snart var båten alldeles tom. Noa, hans hustru, hans söner och deras hustrur gick ut tillsammans med alla djur, kräldjur och fåglar. Alla lämnade båten i par och i grupper.

²⁰ Sedan byggde Noa ett altare. På det offrade han några av de djur och fåglar som Gud hade bestämt för detta ändamål.

²¹ Herren var nöjd med offret och sa för sig själv: Jag kommer aldrig att göra om detta igen. Jag ska aldrig förbanna jorden och förgöra de levande varelserna, även om människan alltid dras till det onda från sin tidigaste ungdom, och även om hon gör det som är ont.

²² Så länge som jorden finns kvar kommer det att finnas sådd och skörd, köld och värme, vinter och sommar, dag och natt.

Jorden befolkas på nytt

9 Gud välsignade Noa och hans söner och uppmanade dem att skaffa många barn och att åter befolka jorden.

^2-3 Alla vilda djur och fåglar och fiskar kommer att vara rädda för er, förklarade Gud för honom, för jag har ställt dem under er makt. Ni kan använda dem till mat tillsammans med säden och grönsakerna.

⁴ Men ät aldrig djur, om inte blodet har runnit ut!

^5-6 Att döda människor är förbjudet. Djur som dödar människor måste dö, liksom varje människa som mördar. Att döda en människa är nämligen att döda någon som är skapad lik Gud.

⁷ Ja, jag vill att du ska få många barn och befolka jorden och härska över den.

Regnbågen

⁸ Sedan sa Gud till Noa och hans söner:

^9-11 Jag lovar er och era barn och de djur som ni tog med er, alla dessa fåglar och boskapsdjur och vilda djur, att aldrig mer låta en översvämning fördärva jorden.

¹² Jag ska bekräfta mitt löfte med ett tecken:

¹³ Till tidens ände ska min regnbåge finnas i skyn. Den ska påminna om mitt löfte till er och till hela jorden.

¹⁴ När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen,

¹⁵ och jag ska komma ihåg mitt löfte till er och till varje varelse att aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och förgöra allt liv.

^16-17 Jag ska se regnbågen i skyn och komma ihåg mitt löfte till alla levande varelser på jorden.

Noas ättlingar

¹⁸ Noas tre söner hette Sem, Ham och Jafet. (Ham är stamfader till kananeerna.)

¹⁹ Alla folken på jorden härstammar från Noas tre söner.

^20-21 Noa blev lantbrukare och planterade en vingård och odlade vin. En dag när han var drucken och låg naken i sitt tält, såg Ham (Kanaans stamfar)

²² sin far ligga där naken och gick ut och berättade det för sina två bröder.

²³ Då tog Sem och Jafet en mantel och höll den över sina axlar och gick in baklänges i tältet och lät den falla över Noa för att skyla hans nakenhet, medan de tittade åt ett annat håll.

^24-25 När Noa vaknade ur sin druckenhet och sömn och fick reda på vad som hade hänt, och vad hans yngre son Ham hade gjort, förbannade han Hams ättlingar:En förbannelse ska vila över kananeerna, svor han. De ska bli de lägsta av slavarna till Sems och Jafets ättlingar.

^26-27 Sedan sa han: Gud välsigne Sem, och må Kanaan bli hans slav. Gud välsigne Jafet. Låt honom få del av Sems framgångar. Och låt Kanaan bli hans slav.

²⁸ Noa levde ytterligare 350 år efter översvämningen

²⁹ och var 950 år gammal när han dog.

10 Detta är Sems, Hams och Jafets ättlingar. De tre var Noas söner, och de fick söner efter översvämningen.

² Jafets söner hette: Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.

³ Gomers söner hette: Askenas, Rifat och Togarma.

⁴ Javans söner hette: Elisa, Tarsis, Kittim och Dodanim.

⁵ Deras ättlingar blev sjöfartsfolk i olika länder, och de hade alla sina skilda språk.

⁶ Hams söner hette: Kus, Misraim, Put och Kanaan.

⁷ Kus söner hette: Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner hette: Saba och Dedan.

⁸ En av Kus ättlingar hette Nimrod. Han blev den förste kungen.

⁹ Han var en väldig jägare, välsignad av Gud, och hans namn blev ett ordspråk. Folk brukade säga: En väldig jägare, välsignad av Gud - som Nimrod.

¹⁰ Kärnan i hans rike omfattade Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land.

