Beginning
Rökelsealtaret
(2 Mos 37:25-28)
30 Du ska göra ett altare av akacieträ, där du kan tända rökelse. 2 Det ska vara fyrkantigt, en halv meter långt, en halv meter brett och en meter högt. Dess horn ska vara i ett stycke med altaret. 3 Du ska dra över dess överdel, sidor och horn med rent guld och göra en guldkant runt det. 4 Nedanför kanten på två sidor av altaret ska du göra två guldringar till stänger att bära altaret med. 5 De ska göras av akacieträ och överdras med guld. 6 Ställ altaret framför förhänget framför arken med förbundstecknet, framför försoningsstället ovanpå förbundstecknet. Det är där jag ska uppenbara mig för dig.
7 Varje morgon när Aron gör i ordning oljelamporna ska han tända välluktande rökelse på altaret, 8 och i skymningen när han tänder lamporna ska han bränna rökelse inför Herren. Så ska man göra från generation till generation. 9 Bränn ingen främmande rökelse på det och inte heller brännoffer eller matoffer, och häll inget dryckesoffer på det.
10 En gång om året måste Aron försona altarets horn. Denna årliga försoning ska göras med blod från det försonande syndoffret, från generation till generation, för det är högheligt för Herren.”
Lösepenningen
11 Herren sa till Mose: 12 ”När du har folkräkning i Israel ska var och en som blivit räknad betala en lösen för sitt liv till Herren, för att ingen olycka ska drabba dem vid mönstringen. 13 En halv sikel[a] silver ska betalas av alla som upptas bland de mönstrade, efter tempelvikt – en sikel är 20 gera. Denna halvsikel är en offergåva åt Herren. 14 Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, ska ge denna offergåva till Herren. 15 Den som är rik ska inte ge mer än en halv sikel och den som är fattig inte mindre än en halv sikel, för det är ett offer till Herren som lösen för era liv. 16 Ta emot lösesumman av israeliterna och använd pengarna till tjänsten i uppenbarelsetältet. Så ska Herren komma ihåg israeliterna genom lösepengarna för ert liv.”
Tvättfatet
17 Och Herren sa till Mose: 18 ”Gör ett tvättfat av koppar med en ställning, också av koppar. Placera det mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyll det med vatten. 19 Aron och hans söner ska tvätta sina händer och fötter där; 20 innan de går in i uppenbarelsetältet ska de tvätta sig för att inte dö när de går fram till altaret för att göra tjänst och tända eldoffer åt Herren. 21 De måste alltid tvätta sina händer och fötter, annars kommer de att dö. Det här är en oföränderlig stadga för Aron och hans söner som ska gälla från generation till generation.”
Smörjelseoljan
22 Herren talade till Mose: 23 ”Samla fina kryddor av bästa slag: sex kilo flytande myrra, hälften så mycket av vardera doftande kanel och kalmus, 24 sex kilo kassia, efter tempelvikt, och dessutom tre liter olivolja. 25 Du ska göra det till en helig smörjelseolja, en doftande, konstfärdig blandning, sådan som helig smörjelseolja ska vara.
26 Den ska du använda för att smörja uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet, 27 bordet med alla dess tillbehör, lampstället och allt som hör till den, rökelsealtaret, 28 brännofferaltaret med alla dess tillbehör, tvättfatet och dess ställning. 29 Du ska helga dem så att de blir högheliga. Allt som kommer i beröring med dem blir heligt. 30 Smörj också Aron och hans söner, och helga dem så att de kan tjäna mig som präster. 31 Säg till Israels folk: ’Detta ska alltid vara min heliga smörjelseolja från generation till generation. 32 Den får inte användas på någon annan människa, och ni får inte tillverka annan olja med denna sammansättning, för den är helig och måste behandlas som helig av er. 33 Den som blandar denna olja och med den smörjer någon som inte är präst, ska utrotas ur sitt folk.’ ”
Rökelsen
34 Herren talade till Mose: ”Ta fina, välluktande kryddor, stakte, sjönagel, galban och ren rökelse, lika mycket av varje[b]. 35 Gör en välluktande rökelseblandning av dem, på det sätt salvtillverkare gör, och tillsätt salt. Detta ska vara en ren och helig rökelse. 36 Mal sönder en del av den till pulver och lägg det framför arken med förbundstecknet i uppenbarelsetältet där jag ska möta dig. Den ska vara höghelig för er. 37 Gör aldrig rökelse med denna sammansättning åt er själva, för den ska hållas helgad åt Herren. 38 Den som tillverkar rökelse för att njuta av dess doft måste utrotas ur sitt folk.”
