Beginning
Gud och avgudarna
10 Hör det ord
som Herren talar till er,
ni av Israels hus.
2 (A) Så säger Herren:
Ta inte efter hednafolkens sätt,
låt er inte skrämmas
av tecknen på himlen
därför att hednafolken
skräms av dem,
3 (B) för folkens seder är tomhet.
Man hugger ett träd i skogen,
och hantverkarens händer
formar det med yxan.
4 (C) Man pryder det med silver och guld
och fäster det med hammare
och spik
så att det inte faller omkull.
5 (D) Som fågelskrämmor på ett gurkfält
står de där och kan inte tala.
Man måste bära dem,
för de kan inte gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
inte heller något gott.
6 (E) Ingen är som du, Herre.
Du är stor, och stort och mäktigt
är ditt namn.
7 (F) Vem skulle inte frukta dig,
du folkens kung?
Det anstår dig.
Bland folkens alla visa
och i alla deras riken
finns ingen som du.[a]
8 (G) Alla är de oförnuftiga
och dåraktiga,
vägledda av tomma trägudar.
9 (H) Silvret som hamras
hämtas från Tarshish[b]
och guldet från Ufas[c].
Snickarnas och guldsmedernas verk
kläs sedan i blått och purpur[d].
Allt är tillverkat av konstnärer.
10 (I) Men Herren är den sanne Guden,
han är den levande Guden,
den evige Kungen.
För hans vrede bävar jorden,
och folken uthärdar inte
hans harm.
11 (J) Så ska ni säga till dem:
De gudar som inte har gjort
himmel och jord
ska utrotas från jorden
och inte finnas kvar
under himlen.[e]
12 (K) Han har skapat jorden
med sin kraft,
han har grundat världen
med sin vishet
och spänt ut himlen
med sitt förstånd.
13 (L) När han höjer sin röst,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga
från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för ut vinden
ur dess förvaringsrum.
14 (M) Alla människor står då som dårar,
utan förstånd.
Alla guldsmeder får skämmas
med sina avgudar,
för deras gjutna gudabilder
är bedrägeri,
det finns ingen ande i dem.
15 Tomhet är de,
ett verk som väcker löje.
När straffet drabbar dem
förgås de.
16 (N) Sådan är inte han
som är Jakobs del.
Han är den som har format allt,
och Israel är hans arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
Kommande fångenskap
17 Samla er packning
och lämna landet,
ni som är belägrade,
18 för så säger Herren:
Den här gången slungar jag bort
dem som bor i landet.
Jag ska ansätta dem hårt
så att de känner det.
19 (O) Ve mig för min skada!
Mitt sår kan inte läkas.
Men jag säger: Detta är min plåga
och jag måste bära den!
20 (P) Mitt tält är förstört
och alla mina tältlinor är avslitna.
Mina barn har lämnat mig,
de finns inte mer.
Ingen är kvar
som kan slå upp mitt tält
och sätta upp mina tältdukar,
21 (Q) för herdarna är oförnuftiga,
de söker inte Herren.
Därför har de ingen framgång,
och hela deras hjord har skingrats.
22 (R) Lyssna, det hörs något!
Se, det kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr,
för att göra Juda städer
till en ödemark,
till en boning för schakaler.
Profetens bön
23 (S) Jag vet, Herre:
Människans väg
beror inte på henne själv,
det står inte i vandrarens makt
att styra sina steg.
24 (T) Tukta mig, Herre,
men med måtta, inte i vrede,
så att du inte krossar mig.
25 (U) Ös din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över stammarna
som inte åkallar ditt namn,
för de har slukat Jakob,
slukat och gjort slut på honom
och ödelagt hans boning.”
Juda förbundsbrott
11 Detta ord talade Herren till Jeremia. Han sade: 2 ”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. 3 (V) Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den som inte lyder detta förbunds ord 4 (W) som jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 5 (X) Då ska jag hålla den ed som jag gett era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett.” Jag svarade: ”Ja, amen, Herre.”
6 Herren sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. 7 (Y) För från den dag jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till i dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 (Z) Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag dem drabbas av allt det jag hade sagt[f] i förbundet som jag befallde dem att hålla, och som de inte höll.”
9 Herren sade till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. 10 (AA) De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder.
11 (AB) Därför säger Herren så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem. 12 (AC) Då ska Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa ska inte kunna rädda dem undan olyckan. 13 (AD) För du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många gator[g] som det finns i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud – altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14 (AE) Du ska inte be för detta folk, och inte komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att lyssna på dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade i mitt hus att göra, när hon gör så många skamliga saker? Kan heligt offerkött avvärja din olycka från dig? Då kunde du jubla. 16 Ett grönskande vackert olivträd med härliga frukter, så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på trädet så att grenarna förstörs. 17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av det onda som Israels och Juda hus har gjort för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal.”
Mordhot mot profeten
18 Herren uppenbarade för mig
så att jag fick veta det,
du lät mig se vad de hade för sig.
19 (AF) Själv var jag som ett oskyldigt lamm
som förs bort för att slaktas,
jag visste inte att de tänkte ut
onda planer mot mig:
”Vi ska fördärva trädet
med dess frukt,
vi ska utrota honom
ur de levandes land
så att ingen mer
minns hans namn.”
20 (AG) Men Herren Sebaot
är en rättvis domare
som prövar hjärtan och njurar.
Låt mig få se din hämnd på dem,
för jag har lagt fram
min sak för dig.
