Beginning

Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren

5 När amoréernas kungar på västra sidan Jordan och kanaanéernas kungar utmed Medelhavets kust fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod och de vågade inte längre försöka stå emot israeliterna.

² Herren sa vid den här tiden till Josua att han skulle göra flintknivar och låta omskära alla män i Israel en andra gång. ³ Josua gjorde då flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. ⁴ Skälet till omskärelsen var att hela den generation, alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten, hade dött under vandringen i öknen. ⁵ Alla de som drog ut ur Egypten var omskurna, men ingen av dem som fötts i öknen hade blivit omskuren. ⁶ Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män hade dött som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten. De hade inte varit lydiga mot Herren och därför hade han svurit att han inte skulle låta dem komma in i det land han med ed lovat deras förfäder att ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung. ⁷ Josua omskar nu alltså deras söner som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders plats, eftersom de inte blivit omskurna under vandringen.

⁸ Efter att hela folket blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de återhämtat sig. ⁹ Herren sa till Josua: ”Idag har jag vältrat av från er skammen från Egypten.” Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal^[a] och kallas så än idag.

¹⁰ Medan israeliterna var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk^[b] på kvällen den fjortonde dagen i månaden. ¹¹ Dagen efter påsk började de äta av landets skörd, ojäst bröd och rostade sädeskorn, just den dagen.

¹² Från den dag då de började äta av det som landet producerade, föll inget manna. Israeliterna fick aldrig mer något manna utan kunde det året leva av skörden i Kanaans land.

Erövringen av det land Herren lovat Israel

(5:13—12:24)

Josua anfaller landets centrala delar

Josua möter befälhavaren över Herrens här

¹³ När Josua var vid Jeriko, fick han se en man med draget svärd framför sig. Josua gick fram till honom och frågade: ”Tillhör du oss eller våra fiender?”

¹⁴ Han svarade: ”Nej^[c]. Jag är befälhavare över Herrens här.” Josua föll då ner med ansiktet mot marken i stor vördnad och sa: ”Herre, vad har du för budskap åt mig?”

¹⁵ ”Ta av dig skorna”, sa befälhavaren för Herrens här, ”för platsen du står på är helig mark” och Josua gjorde så.^[d]

Jerikos murar rasar

6 Portarna till Jeriko hölls stängda för israeliternas skull och ingen gick varken ut eller in.

² ”Jag har överlämnat Jeriko med dess kung och alla soldater åt dig”, sa Herren till Josua. ³ ”Hela armén ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. ⁴ Sju präster ska gå framför arken och var och en av dem ska bära ett vädurshorn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger och prästerna ska blåsa i sina horn. ⁵ När ni hör dem blåsa en lång utdragen ton, ska folket häva upp ett kraftigt stridsrop. Då kommer stadens murar att rasa och var och en ska kunna gå rakt in i staden.”

⁶ Josua, Nuns son, sammankallade prästerna och sa: ”Ta Herrens förbundsark och låt sju präster bära vädurshornen framför den!” ⁷ Och till folket sa han: ”Gå, tåga runt staden! De beväpnade männen ska gå framför Herrens ark.”

⁸ Efter att Josua talat till folket gick de sju prästerna med de sju vädurshornen framför Herren och blåste i hornen. Herrens förbundsark följde efter dem. ⁹ Den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen och eftertruppen följde efter arken medan man blåste i hornen.

¹⁰ ”Ni måste vara alldeles tysta”, sa Josua till folket. ”Ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt. Då ska ni ge upp ett stridsrop!”

¹¹ Då lät han Herrens ark bäras runt staden en enda gång och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten. ¹² Josua gick upp tidigt följande dag och prästerna tog Herrens ark. ¹³ De sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och blåste i sina horn. Den beväpnade styrkan gick framför dem och eftertruppen kom efter Herrens ark, medan man hela tiden blåste i hornen. ¹⁴ De gick en gång runt staden på den andra dagen och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.

¹⁵ I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden sju gånger. ¹⁶ Under det sjunde varvet blåste prästerna en lång utdragen ton i hornen, och Josua sa till folket: ”Ropa nu högt, för Herren har gett er staden! ¹⁷ Förinta staden och allt som finns där, det ska vigas åt Herren, men låt den prostituerade Rachav och dem som finns i hennes hus leva, för hon skyddade våra spioner. ¹⁸ Ni ska hålla er borta från det som är vigt åt förintelse, så att ni inte viger något åt förintelse och tar av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över det. ¹⁹ Allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller järn ska avskiljas åt Herren och läggas i hans skattkammare.”

²⁰ När den långa tonen från vädurshornen ljöd, ropade folket så mycket de orkade. Då rasade murarna, och folket trängde in i staden och intog den. ²¹ De vigde allt levande åt förintelse, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får och åsnor, och slog dem med svärd.

Rachav och hennes familj räddas

²² Josua sa till de båda männen som varit i landet och spionerat: ”Gå till den prostituerade kvinnans hus och för ut henne och hennes närmaste, så som ni med ed lovat henne!”

²³ De unga männen, spionerna, gick och förde ut Rachav och hennes föräldrar och bröder och andra släktingar. Man förde hela hennes släkt till en plats utanför Israels läger. ²⁴ Efter det brände de hela staden och allt som fanns där, men silvret och guldet och allt av järn och koppar fördes till skattkammaren i Herrens hus. ²⁵ Rachav, den prostituerade kvinnan med hennes familj och släkt, räddades av Josua, eftersom hon gömde spionerna som Josua hade sänt till Jeriko. Hon fick bo bland israeliterna och där bor hennes ättlingar än idag.^[e]

²⁶ Vid den tiden uttalade Josua en ed:

²⁷ Herren var med Josua och hans namn blev berömt vida omkring.

Akans olydnad och det misslyckade fälttåget mot Aj

7 Men israeliterna var otrogna och förgrep sig på det som var vigt åt förintelse. Akan, son till Karmi, sonson till Savdi och sonsons son till Serach av Judas stam, behöll en del av det för sig själv och därför blev Herren vred på Israels folk.

² Strax efter det att Jeriko hade fallit sände Josua några av sina män som spioner till staden Aj som ligger vid Bet-Aven öster om Betel. Så gick männen dit och spionerade.

³ När de kom tillbaka, rapporterade de till Josua: ”Det är en liten stad och det behövs nog inte mer än 2 000 eller 3 000 man för att utplåna den. Det är ingen idé att hela folket beger sig dit. Det är inte så många som bor där.”

⁴ Man skickade då iväg omkring 3 000 soldater, men de tvingades fly för ajiterna. ⁵ Trettiosex israeliter dödades under anfallet och ajiterna förföljde dem från stadsporten ända till Stenbrotten och dödade dem. Folket blev fullkomligt skräckslaget. ⁶ Josua och de äldste i Israel rev sönder sina kläder och föll ner framför Herrens ark och låg där med jord på sina huvuden ända till kvällen.^[f]

⁷ Josua ropade: ”Varför förde du detta folk över Jordan, Herre, om du nu ska låta amoréerna döda oss? Varför nöjde vi oss inte med att stanna kvar på andra sidan Jordan? ⁸ Vad ska jag säga nu, Herre, när israeliterna har flytt för sina fiender? ⁹ När kanaanéerna och alla andra som bor här runt omkring får höra talas om detta, kommer de att omringa oss och utplåna vårt namn från jorden. Hur ska det då gå med ditt anseende?”

¹⁰ Men Herren sa till Josua: ”Res dig upp! Varför ligger du där med ansiktet mot jorden? ¹¹ Israel har syndat och brutit det förbund jag befallde dem att hålla. De har tagit det som var vigt åt förintelse. De har stulit, ljugit och gömt det stulna bytet bland sina tillhörigheter. ¹² Det är anledningen till att israeliterna inte kan stå emot sina fiender utan tvingas fly, för de är själva vigda åt förintelse. Jag kommer inte att vara med er längre, om ni inte förstör det som är vigt åt förintelse.