Konsthantverkare
(2 Mos 35:30—36:1)
31 Herren sa sedan till Mose: 2 ”Jag har utvalt Besalel, Uris son och Hurs sonson från Judas stam. 3 Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, skicklighet och kunskap i alla slags konsthantverk. 4 Han kan tillverka föremål av guld, silver och koppar. 5 Han är också skicklig i att slipa infattningsstenar och snida i trä, ja, att utföra alla slags arbeten.
6 Jag har utvalt Oholiav, Achisamaks son av Dans stam, som hans assistent. Jag har också gett speciell yrkesskicklighet till alla hantverkare, så att de kan tillverka allt som jag har befallt dig: 7 uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet och försoningsstället, alla föremål i tältet, 8 bordet och tillbehören, lampstället av rent guld med dess tillbehör, rökelsealtaret, 9 brännofferaltaret med dess tillbehör, tvättfatet och dess ställning, 10 ämbetsdräkterna, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder, 11 smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen. De ska göra allting enligt de föreskrifter jag gav dig.”
Vila på sabbaten
12 Sedan sa Herren till Mose: 13 ”Säg till israeliterna att hålla mina sabbater. Sabbaten är ett tecken mellan mig och er genom alla generationer, för att ni ska inse att jag är Herren, som gör er heliga.
14 Ja, håll sabbaten, för den är helig för er. Den som vanhelgar den måste dö och den som utför något arbete på den dagen ska utrotas ur sitt folk. 15 Sex dagar ska arbete utföras, men den sjunde dagen är sabbat, en vilodag helgad åt Herren. Den som arbetar på sabbaten ska straffas med döden. 16 Israeliterna ska hålla sabbaten och iaktta den från generation till generation, som ett bestående förbund. 17 Den är ett evigt tecken mellan mig och israeliterna. På sex dagar skapade nämligen Herren himlen och jorden, men på den sjunde dagen vilade han och återhämtade sig.”
18 När Gud hade talat till Mose på berget Sinai, gav han honom de två stentavlorna som ett förbundstecken på vilka Gud hade skrivit med sitt finger.
Brott mot lagen
(32:1—34:35)
Guldkalven
(5 Mos 9:7-21; 9:25-29)
32 När folket såg att Mose dröjde med att komma tillbaka från berget, samlades de hos Aron och sa till honom: ”Gör gudar[c] åt oss som kan leda oss, för vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.”
2 ”Ge mig era hustrurs, söners och döttrars örhängen av guld”, svarade Aron då. 3 Och alla tog då av sig sina örhängen och gav dem till Aron, 4 som tog det och formade det till en gjuten kalv[d]. Då ropade folket: ”Detta, Israel, är dina gudar, de som förde dig ut ur Egypten!”
5 När Aron såg det, byggde han ett altare framför kalven och lät meddela: ”Imorgon ska vi ha en stor fest för Herren!”
6 Nästa morgon steg de upp tidigt och började offra brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan slog de sig ner för äta och dricka och sedan reste de sig för att roa sig[e].