^11-12 Därifrån utsträckte han sitt välde till Assyrien. Han byggde Nineve, Rehabot-Ir, Kela och Resen (som är beläget mellan Nineve och Kela), huvudstaden i riket.

^13-14 Misraim blev stamfar till följande folk: lydierna, anameerna, lehabeerna, naftaleerna, patroseerna, kasluheerna, som filisteerna härstammar ifrån, och kaftoreerna.

^15-19 Kanaans äldste son hette Sidon, och han var också stamfar till hetiterna, jebuseerna, amoreerna, girgaseerna, hiveerna, arkeerna, sineerna, arvadeerna, semareerna och hamateerna.Slutligen spred sig Kanaans ättlingar från Sidon och hela vägen till Gerar i Gasaremsan och till Sodom, Gomorra, Adma och Seboim nära Lesa.

²⁰ Dessa, som alla var Hams ättlingar, spred sig till många länder och folk med många olika språk.

²¹ Eber härstammade från Sem, Jafets äldste bror.

²² Här följer en förteckning över Sems andra ättlingar: Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.

²³ Arams söner hette: Us, Hul, Geter och Mas.

²⁴ Arpaksads son hette Sela, och Selas son hette Eber.

²⁵ Eber fick två söner: Peleg (som betyder: 'delning

^26-30 Joktan var far till: Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, Hadoram, Usal, Dikla, Obal, Abimael, Saba, Ofir, Havila och Jobab.Joktans ättlingar bodde utefter hela vägen från Mesa till Sefars berg i öster.

³¹ Dessa var alltså Sems ättlingar, grupperade efter folktillhörighet, språk och geografisk spridning.

³² Alla som omnämnts härstammade från Noa, och de bodde i de olika länder som uppstod efter översvämningen.

Babels torn

11 Vid den tiden talade människorna ett enda språk.

² När befolkningen ökade och människorna spred sig österut upptäcktes en slätt i Babylonien, som snart blev befolkad.

^3-4 Folket som bodde där började tala om att bygga en stor stad med ett torn, som skulle nå upp till himlen - ett ståtligt, evigt monument över dem själva.Detta kommer att sammansvetsa oss, och hindrar oss från att bli kringspridda över hela världen, sa de. De började att tillverka stora mängder av bränt tegel och att samla jordbeck till murbruk.

⁵ Men när Gud kom ned för att se staden och tornet, som de höll på att bygga,

⁶ sa han: Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem!

⁷ Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de inte kan förstå varandra!

⁸ Genom sitt handlande spred Gud ut dem över hela jorden, och då upphörde byggandet av staden.

⁹ Det är därför som den kallas Babel, som betyder förvirring, för det var där som Herren förvirrade dem genom att ge dem många språk och på detta sätt skingra dem över hela jorden.

Sems ättlingar

^10-11 Två år efter floden, när Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpaksad. Efter det levde Sem ytterligare 500 år och fick många söner och döttrar.

^12-13 När Arpaksad var trettiofem år gammal föddes hans son Sela, och därefter levde han ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.

^14-15 Sela var trettio år gammal när hans son Eber föddes, och han levde ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.

^16-17 Eber var trettiofyra år gammal när hans son Peleg föddes. Han levde ytterligare 430 år och fick många söner och döttrar.

^18-19 Peleg var trettio år gammal när hans son Regu föddes. Han levde ytterligare 209 år och fick många söner och döttrar.

^20-21 Regu var trettiotvå år gammal när Serug föddes. Han levde ytterligare 207 år och fick många söner och döttrar.

^22-23 Serug var trettio år gammal när hans son Nahor föddes. Han levde ytterligare 200 år och fick många söner och döttrar.

^24-25 Nahor var tjugonio år gammal när hans son Tera föddes. Han levde ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.

²⁶ När Tera var sjuttio år gammal hade han tre söner - Abram, Nahor och Haran.

²⁷ Och Haran fick en son, som hette Lot.

²⁸ Men Haran dog som ung i det land där han föddes (i kaldeernas Ur) och efterlämnade sin far.

²⁹ Under tiden gifte sig Abram med sin halvsyster Sarai, och hans bror Nahor gifte sig med den föräldralösa sondottern Milka, som var dotter till brodern Haran. Milka hade en bror som hette Jiska.

³⁰ Men Sarai var ofruktsam och kunde inte få några barn.

³¹ Då tog Tera sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Sarai och lämnade kaldeernas Ur för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Haran.

³² Där dog Tera, 205 år gammal.