Beginning
Assyrien hotar Juda
(2 Kung 18:13-37; 2 Krön 32:1-19)
36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. 2 Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. Där stannade befälhavaren vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet.
3 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.
4 Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:
Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker?’ 5 Jag säger: ’Det är bara tomma ord att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? 6 Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom.’ 7 Men du kanske säger till mig: ’Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.’ Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde och befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare?
8 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 9 Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! 10 Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till det här landet för att ödelägga det? Det var Herren som sa till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”
11 Då svarade Eljakim, Shevna och Joach den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”
12 Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”
13 Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien, säger! 14 Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er.’ 15 Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.
16 Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin egen vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar.
18 Låt inte Hiskia lura er när han säger att Herren ska befria er! Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? 20 Vilken av dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”
21 Men de stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom.
22 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreterare Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.
Herren ska befria Jerusalem
(2 Kung 19:1-19)
37 När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. 2 Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 De sa till honom:
”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag. Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. 4 Men kanske Herren, din Gud, hör vad den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja 6 svarade han dem: ”Säg till er herre: Så säger Herren: ’Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. 7 Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.’ ”
8 Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.
9 Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10 ”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud som du förtröstar på lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11 Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12 Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Avva?”
Hiskias bön
14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15 och bad: 16 ”Härskarornas Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 17 Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.
18 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla dessa folks länder 19 och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Herre, vår Gud, rädda oss ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Herren, den ende!”
Herren ska krossa Sanherib
(2 Kung 19:20-34)
21 Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 22 Och det här är vad Herren har talat mot honom:
Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
23 Vem har du hånat och smädat?
Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
Mot Israels Helige!
24 Genom dina tjänare har du
hädat Herren.
Du sa: ’Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar
och dess bästa cypresser.
Jag har tagit mig fram till dess bortersta höjder
och dess finaste skogar.
25 Jag grävde brunnar
och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla floder i Egypten.’
26 Har du inte hört
att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
27 Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.
28 Men jag vet om du står eller sitter,
går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
29 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg som du kom.
30 Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:
I år ska ni få äta självvuxen säd,
och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
31 Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda slå rot och bära frukt.
32 För en rest ska komma från Jerusalem, de räddade från Sions berg.
Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.
33 Därför säger Herren om kungen av Assyrien:
Han ska inte komma in i denna stad,
inte skjuta någon pil ditin,
inte gå fram i skydd av någon sköld
eller bygga någon vall mot den.
34 Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
35 Jag ska försvara och rädda denna stad för min
och min tjänare Davids skull.”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
(2 Kung 19:35-37; 2 Krön 32:21)
36 Herrens ängel gick ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt. 37 Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve.
38 En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
Herren förlänger Hiskias liv
(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)
38 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”
2 Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: 3 ”Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja: 5 ”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. 6 Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.[a]
7 Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: 8 Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.
9 En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:
10 ”Jag sa: Jag är i mina bästa år
och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
Jag berövas resten av mina år.
11 Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
bland dem som bor i världen.
12 Min boning flyttas
och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
13 Jag har väntat på morgonen,[b]
men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
som en trana,
och kuttrar som en duva.
Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”
15 Vad ska jag säga?
För det är ju han själv
som har talat
och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
på grund av min bedrövelse.[c]
16 Herre, med allt detta får man leva,
och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
och låt mig få leva!
17 Det bittra var förvisso till mitt bästa,
för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
Du kastade alla mina synder bakom dig.
18 Dödsriket prisar dig inte,
döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19 De levande, bara de levande,
prisar dig,
som jag gör i dag.
Från far till son berättar man om din trofasthet.
20 Herren räddar mig!
Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
så länge vi lever.
21 Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.[d] 22 Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”
Sändebud från Babylon
(2 Kung 20:12-19)
39 Då skickade kungen av Babylonien, Merodak Baladan[e], Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hade hört att denne varit sjuk men blivit frisk igen. 2 Hiskia gladde sig åt sändebuden och visade dem sitt förrådshus med silver och guld, kryddor, välluktande oljor och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans skattkammare. Det fanns ingenting i hans palats eller i hela riket som han inte visade för dem.
3 Profeten Jesaja kom då till kung Hiskia och frågade honom: ”Vad ville dessa män? Var kom de ifrån?” ”De kom till mig från ett avlägset land, ända bortifrån Babylonien”, svarade Hiskia.