7 Då talade Herren till Mose: ”Gå ner, för ditt folk som du fört ut ur Egypten har gjort något fruktansvärt. 8 De har redan övergett den väg som jag befallt dem att gå. De har gjort åt sig en gjuten kalv som de tillber och offrar till och de säger: ’Detta, Israel, är dina gudar, de som förde dig ut ur Egypten.’ ”
9 Herren fortsatte: ”Jag ser vilket motspänstigt folk detta är. 10 Låt mig nu vara ensam, så ska jag i min vrede utplåna dem allesammans. Men dig ska jag göra till ett stort folk istället.”
11 Mose vädjade till Herren, sin Gud: ”Herre, varför är din vrede så stor mot ditt eget folk som du fört ut ur Egypten med sådan makt och kraft? 12 Vill du att egypterna ska säga: ’Gud lurade dem i onda avsikter ut till bergen för att döda dem och utrota dem från jorden’? Spara din vrede! Glöm bort de hemska planer du har mot ditt folk! 13 Kom ihåg dina tjänare Abraham, Isak och Israel! Du lovade ju själv dem med en ed att göra deras efterkommande oräkneliga som stjärnorna på himlen och låta dem för all framtid få det land som du har lovat dem.” 14 Då ångrade Herren sig och skonade dem.
15 Mose gick ner från berget med de två stentavlorna i sina händer som han fått som förbundstecken med text på båda sidor av tavlorna. 16 Tavlorna var Guds verk och skriften Guds skrift.
17 När Josua hörde oväsendet från folket nedanför, ropade han till Mose: ”Det låter som om det är krig i lägret!” 18 Mose svarade honom:
”Nej, det är varken segerrop
eller de besegrades klagorop som hörs,
det är sång jag hör.”
19 När de kom närmare lägret fick Mose se kalven och hur man dansade omkring den och i sin vrede kastade han tavlorna vid bergets fot och slog sönder dem. 20 Han tog kalven och smälte ner den i elden och krossade det till pulver och strödde ut det i vatten, som han sedan tvingade folket att dricka.
21 Sedan sa Mose till Aron: ”Vad har folket gjort med dig[f], eftersom du har förlett dem att synda på detta fruktansvärda sätt?”
22 ”Lugna dig lite, min herre”, svarade Aron. ”Du vet ju själv hur de här människorna dras till det onda. 23 De sa till mig: ’Gör gudar åt oss, som kan leda oss, för den där Mose som förde oss ut ur Egypten tycks ha försvunnit och vi vet inte vart.’ 24 Då sa jag till dem: ’Ge mig vad ni har av guld!’ Jag fick det, kastade det i elden, och så blev kalven till.”
25 När Mose såg den lössläppthet som Arons handlande lett till och skadeglädjen hos deras fiender, 26 ställde han sig vid ingången till lägret och ropade: ”Alla ni som vill stå på Herrens sida, kom hit och ställ er bredvid mig!” Då kom alla leviterna över till honom.
27 Han sa till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Ta era svärd och gå igenom hela lägret och döda alla ni stöter på, ja, även bröder, vänner och grannar.’ ” 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen dog omkring 3 000 personer.
29 Sedan sa Mose till leviterna: ”Idag har ni blivit vigda åt Herren. Ni stod emot era egna söner och bröder, och nu vill han välsigna er.”
Mose ber för folket
30 Dagen därpå sa Mose till folket: ”Ni har begått en fruktansvärd synd, men jag ska gå tillbaka till Herren på berget. Kanske kan jag finna försoning för er synd.”
31 Mose gick alltså tillbaka upp till Herren och sa: ”Folket har begått en stor synd, de har gjort sig gudar av guld. 32 Förlåt dem! Om du inte gör det, så stryk mitt namn ur boken[g] du skriver i.”
33 Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur min bok. 34 Gå nu och led folket till den plats som jag har sagt! Min ängel ska gå framför dig. Men när tiden är inne ska jag straffa dem för deras synd.”
35 Herren straffade senare folket för att det hade tillbett Arons guldkalv.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.