Beginning

Odjuret från havet

13 Jag såg nu ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. ² Odjuret jag såg var som en leopard, men hade en björns fötter och ett lejons gap.^[a] Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt.

³ Ett av odjurets huvuden såg ut att vara svårt skadat, men det dödliga såret hade läkts. Hela världen greps av beundran för odjuret och följde det. ⁴ De tillbad draken för att han hade gett odjuret en sådan makt, och de tillbad odjuret och sa: ”Vem är som odjuret? Vem kan strida mot det?”

⁵ Sedan fick det en mun som skröt och hånade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader^[b]. ⁶ Det öppnade sitt gap för att häda Gud, hans boning och alla som bor i himlen. ⁷ Det tilläts också att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. ⁸ Alla jordens invånare ska tillbe odjuret, alla som inte har sina namn skrivna i livets bok^[c] som tillhör Lammet som var slaktat sedan världens skapelse.

⁹ Den som har öron ska höra.

Här krävs det uthållighet och tro av de heliga.

Odjuret från jorden

¹¹ Sedan såg jag ett annat odjur, som kom upp ur jorden. Det hade två horn som liknade ett lamms horn, och det talade som en drake. ¹² Det utövar det första odjurets makt inför det. Det får jordens invånare att tillbe det första odjuret som hade det dödliga sår som läkts. ¹³ Det utför stora tecken, det kan till och med få eld att falla ner på jorden från himlen medan människorna ser på. ¹⁴ Genom alla dessa tecken som det gör på det första odjurets uppdrag bedrar det jordens invånare. Det säger till dem att göra en bild åt odjuret som hade fått ett svärdshugg men blivit levande igen. ¹⁵ Det får också makt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden till och med kan tala och ge order om att den som inte tillber bilden ska dödas.

¹⁶ Det får alla – både små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta ett märke på högra handen eller på pannan, ¹⁷ så att ingen kan köpa eller sälja något om man inte har odjurets märke, dess namn eller dess namns tal.

¹⁸ Här krävs vishet. Den som har förstånd kan räkna ut odjurets tal, för det är en människas tal, och talet är 666^[d].

Lammet och de 144 000

14 Sedan såg jag Lammet stå på Sions berg^[e], och tillsammans med Lammet de 144 000^[f], som hade Lammets namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. ² Jag fick höra en röst från himlen, som lät som dånet av stora vattenmassor och som mullret av åska, eller som en hel orkester av harpor.

³ De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra levande varelserna och de tjugofyra himmelska ledarna. Ingen kunde lära sig den sången, utom de 144 000 som hade blivit friköpta från jorden. ⁴ Det är de som inte har orenat sig med kvinnor utan är rena som jungfrur.^[g] De följer Lammet vart det än går, för de har blivit friköpta från jordens alla människor som en första skörd åt Gud och Lammet. ⁵ Man har aldrig funnit någon lögn i deras mun, de är fläckfria.

De tre änglarna

⁶ Efter det fick jag se en annan ängel, som flög mitt över himlen. Han hade ett evigt evangelium^[h] att förkunna för dem som bor på jorden, för alla länder och stammar och språk och folk. ⁷ Han sa med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom äran, för stunden har kommit då han ska döma. Tillbe honom som skapade himlen och jorden och havet och vattenkällorna.”

⁸ En andra ängel följde efter honom och sa: ”Det stora Babylon har fallit, det har fallit, det som drog med sig alla folk i drickandet av sin otukts vredesvin.”^[i]

⁹ Sedan följde en tredje ängel som sa med hög röst: ”Den som tillber odjuret^[j] och dess bild och tar dess märke på pannan eller på handen ¹⁰ måste också dricka av Guds vredes vin, som outspätt har hällts upp i Guds vredes bägare. Och han ska plågas med eld och svavel inför de heliga änglarna och Lammet.^{[k] 11} Röken från deras plågor ska stiga upp i all evighet, och de ska inte få någon lindring vare sig dag eller natt, alla dessa som tillber odjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn^[l]. ¹² Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.”

