Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Beginning

Read the Bible from start to finish, from Genesis to Revelation.
Duration: 365 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Jeremia 4-6

”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
så vänd om till mig.
    Gör dig av med dina vidriga avgudar,
ta bort dem ur min åsyn
    och sluta upp med att irra omkring.
Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
    ’Så sant Herren lever.’
Genom honom ska folken bli välsignade
    och lovprisa honom.”

Så säger Herren

till männen i Juda och till Jerusalem:
    ”Bryt er ny mark
och så inte bland törnen.
    Omskär er för Herren,
skär bort era hjärtans förhud,
    ni Judas män och Jerusalems befolkning.
Annars bryter min vrede ut
    och brinner som en eld
för era onda gärningars skull.
    Den kan ingen släcka.

Kommande dom

Förkunna i Juda och kungör i Jerusalem,
    blås i hornet i landet,
ropa högt och säg:
    ’Låt oss samlas
och gå till de befästa städerna!’
    Res ett banér mot Sion!
Sök skydd, dröj inte kvar!
    Jag låter olyckan komma från norr
med en stor förödelse.”

Ett lejon har kommit fram ur sitt snår,
    en folkens förgörare är på väg.
Han har gått ut ur sitt tillhåll
    för att ödelägga ditt land.
Dina städer ska läggas i ruiner,
    där ingen kan bo.
Klä er i säcktyg,
    sörj och klaga,
för Herrens flammande vrede
    har inte vänt sig från oss.

”På den dagen, säger Herren,
    kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
    och profeterna ska stå förstummade.”

10 Då sa jag:[a] ”Men min Herre, Herre, hur har du inte bedragit detta folk och Jerusalem! Du lovade oss fred, men nu har vi svärdet riktat mot strupen.”

11 Vid den tiden ska man säga till detta folk och till Jerusalem: ”En brännande vind från de kala höjderna i öknen sveper ner mot dottern mitt folk, inte för att kasta eller rensa säd, 12 utan en starkare vind än så ska jag låta komma. Nu ska jag uttala mina domar mot dem.”

13 Se, som moln stiger han upp,
    och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
    Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
    för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
    bo kvar inom dig?
15 En röst förkunnar från Dan,
    meddelar olycka från Efraims berg.
16 ”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
    ’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17     Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
    För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18 ”Ditt levnadssätt och dina gärningar
    har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
    som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”

19 Mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
    Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20     Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
    Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21     Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?

22 ”Mitt folk är dumt,
    de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
    och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
    men ingen kunskap att göra det goda.”

23 Jag såg på jorden,
    och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.[b]
24     Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25     Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26     Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
    för hans brinnande vrede.

27 För så säger Herren:

”Hela jorden ska bli ödelagd,
    även om jag inte ska utplåna den helt.
28 Därför sörjer jorden
    och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
    jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
29 För ryttarnas och bågskyttarnas larm
    tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
    och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
    ingen bor kvar i dem.

30 Vad tänker du göra, du ödelagda?
    Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
    och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
    Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.

31 Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
    ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
    Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”

Herrens dom över folkets otrohet och synd

”Gå gata upp och gata ner i Jerusalem!
    Se er noga omkring!
Sök på torgen,
    om ni kan finna någon,
om det finns någon enda
    som handlar rätt och söker sanning –
då ska jag förlåta staden!
    Även om de säger:
’Så sant Herren lever’,
    så svär de falskt.”

Herre, är det inte sanning dina ögon söker?
    Du slog dem, men de kände ingen smärta,
du krossade dem, men de vägrade ta varning.
    De har gjort sina ansikten hårda som sten
och vägrat vända om.
    Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
    de känner inte till Herrens vilja
och vad Gud kräver.
    Nu ska jag gå till de mäktiga
och tala med dem.
    De känner nog till Herrens vilja
och sin Guds krav.”
    Men också dessa hade enhälligt brutit oket
och slitit av banden.
    Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem,
en varg från öknen ska störta sig över dem,
    en leopard ska lura utanför deras städer,
och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken.
    För deras synder är många,
och gång på gång har de avfallit.

”Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar som inte är gudar.
    Jag gav dem allt de behövde,
men de var otrogna
    och trängdes vid de prostituerades hus.
De är som välfödda och lystna hingstar
    i sina begär efter andras hustrur.
Skulle jag inte straffa dem för sådant?
    säger Herren.
Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

10 Gå upp mot vingårdsterrasserna
    och förstör dem,
men utplåna inte allt.
    Riv bort vinrankorna,
för de är inte Herrens.
11     Folket i Israel och Juda
har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren.”

12 De har ljugit om Herren
    och nonchalerat honom:
”Det kommer inget ont över oss.
    Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.
13 Profeternas tal är bara vind,
    de har inga ord från Gud att komma med.
De drabbas bara själva.”

14 Därför säger Herren, härskarornas Gud:

”Eftersom ni talar så,
    ska jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved som den förtär.
15     Jag ska låta ett folk långt bortifrån
komma över er, ni israeliter,
    säger Herren,
ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden
    och vars språk du inte förstår,
vars tal du inte begriper.
16     Deras koger är som en öppen grav.
Alla är de tappra krigare.
17     De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska sluka dina får och din nötboskap,
    de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.
Dina befästa städer, som du förlitar dig på,
    ska de förgöra med svärd.

