Beginning
Jakob återvänder till Betel
35 ”Flytta nu till Betel och bosätt dig där”, sa Gud till Jakob. ”Bygg där ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.”
2 Då befallde Jakob hela sin familj och alla han hade med sig: ”Gör er av med avgudarna som ni har med er, rena er och ta på er rena kläder! 3 Vi ska nämligen gå till Betel, där jag ska bygga ett altare åt den Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.” 4 Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen[a], och han grävde ner alltsammans under terebinten[b] nära Shekem. 5 Sedan började de sin vandring igen. Gud satte skräck i människorna i städerna runt omkring, så att ingen förföljde Jakobs söner.
6 Slutligen kom Jakob och alla han hade med sig fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaans land. 7 Där reste Jakob ett altare som han kallade El Betel[c]. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från sin bror.
8 Strax därefter dog Rebeckas barnsköterska Debora. Hon begravdes under eken i dalen nedanför Betel och den kom att heta Gråteken.
9 När Jakob återvände från Paddan Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom. 10 Och Gud sa till honom: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel[d].” Så gav han honom namnet Israel. 11 Gud talade vidare till honom: ”Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig! Av dig ska det bli ett stort folk, ja, många folk. Många kungar ska finnas bland dina ättlingar, 12 och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Jag ska också ge det till dina ättlingar.”
13 Så lämnade Gud honom och steg upp igen från den plats där han talat med Jakob. 14 Jakob reste en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde ett dryckesoffer och olja på den. 15 Jakob kallade platsen Betel, eftersom Gud hade talat till honom där.
Rakel och Isak dör
16 De lämnade Betel och reste mot Efrata. Medan de fortfarande hade en bit kvar till Efrata, blev det dags för Rakel att föda. Förlossningen blev mycket svår. 17 Under den svåra förlossningen sa barnmorskan till henne: ”Var inte rädd! Du får en son till.” 18 Men Rakel var döende, och i sin sista stund gav hon honom namnet Ben-Oni[e], men hans far kallade honom Benjamin[f].
19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrata som numera kallas Betlehem. 20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav och den står där än i dag.
21 Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Migdal-Eder. 22 Medan han bodde där i landet, låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick veta det.
Jakobs söner
(1 Krön 2:1-2)
Jakob hade tolv söner:
23 Leas söner: Ruben, Jakobs förstfödde, Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner: Josef och Benjamin.
25 Rakels slavinna Bilhas söner: Dan och Naftali.
26 Leas slavinna Silpas söner: Gad och Asher.
Dessa var Jakobs söner, som föddes i Paddan Aram.
27 Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba, som nu kallas Hebron, där Abraham och Isak hade bott. 28 Isak blev 180 år, 29 sedan dog han och förenades med sina förfäder, gammal och mätt på livet. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Berättelsen över Esaus släkt
(1 Krön 1:35-42)
36 Här följer berättelsen över Esaus släkt, han som också kallas Edom:
2 Esau gifte sig med flickor från Kanaan: Ada, dotter till hettiten Elon, Oholivama, dotter till Ana och sondotter till hivén Sivon, 3 och Basemat, dotter till Ismael och syster till Nevajot.
4 Med Ada fick Esau sonen Elifas. Med Basemat fick han Reguel.
5 Med Oholivama fick han sönerna Jeush, Jalam och Korach. Dessa föddes åt Esau i Kanaans land.
6 Esau tog sina hustrur, barn, hela sitt husfolk, sin boskap och sina dragdjur, all rikedom som han hade fått i Kanaans land, och flyttade till ett annat land, bort från sin bror Jakob. 7 Det fanns inte rum för dem båda på grund av all den egendom de hade. Landet där de bodde räckte inte till för dem nu när de hade så mycket djur. 8 Så bosatte sig Esau i Seirs bergsbygd, dvs. Edom.
9 Här följer en släkttavla för Esau, stamfar till edoméerna i bergslandet Seir:
10 Esaus söner hette:
Elifas, som var född av Esaus hustru Ada, och Reguel, född av Esaus hustru Basemat.
11 Elifas söner var
Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas.
12 Med sin bihustru Timna fick Elifas, Esaus son, dessutom Amalek. Dessa var ättlingar till Esaus hustru Ada.
13 Reguels söner var:
Nachat, Serach, Shamma och Missa. De var ättlingar till Esaus hustru Basemat.
14 Med sin hustru, Oholivama, dotter till Ana och sondotter till Sivon, fick han sönerna Jeush, Jalam och Korach.
15 Från Esau kom följande stamhövdingar:
Esaus förstfödde Elifas söner var hövdingarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 16 Korach, Gatam och Amalek, som var Elifas stamhövdingar i Edom, alltså Adas ättlingar.
17 Esaus son Reguels ättlingar var Nachat, Serach, Shamma och Missa, som alltså var stamhövdingar i Edom, Esaus hustru Basemats ättlingar.
18 Esaus hustru Oholivamas ättlingar var stamhövdingarna Jeush, Jalam och Korach. De var alltså stamhövdingar som härstammade från Esaus hustru Oholivama, dotter till Ana.
19 Dessa var Esaus söner och stamhövdingar som härstammade från dem. Esau är lika med Edom.
20 Horéen Seirs söner, urinvånarna i landet, var följande: Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 21 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var alltså Seirs söners, horéernas, stamhövdingar i Edom.
22 Lotans söner var Hori och Hemam. Timna var syster till Lotan.
23 Shovals söner var Alvan, Manachat, Eval, Shefo och Onam.
24 Sivons söner var Aja och Ana. Detta var den Ana som upptäckte de heta källorna i ökenlandet medan han gick och vaktade sin fars åsnor.
25 Anas barn var Dishon och Oholivama.
26 Dishons söner var Hemdan, Eshban, Jitran och Keran.
27 Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28 Dishans söner var Us och Aran.
29 Horéernas stamhövdingar var Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 30 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var alltså horéernas stamhövdingar i Seirs land, efter sina områden.
Edoms kungar
(1 Krön 1:43-54)
31 Detta är de kungar som härskade i Edom innan Israel hade någon kung:
32 Bela, Beors son, blev kung i Edom, och namnet på hans stad var Dinhava.
33 När Bela dog blev Jovav, Serachs son, från Bosra, kung efter honom.
34 När Jovav dog blev Husham från temanéernas land kung efter honom.
35 När Husham dog blev Bedads son Hadad kung. Han besegrade midjaniterna i Moab, och han regerade från Avit.
36 När Hadad dog besteg Samla från Masreka tronen.
37 När sedan Samla dog blev Saul från Rechovot vid floden kung efter honom.
38 När Saul dog blev Akbors son Baal Hanan kung.
39 När Baal Hanan dog blev Hadar kung efter honom. Han regerade från Pagu. Hans hustru hette Mehetavel och var dotter till Matred, som var dotter till Me Sahav.
40 Detta är alltså namnen på Esaus stamhövdingar, namn för namn efter sina släkten och boplatser:
furstarna Timna, Alva, Jetet, 41 Oholivama, Ela, Pinon, 42 Kenas, Teman, Mivsar, 43 Magdiel och Iram. Dessa var Edoms stamfurstar efter deras boplatser i det land de tagit i besittning, och detta var Esau, Edoms stamfar.
Berättelsen om Jakob och hans släkt
(37:1—50:26)
37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land där hans far hade bott.
Josef säljs som slav
2 Det här är berättelsen om Jakob och hans släkt. Jakobs son Josef, som nu var sjutton år, vallade fåren med sina bröder. Som ung var han tillsammans med sönerna till sin fars bihustrur Bilha och Silpa. Det onda han hörde om dem, förde han vidare till sin far. 3 Israel älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. Han lät göra åt honom en hellång[g] dräkt. 4 Hans bröder lade märke till hur deras far älskade Josef mer än sina andra söner, och de hatade honom för det. De kunde inte tala vänligt till honom.
5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder, hatade de honom ännu mer.
6 ”Hör här vad jag drömde”, sa han. 7 ”Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den.” 8 ”Jaså, du vill bli kung och regera över oss?” sa hans bröder till honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens skull och för vad han sagt.
9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. ”Hör här, jag har haft en dröm igen”, sa han. ”Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig.” 10 Han berättade denna dröm för sin far och för sina bröder. Men fadern tillrättavisade honom: ”Vad är det för en dröm? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?” 11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob kunde inte glömma vad Josef hade sagt.
12 En gång vallade Josefs bröder sin fars hjordar vid Shekem. 13 Då sa Israel till Josef: ”Dina bröder är som du vet i Shekem för att låta hjordarna beta där. Jag vill skicka dig till dem.” ”Ja, far”, svarade Josef. 14 Israel fortsatte: ”Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.”
Så skickade Israel iväg honom från Hebrondalen. Väl framme i Shekem 15 fann en man honom medan han letade på fälten. ”Vem letar du efter?” frågade mannen. 16 ”Jag letar efter mina bröder och deras hjordar”, svarade Josef. ”Kan du tala om för mig var de är?” 17 ”Ja”, sa mannen till honom. ”De är inte här längre. Jag hörde dina bröder säga att de tänkte gå till Dotan.” Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.
18 När bröderna på avstånd såg att Josef var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.
19 ”Här kommer drömmaren”, sa de till varandra. 20 ”Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!”
21 När Ruben hörde detta, ville han rädda Josef ur deras händer. ”Nej, vi får inte döda honom”, sa han. 22 ”Spill inte blod”, fortsatte han. ”Kasta honom i stället i brunnen här i öknen, men rör honom inte.” Ruben tänkte nämligen rädda honom från de andra och låta honom återvända till sin far.
23 När Josef kom fram, drog de av honom hans vackra dräkt som han hade på sig 24 och tog honom och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25 Sedan satte de sig ned för att äta. Då lade de märke till en karavan ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och myrra[h] som de förde med sig till Egypten.
26 Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. 28 När några midjanitiska[i] köpmän kom förbi, drog de[j] upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar[k]. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29 När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder.
30 Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?[l]” 31 Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. 32 Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.”
33 Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.”
34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.
36 Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.