¹³ Res dig nu upp, helga folket och säg: ’Helga er^[g] till i morgon, för Herren, Israels Gud, säger att någon har stulit av det som är vigt åt förintelse och att ni inte kan besegra era fiender förrän ni gjort er av med det.

¹⁴ Imorgon ska ni komma fram inför Herren, stam för stam, och Herren ska genom lottkastning^[h] peka ut en stam som sedan ska träda fram, släkt för släkt, och Herren ska peka ut en släkt som ska komma fram, familj för familj, och sedan ska varje medlem av den familjen komma fram, en och en. ¹⁵ Den som då pekas ut och som har det som är vigt åt förintelse, ska brännas upp i eld tillsammans med sina ägodelar, eftersom han brutit mot Herrens förbund och gjort en skamlig gärning i Israel.’ ”

¹⁶ Tidigt nästa morgon förde Josua fram de olika stammarna i Israel inför Herren och Judas stam blev utpekad. ¹⁷ Sedan förde han fram de olika släkterna i den stammen och då var det Serachs släkt som utpekades. När sedan de olika familjerna i den släkten fördes fram utpekades Savdis familj. ¹⁸ Hans familjemedlemmar fick då gå fram, en efter en, och då utpekades Akan, Karmis son, Savdis sonson och Serachs sonsons son av Judas stam.

¹⁹ ”Min son”, sa Josua till honom. ”Ge nu ära åt Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom! Tala om för mig vad du har gjort, dölj ingenting.”

²⁰ Akan svarade: ”Jag erkänner. Det är jag som har syndat mot Herren, Israels Gud. Det här har jag gjort: ²¹ Jag fick se en vacker mantel, importerad från Babylonien, tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar^[i]. Jag ville så gärna ha det där, så jag tog det och grävde ner det under mitt tält. Silvret ligger längst ner.”

²² Josua skickade då iväg några män som skyndade sig till tältet och hittade alltsammans där med silvret underst. ²³ De bar med sig bytet till Josua och lade ner det inför Herren. ²⁴ Sedan tog Josua och allt folket Akan, Serachs son, silvret, manteln, guldet, hans söner och döttrar,^[j] hans oxar, åsnor och får, tältet och allt han ägde och förde alltsammans ner till Akordalen, Olycksdalen.

²⁵ ”Varför drog du olycka över oss?” sa Josua till Akan. ”Nu ska Herren låta olycka komma över dig.”

Alla israeliterna stenade sedan Akan och brände alltsammans. ²⁶ Man begravde dem under ett stenröse som finns kvar än idag. Därefter upphörde Herrens vrede mot folket. Platsen fick efter denna händelse namnet Akorsdalen som den fortfarande heter.

Israel utplånar Aj

8 ”Du ska inte vara rädd eller modlös”, sa Herren till Josua. ”Samla nu hela armén och gå till Aj! Jag kommer att ge kungen, hans folk, stad och land i ditt våld. ² Du ska göra med Aj och dess kung på samma sätt som du gjorde med Jeriko och kungen där, men den här gången får ni ta byte åt er själva, boskap och annat. Lägg er i bakhåll på andra sidan staden.”

³ Josua gav sig med allt krigsfolket iväg mot Aj. Han valde ut 30 000 av sina modigaste soldater som han skickade ut om natten. ⁴ Han befallde dem att lägga sig i bakhåll på andra sidan staden inte långt därifrån och hålla sig beredda.

⁵ Han sa: ”Jag och de som är med mig rycker fram mot staden och då kommer männen i Aj att ge sig ut för att strida precis som de gjorde förra gången. Då flyr vi ⁶ och på så sätt lurar vi dem att lämna staden, för de kommer att tänka: ’De flyr igen precis som förra gången!’ ⁷ Men då ska ni rusa fram från ert bakhåll och inta staden, för Herren, er Gud, ska ge er den. ⁸ När ni intagit staden, sätt eld på den som Herren har befallt. Verkställ nu min order!”

⁹ Då skickade Josua iväg dem och de lade sig i bakhåll mellan Betel och Aj, väster om Aj, men Josua stannade bland folket under natten.

