Beginning
Jesus föds i Betlehem
2 Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. 2 Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.
3 Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. 4 Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. 5 Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn.
6 Men medan de var där blev det dags för henne att föda, 7 och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken[a] och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8 Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. 9 Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, 10 men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. 11 Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias[b], Herren. 12 Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” 13 Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 ”Ära till Gud i höjden,
och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.”
15 När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!”
16 Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla förvånades över herdarnas berättelse, 19 men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.
20 Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem.
21 Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
22 När det sedan var dags för föräldrarnas rening[c] enligt Moses lag, tog de med Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. 23 Det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd son som kommer ur moderlivet ska helgas åt Herren.[d] 24 Samtidigt bar de fram offret, som enligt Herrens lag skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.
25 Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. 26 Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias.
27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, 28 tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa:
29 ”Herre, nu kan jag, din tjänare, dö i frid,
så som du har lovat!
30 För nu har jag med egna ögon sett din frälsning,
31 som du har berett inför alla folk,
32 ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna
och ge ära åt ditt folk Israel.”
33 Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. 34 Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. 35 Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.”
36 Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung 37 och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön.
38 Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.
39 När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herrens lag föreskriver, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Där växte pojken upp och blev stark och fylld av visdom. Och Guds nåd var med honom.
Jesus talar med lärarna i templet
41 Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem vid påskhögtiden[e]. 42 Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt. 43 Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.
44 Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var med i ressällskapet. Men sedan började de fråga efter honom bland släktingar och vänner. 45 Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.
46 Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 Alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och hans svar.
48 Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, så förvånade var de, och Maria sa: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”
49 ”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” 50 Men de förstod inte vad han menade.
51 Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.
Johannes döparen banar väg för Jesus
(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Joh 1:19-28)
3 Det var nu kejsaren Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes var tetrark över Galileen, hans bror Filippos över Itureen och Trachonitis och Lysanias över Abilene. 2 Hannas och Kajafas var överstepräster.
Vid den här tiden kom Guds ord till Johannes, Sakarias son, i ödemarken. 3 Han gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse, 4 så som det står skrivet i boken om profeten Jesajas ord:
”En röst ropar i ödemarken:
’Bana väg för Herren!
Jämna vägen för honom!
5 Varje dal ska fyllas,
alla berg och höjder sänkas,
krokiga stigar rätas
och steniga vägar jämnas.
6 Då ska alla människor få se Guds räddning.’ ”[f]
7 När stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? 8 Nej, handla[g] som det anstår en som är omvänd! Tänk inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! 9 Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!”
10 Då frågade folket: ”Vad ska vi då göra?”
11 Han svarade: ”Om någon har två skjortor, ska han ge bort en av dem till någon som ingen har. Och den som har mat ska göra likadant.”
12 Även tullindrivare[h] kom för att döpas, och de frågade: ”Mästare, vad ska vi göra?”
13 Han svarade: ”Kräv inte mer än vad ni fått order om.”
14 ”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater.
Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”
15 Hela folket levde i väntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16 Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[i] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. 17 Han har kastskoveln i sin hand för att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”
18 På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap för dem.
Herodes sätter Johannes i fängelse
19 Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, tetrarken i Galileen, för hans förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont han gjort. 20 Därför lät Herodes sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning.
Jesus blir döpt
(Matt 3:13-17; Mark 1:9-11; Joh 1:32-34)
21 Men när nu allt folket kom för att bli döpta, och också Jesus hade blivit döpt och stod där och bad, öppnades himlen. 22 Den heliga Anden sänkte sig ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”
Jesus släkttavla
(Matt 1:1-17)
23 Jesus var runt trettio år när han började sin verksamhet. Han ansågs vara son till Josef,
som var son till Eli, 24 son till Mattat,
son till Levi, son till Melki,
son till Jannaj, son till Josef,
25 son till Mattatias, son till Amos,
son till Nahum, son till Hesli,
son till Naggaj, 26 son till Machat,
son till Mattatias, son till Shimi,
son till Josek, son till Joda,
27 son till Jochanan, son till Resa,
son till Serubbabel, son till Shealtiel,
son till Ner, 28 son till Melki,
son till Addi, son till Kosam,
son till Elmadam, son till Er,
29 son till Josua, son till Elieser,
son till Jorim, son till Mattat,
son till Levi, 30 son till Symeon,
son till Juda, son till Josef,
son till Jonam, son till Eljakim,
31 son till Melea, son till Menna,
son till Mattatta, son till Natan,
son till David, 32 son till Jishaj,
son till Oved, son till Boas,
son till Salma, son till Nachshon,
33 son till Amminadav, son till Admin,
son till Arni, son till Hesron,
son till Peres, son till Juda,
34 son till Jakob, son till Isak,
son till Abraham, son till Terach,
son till Nachor, 35 son till Serug,
son till Regu, son till Peleg,
son till Ever, son till Shelach,
36 son till Kenan, son till Arpakshad,
son till Sem, son till Noa,
son till Lemek, 37 son till Metushelach,
son till Henok, son till Jered,
son till Mahalalel, son till Kenan,
38 son till Enosh, son till Set,
son till Adam, son till Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.