Beginning

Moses stav förvandlas till en orm

7 Då sa Herren till Mose: ”Jag har utsett dig att vara som Gud för farao, och din bror Aron ska vara din profet. ² Tala om för Aron allt vad jag befaller dig, så att han kan framföra det till farao för att han ska låta Israels folk lämna hans land. ³ Men jag ska förhärda faraos hjärta, och även om jag gör många tecken och under i Egypten, ⁴ så kommer farao inte att lyssna till er. Men jag ska bära hand på Egypten och leda mina härskaror, mitt folk israeliterna, ut ur Egypten med stora straffdomar. ⁵ Egypterna ska inse att jag är Herren, när jag räcker ut min hand mot Egypten och för ut israeliterna därifrån.”

⁶ Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt dem. ⁷ Mose var 80 år och Aron 83 år, när de talade med farao.

⁸ Herren sa till Mose och Aron: ⁹ ”När farao begär att ni utför ett under, ska du säga till Aron att ta sin stav och kasta den framför farao och då ska den förvandlas till en orm.”

¹⁰ Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans hov, och den förvandlades till en orm. ¹¹ Då bad farao sina visa män och trollkarlar att komma in, och de kunde göra samma sak genom sina magiska konster. ¹² Var och en av dem kastade sin stav och alla deras stavar förvandlades till ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. ¹³ Faraos hjärta var trots det fortfarande hårt. Han ville inte höra på dem, så som Herren hade sagt.

Katastrofer drabbar Egypten

Nilens vatten förvandlas till blod

¹⁴ Herren sa till Mose att farao inte hade låtit sig påverkas och att han också i fortsättningen skulle vägra att låta folket gå. ¹⁵ ”Gå därför till honom imorgon bitti, när han går ner till floden. Vänta vid flodstranden när han kommer och håll staven i handen, den stav som blev förvandlad till en orm. ¹⁶ Säg till honom: ’Herren, hebréernas Gud, har sänt mig för att be dig låta hans folk gå ut i öknen och fira gudstjänst. Du har inte lyssnat förut, ¹⁷ men nu säger Herren: Nu ska du inse att jag är Herren. Jag ska slå på vattnet i Nilen med min stav, och vattnet ska förvandlas till blod. ¹⁸ Fiskarna ska dö, och floden kommer att lukta så illa att egypterna inte kan dricka vattnet.’ ”

¹⁹ Herren fortsatte att tala till Mose: ”Säg till Aron att räcka ut sin stav över alla vattendrag i Egypten, över alla floder, kanaler och dammar, så ska allt vatten i landet förvandlas till blod i hela Egypten, till och med vattnet som finns i trä- och stenkärlen i hemmen.”

²⁰ Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt, och inför farao och alla hans hovmän slog Aron på Nilens vatten med sin stav, och vattnet förvandlades till blod. ²¹ Fiskarna i Nilen dog, och vattnet blev så stinkande att egypterna inte kunde dricka det. Det var blod i hela Egypten. ²² Men när de egyptiska magikerna gjorde samma sak genom sina hemliga konster, förblev farao hård. Han ville inte lyssna på Mose och Aron, så som Herren hade sagt. ²³ Helt oberörd återvände farao till sitt palats. ²⁴ Men egypterna började gräva runt omkring Nilen för att hitta dricksvatten, för man kunde inte dricka vattnet från floden.

Grodor överallt

²⁵ En vecka hade gått sedan Herren slagit Nilen.

8 Herren sa till Mose: ”Gå tillbaka till farao och säg så här: ’Så säger Herren: Låt mitt folk gå och hålla gudstjänst åt mig. ² Om du vägrar och inte vill släppa folket, ska jag låta hela landet drabbas av grodor. ³ Nilen ska vimla av dem, och de ska komma upp på land, in i ditt palats, i ditt sovrum och upp i din säng, i dina hovmäns hus och ditt folks hus, i dina bakugnar och baktråg. ⁴ Grodorna ska klättra på dig och på ditt folk och dina hovmän.’ ”

⁵ Herren sa till Mose: ”Säg till Aron att räcka ut sin hand med staven över alla floder, bäckar och dammar i Egypten, så att det kommer grodor över hela landet.”

⁶ Aron räckte då ut sin hand över vattnen i Egypten, och grodorna täckte hela landet. ⁷ Men magikerna gjorde samma sak genom sina hemliga konster och lät grodor komma över Egypten.

⁸ Då kallade farao till sig Mose och Aron: ”Be till Herren att han tar bort grodorna, så ska jag låta folket gå för att offra åt honom.”

⁹ ”Du ska själv få bestämma den tidpunkt då du vill att jag ska be för dig, dina hovmän och ditt folk”, sa Mose till farao, ”så att grodorna försvinner från dig och dina hus, och blir bara kvar i Nilen.”

¹⁰ ”Gör det imorgon”, sa farao. ”Det ska bli som du vill”, svarade Mose”, för att du ska inse att ingen är lik Herren, vår Gud. ¹¹ Alla grodor ska försvinna från dig och dina hus och dina hovmän och ditt folk och bara bli kvar i Nilen.”

¹² Mose och Aron lämnade farao och Mose ropade till Herren att ta bort grodorna som han hade sänt över farao. ¹³ Herren gjorde som Mose bad honom och det låg döda grodor i alla hus, på gårdarna och på fälten. ¹⁴ De samlades ihop i stora högar och det blev en stank över hela landet. ¹⁵ Men när farao såg att hemsökelsen var över, blev han hård på nytt och vägrade att släppa folket, så som Herren hade sagt.

Myggsvärmar

¹⁶ Då sa Herren till Mose: ”Säg till Aron att slå på markens stoft med sin stav, så ska det komma mygg över hela Egypten.” ¹⁷ Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt, och när Aron slog med staven på marken kom det mygg som satte sig på människor och djur. Allt stoft på marken i hela Egypten blev till mygg. ¹⁸ Magikerna försökte göra samma sak genom sina hemliga konster, frambringa mygg, men den här gången misslyckades de. Myggorna fanns överallt på människor och djur.

¹⁹ ”Detta är Guds finger”, sa de till farao. Men farao var lika hård. Han ville inte lyssna på Mose och Aron, så som Herren hade sagt.

Flugsvärmar

²⁰ Därefter sa Herren till Mose: ”Gå upp tidigt på morgonen så att du möter farao när han går till floden, och säg då till honom: ’Så säger Herren: Låt mitt folk gå och fira gudstjänst inför mig! ²¹ Om du vägrar, ska jag sända flugsvärmar över dig och dina hovmän, ditt folk och dina hus. Husen i Egypten ska bli uppfyllda av dem, och marken ska vara täckt av dem.

²² Landet Goshen däremot, där mitt folk bor, ska jag behandla annorlunda. Där ska det inte finnas några flugsvärmar, för att du ska inse att jag, Herren, är här i landet. ²³ Jag ska göra skillnad mellan ditt folk och mitt och detta tecken kommer att ske imorgon.’ ”

²⁴ Herren gjorde som han hade sagt. Det blev fruktansvärda svärmar av flugor i faraos palats och i hans hovmäns hus och hela Egypten drabbades.

²⁵ Farao kallade då till sig Mose och Aron och sa: ”Gå och offra åt er Gud, men gör det här i landet.”

²⁶ Mose svarade: ”Det går inte. Egypterna skulle avsky om vi offrade till Herren, vår Gud, och offrar vi sådant som de avskyr här mitt framför ögonen på dem, kommer de säkert att stena oss. ²⁷ Vi måste göra en tre dagars färd ut i öknen för att offra till Herren, vår Gud, så som han har befallt oss.”

²⁸ ”Gå då”, svarade farao. ”Jag tillåter er att offra åt Herren, er Gud, i öknen, men gå inte alltför långt. Be för mig!”

²⁹ ”Ja”, svarade Mose, ”så fort jag gått härifrån ska jag be att Herren låter flugsvärmarna försvinna från dig och dina hovmän och ditt folk. Men lura oss inte fler gånger, utan låt folket gå och offra åt Herren.”

³⁰ Mose lämnade farao och bad till Herren. ³¹ Herren gjorde som Mose bad honom och lät flugsvärmarna försvinna från farao och hans hovmän och hans folk. Inte en enda fluga blev kvar. ³² Då gjorde farao sitt hjärta lika hårt igen och lät inte folket gå.

Boskapen dör

9 ”Gå tillbaka till farao”, sa Herren till Mose, ”och säg till honom: ’Så säger Herren, hebréernas Gud: ”Släpp mitt folk, så att de kan gå och tillbe mig.” ² Om du inte gör det ³ ska Herren sända en svår pest till din boskap, dina hästar, åsnor, kameler och dina fårhjordar. ⁴ Men Herren ska göra skillnad på Israels och Egyptens boskap: inget av de djur som tillhör Israel ska dö.’ ”

⁵ Herren har bestämt tiden och sagt: ”I morgon ska Herren låta detta ske i landet.” ⁶ Följande dag gjorde Herren som han hade sagt. All boskap som tillhörde egypterna dog, men av Israels boskap dog inte ett enda djur. ⁷ Farao skickade då bud för att undersöka saken och fick veta inte något enda djur bland Israels boskap hade dött. Men fortfarande gav farao inte med sig. Han vägrade att släppa folket.

Sot orsakar bölder

⁸ Herren sa till Mose och Aron: ”Ta händerna fulla med sot från brännugnen. Mose ska sedan kasta upp det mot himlen inför faraos ögon, ⁹ och då ska det bildas damm över hela Egypten. Det ska ge variga bölder på människor och djur över hela landet.”

¹⁰ Då tog de sot från brännugnen och gick till farao. Inför farao kastade Mose sedan upp sotet mot himlen och både människor och djur fick variga bölder. ¹¹ Magikerna kunde inte stiga fram inför Mose, eftersom de också drabbats av bölderna liksom alla andra egypter. ¹² Men Herren gjorde farao lika hård igen och han vägrade att höra på Mose och Aron, så som Herren hade sagt till Mose.

En fruktansvärd hagelstorm

¹³ Sedan sa Herren till Mose: ”Gå upp tidigt imorgon bitti och säg till farao: ’Så säger Herren, hebréernas Gud: släpp mitt folk, så att de kan fira gudstjänst, ¹⁴ annars ska jag denna gång sända alla mina plågor mot dig själv och dina hovmän och ditt folk för att du ska inse att ingen på hela jorden är som jag. ¹⁵ Jag hade vid det här laget kunnat låta dig och ditt folk drabbas av pest, vilket skulle ha utplånat dig från jordens yta, ¹⁶ men jag har låtit dig uppstå just med avsikten att jag ville visa dig min makt och att mitt namn skulle bli förkunnat överallt på jorden. ¹⁷ Om du fortfarande sätter dig mot mitt folk och vägrar att släppa dem, ¹⁸ ska jag i morgon vid den här tiden sända en väldig hagelstorm över hela landet, en storm vars like man aldrig sett sedan Egypten grundades. ¹⁹ Se nu till att du får in din boskap och allt du har från fälten, för varje människa och varje djur som finns ute kommer att träffas och dö av haglet.’ ”

²⁰ De av faraos tjänstefolk som fruktade Herrens ord, hämtade sina slavar och sin boskap från fälten, ²¹ men de som inte brydde sig om Herrens ord, lämnade dem kvar ute på fälten.

²² Då sa Herren till Mose: ”Sträck upp din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela Egypten, över både människor, djur och all växtlighet i Egypten.”

²³ När Mose lyfte staven mot himlen, sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder med blixtar som slog ner. Så lät Herren hagel regna ner över Egypten. ²⁴ Det haglade och blixtrade så att det aldrig tidigare i Egyptens historia, sedan det blev befolkat, förekommit ett sådant oväder. ²⁵ Överallt i landet slogs allt ner som fanns ute på fälten, både människor och djur. Växterna ute på fälten slogs ner, och träden förstördes. ²⁶ Men i Goshen, där Israels folk bodde, kom det inget hagel.

²⁷ Farao kallade till sig Mose och Aron och sa: ”Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig, och jag och mitt folk har handlat orätt. ²⁸ Be till Herren! Vi har fått nog av åska och hagel. Jag ska låta er gå nu genast. Ni behöver inte stanna längre.”

²⁹ Mose svarade: ”Så snart jag har lämnat staden ska jag lyfta mina händer mot Herren och då ska åskan och haglet sluta. Då ska du inse att jorden tillhör Herren. ³⁰ Men ändå kommer varken du eller dina hovmän att frukta Herren.”

³¹ Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax och linet stod i blom, ³² men vetet och speltet blev inte förstört eftersom de mognar senare.

³³ Mose lämnade farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot Herren. Åskan och haglet upphörde och det kom inget regn mer. ³⁴ När farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, syndade han igen och förhärdade sig, både han och hans hovmän. ³⁵ Farao var lika hård, och han släppte inte folket, så som Herren hade förutsagt genom Mose.