Beginning

³⁷ Vem talar så att det sker,
    om inte Herren befallt det?
^38 (A) Kommer inte både ont^[a] och gott
    från den Högstes mun?
^39 (B) Varför klagar en människa här i livet
    när hon straffas^[b] för sin synd?

⁴⁰ Låt oss pröva våra vägar
        och granska dem,
    låt oss vända om till Herren!
⁴¹ Låt oss lyfta våra hjärtan och händer
    till Gud i himlen!
^42 (C) Vi har syndat och gjort uppror,
    och du har inte förlåtit.

⁴³ Du har dolt dig i vrede
        och förföljt oss,
    du har dödat och inte skonat.
^44 (D) Du har dolt dig i moln
    så att bönen inte når fram,
^45 (E) du har gjort oss till avskum
    och förakt bland folken.

^46 (F) Alla våra fiender
    spärrar upp sitt gap mot oss.
^47 (G) Faror och fallgropar möter oss,
    förödelse och undergång.
^48 (H) Strömmar av tårar
        rinner från mitt öga,
    för dottern mitt folk går under.

⁴⁹ Mitt öga flödar utan uppehåll,
    det får ingen vila
⁵⁰ förrän Herren blickar ner
    från himlen och ser.
⁵¹ Mitt öga plågar min själ
    när jag ser min stads alla döttrar^[c].

⁵² De jagade mig som en fågel,
    de som utan orsak är mina fiender.
^53 (I) De ville släcka mitt liv här i gropen,
    de kastade sten över mig.
^54 (J) Vattnen sköljde över mitt huvud,
    jag sade: ”Jag är förlorad!”

^55 (K) Jag åkallade ditt namn, Herre,
    från gropens djup.
⁵⁶ Du har hört min röst,
    stäng inte ditt öra
        när jag ber om lindring och ropar.
^57 (L) Du kom nära när jag åkallade dig,
    du sade: ”Var inte rädd!”

⁵⁸ Herre, du tar dig an min sak,
    du friköper mitt liv.
⁵⁹ Herre, du ser den orätt jag lider,
    döm i min sak!
⁶⁰ Du ser all deras hämndlystnad,
    alla deras planer mot mig.

⁶¹ Du har hört deras hån, Herre,
    alla deras planer mot mig,
⁶² mina fienders tal och onda tankar
    mot mig dagen lång.
^63 (M) Se! Vare sig de sitter eller står
    är det mig de hånar i sin sång.

^64 (N) Du ska återgälda dem, Herre,
    efter deras händers verk.
^65 (O) Du ska ge dem en slöja över hjärtat,
    din förbannelse ska drabba dem.
^66 (P) Du ska jaga dem i vrede
    och förgöra dem
        under Herrens himmel.

^2 (Q) Sions ädlaste söner
        skattades som fint guld.
    Nu räknas de som lerkärl,
        som verk av krukmakarhänder.

^3 (R) Till och med schakaler
    räcker fram sina spenar
        och låter ungarna dia,
    men dottern mitt folk
            har blivit grym^[d],
        som strutsen i öknen.

^4 (S) Dibarnets tunga fastnar
        i gommen av törst.
    Små barn ber om bröd,
        men ingen ger dem något.

⁵ De som förr åt läckerheter
        tynar bort på gatorna.
    De som växte upp i purpur^[e]
        ligger nu i dyn.

^6 (T) Missgärningen hos dottern mitt folk
        är större än synden i Sodom,^[f]
    som ödelades på ett ögonblick
        utan att röras av människohänder.

⁷ Hennes furstar glänste mer än snö,
        de var vitare än mjölk,
    deras kroppar var rödare än korall,
        deras gestalter var som safir.

⁸ Nu är deras ansikten mörkare än sot,
    man känner inte igen dem
        på gatorna.
Deras hud stramar över benen,
    den är torr som trä.

^9 (U) Lyckligare var de som dödades
            med svärd
        än de som nu dödas av hunger,
    som tynar bort i plåga
        av brist på markens frukter.

^10 (V) Med egna händer
    har ömsinta mödrar kokat
        sina barn
    för att ha dem till föda
        när dottern mitt folk gick under.

^11 (W) Herren tömde ut sin vrede,
        han öste ut sin vredesglöd.
    I Sion tände han en eld
        som förtärde dess grundvalar.

¹² Ingen av jordens kungar
        hade trott det,^[g]
    ingen av världens invånare,
        att någon ovän eller fiende
    skulle komma in
        genom Jerusalems portar.

^13 (X) Det kom för hennes profeters synder
        och hennes prästers
            missgärningar,
    för att de spillde rättfärdigas blod
        där inne i staden.

^14 (Y) Som blinda irrar de på gatorna,
        fläckade av blod
    så att ingen vågar röra
        deras kläder.

^15 (Z) ”Bort! Oren!”
        ropar man till dem.
    ”Bort, bort! Rör dem inte!”
        De flyr, de irrar omkring.
    Bland hednafolken säger man:
        ”Här får de inte bo längre.”

^16 (AA) Herren själv har skingrat dem,
        han vill inte ta sig an dem mer.
    Prästerna får ingen respekt,
        de äldre får ingen barmhärtighet.

^17 (AB) Våra ögon sviker oss
        när vi förgäves söker efter hjälp.
    Vi har spanat och spanat
        efter ett folk som ändå inte kan
            rädda oss.^[h]

¹⁸ De vaktar på våra steg
    så att vi inte vågar gå
        på våra gator.
    Vårt slut är nära,
        våra dagar är ute,
    ja, vårt slut har kommit.

¹⁹ Våra förföljare var snabbare
        än himlens örnar.
    De jagade oss över bergen
        och låg på lur i öknen för oss.

^20 (AC) Vår livsande, Herrens smorde,^[i]
        fångades i deras fallgropar.
    Om honom sade vi:
        ”I hans skugga ska vi leva
            bland hednafolken.”

^21 (AD) Gläd dig och jubla, dotter Edom^[j],
        du som bor i landet Us.
    Bägaren ska komma till dig också,
        du ska bli drucken
            och ligga naken.

^22 (AE) Straffet för din skuld har nått sitt slut,
        dotter Sion.
    Han ska inte mer föra bort dig
        i fångenskap.
    Men din skuld, dotter Edom,
        ska han straffa,
    han ska avslöja dina synder.