Beginning

Oljelamporna i lampstället

8 Herren talade till Mose: ² ”Säg till Aron att de sju oljelamporna i lampstället ska riktas framåt så att skenet kastas framför lampstället.”

³ Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att deras ljus föll framför lampstället, precis som Herren hade befallt Mose. ⁴ Lampstället var gjort av hamrat rent guld från foten och ut till de blommor den var dekorerad med. Mose hade tillverkat den exakt efter den förebild Herren hade visat.

Leviterna avskiljs till tjänst inför Herren

⁵ Sedan talade Herren till Mose: ⁶ ”Skilj leviterna från det övriga folket i Israel och rena dem. ⁷ Gör det genom att stänka reningsvatten på dem och låt dem sedan raka hela kroppen och tvätta sina kläder. Så blir de renade. ⁸ Sedan ska de bära fram en ung tjur och ett matoffer av fint mjöl blandat med olja tillsammans med ännu en ung tjur till syndoffer. ⁹ För sedan fram leviterna till uppenbarelsetältets ingång och sammankalla hela Israels menighet. ¹⁰ För fram leviterna inför Herren och folket ska lägga händerna på dem ¹¹ och Aron ska föra fram dem inför Herren som ett lyftoffer från hela Israels folk. Leviterna är därmed invigda till sin tjänst inför Herren.

¹² Sedan ska de lägga händerna på de unga tjurarnas huvuden och offra dem inför Herren. Den ena ska offras som syndoffer och den andra som brännoffer för att skaffa försoning åt leviterna. ¹³ Därefter ska leviterna föras fram inför Aron och hans söner för att ges till Herren som ett lyftoffer. ¹⁴ På så sätt har du avskilt leviterna från det övriga folket i Israel och leviterna ska tillhöra mig.

¹⁵ När du har renat dem och fört dem fram på detta sätt som lyftoffer, ska de få gå ut och in i uppenbarelsetältet för att utföra sina sysslor. ¹⁶ De tillhör mig som en gåva från Israels folk och jag har tagit emot dem i stället för alla förstfödda barn i Israel. Ja, jag har tagit leviterna som ersättning för dem ¹⁷ för alla förstfödda bland folket i Israel tillhör mig, både bland människor och djur. Jag helgade dem åt mig den natt då jag dödade allt förstfött bland egypterna. ¹⁸ Jag har avskilt leviterna som ersättning för de äldsta sönerna i Israel ¹⁹ och gett leviterna av alla israeliterna till Aron och hans söner. Leviterna ska för folkets räkning utföra de heliga tjänsterna i uppenbarelsetältet och skaffa försoning för folket för att ingen i Israel ska drabbas av plågor som de annars skulle ha riskerat genom att komma för nära helgedomen.”

²⁰ Mose och Aron och allt folket gjorde alltså med leviterna precis som Herren befallt Mose. ²¹ Leviterna renade sig och tvättade sina kläder och Aron förde fram dem till Herren som ett lyftoffer och försonade dem för att rena dem. ²² Därefter gick de in i uppenbarelsetältet för att tjänstgöra under ledning av Aron och hans söner, precis så som Herren hade befallt Mose om leviterna.

²³ Och Herren talade till Mose: ²⁴ ”Detta gäller för leviterna: Varje man som är minst 25 år är skyldig att delta i tjänstgöringen vid uppenbarelsetältet. ²⁵ Vid 50 ska han dra sig tillbaka och inte längre göra tjänst. ²⁶ Han kan hjälpa sina bröder i deras tjänst i uppenbarelsetältet, men får inte utföra leviternas ordinarie uppgifter. Så ska du göra med leviterna och deras uppgifter.”

Påsken firas för andra gången

9 Så här talade Herren till Mose i Sinai öken under det andra årets första månad sedan de lämnat Egypten: ² ”Säg till Israels folk att de ska fira påsk på den bestämda tiden. ³ Ni ska fira påsk varje år i skymningen^[a] den fjortonde dagen i denna första månad på den bestämda tiden enligt givna föreskrifter och bud.”

⁴ Mose sa då till israeliterna att de skulle fira påsk ⁵ och påskfirandet ägde rum i Sinai öken i skymningen den fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde precis som Herren hade befallt Mose. ⁶ Men några män var orena därför att de hade kommit nära en död kropp och kunde därför inte fira påsk just då. De kom därför till Mose och Aron samma dag ⁷ och undrade om de för att ha orenat sig genom en död måste hållas ifrån att bära fram sina offer till Herren samtidigt med resten av folket.

⁸ Mose bad dem vänta medan han rådfrågade Herren vad han hade för befallning om dem. ⁹ Herren talade till Mose: ¹⁰ ”Säg till israeliterna: ’Om någon bland Israels folk, vare sig nu eller i kommande generationer, är oren på grund av att han rört vid en död kropp eller befinner sig på resa, kan de fira påsk ¹¹ i skymningen den andra månadens fjortonde dag. De ska vid det tillfället äta lammet tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. ¹² De får inte lämna någonting kvar till följande morgon, de får inte krossa något av lammets ben och de måste följa alla de givna föreskrifterna beträffande firandet.

¹³ Men om någon som inte är oren eller någon som inte är ute på resa ändå försummar att fira påsk, ska han utrotas ur sitt folk därför att han inte offrat till Herren i rätt tid och han måste då bära sin skuld.

¹⁴ Om en utlänning som bor bland er vill fira Herrens påsk, ska han följa samma föreskrifter som jag gett er om påsken. Samma föreskrifter gäller för alla, utlänningar såväl som israeliter.’ ”

Molnet och elden över tältet

¹⁵ Den dag då boningen restes, täckte molnet förbundstecknets tält. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld ¹⁶ och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen, såg ut som en eld om natten. ¹⁷ När molnet än höjde sig från tältet, bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade och där slog man läger. ¹⁸ Allt efter Herrens befallning bröt israeliterna upp och på hans befallning slog de läger. De blev kvar så länge molnet stod stilla. ¹⁹ Om molnet stod stilla över boningen länge, lydde de Herrens befallning och stannade också länge. ²⁰ Ibland stannade molnet över boningen några dagar och folket stannade enligt Herrens befallning och bröt upp likaså enligt Herrens befallning; ²¹ ibland stannade det bara över natten och flyttade sig redan följande morgon. Men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp. ²² Och om molnet dröjde över boningen två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter. ²³ På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.

Silvertrumpeterna

10 Herren talade till Mose: ² ”Gör två trumpeter av hamrat silver. De ska användas när folket ska sammankallas eller för att ge signal när lägret ska brytas. ³ När båda trumpeterna ljuder, ska folket samlas vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁴ Men om man enbart blåser i den ena, är det bara ledarna för stammarna i Israel som ska komma till dig.

⁵ Då första signalen för uppbrott ljuder, ska de som slagit läger på östra sidan om tältet ge sig av. ⁶ Vid nästa signal är det dags för dem på södra sidan att gå. Vid tredje signalen ska lägren på västra sidan gå och vid fjärde lägren på norra sidan. Signalerna blåses alltså när lägren ska bryta upp. ⁷ Men när församlingen sammankallas, ska ni blåsa på vanligt sätt, inte som signal.

⁸ Det är Arons söner, prästerna, som ska blåsa i trumpeterna och detta är en bestående stadga som ska följas från generation till generation. ⁹ När ni i ert eget land drar ut i strid mot era fiender som angriper er, ska Herren tänka på er och rädda er från era fiender när ni blåser en larmsignal med dessa trumpeter. ¹⁰ Använd dem också under era fester och vid de årliga högtiderna och nymånadsfesterna. Ni ska blåsa i dem när ni kommer med era brännoffer och gemenskapsoffer och då ska Gud tänka på er. För jag är Herren, er Gud.”

Från Sinai till Kadesh

(10:11—20:13)

Folket klagar

¹¹ Molnet lyfte från förbundstecknets tält den tjugonde dagen i andra månaden under det andra året. ¹² Israeliterna lämnade då Sinai öken och följde molnet från plats till plats tills det stannade i öknen Paran. ¹³ Detta var deras första förflyttning sedan de tagit emot befallningarna som Herren gett Mose.

En bra början

¹⁴ Främst i ledet fanns Judas stam, ordnad i häravdelningar bakom sitt banér och anförd av Nachshon, Amminadavs son. ¹⁵ Därefter kom Isaskar-stammens häravdelning, anförd av Netanel, Suars son, ¹⁶ och Sebulon-stammens häravdelning, anförd av Eliav, Helons son.

¹⁷ Sedan kom männen från gershoniterna och merariterna som bar den nedmonterade boningen på sina axlar. ¹⁸ Rubens stam kom ordnad i häravdelningar bakom sitt banér och anförd av Elisur, Shedeurs son. ¹⁹ Därefter kom Simon-stammens häravdelning, anförd av Shelumiel, Surishaddajs son, ²⁰ och Gad-stammens häravdelning, anförd av Eljasaf, Deguels son.

²¹ Därnäst kom kehatiterna som bar på de heliga föremålen. Boningen skulle redan vara på sin nya plats när de kom fram. ²² Efter dem kom Efraims stam ordnad i häravdelningar bakom sitt banér och anförd av Elishama, Ammihuds son; ²³ Manasse-stammens häravdelning anförd av Gamliel, Pedasurs son, ²⁴ och Benjamin-stammens häravdelning anförd av Avidan, Gidonis son. ²⁵ Sist av alla, ordnad i häravdelningar och med sitt banér i spetsen, kom Dans stam anförd av Achieser, Ammishaddajs son, ²⁶ Asher-stammens häravdelning anförd av Pagiel, Okrans son, ²⁷ och Naftali-stammens häravdelning anförd av Achira, Enans son. ²⁸ Det var i denna ordning Israels stammar avtågade, häravdelning för häravdelning.

²⁹ En dag sa Mose till sin svärfar Hovav, midjaniten Reguels son^[b]: ”Äntligen är vi på väg till det land Herren utlovat åt oss! Kom med oss så ska vi behandla dig väl för Herren har gett Israel underbara löften!”

³⁰ Men han svarade: ”Nej, jag måste vända tillbaka hem till mitt eget land och min egen släkt.” ³¹ ”Stanna hos oss”, vädjade Mose. ”Du känner till lägerplatserna i öknen och kan visa oss vägen. ³² Om du följer med, ska du få vara med och dela på allt det goda som Herren ger oss.”

³³ De bröt upp från Herrens berg och vandrade i tre dagar. Herrens ark gick före dem under de tre dagarna till nästa plats där de skulle stanna. ³⁴ Herrens moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats. ³⁵ Varje gång arken bröt upp, utropade Mose:

³⁶ Och när arken sattes ner, sa han: