Beginning

Tillbedjan inför Guds tron i himlen

4 Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen. Och rösten som jag först hade hört, den som lät som en trumpetstöt, sa: ”Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste hända i framtiden!”

² I samma ögonblick var jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på den. ³ Han som satt på tronen såg ut som en ädelsten, likt jaspis och karneol. Kring tronen var en regnbåge som lyste som smaragd, ⁴ och i en ring runt tronen stod tjugofyra andra troner, där det satt tjugofyra äldste. De var klädda i vita kläder och hade kransar av guld på sina huvuden. ⁵ Från tronen kom det blixtar och mullrande åska, och alldeles framför tronen brann sju facklor, som är Guds sju andar^[a]. ⁶ Framför tronen låg något som liknade ett hav av glas, klart som kristall. Fyra levande varelser, som hade fullt med ögon både framtill och baktill, stod mitt framför, mitt bakom och på båda sidor om tronen. ⁷ Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en ung tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en flygande örn. ⁸ Varje varelse av dessa fyra hade sex vingar och var helt täckt med ögon, till och med på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:

⁹ När dessa levande varelser ärar och hyllar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i all evighet, ¹⁰ faller de tjugofyra äldste ner och tillber inför honom som sitter på tronen och som lever i all evighet. De kastar sina kransar av guld framför tronen och säger:

Lammet och bokrullen med sju sigill

5 Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill. ² Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?” ³ Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den. ⁴ Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.

⁵ Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,^[b] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”

⁶ Sedan såg jag ett lamm^[c] i mitten av tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de äldste, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar^[d], som har sänts ut över hela jorden. ⁷ Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand. ⁸ När Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Alla hade var sin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. ⁹ Och de sjöng en ny sång:

¹¹ Sedan såg jag och hörde en stor kör av änglar, och de stod runt tronen och de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste. De var tiotusentals och åter tiotusentals, tusentals och åter tusentals i antal. ¹² De sjöng med väldig kraft:

¹³ Sedan hörde jag allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och i havet säga:

¹⁴ De fyra levande varelserna sa: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.

Sex av sigillen bryts

6 Medan jag såg på bröt Lammet det första av de sju sigillen. Jag hörde en av de fyra levande varelserna säga med en röst som liknade åskan: ”Kom!” ² Då fick jag se en vit häst. Ryttaren som satt på den hade en pilbåge, och man gav honom en segerkrans. Som en segrare red han sedan ut för att segra.

³ När Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag nästa levande varelse säga: ”Kom!” ⁴ Då kom det fram en annan, en eldröd häst. Ryttaren på den hästen fick makt att ta bort freden från jorden så att människorna skulle döda varandra, och han fick ett långt svärd.

⁵ När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje av de fyra levande varelserna säga: ”Kom!” Då fick jag se en svart häst. Ryttaren på den hästen höll en våg i handen, ⁶ och jag hörde något som lät som en röst bland de fyra varelserna säga: ”Ett kilo vete för en denar^[e] och tre kilo korn för samma pris, men skada inte oljan och vinet.”

⁷ När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde levande varelsen säga: ”Kom!” ⁸ Nu fick jag se en likblek häst. Ryttaren på den hästen hette Döden, och efter honom följde dödsriket^[f]. De fick makt över en fjärdedel av jorden, så att de kunde döda människorna med svärd och svält och sjukdomar och vilda djur.

⁹ När Lammet bröt det femte sigillet, fick jag se under altaret de människoliv som hade dödats för Guds ord och för sitt vittnesbörd. ¹⁰ De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sann, hur länge ska det dröja innan du dömer människorna på jorden och straffar dem för att de dödade oss?” ¹¹ Då fick var och en av dem vita dräkter, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en kort tid, tills det fulla antalet av deras medtjänare, deras troende syskon, också hade blivit dödade.

¹² Sedan såg jag Lammet bryta det sjätte sigillet. Då kom det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt och månen blev som blod. ¹³ Himlens stjärnor föll till jorden som omogna frukter från ett fikonträd som skakas av kraftiga vindar. ¹⁴ Himlen veks undan, som om den rullats ihop som en bokrulle, och alla berg och öar flyttades från sina platser.

¹⁵ Jordens kungar och ledare och höga militärer, de rika och mäktiga, ja, alla människor, både slavar och fria, gömde sig i grottor och bland klippor i bergen, ¹⁶ och de sa till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. ¹⁷ För nu har dagen kommit för deras stora vrede, och vem kan då överleva?”

Guds folk ska räddas

7 Sedan fick jag se fyra änglar stå vid jordens fyra hörn, och de hindrade de fyra vindarna från att blåsa över jorden, över havet eller mot något träd. ² Jag fick också se en annan ängel komma upp från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Han ropade högt till de fyra änglarna, som hade fått makt att skada jorden och havet: ³ ”Skada inte jorden, havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med ett sigill på pannan.”

⁴ Jag fick höra hur många som hade blivit märkta med sigill. Det var 144 000,^[g] och de kom från alla Israels stammar:

Den stora skaran hyllar Gud och Lammet

⁹ Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita dräkter och med palmkvistar i sina händer. ¹⁰ De ropade högt:

¹¹ Alla änglarna stod runt tronen och runt de himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud ¹² och sa:

¹³ Sedan frågade en av de äldste mig: ”Dessa som är klädda i vita dräkter, vilka är de, och varifrån kommer de?”

¹⁴ ”Min herre”, svarade jag, ”du är den som vet det.”

Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina dräkter rena och gjort dem vita i Lammets blod.^{[i] 15} Det är därför

Det sjunde sigillet bryts. De sju trumpeterna

8 När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i ungefär en halvtimme. ² Sedan fick jag se de sju änglarna som står inför Gud, och de fick var sin trumpet.

³ En annan ängel kom och ställde sig vid altaret med en rökelseskål av guld, och han fick mycket rökelse. Den skulle han offra på altaret av guld framför tronen, tillsammans med de heligas böner. ⁴ Och röken från rökelsen, tillsammans med de heligas böner, steg upp inför Gud från ängelns hand.^[k]

⁵ Ängeln fyllde sedan rökelseskålen med eld från altaret, och kastade ner den på jorden. Det började blixtra och mullra av åska, och det blev jordbävning.

Sex änglar blåser i sina trumpeter

⁶ Sedan gjorde sig de sju änglarna beredda att blåsa i sina sju trumpeter.

⁷ Den första ängeln blåste i sin trumpet, och då kom hagel och eld blandat med blod och föll ner över jorden. En tredjedel av jorden brändes upp, och en tredjedel av alla träd brann upp, och allt grönt gräs brändes upp.

⁸ Sedan blåste den andra ängeln i sin trumpet, och då kastades något som såg ut som ett stort brinnande berg ner i havet. En tredjedel av havet blev till blod, ⁹ och en tredjedel av allt levande i havet dog, och alla fartyg gick under. ¹⁰ Den tredje ängeln blåste nu i sin trumpet, och då kom en stor flammande stjärna från himlen och föll ner på en tredjedel av floderna och vattenkällorna. ¹¹ Stjärnan kallades ”Malört”, och en tredjedel av vattnen förvandlades till malört, och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.

¹² Efter det blåste den fjärde ängeln i sin trumpet, och då skadades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades. Det fanns inget ljus under en tredjedel av dagen, och likadant inget under en tredjedel av natten. ¹³ Sedan såg jag och hörde en örn flyga mitt över himlen och ropa med hög röst: ”Ve, ve, ve över dem som bor på jorden, när de tre sista änglarna nu ska blåsa i sina trumpeter.”