Beginning
Profetia mot kungen i Tyrus
28 Herrens ord kom till mig:
2 (A) ”Människobarn, säg till fursten i Tyrus[a]:
Så säger Herren Gud:
Ditt hjärta är högmodigt
och du säger: Jag är en gud,
jag tronar på en gudatron
mitt ute i havet.
Ändå är du bara en människa
och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta
tycker dig vara en gud.
3 (B) Se, du menar dig vara visare
än Daniel[b],
ingen hemlighet är dold för dig.
4 (C) Genom din visdom och ditt förstånd
har du blivit rik,
guld och silver har du samlat
i dina förrådshus.
5 Genom stor visdom med vilken
du drev din handel
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta
blivit högmodigt
för din rikedoms skull.
6 Därför säger Herren Gud så:
Eftersom du menar
att dina tankar är Guds tankar,
7 (D) se, därför ska jag låta främlingar
komma mot dig,
de grymmaste folk.
De ska dra sina svärd
mot din visdoms skönhet
och orena din glans.
8 (E) De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död
mitt ute i havet.
9 Ska du då säga till
den som dräper dig:
’Jag är en gud’,
du som är en människa
och inte en gud,
i händerna på den
som genomborrar dig?
10 (F) Du ska dö som de oomskurna dör
för främlingars hand.
För jag har talat,
säger Herren Gud.”
11 Herrens ord kom till mig: 12 (G) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom:
Så säger Herren Gud:
Du var en mönsterbild
av fullkomlighet,
full av visdom
och fullkomlig i skönhet.
13 (H) Du var i Eden, Guds lustgård,
höljd i alla slags ädelstenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, granat och smaragd.
Med guld var dina tamburiner
och flöjter utsmyckade,
framställda den dag du skapades.
14 (I) Du var en smord,
beskyddande kerub[c],
och jag hade satt dig
på Guds heliga berg.
Där gick du omkring
bland gnistrande stenar.
15 Du var fullkomlig
på alla dina vägar
från den dag då du skapades
till dess att orättfärdighet
blev funnen hos dig.
16 Genom din stora handel
fylldes du med våld,
och du syndade.
Därför drev jag dig bort
från Guds berg
och förgjorde dig,
du beskyddande kerub
mitt bland de gnistrande stenarna.
17 (J) Eftersom ditt hjärta var högmodigt
på grund av din skönhet,
och du fördärvade din visdom
på grund av din prakt,
kastade jag ner dig till jorden
och utlämnade dig åt kungar
till att beskådas.
18 (K) Genom dina många missgärningar
och din oärliga handel
vanhelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig,
och den förtärde dig.
Jag gjorde dig till aska på marken
inför alla som såg dig.
19 (L) Alla som kände dig bland folken
häpnade över dig.
Du fick ett fasansfullt slut
och du ska inte mer finnas till.”
Profetia mot Sidon
20 Herrens ord kom till mig: 21 (M) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon[d] och profetera mot det 22 (N) och säg:
Så säger Herren Gud:
Se, jag ska komma över dig, Sidon,
och förhärliga mig i dig.
Man ska inse att jag är Herren,
när jag dömer henne
och visar mig helig i hennes mitt.
23 Jag ska sända pest över henne
och blod på hennes gator,
och inne i henne ska döende män
falla för svärd,
som ska drabba henne
från alla sidor.
Och man ska inse att jag är Herren.
24 (O) Sedan ska det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man ska inse att jag är Herren Gud.
25 (P) Så säger Herren Gud: När jag samlar Israels hus från de folk dit de skingrats, ska jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon. Sedan ska de bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. 26 (Q) De ska bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de ska bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de ska inse att jag är Herren deras Gud.”
Profetia mot Egypten
29 I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden[e] kom Herrens ord till mig:
2 (R) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot farao[f], Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3 (S) Säg:
Så säger Herren Gud:
Jag är emot dig, farao,
du Egyptens kung,
du stora monster[g],
som ligger där i dina strömmar
och säger: Nilen är min,
jag har själv gjort den.
4 (T) Jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina strömmar
fastna i dina fjäll.
Så ska jag dra upp dig[h]
ur dina strömmar
med alla fiskar som hänger fast
vid dina fjäll.
5 (U) Jag ska kasta dig ut i öknen
med alla fiskarna
från dina strömmar.
Du ska bli liggande på marken
och inte tas bort därifrån
eller hämtas,
för jag ska ge dig till mat
åt markens djur
och himlens fåglar.
6 (V) Alla Egyptens invånare
ska inse att jag är Herren,
för de är en rörstav
för Israels hus.