4 ”Hur mycket lät du dem se i ditt palats?” frågade Jesaja. Hiskia svarade: ”Jag visade dem allt i mitt palats. Det finns ingenting i mina skattkamrar som jag inte visat dem.”
5 Då sa Jesaja till Hiskia: ”Hör vad härskarornas Herre säger:
6 ’Den tid ska komma då allt som finns i ditt palats, allt som dina förfäder har samlat fram till nu, ska föras bort till Babylonien. Ingenting kommer att lämnas kvar, säger Herren. 7 Och några av dina egna söner som ska födas åt dig kommer att tas till tjänst i den babyloniske kungens palats.’ ”
8 Hiskia svarade: ”Herrens ord som du har talat är gott.” Men för sig själv tänkte han: ”Det kommer åtminstone att vara fred och trygghet under min livstid.”
Hotet från Babylon, befrielse och återuppbyggnad
(40:1—66:24)
Tröst för Guds folk
40 Trösta, trösta mitt folk,
säger er Gud.
2 ”Uppmuntra Jerusalem
och säg att dess trältjänst är över,
dess skuld är försonad,
och Herren har gett det dubbelt igen
för alla dess synder.”
3 En röst ropar:
”Bana väg genom ödemarken för Herren!
Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud!
4 Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark ska jämnas
och kullar bli till slätt.
5 Herrens härlighet ska visa sig,
och alla människor ska få se den.”
Herren har talat.
6 En röst säger:
”Förkunna!”
Jag frågar:
”Vad ska jag förkunna?”
”Människan[f] är som gräset,
och all hennes prakt är
som ängsblomman.
7 Gräset torkar
och blomman vissnar,
när Herrens vind blåser på dem.
Ja, människorna är gräs.
8 Gräset torkar och blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.”
9 Gå upp på ett högt berg,
du Sion, som bringar glada nyheter,
höj din röst, du som kommer med glädjebud,
höj din röst, Jerusalem,
ropa, var inte rädd!
Tala om för städerna i Juda:
”Se, er Gud!”
10 Ja, Herren, Herren kommer med kraft,
och han ska regera med makt.
Han har med sig sin lön,
hans arbetslön går före honom.
11 Han vallar sin hjord som en herde.
Lammen samlar han i sina armar
och bär dem i sin famn,
och varsamt leder han tackorna.
12 Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand
och himlarna med sina fingrar?
Vem kan lägga jordens stoft i ett mått,
och vem väger bergen och höjderna på en våg?
13 Vem kan granska Herrens Ande?
Vem kan ge honom råd?
14 Vem rådfrågar han
för att få upplysning
och undervisning om den rätta vägen?
Vem kan ge honom kunskap
och visa honom insiktens väg?
15 Folken är bara som en droppe i en spann,
som damm i vågskålen.
Han väger öar som om de var fint damm.
16 Libanons skogar räcker inte till ved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Folken på jorden är ingenting inför honom.
I hans ögon betyder de ingenting.
18 Vem kan ni då likna Gud vid?
Vad kan ni jämföra honom med?
19 Med en avgud
som gjuts av en hantverkare
och som guldsmeden drar över med guld
och gör silverkedjor åt? [g]
20 Den fattige som inte kan ge ett sådant offer
väljer ett stycke trä som inte ruttnar,
och anlitar en skicklig hantverkare
som ställer upp en avgudabild
som inte faller omkull.
21 Förstår ni inte? Har ni inte hört?
Har det inte berättats för er från början?
Har ni inte insett det
sedan jorden grundlades?
22 Han sitter högt ovanför jordens rund,
och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
23 Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
24 Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
förrän han blåser på dem,
och de vissnar
och förs bort av stormvinden som agnar.
25 ”Vem kan ni jämföra mig med?
Vem är lik mig?” frågar den Helige.
26 Se upp mot himlen!
Vem har skapat allt detta?
Han leder stjärnornas skaror
och kallar var och en av dem vid namn.
Hans makt och styrka är så stor
att inte en enda av dem fattas.
27 Hur kan du, Jakob, säga,
och du, Israel, klaga:
”Herren ser inte till mig,
min Gud tar sig inte an min sak?”
28 Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat hela jorden?
Han blir aldrig trött och svag.
Ingen kan utforska hans förstånd.
29 Han ger kraft åt den trötte
och styrka åt den svage.
30 Unga kan bli trötta och utmattade,
och unga män kan falla.
31 Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta
och vandrar utan att mattas.
Herren ska hjälpa Israel
41 ”Var tysta inför mig,
ni länder bortom havet!
Låt folken få ny kraft.
Låt dem komma fram och tala,
låt oss tillsammans komma inför rätta.
2 Vem har satt honom i rörelse från öster,
kallat honom i rättfärdighet?
Folk överlämnas åt honom,
kungar underkuvas.
Hans svärd gör dem till stoft,
de blåser bort som agnar för hans båge.[h]
3 Han förföljer dem
och drar oskadd vidare
på vägar där han inte färdats tidigare.
4 Vem har planerat och gjort detta?
Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen,
jag, Herren,
som är den förste och den siste.”
5 Länderna bortom havet
ser på detta med skräck,
hela jorden darrar. De närmar sig,
de kommer samman,
6 den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: ”Var stark!”
7 Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden,
och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet.
Han säger om lödningen:
”Det här blir bra.”
Han spikar fast avgudabilden,
så att den står stadigt.
8 ”Men du, Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du Abrahams ättling, min vän,
9 du som jag har hämtat från jordens ände
och kallat från dess mest avlägsna hörn,
till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’
jag har utvalt dig
och ska inte stöta bort dig.
10 Var inte rädd, jag är med dig.
Var inte ängslig, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig.
Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand.
11 Alla som rasar mot dig
ska få blygas och stå med skam.
De som står emot dig
kommer att göras till intet och förgås.
12 Du letar efter dina motståndare
men kommer inte att finna dem,
de som fört krig mot dig
ska omintetgöras och bli till intet.
13 Jag är Herren, din Gud,
jag håller dig vid handen
och säger till dig: Var inte rädd.
Jag hjälper dig.
14 Var inte rädd, du mask Jakob,
du lilla Israel.
Jag hjälper dig, säger Herren,
din befriare[i], Israels Helige.
15 Jag ska göra dig till en tröskmaskin,
ny och med vassa taggar.
Du ska tröska bergen till grus
och höjderna till agnar.
16 Du ska kasta upp dem i luften,
och vinden ska blåsa bort dem.
En stormvind ska sprida dem åt alla håll.
Men du ska glädja dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17 De fattiga och lidande söker vatten,
men det finns inget.
Deras tungor torkar ut av törst.
Men jag, Herren, ska svara dem.
Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.
18 Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna
och källor av vatten springa upp i dalarna.
Jag ska göra öknen vattenrik
och förtorkade områden rika på källor.
19 I öknen ska jag plantera ceder,
akacia, myrten och olivträd,
jag ska sätta cypresser i ödemarken
tillsammans med alm och pinje.
20 Så ska alla se och veta,
begrunda och förstå,
att det är Herren som har gjort det,
att Israels Helige har skapat det.
21 Lägg fram er sak, säger Herren,
presentera era argument, säger Jakobs kung.
22 Låt dem stiga fram och tala om för oss
vad som händer,
och vad som har hänt,
för att vi ska kunna begrunda hur det blev.
Eller berätta för oss
vad som ska ske i framtiden.
23 Tala om för oss vad som ligger i framtiden,
så att vi förstår att ni är gudar.
Gör något, gott eller ont,
så att vi alla kan se det och förundras.
24 Men ni är mindre än ingenting
och kan inte göra något alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Men jag har satt en man i rörelse från norr,
han kommer från öster och åkallar mitt namn.
Han trampar ner furstar som om de vore grus,
så som en krukmakare knådar sin lera.
26 Vem har talat om detta från början,
så att vi fick veta det,
i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt?
Det fanns ingen,
inte en enda förutsade något,
inte ett ord hördes från er.
27 Jag är den förste som säger till Sion:
’Se! De är här!’
Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem.
28 Jag ser mig om,
men här finns ingen.
Bland dessa finns ingen som har råd att ge,
ingen som svarar när jag frågar.
29 De är värdelösa,
de uträttar ingenting.
Dessa beläten är bara luft och tomhet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.