¹³ Jag hörde en röst från himlen som sa: ”Skriv: lyckliga är de döda som från och med nu dör i Herren.” ”Ja”, säger Anden, ”de ska få vila från sitt arbete, för deras gärningar följer dem.”

Skördetid på jorden

¹⁴ Sedan fick jag se ett vitt moln, och på det satt någon som liknade en Människoson^[m]. Han hade en krans av guld på sitt huvud och en vass lie i sin hand.

¹⁵ En ängel kom nu ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: ”Det är dags att skörda! Låt din lie svepa över jorden, för skörden är mogen.” ¹⁶ Han som satt på molnet svepte då med sin lie över jorden, och skörden på jorden samlades in. ¹⁷ Ännu en ängel kom ut från templet i himlen, och han hade också en vass lie.

¹⁸ Sedan kom en ängel ut från altaret, och han hade makt över elden. Han ropade med hög röst till ängeln som hade den vassa lien: ”Ta din lie och skär av druvklasarna från jordens vinstock, för vindruvorna är mogna.” ¹⁹ Då svepte ängeln med sin lie över jorden och skar av druvklasarna och kastade druvorna i Guds vredes stora vinpress. ²⁰ Druvorna trampades sedan i vinpressen utanför staden.^[n] Blod flöt därifrån så att den skulle nå upp till betslet på en häst, bort mot en 1 600 stadier^[o] lång sträcka.

Den nya sången i himlen

15 Jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med de sju sista plågorna. I och med dem kommer nämligen Guds vrede att vara slut.

² Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade segrat över odjuret^[p] och dess bild och talet för dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer, ³ och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:^[q]

Sju änglar med sju plågor

⁵ Sedan såg jag hur templet i himlen, förbundstecknets tält^[s], öppnades. ⁶ Och från templet kom de sju änglar som hade med sig de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet. ⁷ En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld, fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet. ⁸ Templet fylldes då av rök från Guds härlighet och kraft, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.

16 Jag hörde nu en stark röst från templet säga till de sju änglarna: ”Gå och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.”

² Då gick den första ängeln bort och tömde sin skål över jorden, och onda och plågsamma bölder slog upp på de människor som bar odjurets^[t] märke och tillbad dess bild.

³ Den andra ängeln tömde sin skål över havet. Vattnet blev då som blodet från en död människa, och allt som levde i havet dog.

⁴ Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och även de förvandlades till blod. ⁵ Sedan hörde jag vattnens ängel säga:

⁷ Och jag hörde altaret säga:

⁸ Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och den fick tillåtelse att bränna människorna med eld. ⁹ När de brändes av den våldsamma hettan förbannade de Gud som hade makt över sådana plågor, men ingen omvände sig och gav honom äran.

¹⁰ Sedan tömde den femte ängeln sin skål över odjurets tron, och då täcktes hans rike av mörker. Människorna bet sönder sina tungor av smärta ¹¹ och förbannade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina handlingar.

¹² Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att vägen öppnades för kungarna från östern. ¹³ Jag såg tre orena andar som liknade paddor komma fram ur drakens mun, ur odjurets mun och ur den falska profetens^[u] mun. ¹⁴ Dessa är demoniska andar som kan utföra tecken, och de gick ut till världens alla kungar för att samla dem till strid på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

¹⁵ ”Se, jag kommer som en tjuv! Lycklig är den som håller sig vaken och har sina kläder färdiga, så att han inte behöver gå naken och skämmas.”^[v]

¹⁶ Och de samlade dem på en plats som på hebreiska kallas Harmagedon^[w].

¹⁷ Till slut tömde den sjunde ängeln sin skål över luften. Då hördes en stark röst från tronen i templet, och den sa: ”Det är gjort!” ¹⁸ Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev en stor jordbävning som var så kraftig att ingen människa någonsin sett något liknande på jorden, så väldig var den. ¹⁹ Den stora staden delades i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud glömde inte det stora Babylon, utan gav det bägaren med sin glödande vredes vin. ²⁰ Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. ²¹ Det föll också enorma hagel på omkring fyrtio kilo från himlen ner på människorna. Och människorna hädade Gud för haglet, eftersom det var en så fruktansvärd plåga.