7 När de tar dig i sin hand
går du sönder
och ristar upp hela deras sida.
När de stöder sig på dig bryts du av,
och du får alla höfter att darra.
8 Därför säger Herren Gud så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag ska utrota både människor och djur ur dig. 9 (W) Egyptens land ska skövlas och läggas öde, och de ska inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. 10 (X) Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag ska göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Assuan[i] ända fram till Nubiens gräns.
11 Ingen människas fot ska gå fram där och ingen fot av något djur. Landet ska ligga obebott i fyrtio år. 12 Jag ska göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
13 För så säger Herren Gud: När fyrtio år har gått, ska jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. 14 (Y) Jag ska göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land[j], som de härstammar från. Där ska de bli ett obetydligt rike, 15 ett rike som är obetydligare än andra riken så att det inte mer kan upphöja sig[k] över folken. Jag ska låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. 16 Israels folk ska inte mer förlita sig på egyptierna, utan de ska minnas sin synd när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de ska inse att jag är Herren Gud.”
17 I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden[l] kom Herrens ord till mig: 18 ”Människobarn, Nebukadressar, Babels kung, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. 19 (Z) Därför säger Herren Gud så: Se, jag ger Egyptens land till Nebukadressar[m], Babels kung, och han ska föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta ska hans här få som lön. 20 Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, för de har utfört sitt verk för min räkning, säger Herren Gud.
21 (AA) På den tiden ska jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag ska låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de ska inse att jag är Herren.”
Egyptens och faraos fall
30 Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn, profetera och säg:
Så säger Herren Gud:
Jämra er: Ve oss, vilken dag!
3 (AB) För dagen är nära,
Herrens dag är nära,
en mulen dag,
då hednafolkens stund är inne.
4 (AC) Ett svärd ska komma över Egypten,
och Nubien[n] ska gripas av ångest
när de slagna faller i Egypten,
dess rikedomar förs bort
och dess grundvalar rivs upp.
5 (AD) Nubier, puteer och ludeer
och hela skaran av främmande folk
och libyer[o]
och förbundslandets söner[p]
ska tillsammans med dem
falla för svärd.
6 (AE) Så säger Herren:
Egyptens försvarare ska falla,
deras stolta makt ska störtas.
Från Migdol till Assuan
ska de som bor där
falla för svärd,
säger Herren Gud.
7 (AF) Deras land ska ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer ska ligga bland ödelagda städer. 8 De ska inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.
9 (AG) På den dagen ska sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man ska där gripas av ångest som på Egyptens dag, för se, det kommer.
10 Så säger Herren Gud:
Jag ska göra slut
på Egyptens överflöd
genom Nebukadressar,
Babels kung.
11 (AH) Han och hans folk med honom,
de grymmaste bland hednafolken,
ska föras dit
för att fördärva landet.
De ska dra sina svärd mot Egypten
och fylla landet med slagna.
12 (AI) Jag ska göra floderna
till torr mark
och sälja landet
i onda mäns händer.
Genom främlingars händer
ska jag ödelägga landet
med allt som finns i det.
Jag, Herren, har talat.
13 (AJ) Så säger Herren Gud:
Jag ska också förstöra avgudarna
och göra slut
på avgudabilderna i Memfis[q].
Det ska inte mer uppstå någon
furste i Egypten,
och jag ska låta skräck
drabba Egyptens land.
14 Jag ska ödelägga Patros,
tända eld på Soan[r]
och hålla dom över No[s].
15 (AK) Jag ska ösa min vrede över Sin[t],
Egyptens värn,
och utrota den larmande hopen
i No.
16 Jag ska tända eld på Egypten,
Sin ska gripas av ångest,
No ska erövras
och Memfis överfallas
på ljusa dagen.
17 Avens[u] och Pi-Besets[v] unga män
ska falla för svärd,
och kvinnorna ska vandra bort
i fångenskap.
18 I Tachpanches[w] blir dagen mörk,
när jag bryter sönder Egyptens ok
och dess stolta makt upphör
att finnas till.
Ett moln ska täcka det,
och dess döttrar ska vandra bort
i fångenskap.
19 Jag ska hålla dom över Egypten,
och de ska inse att jag är Herren.”
20 I elfte året, på sjunde dagen i första månaden[x], kom Herrens ord till mig: 21 ”Människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.
22 Därför säger Herren Gud så: Jag är emot farao, Egyptens kung, och ska bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. 24 (AL) Den babyloniske kungens armar ska jag stärka, och jag ska sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. 25 Jag ska stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar ska sjunka ner. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han ska räcka ut det mot Egyptens land. 26 Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de ska inse att jag är Herren.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation