Beginning
Kyros som Herrens redskap
45 Så säger Herren till sin smorde, Kyros,
som han har tagit vid högra handen
för att lägga folken under honom,
för att avväpna kungar
och för att öppna portar för honom,
som aldrig mer ska stängas.
2 ’Jag ska gå före dig och jämna ut bergen,[a]
krossa kopparportar
och slå sönder järnbommar.
3 Jag ska ge dig skatter
som ligger gömda i mörkret,
och hemliga rikedomar,
för att du ska förstå att jag
som kallar dig vid ditt namn
är Herren, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israel, min utvalde,
kallade jag dig vid namn
och gav dig ett hedersnamn,
fastän du inte känner mig.
5 Jag är Herren, ingen annan finns,
utom mig finns ingen Gud.
Fastän du inte känner mig så ska jag styrka dig,
6 för att man i hela världen från öster till väster
ska förstå att det inte finns någon annan än jag.
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
7 Jag skapar både ljus och mörker.
Jag skapar lycka och olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.’
8 Låt det regna, himlar där ovan!
Låt rättfärdighet flöda ur skyarna!
Låt jorden öppna sig, frälsningen bära frukt,
och rättfärdigheten växa fram.
Jag, Herren, har skapat allt detta.
9 Ve den som tvistar med sin Skapare,
den som bara är en av många krukskärvor på marken.
Inte säger väl leran till den som formar den:
’Vad gör du?’
Eller säger ditt verk:
’Denne har inga händer.’
10 Ve den som säger till sin far:
’Vad är det du avlar?’
eller till sin mor:
’Vad är det du föder?’ ”
11 Så säger Herren, Israels Helige,
dess skapare:
”När det gäller det som ska komma,
ställer ni frågor till mig om mina barn,
eller befaller ni mig
vad jag ska göra?
12 Det är jag som skapat jorden och människorna på den.
Med mina händer har jag utbrett himlarna
och gett order till hela dess härskara.
13 Jag har låtit honom[b] uppstå i rättfärdighet,
och jag ska jämna hans väg.
Han ska bygga upp min stad
och befria mina bortförda,
utan betalning, utan lön,”
säger härskarornas Herre.
14 Så säger Herren:
”Egyptens rikedomar,
Kushs handel och Sebas resliga folk
ska överföras till dig,
alltsammans ska bli ditt.
De ska följa dig som fångar i kedjor
och falla ner inför dig och be och säga:
’Gud är sannerligen med dig,
ingen annan finns,
ingen annan är Gud.’ ”
15 Du är sannerligen en dold Gud,
du Israels räddare.
16 Alla avgudatillverkare ska få skämmas
och komma i vanära,
förnedring är vad som väntar dem.
17 Men Israel kommer att räddas av Herren,
han räddar dem för evigt.
Ni kommer aldrig någonsin
att hamna i skam eller vanära.
18 Så säger Herren som skapat himlarna,
han som är Gud,
som formade jorden,
gjorde den, grundlade den,
skapade den,
inte till att vara tom utan bebodd:
”Jag är Herren, och det finns ingen annan.
19 Jag har inte talat i hemlighet,
någonstans i ett mörkt land,
inte uppmanat Jakobs ättlingar
att söka mig i tomheten.
Jag är Herren,
vad jag talar är rättfärdigt och sant,
mina ord är att lita på.
20 Samlas här, kom hit, kom samman,
ni som räddats bland folken!
De som bär omkring på trägudar
och ber till en gud som inte kan hjälpa dem
är utan vett.
21 Berätta, lägg fram vad ni har att säga,
rådgör med varandra.
Vem har förutsagt detta i en gången tid,
berättat det för länge sedan?
Är det inte jag, Herren?
Det finns ingen annan Gud än jag,
en rättfärdig Gud och en räddare.
Ingen annan finns.
22 Vänd er till mig för att bli räddade,
alla från jordens ändar!
För jag är Gud, och det finns ingen annan.
23 Jag har svurit vid mig själv,
rättfärdighetens ord har utgått ur min mun
och kan aldrig tas tillbaka:
Alla människor ska böja knä inför mig,
och alla ska komma till mig med sin bekännelse.
24 ’Endast i Herren finns rättfärdighet och styrka,’
ska man säga.
Alla som har rasat mot honom
ska komma inför honom i skam.
25 Genom Herren ska alla Israels ättlingar
vinna rättfärdighet och seger.”
Babylons värdelösa avgudar
46 Bel sjunker ner, Nebo faller,
deras gudabilder förs bort
på lastdjur och boskap.
Dessa som ni burit
är en belastning,
en börda för den trötte.
2 De sjunker ner och faller tillsammans,
oförmögna att rädda bördan,
och själva går de i fångenskap.
3 ”Hör på mig, Jakobs släkt,
ni som finns kvar i Israel
och som jag haft omsorg om sedan ni föddes,
burit ända från er tillblivelse.
4 Jag är densamme ända fram till er ålderdom,
jag ska bära er när ert hår grånar.
Jag har skapat er
och ska också sörja för er.
Jag ska uppehålla er
och rädda er.
5 Vem kan ni jämföra mig med
och likna mig vid?
Vem kan ni finna som är lik mig
och kan jämföras med mig?
6 Några häller ut guld ur sin påse,
väger upp silver på vågen,
lejer en guldsmed
som tillverkar en gud,
och sedan faller man ner och tillber den.
7 De lyfter den på axeln och bär den,
ställer ner den på sin plats,
och där står den oförmögen att röra sig.
Om man ropar till den får man inget svar.
Den kan inte rädda någon ur hans nöd.
8 Tänk på detta, begrunda[c] det,
lägg det på minnet, ni överträdare.
9 Kom ihåg det förgångna,
för jag är Gud,
och det finns ingen Gud lik mig.
10 Jag berättar i förväg
vad som kommer att hända,
förutsäger det som ännu inte har skett.
Jag säger: Mina planer står fasta,
och jag gör allt vad jag vill.
11 Jag kallar på en rovfågel från östern,
en man som ska fullfölja min plan.
Det jag har sagt ska jag genomföra,
det jag har planerat kommer jag att göra.
12 Lyssna på mig, ni envisa människor,
ni som är fjärran från rättfärdigheten.
13 Jag låter min rättfärdighet närma sig,
den är inte långt borta,
och min räddning dröjer inte.
Jag ger Sion räddning,
min härlighet åt Israel.
Dom över Babylon
47 Kom ner och sätt dig i stoftet,
du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
den ljuvliga och den behagliga.
2 Ta en kvarn och mal din säd,
ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
vada genom strömmar.
3 Din nakenhet ska blottas
och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
och ingen människa kan hindra mig.”
4 Vår befriare[d] heter härskarornas Herre,
Israels Helige.
5 ”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
kungarikenas drottning.
6 Jag var vred på mitt folk,
vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
7 Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.
8 Lyssna nu, du som lever i överdåd,
du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
Jag kommer aldrig att sitta som änka
eller mista mina barn.’
9 Men båda dessa öden ska drabba dig.
På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
och dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska
och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
och du tänkte för dig själv:
’Ingen är som jag!’
11 Men en olycka ska drabba dig,
som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
som du inte kunnat förutse.
12 Fortsätt du med dina besvärjelser
och dina många trolldomskonster,
som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
kanske kan du skrämma iväg någon.
13 Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14 De är som torrt gräs
som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det för dem
som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
och ingen räddar dig.
Israels trolöshet och befrielse
48 Hör detta, Jakobs släkt,
ni som bär namnet Israel
och härstammar från Juda,
ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.
2 De uppkallar sig efter den heliga staden
och stöder sig på Israels Gud,
vars namn är härskarornas Herre.
3 Det som tidigare hände
hade jag talat om i förväg för länge sedan,
förutsagt det, tillkännagett det.
Plötsligt agerade jag, och det skedde.
4 Jag vet att du är hård.
Din nacke är av järn
och din panna av koppar.
5 Därför förutsade jag det för så länge sedan,
talade om det innan det skedde,
så att du inte skulle kunna säga:
’Min avgud gjorde det.
Min skurna och gjutna gudabild gav befallning om det!’
6 Du har hört detta och kan se det.
Erkänner ni det inte?
Nu vill jag förkunna nya ting för dig,
hemligheter som du inte vetat om.
7 De har skapats nu, inte för länge sedan.
Du har inte hört om dem förrän idag,
för att du inte ska kunna säga:
’Det här visste jag!’
8 Du fick inget höra och inget veta,
du hade inget öppet öra.
Jag visste hur trolös du var,
du kallades upprorsmakare alltsedan du föddes.
9 Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede,
för min äras skull behärskar jag mig
och utplånar dig inte.
10 Jag renade dig men fann inget silver.
Jag prövade dig i lidandets ugn.
11 För min egen skull,
ja, just för min egen skull, agerar jag,
för hur skulle jag kunna låta mig vanhelgas?
Min ära ger jag inte till någon annan.
12 Lyssna på mig, Jakob,
Israel, som jag har kallat!
Jag är Gud.
Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund,
och min högra hand bredde ut himlarna.
När jag kallade på dem stod de där.
14 Kom samman, ni alla, och lyssna!
Vem av dessa har förutsagt det här,
att den som Herren älskar
ska fullfölja hans plan
mot Babylon och mot kaldéerna?
15 Jag, jag har talat detta.
Jag har kallat honom och fört fram honom,
och han ska ha framgång.
16 Kom närmare och lyssna till detta:
Från första början har jag talat öppet,
och när tiden var inne för något att äga rum, var jag där.
Och nu har Herren, Herren sänt mig
och sin Ande.”[e]
17 Så säger Herren, din befriare[f], Israels Helige:
”Jag är Herren, din Gud,
som vill undervisa dig om ditt eget bästa
och leda dig på den väg där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina bud!
Då skulle du ha upplevt en ström av frid
och rättfärdighet lik havets vågor.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit som sanden,
din avkomma som sandkornen.
Deras namn skulle aldrig utplånas
utan bestå inför mig.”
20 Lämna Babylon,
fly från Kaldéen!
Förkunna det med glädjerop,
gör det känt för jordens alla hörn.
Säg: ”Herren har befriat sin tjänare Jakob.”
21 De behövde inte vara törstiga
när han förde dem genom öknarna,
för han lät vatten flöda ur klippan,
han klöv klippan, så att vatten forsade fram.
22 ”Men för de gudlösa finns det ingen frid, säger Herren.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.