18 Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger Herren. 19 Och om de då frågar: ’Varför har Herren, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’

20 Meddela detta för Jakobs folk,
    förkunna det i Juda:
21 Hör detta, du dåraktiga folk
    som inget förstår,
som har ögon men inte ser
    och öron men inte hör.
22 Skulle ni inte frukta mig?
    säger Herren,
skulle ni inte bäva inför mig?
    Jag satte sanden till havets gräns,
till en evig ordning som inte kan överskridas.
    Dess vågor svallar men dämpas där,
de brusar men kommer inte över.
23     Men detta folk är trotsigt och upproriskt.
Det har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24     De tänker inte:
’Låt oss frukta Herren, vår Gud,
    han som ger regn i rätt tid,
både höst och vår,
    och tryggar våra skördeveckor.’
25 Era brott har rubbat den här ordningen,
    era synder har berövat er allt detta goda.

26 Bland mitt folk finns det onda människor
    som lurar som fågelfängare
och lägger ut fällor för att fånga människor.[c]
27     Likt en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit mäktiga och rika,
28 feta och skinande[d],
    och det finns ingen gräns för deras onda gärningar.
De dömer inte rättvist
    och driver inte den faderlöses sak till seger,
inte heller försvarar de den fattiges rätt.
29     Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
    Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

30 Fruktansvärda och förskräckliga ting
    har hänt landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
    prästerna styr efter deras råd,
och mitt folk vill ha det så!
    Men vad ska ni göra
när slutet på detta kommer?

Fly, sätt er i säkerhet,
    ni folk från Benjamin,
fly från Jerusalem!
    Blås i horn i Tekoa!
Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem.
    En olycka hotar från norr,
och en stor förödelse.
    Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
    Herdarna kommer mot henne
med sina hjordar.
    De ska slå upp sina tält runt omkring henne
och dela upp åt sig var sin betesmark.”

”Gör er beredda till strid mot henne!
    Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid!
Men ve oss!
    Dagen lider redan mot sitt slut,
och kvällsskuggorna blir längre.
    Kom, låt oss gå till anfall i natt
och förstöra hennes fästningar!”

För så säger härskarornas Herre:

”Hugg ner träd och bygg vallar
    mot Jerusalem.
Denna stad ska straffas.[e]
    Den är full av förtryck.
Som en brunn flödar av vatten
    så flödar dess ondska fram.
Där ljuder ekot av våld och förödelse.
    Sår och slag har jag ständigt framför mig.
Ta varning, Jerusalem,
    så att jag inte vänder mig bort ifrån dig
och gör dig till en öde plats
    där ingen kan bo.”

Så säger härskarornas Herre:

”Låt dem skörda en efterskörd,
    som från en vingård,
en rest av Israel.
    Räck ut din hand,
plocka bort druvorna,
    som druvplockaren gör.”

10 Till vem ska jag tala,
    vem ska jag vittna för,
så att de lyssnar?
    Deras öron är tillslutna,
och de kan inte höra.
    Herrens ord föraktas bland dem,
och de bryr sig inte om det.
11     Jag är uppfylld av Herrens vrede.
Jag orkar inte hålla inne med den.

”Töm ut den över barnen på gatan,
    över unga män som samlats,
både man och kvinna ska drabbas,
    liksom den gamle, den åldrade.
12 Andra ska överta deras hus,
    deras åkrar och hustrur.
Jag ska räcka ut min hand
    mot invånarna i landet, säger Herren.
13 Från den minste till den störste
    är de alla giriga,
till och med profeter och präster bedrar.
14     De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
    De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
    Men ingenting är väl.
15 Skäms de för det avskyvärda de gjort?
    Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
    ska de slås ner, säger Herren.”

16 Så säger Herren:

”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
    fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
    så ska ni finna ro för era själar.
    Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
17 Jag tillsatte vakter över er och sa:
    ’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
    ’Nej, vi vill inte lyssna!’
18 Lyssna därför, alla folk,
    ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem![f]
19 Lyssna, jord:
    Jag ska låta olycka komma över detta folk,
    frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
    utan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
    eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
    och era slaktoffer behagar mig inte.”

21 Herren säger därför:

”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
    och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
    grannar och vänner,
och de ska förgås.”

22 Så säger Herren:

”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
    en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
23 De är beväpnade med båge och lans,
    de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
    när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
    mot dig, dotter Sion.”

24 Vi har hört ryktet om dem,
    och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
    och våndas som en kvinna som ska föda barn.
25 Gå inte ut på de öppna fälten,
    och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
    och skräck på alla håll.
26 Du dotter, mitt folk,
    klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
    som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.

27 ”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
    för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
28 Alla är hårdnackade upprorsmakare,
    som förtalar
och är som koppar och järn,
    allesammans fördärvade.
29 Blåsbälgen pumpar intensivt
    för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
    Det onda kan inte renas bort.
30 Förkastat silver kallas de,
    för Herren har förkastat dem.”

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.