¹⁰ Tidigt morgonen därpå mönstrade Josua sina trupper och begav sig iväg framför folket mot Aj tillsammans med de äldste i Israel. ¹¹ Hela styrkan som var med honom närmade sig staden och slog läger norr om Aj med dalen mellan dem och staden. ¹² Josua lät ungefär 5 000 man lägga sig i bakhåll väster om staden mellan Betel och Aj. ¹³ Folket intog ställning, både lägret i norr och truppen väster om staden. Själv stannade han kvar i dalen över natten.

¹⁴ När kungen i Aj fick se det, gick han och hans män tidigt på morgonen snabbt till anfall mot Israel på en plats mot öknen, för han visste inte att det fanns män som låg i bakhåll på andra sidan staden. ¹⁵ Josua och israeliterna flydde bort mot öknen ¹⁶ och alla soldater i staden fick order om att förfölja dem. De förföljde Josua och lockades så ut ur staden. ¹⁷ Det fanns inte en enda soldat kvar i Aj eller Betel,^[k] för de förföljde israeliterna och staden lämnades så vidöppen.

¹⁸ Då sa Herren till Josua: ”Räck ut ditt spjut mot Aj, för jag ska ge dig staden!” Josua räckte ut sitt spjut mot staden ¹⁹ och då männen som låg i bakhåll såg denna signal, rusade de upp och in i staden och tände eld på den. ²⁰ När männen från Aj vände sig om, fick de se rök bolma upp från staden och de hade ingenstans att ta vägen, för de flyende israeliterna vände nu om mot sina förföljare ²¹ och gick till anfall mot dem. Josua och israeliterna hade nämligen också sett rök stiga upp från staden och att de män som legat i bakhåll var där. ²² Dessa män kom nu ut från staden och började anfalla männen från Aj, som på så sätt hamnade i en fälla med israeliter på bägge sidorna och allesammans dödades. Inte en enda kom undan eller lyckades fly. ²³ Kungen däremot togs till fånga levande och fördes fram inför Josua. ²⁴ När israeliterna hade dödat alla som fanns utanför staden, på fältet, i öknen dit de förföljt dem, vände de tillbaka och dödade dem som ännu fanns kvar i staden. ²⁵ Hela Ajs befolkning, 12 000 personer, utplånades den dagen. ²⁶ Josua höll nämligen sitt spjut riktat mot Aj, tills den siste av dem som bodde där hade vigts åt förintelse. ²⁷ Boskapen och bytet behöll israeliterna för sig själva, så som Herren hade sagt till Josua. ²⁸ Josua brände ner staden och gjorde den slutgiltigt till en ruinhög. Än idag ligger staden i ruiner.

²⁹ Josua hängde upp kungen i Aj på en påle och lät honom hänga där till kvällen. Vid solnedgången befallde han att kroppen skulle tas ner och man slängde den framför stadsporten och kastade ett stenröse över den vilket finns där än idag.

Josua läser lagen för folket

³⁰ Josua byggde ett altare åt Herren, Israels Gud, på berget Eval, ³¹ så som Mose hade befallt^[l] israeliterna och enligt de instruktioner som finns i Moses lagbok, ett altare av stenar som varken var tillhuggna eller bearbetade med verktyg av järn. De offrade där brännoffer och gemenskapsoffer till Herren ³² och Josua ristade inför israeliterna in i stenarna en avskrift av den lag som Mose skrivit.

³³ Allt folket i Israel, tillsammans med de äldste, ledarna och domarna och även främlingar, stod på båda sidor om Herrens förbundsark inför dess bärare, de levitiska prästerna. Den ena hälften vände sig mot berget Gerisim och den andra mot Eval. Allt gjordes enligt de befallningar som Herrens tjänare Mose långt tidigare hade gett dem för tillfällen då Israel skulle välsignas. ³⁴ Josua läste sedan upp hela lagen för folket med välsignelser och förbannelser, allt det som Mose hade skrivit i lagboken. ³⁵ Varje befallning som Mose hade gett läste Josua upp inför hela den israelitiska församlingen, inklusive kvinnor och barn och de främlingar som bodde bland dem.