21 (AH) Därför säger Herren så om Anatots män[h], som vill ta ditt liv och säger: ”Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!” 22 Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag ska straffa dem. Deras unga män ska dö för svärd och deras söner och döttrar ska dö av svält. 23 Ingen ska bli kvar av dem, för jag ska låta olycka drabba Anatots män när straffets tid kommer.
Undran över Herrens handlande
12 (AI) Rättfärdig är du, Herre,
när jag vill gå till rätta
med dig.
Ändå måste jag tala med dig
om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa
så trygga?
2 (AJ) Du planterar dem och de slår rot,
de växer och bär frukt.
Du är nära i deras mun,
men långt från deras inre.
3 (AK) Men du, Herre, känner mig.
Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen
då de dödas.
4 (AL) Hur länge ska landet sörja
och hela markens gräs
torka bort,
så att både fyrfotadjur och fåglar
går under för invånarnas ondska?
De säger: ”Han kan inte se
vår framtid.”
Guds svar
5 (AM) Om du springer ikapp med fotfolk
och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna
tävla med hästar?
Du känner dig trygg i fredligt land,
men hur ska du klara dig
i snåren vid Jordan[i]?
6 (AN) Dina bröder och din fars hus
är också trolösa mot dig,
de ropar för full hals
bakom din rygg.
Lita inte på dem,
även om de talar vänligt
med dig.
7 Jag har övergett mitt hus,
lämnat mitt arv
och gett min älskade
i fiendens hand.
8 Min arvedel blev
som ett lejon i skogen mot mig.
Hon höjde sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9 (AO) Min arvedel har blivit för mig
som en spräcklig rovfågel
som angrips av andra rovfåglar[j]
runt omkring.
Gå och samla markens alla djur
och låt dem komma för att äta!
10 (AP) Många herdar
har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
De har gjort mitt härliga land
till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde
ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
rycker plundrare fram,
för Herrens svärd slukar allt
från landets ena ände
till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 (AQ) De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
Ni kommer att skämmas
över er gröda
på grund av Herrens
brinnande vrede.
Upprättelse för Israels grannar
14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.
15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 (AR) Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.
Profetens höftskynke
13 Då sade Herren till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det runt dina höfter, men låt det inte bli vått.” 2 Jag köpte ett höftskynke som Herren hade befallt och satte det runt mina höfter.
3 Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade: 4 ”Ta höftskynket som du har köpt och som du bär runt dina höfter, och bryt upp och gå till Eufrat[k] och göm det i en bergsskreva.” 5 Jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.
6 En lång tid därefter sade Herren till mig: ”Bryt upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.” 7 Då gick jag bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från stället där jag hade gömt det. Men nu var höftskynket fördärvat och dög inte längre till någonting.
8 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 9 Så säger Herren: På samma sätt ska jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod. 10 Detta onda folk som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det ska bli som detta höftskynke som inte duger till något. 11 (AS) För liksom en mans höftskynke är nära hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus vara nära mig, säger Herren. De skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.
Juda liknas vid ett vinkärl
12 Säg därför till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Alla vinkärl ska fyllas med vin. När de då säger till dig: ”Det vet vi väl, att alla vinkärl ska fyllas med vin!” 13 (AT) så svara dem: Så säger Herren: Se, jag ska fylla alla som bor i detta land så att de blir berusade – kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna och Jerusalems alla invånare. 14 (AU) Och jag ska krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag ska inte vara barmhärtig eller skonsam eller förbarma mig så att jag låter bli att förgöra dem.
Ohörsamhet leder till fångenskap
15 Hör och lyssna till detta!
Var inte högmodiga,
för Herren har talat.
16 (AV) Ge ära åt Herren er Gud,
innan han låter mörkret komma
och innan era fötter snubblar
på bergen när det skymmer.
Ni väntar på ljus,
men han ska förvandla det
till dödsskugga, till tjockt mörker.
17 (AW) Men vill ni inte höra på detta,
så måste jag gråta i det fördolda
över ert högmod.
Bittert gråter jag
och tårar strömmar
från mina ögon,
därför att Herrens hjord
förs bort i fångenskap.
18 (AX) Säg till kungen
och drottningmodern:[l]
Stig ner från er tron,
för den praktfulla kronan
har fallit från era huvuden.
19 Städerna i Negev är stängda
och ingen finns
som öppnar dem.
Hela Juda är bortfört i fångenskap,
helt och hållet bortfört.
20 Lyft er blick och se
dem som kommer norrifrån.
Var är hjorden du fick,
din härliga hjord?
21 (AY) Vad ska du säga,
när de du gjorde till nära vänner
sätts till härskare över dig?
Ska du då inte gripas av vånda
som en kvinna i födslosmärtor?
22 (AZ) Men om du säger i ditt hjärta:
”Varför har detta hänt mig?”
så ska du veta att det var
för din stora missgärnings skull
som ditt mantelsläp lyftes upp
och din kropp utsattes för våld.
23 (BA) Kan en nubier förvandla sin hud
eller en leopard sina fläckar?
Då skulle också ni kunna göra gott,
ni som har vant er att göra ont.
24 (BB) Därför ska jag skingra dem
som strå som förs bort
av ökenvinden.
25 Det ska vara din lott,
den del du får av mig,
säger Herren,
därför att du har glömt mig
och litat till lögn.
26 Därför ska jag också dra upp
mantelsläpet över ditt ansikte
så att man ser din skam,
27 (BC) ditt äktenskapsbrott,
ditt liderliga frustande,
din skamliga otukt.
På höjderna och på fältet
har jag sett dina vidrigheter.
Ve dig, Jerusalem!
Hur länge ska det dröja
innan du blir ren?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation