Beginning
Jesus inför Pilatus
15 (A) Redan tidigt på morgonen tog översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus[a].
2 (B) Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 3 Översteprästerna anklagade honom häftigt, 4 och Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du inte? Du hör hur mycket de anklagar dig för." 5 Men Jesus svarade inget mer, och Pilatus var förundrad.
6 (C) Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, den som de begärde. 7 Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. 8 När folket kom fram och började be honom göra som han brukade för dem, 9 (D) svarade Pilatus: "Vill ni att jag friger judarnas kung åt er?" 10 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom.
11 (E) Men översteprästerna hetsade folket till att i stället be att få Barabbas fri. 12 Pilatus frågade dem än en gång: "Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?" 13 De skrek tillbaka: "Korsfäst honom!" 14 Pilatus frågade dem: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" 15 (F) Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, släppte han Barabbas och lät gissla[b] Jesus och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
16 (G) Soldaterna förde in Jesus på gården, det vill säga pretoriet, och sammankallade hela vaktstyrkan. 17 (H) De klädde honom i en purpurmantel[c] och vred ihop en törnekrona och satte den på honom. 18 Sedan började de hälsa honom: "Leve judarnas kung!" 19 (I) De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.
20 När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
21 (J) De hejdade en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexander och Rufus[d]. Honom tvingade de att bära Jesu kors. 22 (K) Och de förde Jesus till den plats som kallas Golgata, som betyder Dödskalleplatsen. 23 (L) De försökte ge honom vin blandat med myrra[e], men han tog inte emot det. 24 (M) Och de korsfäste honom och delade hans kläder[f] mellan sig genom att kasta lott om vad var och en skulle få. 25 Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26 På anslaget med anklagelsen mot honom stod det skrivet: "Judarnas kung".
27 (N) Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.[g] 29 (O) De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Ha! Du som river templet och bygger upp det på tre dagar, 30 fräls dig själv och kom ner från korset!" 31 På samma sätt förlöjligade översteprästerna och de skriftlärda honom och sade till varandra: "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. 32 Han är Messias, Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.
Jesus dör
33 (P) Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet[h] som varade fram till nionde timmen.[i] 34 (Q) Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Elohi! Elohi! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"[j]
35 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" 36 (R) En av dem sprang och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka och sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom." 37 Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.
38 (S) Då brast förhänget[k] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39 När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son!"
40 (T) Även några kvinnor stod på avstånd och såg på. Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. 41 De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat honom. Där fanns också många andra kvinnor som hade gått med honom upp till Jerusalem.
Jesus begravs
42 (U) Det var nu redan kväll. Eftersom det var förberedelsedag[l], dagen före sabbaten, 43 kom Josef från Arimatea[m] dit. Han var en ansedd rådsherre som också väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 44 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött och kallade till sig officeren och frågade honom om Jesus varit död länge. 45 När han fick det bekräftat av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.
46 Josef köpte då linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. 47 Maria Magdalena och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
Jesus uppstår ur graven
16 (V) När sabbaten var över köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, och Salome väldoftande oljor för att gå och smörja honom. 2 Mycket tidigt den första veckodagen[n] kom de till graven när solen gick upp. 3 De sade till varandra: "Vem ska rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"
4 Men när de lyfte blicken, fick de se att stenen var bortrullad. Den var mycket stor. 5 De gick då in i graven och såg en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. 6 Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! Se, här är platsen där de lade honom. 7 (W) Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er."
8 Då gick de ut och flydde från graven, fyllda av bävan och bestörtning. Och de sade ingenting till någon, eftersom de var rädda.[o]
Den Uppståndne visar sig
9 (X) När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. 13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
14 (Y) Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15 (Z) Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16 (AA) Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. 17 (AB) Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. 18 (AC) De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."
19 (AD) När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20 (AE) Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation